Vingel, vingel

Så här långt kom jag. Inte ens halvvägs till grinden. Jag har precis bara svängt in på uppfarten mer eller mindre o jag får vara glad över att bilen iallafall står med rumpan inne o inte ute på stora vägen. Det har snöat hela dagen o i början så snöade det små flingor men tätt o mycket så det byggdes upp ett lager, sen under eftermiddagen så dalade stora tunga flingor o nu på kvällen så har det lugnat sig men det snöar fortfarande. Vi är säkert upp i 2-3 dm. Så vi har pulsat fram o tillbaka. Kul men jobbigt.

Storhönans första skidor. Paret som bodde innan oss hade lämnat ett par gamla skidor som vi fick lov att prova. Dom passade precis och Storhönan ville åka skidor som Pippi. Vi nöjde oss med vår lilla backe på tomten o det ser ut som jag puttar henne i slutet av backen (som den hemska mamma jag är *S*) men det gör jag inte, jag lovar... =)

Effektfullt morsan

När man för en gångs skull försöker planera lite på morgonen bara för man har en tid att passa, vad händer då? Vi skulle på dagisbesök halv 10 så för att underlätta klär jag mig på en gång istället för att strosa runt tills det är dags för panik. På så vis är det bara ungarna jag måste stressa på kläder ifall vi får tidsbrist. Det sista jag gör är att stoppa i lillhönan lite gröt så hon ska vara glad o nöjd under besöket samt kanske till o med somna på vägen hem. Hon vill ha den ganska lös så den är mer som puré och i min jakt på att vara effektiv (mata o klä samtidigt) märker jag inte att lillhönan ser precis när jag stoppar in skeden. Grattis! Grötmos över hela mig, så effektivt visar det att klä sig innan frukost, nu återstår problemet med att välja kläder igen. *s*

Snooze

Betyder inte det att man ska få somna om? Fast 1 av 4 kanske räknas?
Här ringer pappalappans klocka 5 över 7 o väcker hela familjen. Sen snoozar han, vänder ryggen till o somnar om. Men de söta, rara, små barnen har inte riktigt förstått detta med snooz än så dom somnar inte om så det är bara att inse att den härliga tisdagsmorgonen har börjat. Grattis mamma! Jag är trött...
Nu ska jag inte vara jättesur för ibland lyckas han faktiskt stänga av klockan innan alla vaknat. Och det känns som ödet att jag sa nej till o se film igår. Tur var väl det för då hade jag varit mer död idag. Klockan var 21 o jag har börjat titta på filmens längd istället för normala människor som läser baksidetexten. Men efter snabb huvudräkning kom jag fram till att filmen inte skulle vara klar förrän strax innan midnatt o hur tråkigt det än kändes så fick jag skjuta på det. Och då var det ändå min kapten jag valde bort - det ni!

Djuranatomi?

Idag har jag o Storhönan byggt en snöhäst. Eller en snögubbehäst som hon kallade den. Den fick en pinne till näsa (hur nu en häst med näsa ser ut? Men men, det är hennes häst o hennes häst skulle ha en stor näsa) o sen hittade vi små bärpinnar så hästen fick ögonfransar. Men sen tog det roliga slut. En stor gul traktor kom farande på vägen för att ploga. Vi har ju enskild väg men den for runt på vägarna intill o Storhönan blev livrädd. Hon sprang från vår lilla uppfart o ställde sig i skogen mässandes "det är bra du inte går på vägen". Att försöka förklara att traktorn inte skulle åka in vid vårat hus var lönlöst. Hon ville inte ens vara ute längre så vi traskade in o rotade fram lite fika istället. Hemska mamman knäppte kort på en skakad höna precis efter de värsta tårarna när vi kommit överens om att vi skulle gå in...

Fartdårar

Inatt snöade det... Mycket! Eller ett par centimeter iallafall... Ok, inte så mycket kanske, men det blev ett litet lager o eftersom fartdåre nummer 1 var ledig i helgen så bestämdes det hastigt o lustigt o inte ett dugg oförutsett att idag var dagen då pulkabacken aldrig mer skulle bli sig lik. Nu pratar vi om pappalappan som redan när det stod klart att vi skulle ha barn nummer 1 i jan fick nåt visst i blicken o gick o mumlade nåt om pulkor hela sommaren. Sen att en 9 dagar gammal bebis inte var intresserad av att kasta sig hals över huvud nedför backen var ett bakslag. Men han har väntat tålmodigt.
Så efter frukost (den trötta mamman fick sova till 11 så jag tror jag behåller det där korset i taket jag tejpade upp ett tag till) sattes det på täckbyxor, tröjor, jackor, mössor, vinterskor o dessa förbannade vantar... Lillhönan somnade i vagnen efter typ 5 meter o Storhönan o Fartdåren gick med upphetsade blickar o bestämda steg mot mördarbacken borta vid lekplatsen. Dom travade högst upp för att få så mycket fart som möjligt men hamnade redan vid första böjen i diket.
Dom ändrade sig till att åka från mitten av backen då pulkan "drog så mycket åt vänster" (det är väl för i he-v-te bara o styra, jisses säger jag bara). Men hur dom än gjorde hamnade dom i diket till slut. Fast det verkade vara ganska kul det med.


Och det roligaste är nästan när pappalappan gör så att pulkan tippar på slutet.


Men jag ville också åka pulka. O dessutom ville jag visa att det kunde inte vara så svårt o åka rakt o få upp en bra fart. Det går o styra pulkor! Men här hamnade vi efter vårat första åk, käpprätt åt..... hmmm.... just det - diket! Den drog faktiskt åt vänster o det var skitsvårt att styra. Jag lovar!

Mer kort

The name of the game?

Världens roligast lek när man är 3.

Det börjar med att du sneglar lite på pappalappa när han läser

Se upp, han har sett dig!

O när han spänner ögonen i dig är det ju såååå roligt!

I Ungdoms dumhet

Hur summerar man de senaste 15 åren på ett par minuter? Jag träffade en gammal kompis idag som jag inte sett på 15 år och hon sa "Ok, uppdatera mig - vad hände?"
Ja, vad hände? Man gick gymnasiet, flyttade hit, flyttade dit, flyttade runt en liten bit. Träffade den ena, sen den andre (absolut inte mer än 2 i hela mitt liv innan dig älskling, eller egentligen bara en... hmmm... vid närmare eftertanke ingen alls, du var den förste *s*), jobbade här, jobbade där, blev på smällen o nu är jag tillbaka. Har jag inte gjort mer än så? Visst har jag haft kul o det har hänt mycket på 15 år men vad berättar man i en allmän version liksom. På ganska kort tid? Vad har jag åstadkommit förutom man o 2 barn, vilket i sig inte är inget men ändå.

Iallafall var det jättetrevligt, tiden gick fort. Hon påminde mig om en massa dumheter som jag glömt/förträngt *s*
Men jag är jätteglad att vi hittade varann igen för det här var en sån där kompis som man gjorde allt med. Allt man fick o inte fick som 14-åring o sen bara tappade vi bort varann tyvärr. Hon är också hemma o är barnledig nu så vi fikade först o hon tyckte att storhönan var så lugn o snäll (hon pillade i sig sin lunch o sin coccosboll o sen satt hon o lekte med sina pippifigurer o var helt stilla i jag vet inte hur länge så imorgon ringer jag doktorn. Efter att ha tejpat upp ett stort kors i taket hemma). Sen tog vi en liten promenad o vips hade 3 timmar gått. Vad vi lyckades ena oss om iallafall var att växer våra barn upp o blir som oss då låser vi in dom o kastar nyckeln *s*

För övrigt i min blogg tänker jag skryta med att jag minsann gått sova 3,5 timme i sträck - i 2 omgångar! inatt så min önskan från igår slog in, hurra.

Ingen idé o väga sig

Ingen idé o väga sig idag då näsan är full av 14 kg snor. Fy vad jag är förkyld. Och lock för öronen så jag går runt o pratar med mig själv i en burk känns det som =(

Annars var det en härlig morgon (natten ska vi inte prata om dock), lillhönan har öroninflammation så vi tar det lugnt hemma. Annars finns det inga höns hos mig idag - bara skitungar. Tror nästan på allvar att storhönan har fått ett chip inplanterat i sig som styr henne att driva mig till vansinne just idag.. Men man får bita ihop o längta till kl 8 då de går o lägger sig o imorgon är en ny dag o då är alla barn o mammor glada o snälla =)



Tror att gubben frost varit här, morgonen gnistrade verkligen så vi var ute o tog lite kort.

Äckligt äckligt äckligt

Monsterkatten from hell.. Han gör ett bra jobb dock. Trots pingla på halsbandet har han lyckats fixa både möss o småfåglar. Jag tycker lite synd om smådjuren men förstår ju att han bara gör vad katter i alla tider gjort.. Men men....

När jag höll på o ta reda på frukosten och alla dessa små mandarinklyftor som lillhönan käkat så blir jag så less när jag tror att jag tagit upp alla men trampar i en på väg till papperkorgen. Visst är det typiskt? Tur att man hade tofflor på sig iallafall. Jag plockar i diskmaskinen i lugn o ro o böjer mig ner för att ta upp en sked jag tappat ser jag värsta blodbadet. Vad i helvete!?! Det var ju för fan ingen blodmandarin vi åt!?! Har lillhöna skurit sig under foten? Hon trippar ju runt i sin gåstol o skulle mycket väl kunna smeta ut en hel del. Bara det att hon inte är i närheten av mig o blodet. Då ser jag - en halv mus, en halv! Det var den jag trampade på o sen har jag trampat runt BLÄ BLÄ BLÄ!!!

När jag sansat mig, tagit upp musen (den halva musen) och blodet börjar man ju smått undra om andra halvan också finns inne eller om han varit gentleman nog o lämnat den ute? Måste nog leta lite.

Idag ska vi till doktorn o kolla öronen på våra gnälliga barn.

Kattnappad

Katten ni ser här är härmed kattnappad av oss. Den hade strykit runt mammas hus en tid o var frusen, hungrig o törstande efter kärlek. Och det har vi i det här huset. Kanske har jag lite dåligt samvete över systers katt som garanterat svultit ihjäl om inte någon har tagit hand om den. 3 veckor sa syster att en katt klara sig utan mat, på ett ungefär, och det är definitivt mer än 3 veckor sen den försvann så nu tänkte jag ta hand om en annan katt som inte verkar få nån mat nån annanstans. Det är väl det minsta jag kan göra? Och kanske kanske kan han tukta monsterkatten from hell som vi har här hemma lite? Hoppas det? Första mötet gick ganska bra, Dembo är kaxig som bara en ung dum katt kan vara och anonyma katten gick mest undan, fräste, morrade o försvarade sig om det behövdes men ingen katastrof. Dom har även delat matskål så såååå bittra fiender kan de inte vara. Hoppas de kommer överens? Får hoppas att den allergiska pappalappan överlever oxå, Dembo verkar han ju ha vant sig vid. Men vi får se.

Vi vet ju inte om vi kan behålla honom iallafall. Ska sätta upp lite lappar med bild o efterlysa honom men hoppas ingen hör av sig =)

Vackert

Den här bilden är egentligen inte alls vad den ser ut att vara. Färgerna stämmer inte alls. Konstigt? Men det kanske är svårt att fånga vissa färger med en kamera, eller så är det mig det är fel på. Det går säkert med vissa inställningar. Men jag tyckte att kvällen var så vacker. Det är egentligen pastellfärger över hela himlen o vattnet. Ljusblå, rosa, turkos o aprikos, ni kan ju tänka er. O allt mot de gråblå bergen i bakgrunden. Och ju mer solen går ner desto starkare blir färgerna.

Vad var det Jesus sa?

Eller Jesus? Gud var det nog? Vad sa han? "Låt det bli ljus o ljus blev det" eller nåt sånt.. Jag tycker om vinterns mörker på sätt o vis, det är mysigt men jag HATAR dunklet inomhus. Lika länge som sovrumslampan har legat så har en fönsterlampa hängt med fel kontakt o jag vet inte om det är nåt speciellt med lampor o en viss herre i huset men mannen i mitt liv, min själsfrände, bäste vän o ljus i mörkret (eller inte ljus i mörkret, det är nog det sista han är just nu) mumlade åter igen nåt om fel kontakt på fel sladd o ny kontakt kanske inte passa bla bla bla..

Men jag tänkte att har jag fixat ena lampan kan det väl inte va så svårt med nästa? Och jag är ledsen älskling - jag älskar dig men nån elektriker blir du nog inte. Det tog 4 minuter o sen lös lampan. Och anledningen till att det tog 4 minuter var att jag matade din yngre dotter med gröt o stekte köttbullar till din äldre under tiden! Ett klipp med sekatören (avbitaren var borta) o sen låt blå pussas med blå o bbrun får hångla med brun o sen in i väggen o nu lyser den sååååå fint o mysigt..

(jag älskar dig ändå gubben)

Panik

Som att släppa lös en elefant i en kostaboda butik...
Skulle snabbt in på guldfynd för att byta en halskedja o storhönan piper iväg. Jag kastar en blick o ser hur hon kastar sig in i skyltfönstret för att titta på en rosa nalle som ligger där. Jag får lite smått panik av åsynen av en vintervadderad, stor 3-åring mitt bland julskyltningsglaskulor o små porslinstomtar.. Gå genast där ifrån utbrister jag o genast backar hon fast vänder sig om o katastrofen är ett faktum.. Som tur var överskrider inte det sönderslagna 100 kronor så jag pustar ut samtidigt som jag sträcker fram mitt Visakort o ber om en sopborste. Den trevliga tjejen tittar på mig, rycker på axlarna o säger att det inte gör nåt o att hon tar upp glaset sen, trevlig helg! Så jag pustar ut därifrån och är lycklig över att vi inte befunnit oss i en orrefors eller kostaboda butik. Då hade det nog blivit värre =)

Decembermorgon

Fast i november då... Nåt jag tycker är mysigt på vintern är dessa lugna, tysta mornar då man kan smyga ner vid 8 (barnen tror att det är natt fortfarande för att det är så mörkt), sätta sig i köket med ett litet stearinljus, man ger katten lite mat, man äter lite frukost i lugn o ro o sen när man hör små tassande fotsteg så ropar man försiktigt "jag är här nere vännen" o sen kryper man upp i soffan tillsammans o myser o läser sagor tills det ljusnar. Så skulle jag vilja ha det varje morgon. Hittills har jag inte haft en enda sån här morgon, inte en enda!

Imorse (läs inatt) vaknade barnen strax före 5 vilket innebär att klockan stod alltså på 4 o nånting - 4!!! Stora tjejen pep o grät o hade ont i magen o ville gå på toaletten - det kom ingenting. 3 gånger kom det ingenting. 3 gånger väckte hon lilltjejen och när storhönan somnat om runt 5.45 så var det alltså en liten person kvar. Hon somnade ganska omgående hon med iofs, men bara om jag stod upp med henne i famnen så från 5.45 till 7 har jag försökt lägga ner henne förgäves. Enbart i min famn, upprätt sov hon så srtax efter 7 gav jag upp, smög ner med lillhönan på axeln o satte mig i soffan o såg på gårdagens inspelade avsnitt av Medium som jag var alldeles för trött för att se då.

Pappalappa kommer ner runt 10 i 8 o frågar hur länge vi suttit där o jag får lust att svara "sen förra veckan". Det känns verkligen som om jag inte sovit på en vecka nu. Sen kommer storhönan strax efter (det var ju nu JAG skulle gå upp i min ensamhet - hur kommer det sig att jag redan varit vaken i dryga 3 timmar?).

Och från det att hon klev upp har hon tjatat om att få se Pippi på rymmen så jag sa "javisst, absolut, naturligtvis - MEN när lillasyster somnat". Hehe, tänker jag och ser fram emot 83 minuters vila under förmiddagen så runt 10 inleds operation sovning. Lillhöna somnar fort o sover gott i sin vagga. Jag smyger ner o viskar i örat på min dotter att nu - nu kan vi se Pippi.
-Nej, jag vill inte, säger hon!
Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Jag städar istället o storhönan pysslar med sitt o sen vaknar lillhönan o nu är det lunch o samma visa varje dag, dag ut o dag in. Allt börjar om från 0. Vila får man göra när man är död.

Dramaqueen?

Nu åker en bekant till mig in till BB med sin flickvän.. Spännande! Hoppas dom inte behöver åka hem igen. Varje dag har han mailat o varje dag har jag blivit lika besviken att han är på jobbet...

Jag kommer ihåg att jag var lite besviken faktiskt över att åka in på natten med första barnet. Jag ville hellre ringa till min man på jobbet o säga att nu lägger du ifrån dig kniven o möter mig på Karolinska. Så han kunde rusa från jobbet medans alla tänkte med förväntan att nu - NU är det dags! Men så åkte vi in vid 4-5-tiden och då kunde man ju inte ringa runt till folk o tala om att "bara så ni vet". Men vi fick ringa min mamma vid 7 iallafall. Dom skulle komma på frukost den dan o så vi bad dem vänta ett par timmar o kanske komma till BB sen?

Andra barnet hoppades jag också å¨lite uppmärksamhet tror jag. Eller uppmärksamhet kanske är fel ord, vet inte vad jag ska kalla det. Men kanske hade det känts lite mer spännande om nån visste om att jag skulle föda även om de inte kände mig. Att få onda värkar mitt på torget så pensionärerna sen kunde gå hem o undra hur det gick för den där gravida kvinnan med det lilla barnet de såg. Eller om vattnet hade gått nere i kön på konsum hade inte heller rört mig i ryggen, eller varför inte nere på öppna förskolan så ett gäng föräldralediga kunde gå hem o somna nyfikna o undra när de skulle höra ifrån mig igen o vad det blev för nåt.

För med andra barnet hade alla vadslagning verkade det som. Vi hade ju tjuv kikat (eller jag hade rättare sagt tvingat min man att vi ville ta reda på vad det var om det gick för att JAG ville veta. Och skulle jag veta så ville han veta) så vi visste vad det var. Omgivningen gjorde sitt bästa för att få oss att försäga oss o när det inte gick så försökte en del lista ut det genom skillnader i mina graviditeter. Nån gjorde till o med den kvalificerade bedömningen att det måste vara en kille eftersom hon tyckte att jag klätt Storhönan i allt mer unisexa eller blåa kläder (för att en lillebror sen skulle kunna ärva då). Att jag råkar gilla blått hörde absolut inte dit =) Men de flesta överlag gissade kille o en del VISSTE att jag skulle få en grabb då jag såg så fånigt lycklig ut när de frågade om det, och det kunde ju bara betyda en kille eftersom jag redan hade en tjej. Sanningen var att jag grät redan på ultraljudet när hon talade om att det såg ut som en tjej. Inget ont om pojkar men jag var så glad åt en lillasyster. Så på det viset var väl de som undrade o kände mig lite spända när de visste att vi åkt in men inte heller denna gång var särskilt dramatisk av sig. Jag fick dock ringa till min mans jobb men utan värkar o utan ett "säg-åt-min-man-att-för-i-helvete-lämna-jobbet-NU" -samtal o sen slänga på luren.. Jag körde själv in med storhönan bara för att kolla upp eftersom jag känt så lite fosterrörelser under ett dygn. Väl inne så upptäckte dom att jag hade lite fostervatten o för barnets säkerhets skull så blev jag igångsatt, inte mer med det. Så vad jag ska drama mig över nu vet jag inte....

Pappas flicka?

Storhönan kom igår kväll dragandes med en tröja o sa till mig: Här är pappas tröja, den kan jag låna, de få du vill.. ("det får du om du vill" ska det egentligen vara o det svarar hon ofta sig själv innan man själv hinner svara) Så jag hjälpte henne på med matchtröjan som blev mer som en långklänning o sen travde hon ner för trappen för att visa pappalappa att dom var lika nu =)
Han blev rörd rakt in i hjärtat tror jag sen spenderade dom en stund tillsammans i soffan - pappalappan framför Tv-spelet o Hönan framför datorn o antagligen Pingu.
Och lite värmde det även i en mammas hjärta att se var hon hade lagt dockan i förvar för att få händerna fria =)

Rasande fart

Tänk att man inte riktigt uppskattar det man har, man drömmer alltid om något annat. Varför är det så? När lillhönan var liten så sov hon 22 timmar om dygnet o jag tyckte hon var såååå tråkig... Visst, lite skönt var det ju för då hann man med storasyster väldigt bra. Men jag längtade tills hon skulle göra annat än bara sova, äta o bajsa. Efter mågra månader så började hon vara vaken mer men kunde inte sitta o man fick lov att roa henne hela tiden o då var det lite jobbigt eftersom hon inte kunde hålla i nåt själv en längre stund, hon kunde liksom inte sitta o pilla på saker. Nu när hon är överallt (o då kryper hon ändå inte än) hela tiden, stoppar allt i munnen, har en förskräckligt kort stubin o sover vissa dagar o nätter uruselt så längtar jag lite tllbaka till tiden då hon bara låg o sov =)

Visst är det kul att barnen utvecklas men det går så fort nu o jag hinner inte riktigt med ibland. Hon reser sig mot saker men hon svajar som värsta rocker'n o säja att hon är stadig är att ta i grovt... Men men, snart kryper hon nog så då åker dom jobbiga trappgrindarna upp o jag måste dammsuga varje dag. Kanske bara är bra med andra ord.

Giles

Min systers katt försvann o det är mitt fel. Jag hade dom här en helg när dom skulle flytta o den där stackars katten låg o tryckte under badkaret i 2 dar o sen i ett obevakat ögonblick när balkongen stod öppen så pep han iväg o kom aldrig tillbaka.. Nu har hon skaffat en ny liten katt men hon saknar sin gamla så nu offentliggör jag än en gång min ursäkt: Förlååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååt

Säg inte åt mig vad som går eller inte går!

Vi har skogstema i vårat sovrum. Dvs blad o löv o sånt. Jättemysigt tycker jag så därför blev jag så ledsen när maken/mannen i mitt liv/mitt ljus o mörker säger att det inte går att sätta upp vår taklampa. En enligt mig ursöt lampa med svarta tennlönnlöv på. Den finaste jag haft nånsin tror jag. Sladden passade inte o den hade ingen krok utan man måste borra upp en platta eller nåt. Egentligen slutade jag lyssna efter "det går inte"

Men för det första börjar det nu bli riktigt mörkt även på dagarna så jag skulle behöva ljus och dessutom vill jag inte släppa min lampa så jag beslöt mig för att själv ta en titt på den - klart det måste gå!

Tittar man riktigt noga så ser man att lampan hänger lite, lite snett men efter ett sladdklipp o lite koppla ihop och ett snöre senare så hängde lampan där o den lyser så fint =)

Säg inte åt mig att det inte går!

(min man är annars väldigt bra på att fixa vad som helst, hur som helst - kanske tycker han inte att lampan är lika fin som jag tycker - hmmmmmm)

Övning ger färdighet

Nu är pappa (min pappa alltså) flyttad o installerad o klar i nya lägenheten. Och nu har jag avgett ett löfte till mig själv: Aldrig nånsin ska jag spara så mycket grejer som jag inte har nån användning för! Jisses vad saker, allt under ett tjockt lager damm, men nu är det över. Min syster, yngsta bror o jag bar som tokar igår för att bli klara innan midnatt. Jag hade nattat lillhönan hemma och ingen sporre är väl som den att man hoppas att man hinner hem innan hon vaknar på natten. Jag spang som en galning i trapporna. Men det positiva är att 2 månaders intensiv trappmaskinsträning i jakt på färre kilon på min kropp resulterade iallafall i att jag kände inget i benen. Och ingen träningsvärk. Perfekt=)

Landet vs Stan

Andra saker som bara händer på landet:

* Man kan hämta ut rekommenderade brev/paket utan någon som helst legitimation överhuvudtaget what so ever.

* Man kan kopiera upp nycklar o komma på att man glömt plånboken hemma o killen säger: Så är det ibland, kika in nån annan dag då du har vägarna förbi o betala då (jag har aldrig sett killen förr).

* Man måste dock ringa innan man kilar ner till den enda låssmed som finns för han kan lika gärna vara ute på jobb o inte i butiken.

* Grannen erbjuder sig att hjälpa till o bära när vi flyttar. Bara så där.

Jag får lägga på listan när jag har mer tid, jag har en aning om att det kommer fler punkter =)

6 av 9

Min syster fick ett telefonsamtal häromdan från en kille som frågade om hon var släkt på något vis med en XXX YYYsson.
-Ja, jo, det är min bror, sa hon.
Han var egentligen inte ens ute efter min bror utan hans flickvän som var en släkting till honom men han hade inte deras nummer förklarade han och han fick ingen sökträff på hennes namn så han sökte på vårat efternamn i Orsa (orsa är inte lika stort som stockholm) och chansade helt enkelt på att nån av de få som fanns var släkt med honom o kunde ge honom ett nummer. Vad säger man? Bara i en liten håla kan det funka.6 av 9 nummer går till nån i våran familj så man har ju goda chansodds =)

Tröttmonster

Idag är jag trött. Förbannat jävla trött rent ut sagt. Jag vet att sömnen är en bristvara hos de flesta småbarnsföräldrar men att det går över. Men hur kommer det då sig att ju fler framsteg mina barn gör o ju mer dom utvecklas ju mindre sover jag? Minsta lilla hönan har slutat amma. Jag får erkänna mig ratad o dumpad men hon vill inte ens veta av att jag ens försöker lura i henne tutte så nu får det va. Men hon sover inte mer på nätterna för det, det enda som hänt är att istället för att vända till en tutte o sova vidare får jag springa upp o göra välling, hålla flaskan o sen försöka somna om - VARANNAN timme =( Jag vet att jag ska försöka söva om henne istället men jag ORKAR ju inte, vällingen går fortare o hon somnar om men det blir ju en ond cirkel, jag vet ju det..

Och stora hönan då, som hitills vaknat med en blöja av inte denna världen. Kall o blöt o hängandes till knäna. Ibland har den tillomed läckt fast det är den allra största megastorleken alla kategorier. Men mer eller mindre över en natt gick hon över till att vakna o vilja gå på toa o sen har hon vaknat men torr blöja. Som i ett trollslag och det är ju bra förstås men det är ju bara det att hon vaknar ofta nån gång mellan de där 1,5 timmespassen som andra hönan sysslar med så inte ens 1,5 timme får man sova i sträck. Så barnen går åt rätt håll o jag går åt rätt-åt-helvete-hållet...

Jag är ett skämt

Idag kände jag mig som den där figuren i en skämtruta jag såg för många långa år sen. En kvinna som passar på att skura golvet på toaletten när hon ändå sitter ner där. Jag har inte skurat men det hela började med att jag skulle bära upp en bänk till toaletten uppe. Jag torkade av den med en våtservett från köksbordet. Passade på att torka av bordet också, diskade upp lite, slängde komposten, insåg att den var överfylld så jag skakade ner lite i en ny, passade på att ta soporna, ut o slängde kompost o sopor, dammsög under diskbänken, dammsög köksgolvet, hallen, trappen, o när jag ändå var på övervåningen så tog jag sovrummet med, plockade upp kläderna, drog ut bänken från väggen, tapetserade upp en bård (jag lovar o svär), fortsatte in på toan - kom på att jag glömt bänken där nere, sprang o hämtade bänken, satte upp en bit överbliven bård på toan, satte in papper o tidningar på bänken o röjde upp bland alla tandborstar.. Äntligen var toaletten klar och jag hade fått en massa gjort på vägen dit.

Men det var bara uppvärmningen. Sen åkte vi ner för att flytta morfar. Ja, inte själva morfar då, han fick gå själv men allt bohag då han fått en ny lägenhet. Vi hann inte riktigt klart fast vi har kämpat som galningar så det blir jobb imorgon också. Så ursäkta mig men nu ska jag stupa lite i säng o drömma om en morgondag med ännu mera trappa upp o trappa ner (dessutom släpandes på barn)

Slutet är nära?

Storhönan kom ner för trappen mässandes "slutet är nära min vän"

Kan man tänka annat än Hjälp? Är hon besatt? Vet hon nåt som jag inte vet?

Sen kom nästa slinga "somna i stilla slummer" och den kände jag igen. Det är från Djungelboken när ormen Kaa sjunger för Mowgli den sista sången innan han planerar att äta upp honom så jag får hoppas att det första också är därifrån, annars kan ni börja springa nu =)

GLOCALPEST

Jag vet inte ens var jag ska börja! Är bara sååååå sur. Jag blev uppringd av GLOCALNET som raggade upp mig till att teckna ett abonnemang hos dem. Visserligen en bra deal men så här i efterhand så ångrar jag mig verkligen. Kortet kom hem o mitt nummer porterades innan ångerfristen gick ut och när jag stoppade i kortet i telefonen gick det knappt o ringa. Jag provade ringa hem till mig själv i rummet bredvid och det hördes knappt ett ord. Ingen täckning trots deras fina karta att det inte skulle vara några problem (vilket säljaren också sagt efter att jag påpekat att jag numera bor urskogen). Jag ringer upp (inom 14 dagar) men får höra att nu kan jag inte ångra mig, jag har tydligen avsagt mig rätten att ångra nånting överhuvudtaget genom att prova och använda tjänsten (då sätta in kortet i telefonen o ringt en gång). Men ok, jag ber att få betala för ett år och eventuella straffavgifter för att få tillbaka mitt nummer men då gick inte det heller för det går inte enligt deras policy. Endast nödfall där personer dör eller flyttar utomlands kan säga upp sina medlemskap innan avtalstiden löper ut. Att man endast o enbart kan ringa nödsamtal från sin telefon för att täckningen är så genomurusel räknas INTE. Så nu hatar jag glocalnet i ett år framöver om nån undrar... Eller hatar är ett starkt ord, jag är egentligen en sån som väljer mina både yttre o inre strider. Jag kan inget göra åt detta så jag får hoppas att ett år går fort o sen får jag ta tag i ett byta nästa vinter.. Hoppas bara jag inte hinner bli galen innan o byter numret som jag haft i över 10 år bara för att jag vill ringa nån annan än stackarna på SOS-alarm.

BLÄÄÄÄÄÄ FÖR GLOCALNET!!!

Storstadsluft

Så var helgen snabbt över. Tänk att jag kände hur det pirrade i hela kroppen när SJ-tåget började passera pendelstationer. Äntligen hemma... Fast borta egentligen.. Så fort jag kliver av på centralen är det som om jag aldrig åkt. Som om drygt 4 månader plötsligt raderas o inte finns längre. Och när jag kommer ner till pendeln känner jag mig som vilken stockholmare som helst, ingen kan se att jag egentligen bor på landet bland bönder o vargar. Jag åker direkt ut till mässan o möter kompis. Vi går runt ett tag för att sen åka hem till henne för att äta middag..
Och jag blir lika imponerad varje gång jag är hos henne. Trots 3 vilda ungar som röjer runt som virvelvindar á la Hollywood-katastrof-film så är allt så rent o fint hemma hos henne. Hur hinner hon? Hur orkar hon? Dessutom är hon snart höggravid! Hemma hos mig ser det ut som SOS Poseidon (ni vet den där båten som hamnar upponer o allt flyter omkring där det inte ska vara. Fast utan vatten på golvet då). Inget damm, inget skräp, inga grejer, ingen disk! Jag vill också ha det så.

På lördagen så spöregnar det så vi stannar inne (o kompis med huliganungar hinner baka 3 tårtor samt laga lunch till alla o kvittrar glatt "nejdå, ingen fara, sitt du" när jag frågar om jag ska hjälpa till med något. Så jag sitter väl där jag sitter, leker lite med ungarna). Lillhöna skrattar gott åt stojet runt omkring o det är härligt att se. Vi äter lunch o planerar att åka in till stan. Man vill väl passa på o gå runt lite när man väl är där o det har slutat regna så vi ger oss av. Vi har inget bestämt mål direkt utöver en barnaffär på fridhemsplan men jag är nöjd bara med att befinna mig i en stad där inte allt klappar igen efter 13 på lördagar. Men när vi kommer fram är det släkt o mörkt. Stängt - va fan! Det slår oss att det är halloween så lördagen är som söndag med undantaget att det inte ens är öppet som en söndag utan helt stängt i hela stan. Aaaaaaaaaaaahhhhhhh!!!!!

Jaja, jag passar på att svänga förbi o plocka upp en gåstol som jag ringt in på blocket så med vagn, barn, packning, massa gratisgrejer från mässan o en jättestol rullar jag in på centralen igen för att borda tåg 50 tillbaka igen till obygden. Lite gråter jag inombords för jag har saknat stan. Vad jag absolut inte har saknat dock är dessa kisshissar som man ibland inte kan undvika när man reser med barnvagn. Små, trånga, metallhissar som går sakta o stinker alkis o piss. Blääää.

Och Storhönan har varit med mormor o haft det jättebra men jag längtar. Hela vägen hem längtar jag och det gör lite ont i mig att veta att hon sover när jag kommer hem. Men det är en dag imorgon också och då kan vi kramas. Kvällen får spenderas med att kramas med pappalappan för där har också saknats lite...

Och söndagen har spenderats med att röja så jag kommer ett litet steg närmare "operation kompisfint" och nu är det faktiskt ganska ok här hemma. Alla möbler står där de ska iallafall och även om det är mycket kvar inna jag har mitt perfekta hus så är båten på rätt köl igen =)

Hem

Yey, idag bär det av till stockholm, som jag har längtat. Visserligen bara en kort visit men ändå, det är bättre än inget. Hoppas storhönan får det bra hos mormor, lite separationsångest har man ju....

Riktiga män är skitiga?

Vinterdäcken på. Tidigare har vi haft allrounddäck så vi har inte behövt byta men nu när vi flyttat ut i skogen kändes det bäst att ha riktiga vinterdäck, annars lär vi ligga i diket snart... Se vad duktig min man, min ögonsten o mitt ljus i mörkret är. Det är nåt visst med karlar som kan saker tycker jag. Eller som bara gör saker. Inte för att det är så svårt att byta däck men ändå, visst är han sexig?
Han blev riktigt skitig om händerna o då kommer jag ihåg att min pappa hade alltid skitiga händer. Även om han hade tvättat sig så var de lite halvskitiga (han jobbade på bilverkstad halva sitt liv). Jag trodde att alla män hade skitiga händer o när mamma träffade sin nya o nuvarande man så var han så ren (han jobbade på kontor). Det är faktiskt lustigt hur jag kommer ihåg att jag var lite skeptisk o funderade faktiskt en hel del på varför han var så ren om händerna - var han ingen riktig man? Men men, det visade sig att han var precis lika riktig som nån annan (som pappa) o min man är nu också en "riktig"man =)

Kärt barn har många namn??

Har tänkt på det här med könsord som varit en sån het debatt många gånger.. Iallafall det här med tjejers kön, vad heter det? Alla säger olika o en bunt tyckte en gång att snippa var det nya ordet som skulle användas av förskolepersonal o.dyl för att inte göra nåt stackars barn förvirrat eller råka använda ett ord som i vissa hem kanske ansågs som grovt o upprörande. Men hallå! Ärligt talat - snippa? Jag tänker på vitsippa när jag hör ordet. Men ok - det kanske är ett bra ord även om inte jag använder det men jag tänker då på den generationen som växter upp med att det faktiskt heter snippa.

Har vi en ny generation unga fotbollshuliganer som kommer stå o skrika:
Eeeeey, för fan domarn - du dömer som en snippa!

Eller den frustrerade människa hemma som just spillt ut hela morgonkaffet över bordet o den viktiga rapporten som skulle in till chefen samma dag:
Helvetes jävla snippa, kuuuuuuuk också!

Det låter lite fånigt i mina öron men det kanske är helt normalt om en 15-20 år.. Vad tror ni? Bara lite funderingar så här på morgonen.. Nu ska jag ut o byta däck på bilen. Igår snöade det.. Brrr!