Ris - en stilstudie

Kineser äter med pinnar - bah
Miniägget snortar upp riset med näsan

Gisslandrama

Jag antar att dom kommer tillbaka då vi har deras grejer som gisslan. Svärmor glömde ett halvt paket cigaretter, svärfar sin allra skönaste (hoppas jag) bäste-tshirt. Men vad hunden lämnade på gräsmattan håller nog inte så hög förhandlingsnivå... =)

Innan ni påpekar att vaskning faktiskt handlar om champagne så kan jag meddela att jag har en flaska matlagningsVIN stående i fönstret som jag till er ära kommer vaska idag. Enbart för er trogna bloggläsare - inte för att den gick ut för 1,5 år sen.

Före min tid

Aftonbladet får företeelsen "vaskning" att låta som något nytt. Vaskning har funnits i alla tider antar jag. I alla fall har jag sysslat med det rätt länge. Senast i morse så hittade jag en oöppnan youghurt i kylen med bäst före datum nån gång i juni. Rätt ner i slasken, eller förlåt - vasken. Har en stark föraning över rapsoljan, som skulle användas för att göra egen barnmat också kommer stå oöppnad tills bäst före passerats med råge. Tjoho, då får jag vaska igen.

Sen kryper det fram minsann

Jag visste att det fanns baktankar... Och då pratar jag inte om den där rabarberpajen som svärmor lockade med. Nu har dom fixat och donat och grejat med huset hela veckan, bytt takplåt på balkongen, rivit väggar, städat och skruvat i barnens rum. Deras ögon lyser när vi är med på att lägga parkett och måla om. Det har till o med talats om att dra in dusch i källaren och en och en annan takränna har rensats (takränna är tydligen inget ord enligt ordlistan - som om aktränna eller kakränna vore mer logiskt).

Dom håller på att rusta huset för att höja värdet. Och dom vill höja värdet för att vi inte ska kunna stå emot o sälja sen när dom vill att vi ska komma och flytta in på deras enorma hästgård och leva lyckligt tillsammans forever and ever i ett egenihopsatt litet kollektiv...

Jaja, det kan vara mysigt o bo på gård också =)

Gillar min svärfar med

När svärmor frågade om hon kunde hjälpa till o fixa lite i köket, tänkte jag att hon tänkte hjälpa till med disken, laga mat någon dag eller om jag skulle ha tur kanske putsa ett fönster. Men nej, hon kommenderade svärfar att ta fram stora släggan o slå ut vår lilla skiljevägg vi har mellan kök o vardagsrum. Men det blev riktigt bra o nu njuter vi av vårt stora kök med tv-hörna. Eller vårt stora vardagsrum med kokvrå om man nu vill se det så.




Dessutom tror jag inte barnens farfar är någon riktig snickare. Han gjorde inte bara ett bra jobb utan han STÄDADE efter sig. Inte bara där han stökat till utan hela källaren tog han på köpet. Det gör väl inte äkta hantverkare. Tror jag ska leja honom fler gånger.

Sov gott, I know I will

Jag gillar min svärmor. Inte bara för att hon kom med en 14 tusen meter tjock tempurmadrass som hon tyckte skulle passa mig...

Fantastiskt fanatiskt

Ja gott folk. Man har inte roligare än vad man gör sig. Gubbelunch till middag någon?

Mörkerseende

Jag har vita lakan i sängen. Vet ni hur värdelöst det är att då ha genomskinliga nappar till miniägget som hon slänger omkring sig. Finns inte en sportslig chans att man hittar dem i mörkret.

Jag vill inte bli ugnad

Storhönan undrade ikväll om farfar Stig fortfarande låg kvar i kistan. Eftersom jag inte riktigt vet hur fort efter en begravning man kremeras svarade jag "Ja, jag tror det". Hon undrade när han skulle grävas ner och jag började fundera på hur jag skulle förklara för en 5-åring, som hela våren lidit av post-traumatisk stress efter att ha sett en brinnade bil tvärs över vägen från vårt hus där föraren omkom, att vissa väljer att kremeras? Olyckan gjorde henne hysteriskt rädd för eld o bränder, och hon vågade ibland inte vara inomhus på grund av att något i rummet kanske kunde börja brinna. Jag sa något i stil med att först ska kistan in i en ugn så den blir till en liten,liten kista.

- Ugn!?! Ska den in i en ugn? Varför det? Jag vill inte bli ugnad!

Hon hade inte panik i rösten, men jag nästan såg hur hennes lilla hjärta började rusa. Efter lite mer förklaring så nöjde hon sig gott med att hon skulle slippa bli ugnad för sånt får man välja själv.

Annars var det en väldigt fin begravning. En liten, mysig, väldigt vackert belägen kyrka. Men jag har aldrig varit bra på begravningar. När vi sitter där så kan jag för allt i världen inte förstå att det ligger någon där i kistan. Och absolut inte min farfar, han var ju så lång - kistan ser så kort ut. Och sen när alla går därifrån känns det som om vi lämnar honom kvar - ensam! Jag vill nästan ta kistan med mig till fikat. Ja fikat ska vi inte ens tala om. På min första begravning förstod jag inte hur alla vuxna kunde gå och fika efteråt. Hur kunde dom glatt peta i sig bullar o kaffe o småkakor till höger o vänster. Själv ville jag bara gå hem o gråta. Denna gång gick fikat bättre, men jag hade ändå känslan av att kvar nere i kyrkan låg farfar ensam...

Prästen talade fint om hans arbete som polis, och hur han kopplade av med jakt o fiske. Men han glömde nämna hans orangea helly hansen tröjor som luktade myggolja, svett o fisk som vi så gärna lånade på kalla sommarkvällar. Han glömde berätta hur han löste till och med det svåraste korsorden i farmors Allerstidningar och hur han retade min pappa med att be honom skicka över tidningen när han var klar så "han kunde lösa klart resten åt honom". Han glömde berätta om den fåniga Emilkeps han alltid använde. Hur den var minst ett nummer för liten för att sitta åt så pass att den höll uppe ögonlocken. Han glömde berätta att han var min farfar - min älskade farfar som rakade sig varje morgon även på semesten för annars pickade det så när man kramades. Min farfar som alltid kom ut för att möta oss när vi kom med bilen, och som alltid stod och vinkade tills vi försvann utom synhåll när vi skulle åka. Min farfar som hade ett ställe nere vid ån där han rensade fisk dit vi aldrig vågade gå för det såg så äckligt ut med inälvorna och min farfar som aldrig hade vantar på sig trots att det var iskallt ute. Min farfar som det gör ont när jag tänker på. Min farfar som aldrig kommer tillbaka.

Helt oförklarligt egentligen

Hönorna är rätt förtjusta i Ariel - den lilla sjöjungfrun. Att lillhöna hävdar att hon är Ariel för att slippa hålla sig där hon bottnar på stranden vet ni redan. Men även leken präglas av Ariel. Ofta lekte dom att ena var Ariel o den andre var sjöhäxan o att häxan tog Ariels röst. Då sprang den ena fram o greppade i luften framför ansiktet o sa "ta din röst" o då kunde inte "Ariel" prata mer.

Lillhöna har flyttat ut detta även att gälla mig. Om jag tjatar eller ber henne om något hon inte vill sätter hon upp handen o säger helt sonika "ta din röst". Och det här inlägget hade blivit så mycket roligare om ni hade hört hennes tonfall, men nu går ju inte det.

Häromdan sprang dom ute i trädgården och lekte medan tuppen satt i solstolen o njöt. Vid något tillfälle ber han lillhöna om en puss vilket han får. Men ganska raskt ändrade hon sig. Hon kom väl på att det var busigare o roligare att inte göra som pappa säger.

Så hon springer fram o greppar med handen i luften framför honom o utbrister i ett
"Taaaa din puss, släng den i marken" medan hon kastar sin luftpuss hon precis tagit tillbaka i gräset. Sen skrattar hon ett "Haha" innan hon springer iväg igen. Kvar sitter stackars pappa med förlorad puss.

ariel blir av med sin röst

Sporter ska ha offsideregler o ge skrubbsår säger min man

Någon som förstår sig på cykling? Hade en pojkvän för evigheter sen som gillade cykling som sport. Timme ut o timme in se cyklande människor.... cykla !?! Inte ens små guppande mansrumpor fick mig intresserad...

Men nu är det en sport, och då så ska det tävlas i det. Men om den som leder cykeltävlingen blir omcyklad för att han får problem,och då blir sur för att de övriga inte väntade på honom, är det verkligen en tävling han ska vara med i då? Eller är det scoutkårens årliga minikompislopp där alla cyklar tillsammans, vinner tillsammans o får saft o kaka tillsammans han ska var med i?

Det finns säkert interna, outtalade regler inom cyklingen som inom alla andra sporter, men hur skulle det se ut om alla i hela klungan stannade för att en ska fixa en kedja? Nästa 300 m ska en annan byta en punka, 700 m senare ytterligare en skruva fast en pedal o 1 km senare måsta nån rätta till pungen efter att fått skavsår på dessa minimala minisadlar dom använder. Spelar det nån roll om den längst bak i klungan ropar frenetiskt "hallå, hallå, jag måste knyta skosnöret o rätta till glasögonen - kan alla stanna o vänta tack." Eller är det bara den som leder som får stanna upp o kräva att resten väntar?

Hmm, undra om min gamla pojkvän läser min blogg? Om han nu fortfarande gillar cykling kanske han har nåt genomtänkt svar...

Kärt barn har många.... personligheter?

- Dags o komma in o borsta tänderna!
- Aldrig! Jag är ett spöke o spöken är vakna på natten!

Sen ser man bara ryggen på en skrattande 3 åring när hon hals över huvud flyr från den hemska mamman o tandborstningen...

Akuten?

Igår hörde jag från övervåningen hur lillhöna började gråta ute på tomten. Jag fortsatte med mitt för det lät inte som om hon höll på o dö, och dessutom var tuppen ute med tjejerna. Sen hör jag storhönan komma inrusande o skärrat ropa "mamma, mamma, lillhöna har skadat sig".
När jag kommer ner berättar storhönan att lillhöna har gjort sig ila o skadat sig och det kommer massa blod från ett stort sår! Och ledsen är hon förstås, det hör jag, men hon kommer gående för egen maskin med pappa bakom sig och det hemska, öppna såret med det forsande blodet får ett plåster... (och det blödde ungefär lika mycket då som när jag tog kortet dagen efter)

Om jag blundar oxå, kanske jag inte syns alls!

Lillhöna har förmodligen valt det absolut sämsta gömstället för kurragömma.

Eller så har hon en väldigt skev självbild...

Kl 21 hos familjen hönsgård

2 nakna sommarbarn springer runt, runt, runt, runt sandlådan o hojtar "vilken härlig kvääääll".
Hur får man in dem? Hur får man dem överhuvudtaget att lyssna?

Kändes inte som om dom var direkt upplagda för sängen...

Och varför texten i förra inlägget blev understuken har jag ingen aning om, men det är inget jag orkar fixa från mobilen så det får ni leva med. Misstänker att det har o göra med när man skriver före en bild. När jag tänker efter har jag inte suttit framför datorn och bloggat på snart ett halvår tror jag. Jag gillar min telefon =)

Messmör är gott, det andra ser ut som bajs

Av nån konstig anledning har jag alltid tyckt att haklappar är jobbiga. Varför vet jag inte riktigt. Som att klä av, sanera bebis, klä på, tvätta kläder, torka kläder, vika in kläder vore lättare o mindre tidskrävande än att diska en haklapp. Men av nån konstig anledning som sagt känns det jobbigare. Och nu känns det lite som att den där etrema kladdperioden börjar göra sitt intåg. Idag har miniägget fått plocka i sig lite grejer själv. Och efter att ha kännt o klämt lite ett tag (läs mosat o silat blodpuddingen genom finrarna) åkte faktiskt rätt mycket in i munnen.

Kan badsäsongen vara över snart, tack

- Elvira, inte längre ut nu, nu är det stopp.
- Jag heter inte Elvira, jag heter Ariel Sjöjungfrun och jag simmar vart jag vill...

Fast idag har jag tagit mitt första dopp, frivilligt till o med ska kanske förtydligas. Och det var riktigt varmt o skönt.

Bland tomtar och troll

Igår hade vi en heldag på Tomteland. Och jag har syndat... Hönorna beställde pizzaslice o in kom 2 uppvärmda Billyspizzor för 45 kr styck - utan dryck inkluderat! Så när lllhöna bara åt 2 små tuggor så åt jag resten. Inte för att jag var jättehungrig eller för att Billys är lyxpizza direkt men för att faktiskt slippa slänga en 8.90 pizza för 45 jävla spänn rakt ner i komposten.

Men ungarna hade kul o de gick till o med i häxbusskola trots att storhöna först vägrade för hon blev rädd för häxan. Men efter lite betänketid o peppsnack o det otroligt passande mötet med häxan ute på torget insåg hon att den förmodligen inte skulle äta upp henne. Föräldrar o vuxna var nämligen inte välkomna.

Jag hade även lejt min lillasyster o vår tremänning som var här på besök att vara om-barnen-springer-åt-åtta-olika-håll-vakter och det visade sig vara ett genidrag. Inte för att barnen inte lyssnade, dom uppförde sig utomordentligt, men alla kunde i lugn o ro göra det dom ville utan att behöva vänta på nån annan eller jäkta från en aktivitet till en annan. Vi hade en toppendag helt enkelt (även om vi nog tar med matsäck nästa gång) o vi tackar S och M för sällskapet. Imorgon kommer dom hit och leker o Storhöna räknar timmarna.

Han kom ner trots allt

Katten är i hemmets trygga famn igen. Lite skakad o lite omtumöad men efter lite mat o dryck somnade lilla Ozzy rätt gott i sitt favorithörn. Då hade räddningstjänsten som ändå hade vägarna förbi kikat in o konstaterat att dom inte skulle komma åt honom med brandbilen och firman som röjer skog i området befunnit sig i Falkenberg för tillfället. Men jättetrevliga unga killar från mora klätterklubb hade erbjudit sig att lite käckt klättra upp. Tydligen brukar dom få dessa uppdrag sen brandkåren slutat med katter egentligen. Att räddningstjänsten kunde tänka sig att köra över stegbilen för oss om det hade gått var för att dom inte hade så mycket att göra.

Men precis när jag lagt på luren med killen från klätterklubben såg jag hur Ozzy halkade ner 2 pinnar o även grannen kom över för de hade hört de hjärtskärande ropen o hans lugna mörka stämma verkade få katten att ta mod till sig. Sen fick mannen klättra upp för att möta honom på stegen. Han ville inte hoppa ner i väskan utan satte sig tryggt tillrätta på axeln för att sen hasa ner för ryggen o hoppa sista biten när de väl var i hamn =)

Men tack till alla som var villiga o ställa upp o hjälpa till!

Tror ni på det här?

Det gjorde jag med tills jag började klättra på en ostadig, svajig stege med mörknande, ruttna grenar rasande åt alla håll.

Kattkraken är så högt upp att han syns inte ens. Stegen nådde inte ens halvvägs o den är väl en 4-5 meter. Jag hörde hur de båda katterna rök ihop vid halv elva igår kväll så antagligen har han väl suttit där sen dess stackarn. I morse när han hörde oss på tomten började har ropa så hjärtskärande. Men vi vågar inte klättra på de gamla döda grenarna o räddningstjänsten som egentligen inte fixar katter längre sen en katt bröt benet var här o knstaterade att dom aldrig skulle få en stegbil så nära så dom skulle nå, annars hade dom skickat en bil ändå till kattstackarn. Så nu är det bara o vänta på att han tar sig ner själv eller ringa en trädfirma som fäller träd.

Kunde han inte ha börjat med ett mindre träd o öva på först innan han gav sig på stortallen liksom... Jag hoppas verkligen han tar sig ner för jag är beredd att klättra upp ändå vilket inte vore så smart.

Game over

Lillhöna

- Mamma, nu e filmen slut. Nu har dom kysstats.

Håller oss flytande

Snart är tuppens semester slut o jag bävar inför soliga härliga dagar då man borde bosätta sig på stranden. För jag vill helst inte åka själv. För det första lyssnar hönorna inte för 5 öre och för det andra så är lillhöna fortfarande fullständigt övertygad att hon visst kan simma. Att det är armpuffarna som håller henne flytande har hon fortfarande svårt att tänka sig. Idag ville mormor ha badsällskap o det passade bra eftersom tuppen tänkt klippa gräs o jag tänkt nåt annat - typ inte klippa gräs. Dessutom hade mormor inget emot o doppa sig vilket jag helst undviker så barnen hade hur kul som helst. Däremot ser vi till att skapa skoj med flytande saker så idag var lillhöna rejält vadderad =)

Tänk att något kan vara så förändrat utan att det märks. Att om man inte tänker på det känns det nästan som om allt vore som vanligt. Ibland tänker jag att om jag inte tänker på det kanske det inte hänt. Jag har så många varma minnen av min farfar. Så många att det skulle bli ett väldigt långt inlägg. Men ett av de tidigaste minne jag har är från när farmor o farfar bodde i Delsbo o farfar hade polisbilen i källaren. Min bror o jag hade fått lov att gå ner o sitta i bilen o titta på den, men min bror råkade sätta på sirenerna o han blev livrädd o började gråta.

Annars har jag mest minnen från stugan i Sjöändan. Hur jag tjatade varje kväll om att vi skulle lägga nät. Det var så mysigt att i sommardunklet sent på kvällen ro ut på den stilla sjön o höra klucket mot båten o känna gunget i takt med årtagen. Och när man kom hem såg man hur det lyste i fönstret på stugan och man visste att farmor väntade med varm choklad och smörgås. Naturligtvis sa pappa o farfar alltid nej, för dom visste att jag inte orkade gå upp tidigt o ta upp näten, men på nåt sätt slutade det alltid med att vi lade nät iaf. Och på morgonen gick vi upp - oftast efter rätt kraftiga protester trots att vi svurit dyrt o heligt att gå upp på en gång vi blev väckta... Jag minns oxå när jag blev så stor att jag fick ro medan farfar la ut näten, annars var det alltid pappa som rodde.

Jag minns att vi brukade krypa upp i hans säng på mornarna, för det var så mysigt o ligga i överslafen o titta ut över köket o se farmor göra frukost. Och han försökte inbilla oss att han hade en tam spindel som bodde inne i väggen som kröp ut då o då. Han hade alltid en historia som han svor på var alldeles sann såklart. Som barn hade man stora ögon, men när man växte upp kändes det ändå spännande att inbilla sig att tänk om kanske, kanske det skulle kunna ligga nån sanning i historierna. Inte för att jag trodde på rullande stenblock, troll stora som hus eller bottenlösa tjärnar som gör att man hamnar i Kina om man sjunker ner i dem, men ändå...

Jag minns hur han alltid luktade lite myggmedel som allt annat i sommarstugan. Om jag blundar kan jag känna hans doft.

Och han blev gammal, inget snack om den saken. Han bodde hemma ända till slutet och han var helt klar i huvudet o berättade gärna alla sina historier o minnen för alla som ville lyssna. Han har levt ett liv fyllt. Ibland har jag tänkt att hans liv (eller alla som är över 90 års liv) har haft det så mycket mer spännande. Tänk vad de har fått uppleva. Min farfar bodde som barn i en liten by ute i skogen. Man åkte häst o vagn, man odlade o skördade o man levde med djur. Han såg bilens intåg i byn, upplevde telefonen, han var nästan 30 år - som jag är nu, då TV:n kom. Allt jag upplever är förbättringar och vidareutvecklingar känns det som. Om 50 år kommer jag komma ihåg att freestylen förvandlades till mp3 - det ni ungar! Vad är det liksom... ingenting... Att mobiltelefonerna fick kamera o radiofunktion? Att bilarna fick antisladd, fjärrlås och varningssignaler om man skulle hålla på o backa över nåt?
Han hade militärtjänst under andra världskriget.

Jag är glad att jag i vuxen ålder talat om vad han har betytt för mig, det är så ofta vi glömmer att tala om för dem vi älskar att vi faktiskt äskar dem. Vi tar kanske för givet att dom vet, att dom känner, men det skadar inte att tala om det ibland heller. Jag tror han har det bra nu. Jag tror han led mer av att inte orka som förr, än vad han gjorde av att vara sjuk. Men han lämnar ändå ett stort hål efter sig i mitt hjärta. Ett hål alldeles bredvid det där varma stället som är fyllt av så mycket kärlek. Och nog kommer det vara tomt där ett tag - kanske en evighet,men det är ok.

Klädsim

Jag är en badkruka, inget snack om saken. Mna barn däremot är definitivt inte några fegisar när det gäller vatten. Till o med storhönan kastar sig i med fullt plask o stoj trots att hon knappt kan tvätta håret hemma i badkaret utan att skrika sig igenom hela proceduren på grund av inbillat vatten i ögonen. Men trots att dom har flytpuffar på sig så skulle man ändå haft löplina så man skulle kunna veva in dem när de kommer för långt ut.

Storhöna vet att hon inte kan simma på riktigt men hon tar sig framåt o håller sig ju flytande. Lillhöna dock, hon tror inte bara att hon kan simma, hon är fullständigt övertygad om att hon kan simma som den mest självklara sak som finns. Vilket innebär att hon helt utan hämningar kastar sig ut. O lyssnar gör hon inte heller så igår fick jag vada ut längre än jag tänkt mig. Tur att jag hade ombyte i bilen. Kanske vore en bra ide att den där baddräkten jag beställt skulle komma nu trots allt.

Problem är till för att lösas

Min man har i flera år klagat över att ända sen han skaffade glasögon (han skaffade glasögon strax efter att vi träffats men behöll mig ändå så ibland har man flyt *haha*) så har han inte kunnat ha solglasögon vilket är rätt skönt på sommarn faktiskt. I år har han slagit på stort o köpt solbrillor, på bekostnad av att han ser sämre, går in i dörrar o tappar bort barnen på lekplatsen o sånt. Nej skämt åsido så ser han bara lite sämre, men annars har illhöna en lysande universallösning som kanske även faller tuppen i smaken... Bara sätta i slipade glas så är problemet löst.

Utökar familjen igen

Vi har blivit med katt... igen...
När vi fick höra om en katt som behövde omplaceras beskrevs den som "inte jättegammal men det är ju ingen kattunge precis". Det kändes passande då vi inte vill ha en unge som vi inte vet hur den blir som äldre o vi orkar heller inte med att den ska jaga o busa o leka o klösa o bita på allt som rör sig inklusive ungarna. Vi har fått nog av sånt. Och det stämde ju iofs för jättegammal är den inte, o inte heller nån liten ullig tufsig unge med klarblåa ögon. Men inte fan är den gammal, den är kan vi säga inne i den allra mest busiga, lekiga perioden men den klarade sig på grund av att den är gryyyymt söt. Nu ska vi bara göra riktig utekatt av den så vi slipper låda inne igen.