Järnkoll

Man läser ju o förfäras över kvinnor som lever i kontrollerande förhållanden. Män som ringer dem stup i kvarten för att kolla att dom är där dom ska vara, gör det dom ska göra osv. Män som kör förbi deras arbeten för att kolla att dom är på plats. Män som kräver att man alltid lunchar ihop så man inte ska få chansen att äta lunch med nån kollega. En del män (finns kanske kvinnor oxå men upplever att det är vanligare med män) som gått så långt att de förbjuder sin kvinna att lämna hemmet. Får inte ha vänner, inte ha intressen o inte klä sig som dom vill. Förskräckligt hemskt egentligen att dessa kvinnor inte sopar på sina män med en stor järnspade när de kliver innanför dörren nästa gång, kliver över kroppen o säger tack o hej, men jag förstår att det inte är så lätt trots att det kan tyckas det för nån som inte är i den situationen.

Anyway - när jag kom hem igår så sa min man "Jaha, o vad har du gjort i skolan idag då? Inte är det skolarbete iaf"
Hur i hela världen kan han veta det? Det är inte så att han varit långt utanför dörren hemma kan jag säga med förkylning, ett jäkla höstväder o en snäll fru som lämnar o hämtar på dagis fast hon har andra saker för sig. Han kan omöjligt ha sett mig inhandla min lunch på lokala lilla ICA o annars har jag ju faktiskt suttit i skolan hela dagen eftersom det var dags för min betygsdialog.
- Vad har jag gjort då, frågar jag?
- Du har ju bloggat, säger han o ler *S*
Och jag erkänner, jag gör inte skolarbete 100% av tiden i skolan. Ibland sträcker jag på mig, ibland äter jag lunch, ibland går jag till o med på toaletten och ibland bloggar jag. Jag bloggar ju just nu på "skoltid" så jag ska rappa mig på o snarast återgå till mina matematiska modeller o mina likvida budgetar. Jag lovar!

Mirakelkur

Har sen 1 vecka tillbaka börjat med något nytt. Har aldrig hakat på GI-trenden för fan vad trist att inte få äta pasta. Ris o potatis kan jag hoppa över, men tänk er pasta med svärmors tonfiskröra *mums* den vill jag ju inte avstå. Men eftersom det är lite stiltje på vågen just nu så tänkte jag att va fan, man kan ju alltid prova. Denna nya grej som är lite åt GI-hållet fast utan att jag behöver tvinga i mig bönor o sånt skit, man försöker utesluta kolhydrater och målet är inte att äta mindre eller mer fettsnålt utan helt enkelt hålla blodsockerhalten i kroppen i balans så man slipper känna sig sugen o hungrig. Med mitt sockersug trodde jag aldrig det skulle funka men efter den 3:e dagen (den dagen kroppen skriker som mest säger alla människor som är beroende av nånting) så slog det över även för mig. Jag har dessutom aldrig varit så mätt i hela mitt liv (jo, innan jag fick barn förstås kunde jag äta vad som helst utan att behöva tänka så då var jag mätt, men jag får dela in mitt liv i 2 delar. Med barn o innan barn). Sötsuget är mer eller mindre borta fast jag var ytterst skeptisk och imorse när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner 37,2 kg. På EN vecka!!!
Rena mirakelkuren va? Men kanske inte så konstigt - jag var ju trots allt i leklandet igår o åkte kana 2 gånger o hoppade lite i hoppborgen. Men sen såg jag pusselbitarna o den knöliga lilla Iordockan som låg med ena benet under vågen. En o annan kula ur kinaspelet som pappalappan köpte i en romantisk förhoppning att alla kulorna skulle vara kvar i spelet även efter ett dygn, låg även i vägen för den rättvisa vägningen. Men med underredet rensat visade vågen ändå på lite minus så jag är nöjd. Massa mat o ner i vikt - passar mig. Jag får offra pastan ett tag iallafall men för hela livet går jag fortfarande inte med på...

Fastfrusen

En grej som är så häftigt med barn det är att världen är så stor ibland. Idag har jag o storhönan varit för första gången på det nyöppnade leklandet i mora. Man kliver in i en till synes ganska tråkig lokal. Det är ett gammalt lokstall så det ser inte ut mycket för världen utifrån men inne är det ju nya lagda golv o fint. Man kommer in i cafeteriadelen där man betala inträde o hänger av sig. Storhönan hade redan hunnit bort till dörröppningen lite längre in där hon stod som förstenad. O då menar jag verkligen förstenad. Trollbunden. "Mamma" sa hon lite lågt. Sen högre "mamma titta". Hon vinkade åt mig med handen men tog inte blicken från vad som nu fanns där inne i lokalen. "Mamma, kom o titta, mamma" hela tiden med blicken fastfrusen. Det var som att hon hastigt o lustigt hamnat i paradiset. När jag betalat o tagit mig in en bit ser jag vad hon stirrar på. En stor klätterställning i 3 våningar, hoppborg o kanor, bollar, hinderbanor och studsmattor. Vilken dröm för en tjej med spring i benen. Det tog inte lång tid innan hon var alldeles svettig o rödkindad. Vid glasspausen dröp hon av svett trots att vi klätt oss ganska lätt. Nästa gång blir det nog dock ombyte till shorts.

I 2 timmar höll hon full fart o det var korta korta glimtar man såg av henne då hon svepte förbi o drack lite saft. Det blev lite discodans oxå =)

Rätt tänkt, fast fel ändå

Läste idag i tidningen om att även Stockholm kanske skulle införa sms vid skolk. Skolan skickar sms till föräldrarna om eleven är borta utan giltig frånvaro alltså. Sen hade de frågat ett par ungdomar om de tyckte om idén, varav en hade svarat (med reservation för att ej vara ordagrann till punkt o pricka) att "kanske, lärarna tänker rätt, men det blir ju svårare att skolka då"
Jo, det var väl det som var hela tanken med det hela, eller??

Poängen

Vill bara poängtera att jag på inget sätt vill förringa nyheten i förra inlägget. Det är så lågt att utnyttja nån i en sån position. Att man fått höra från barnsben att man inte ska åka med främmande i bilar är ju solklar,t men ska man övningsköra går ju det hela ut på att just åka bil o man måste ju ha en handledare med sig annars får man inte köra. Och hur i helvete ska man kunna känna den personen om man inte känner varann sen innan. Jag hoppas han får ruttna i helvetet.

Absolut inget att skämta om egentligen

Det kanske är lika bra att min lilla ögonsten i livet fortsätter att leva ett liv beroende av sin fru och cykel. Jag menar - han har ju en sån gullig liten rumpa. Vem behöver körkort egentligen?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3387526.ab

Självgodhet - heter det så?

Jag är så jäkla bra! Jag vet att det inte är så svenskt att skryta och att det faktiskt är en gymnasiekurs jag läser, men jag är så glad att jag fick tillbaka mitt sista uppdrag med betyget MVG! Jag trodde verkligen jag skulle stupa i just debit o kredit och likvida medel men när jag läste kommentarer som "bra gjort" "mycket bra formulering" och "helt rätt" började jag nästan tro att hon drev med mig. Jag tänkte hela tiden att snart kommer uppgifterna jag inte klarat och får lov att återkomma med andra svar på, men jag hade alla rätt! Nu återstår bara den muntliga betygsdialogen på måndag så nu ska jag repetera lite. Och Sara - du kan sluta räkna, jag mailade envist läraren och sa att ja inte förstod hur hon kunde få fram den siffran och det visade sig att HON skrivit fel =)

Ny tatuering

Mora har ju för inte så länge sen fått en tatueringsstudio. Tänkte att jag kanske skulle höra om dom kunde göra nåt matchande på min andra vad. Vad jag i och för sig betvivlar är att de kan konkurrera med den nygjorda jag redan har. Den gick fort att göra (jag hann knappt reagera), den var smärtfri och den var GRATIS. Visst är hon duktig min lillhöna *S* Hon har även matchande mönster även hon men inte bara på benen utan oxå på kinden, handen, armen o magen. Och golvet är oxå målat o fint. Dessa 1,5-årings kreationer har bara en sak genemsamt med en riktig tatuering - dom sitter som berget.

Vatten över huvudet

Jag känner verkligen hur bloggen blir lidande. Jag tillför inte något speciellt roligt just nu. Inte ens nåt intressant... Men jag har så mycket siffror som snurrar runt uppe i mitt lilla huvud så snart hittar nån mig i en liten hög av matematiska o ekonomiska termer. Jag har drunknat mitt i momsen o avskrivningen. Jag får köras till akuten i ilfart för att få upp likviditetsbudgetarna ur halsen på mig och operera bort resultatrapporter och kontering ur mjälten. Vad har jag gett mig in på egentligen. Inbillade jag mig verkligen att jag skulle klara av detta med ett godkännt resultat? Dessutom har jag webbläraren from hell som inte tycker att mina svar duger. Dessutom räknar hon fel (eller fel räknar hon säkert inte eftersom det med all säkerhet inte är hon som skrivit o räknat ut svaren, utan bara jämför med facit, men jag hävdar fortfarande att jag räknat rätt o hon fel). Den här kursen tar så jäkla mycket tid och jag är så trött i huvudet på eftermiddagarna o tyvärr kan jag inte ägna lika mycket tid åt den andra kursen som faktiskt är roligare.. Det värsta är att jag nu läser företagsekonomi A, B-kursen som jag ska hinna innan jul är dubbelt så lång =(
Så alla vänner o bekanta - ni behöver inte bry er om mig på julafton. Jag kommer att sitta i ett hörn, tomt stirrandes in i väggen o mumla konstiga saker som konkurrenskraft, organisationsschema och balansrapport. Bara så ni vet i förväg liksom att det inte är nåt fel på mig, jag är bara stressad över att jag inte hunnit klart o fått mitt godkännt så csn drar in alla pengarna.

Rumpnissa

Nu är det nog lite höst ändå. Vi har krattat löv. Inte för att det var så värst mycket löv men vi lyckades få ihop en liten hög iaf. Tillräckligt för att ungarna förtjust skulle kunna sprida ut allt igen. Men det var det värt.

I söndags var vi på sån där lycklig söndagsfamiljemiddag hos barnens mormor. Pappalappa satte på skoj på lillhöna en blöja (en ren o oanvänd då förstås) o hon blev så förtjust i den att det tog ett bra tag innan vi fick ta av den.

Till eder tjänst

Var man inte lite artigare förr så säg

Bortförklaringar

Igår hade vi ett litet städryck då vi skulle få en gäst över helgen. Jag ber storhönan att hjälpa mig plocka upp inne i deras lekrum men vad får man för svar?

Nja, nääää, jag tror jag är för liten för det mamma. Jag måste vänta tills jag är 5 år tror jag.

Nej du, vännen. Du kan hjälpa mig med några saker redan nu, det vet jag att du kan.

Nej, jag tror jag är förkyld kanske...

Hon är inte ett dugg förkyld men det var ett bra försök va?
Jag bad henne iaf göra en sak inne i rummet o då valde hon att spela dataspel. Jag får väl skylla mig själv att jag inte preciserade det till en städsak *S*

Identitet röjd

Om ni inte redan märkt det så har jag en ny länk här till höger. Den går till min lilla lillasyster. Det har ryktats ett tag i familjekretsar (o lite utanför) att hon bloggar men har man frågat henne har hon mest bara skrattat o inte nekat typ. Har man frågat om man kunnat få en adress eller nåt så har hon sagt "ja" o sen pratat bort det hela o vips är man därifrån utan adress. Undrar om hon har velat vara hemlig? Nu är hon inte så hemlig längre *mooohahahahahaha*

Kaos i trädgårsdlandet

Höst är skördetid! Dock är vår skörd inte så imponerande. Eftersom den pedagogiska mamman i våras/somras lät storhönan så alldeles själv (eller storhönan insisterade på att få så själv o en 3,5 åring kan vara ganska övertygnade) så blev det inga perfekta rader. Jag kan nog inte säga att det blev några rader alls. Och inte har jag hunnit gallra så de stackars morötter som trots allt lyckats växa är inte så praktfullt stora direkt. Men ordentligt goda så nästa år satsar vi på bättre rader i hela lådan. Nu hade vi lite allt möjligt huller om buller. Rädisorna var goda förstås men jäklar vad som växte (inte heller dom i rader). Lite persilja här o där o lite dill om vartannat. Gräslöken tog sig dock aldrig tyvärr. Den blev nog rädd för alla blast som sträckte sig hit o dit.

Pungbryt

Inte för att jag önskar någon smärta eller så men kan inte Zlatan bara sträcka ljumsken, få pungbråck och vara borta i 1 år eller 2... eller 20? Är så trött på Zlatan...

Den lilla svarta

Den lilla svarta (ibland förkortad DLS) är en svart knäkort klänning som ofta kännetecknas av elegans. Den används vid festliga tillfällen eller andra tillfällen då vårdad klädsel är önskvärd, enligt wikipedia.

Eftersom vi inte är så festliga i vår familj står uttrycket för skitdatorn som gick sönder. En glad nyhet är att vi har en liten dator igen. Nu slipper man slåss med storhönan om datatid då "det faktiskt är hennes tur då hon inte spelat DORA på hela tiden" fast det var 3 minuter sen hon avslutade förra spelet. Vi har haft den lilla svarta så länge att hon mer eller mindre betäcknar den stora som hennes egen. Men nu är den lilla tillbaka. Eller tillbaka o tillbaka. Den gick inte att rädda överhuvudtaget så vi fick en helt ny, en mycket bättre. Och det är jättebra förstås men det är fortfarande väldigt sorgligt att alla bilderna i den förra gått förlorat. Dock sa en ung kille på onoff (teknikgenerationen) att han skulle be verkstan skicka tillbaka hårddisken så skulle han fixa det. Låter ju lovande men o andra sidan kunde inte den renodlade datafirman vi lämnade in till först rädda skiten så varför skulle han lyckas. Jag brukar vanligtvis vara optimistisk men i detta fall vill jag inte bli besviken igen då jag sakta börjar inse o acceptera att bilderna är borta...

Q-ponny?

I helgen var jag o hönsen på hästens dag nere på stallet på mormors begäran. Den stora huvudattraktionen blev hästar som inte hade där att göra *S*. Helt plötsligt dundrade det in 5 stora (o då menar jag verkligen oändligt stora) hästar (min mor lär väl sucka över att jag inte kan fabrikationsmodell på dem, men istället för att chansa får de gå under benämningen hästar helt enkelt). Den snabbrådige mormodern lyckades stänga in rymlingarna som kom från en granngård innan dom hann beblanda sig med publik o övriga hästar från ridskolan. Men dom var häftiga att bara titta på. Den store hingsten såg ut som en riktig trollhäst med sin toviga man o sina jättestora hovar.

Adoption

Det är så jäkla mycket höst nu. Eller egentligen är det inte så mycket höst. Det börjar bli gult men eftersom jag tycker att det alldeles nyss blev vår o sommar o grönt så känns det för tidigt för höst. Våran hängbjörk börjar gulna o rönnen är redan alldeles röd. Vackert, men en sorglig påminnelse om att snart är det kallt o mörkt o frost på morgonen o man kommer frysa arslet av sig bara man tittar ut genom fönstren.
Men för att behålla lite av en varm sommarkänsla adopterade jag o hönsen en ensam, liten solros. Eller adopterade? Om vi räknar adoption som samma sak som halvstöld så låt oss säga att vi adopterade den. Men den stod så ensam o ledsen för sig själv på en ödetomt så vi tänkte att den hellre skulle vilja stå hos några som ser den varje dag. O jag tycker den passar bättre hos oss *S*

Tekniska framsteg

Min första mobiltelefon var en Philips Fizz. En stor (dock platt) klumpig telefon med dåligt ljud o katastrofal täckning. Men alla telefoner efter den har varit bättre. Tror till o med alla telefoner efter den har haft vibrator i sig. Denna kunde man ställa på ljudlös men då fick man antingen stirra på den om man inte ville missa ett samtal eller så fick man kolla av den senare. Vad jag faktiskt stört mig på dessa få dagar i skolan är att telefoner ringt då o då. Jag var inte yngst i klassen men heller inte äldst. Betvivlar att få telefoner idag inte har vibration om man vill vara medveten om att telefonen ringer o att dagens människor inte är så tekniska att dom inte vet hur man ställer in det. Varför har man telefonen på under undervisningstid? Är inte det lite respektlöst gentemot läraren? Jag förstår om en del måste ta vissa samtal men fortfarande STÄNG AV LJUDET!

Dags för blondering

Visst är det lustigt hur korkad man kan vara ibland. Dags för ett blond moment tror jag (undrar om vi är uppe i 3 i ordning räknat). Det här att sitta i skolan o skriva mina uppgifter på deras datorer är ett projekt i sig. Igår satt jag på första lilla skolan o dubbelklickade i användarnamnsfältet o tänkte va fan... Man tycker ju att det ska gå upp ett ljus ganska kvickt att man sitter vid en helt ny dator o inte ens egna dator hemma. Klart som fan inte någon användarnamn är ifyllt från början. Sen kom nästa halvpanikartade insikt - lösenorden till mina olika sidor kommer inte heller vara ifyllda. Va fan har jag för lösenord??? Som tur är är inte gmail som bankens inloggningsdosa att den låser sig efter 3 försök utan den fortsätter upplysa tålmodigt "har du glömt ditt lösenord kan du skicka efter det här". Men jag kom in på de flesta sidor. Tillräckligt så jag fick något gjort iaf.

Idag besökte jag den lite större skolan (min huvudskola kan man säga där jag ska tillbringa tid 2 år framöver) och vad händer nere i källaren i skolan mest ostörda datasal? Jo, jag funderar än en gång varför inte mina alias/användarnamn/inloggningsuppgifter kommer upp när jag dubbelklickar *suck*

Jag är inte trött

Nu sitter jag i skolan o bara väntar på ett mail som aldrig verkar dyka upp =(
Om jag tvingas göra hela kursen på 2 veckor när jag egentligen har 10 veckor på mig så är det kanske itne så konstigt om jag inte klarar det. Men är det mitt fel då. Att det ska vara så svårt att få ut ett litet mail?

Snart är en hel vecka avklarad o det känns väldigt bra. Dock har jag ingen tid eller energi att skriva nån bra blogg åt er. Mitt huvud är nog inte van vid att ta in så mycket information på en o samma gång så jag somnar alltid i sängen när jag lägger barnen på kvällen. Jag ligger klarvaken o mantrar för mig själv att jag SKA träna när barnen somnat, jag SKA träna när barnen somnat. Jag FÅR inte somna, jag ÄR inte trött. Sen vaknar jag ungefär en timme senare o inser att det är mörkt o tyst o börjar jag träna nu så får jag vara uppe halva natten...

Systeryster!!

knack-knack-knack
haha, jag vann *S*

Jag sitter - alltså finns jag

Första dan i skolan avklarad. Gick ju smidigt det där! Inte ett bart bröst under hela dagen *S* (vet inte om jag bloggat om den natten jag hade en dröm om att jag kom till skolan allra första dagen med en amningströja på halvsniskan så tuttarna stod ut åt alla möjliga håll)
Alltid lite marigt när man ska lära känna helt nya personer men efter 2 år lär vi nog känna varandra. En del hitresta ändå från Göteborg och jag var heller inte äldst i klassen.
Halvvägs genom programmet skulle vi såklart presentera oss själva. Vad skulle jag säga? Hej, jag har varit hemma o mammaledig o inte utanför huset typ på snart 4 år. Nu njuter jag av att bara få sitta ner o sitta still på en stol i mer än 5 minuter, så jag kommer trivs som fisken i vattnet under långa föreläsningar. Tyvärr har jag som många andra småbarnsföräldrar utvecklat ett automatiskt dövöra så frågan är om jag kommer att lära mig något!
Kanske inte riktigt men nåt liknande blev det... Intressant kommer det bli o jag är verkligen laddad inför mitt nya liv som student. Nu kan jag både åka billigare ner till storstaden på csn-rabatt o äta billigare på McDonalds *S*