Yes

Äntligen vintertid. Det vi föräldrar väntat ett halvår på!

Visst - jag fick gå upp redan före sex imorse då miniägget vaknade ovanligt tidigt. Jag var ändå ganska utsövd då klockan egentligen var strax innan sju men tänk ikväll !

Ikväll kommer barnen somna en hel timme tidigare !!!

Första målningen

Ica Maxi - man slutar aldrig att förundras. Häromdan sålde de indianbåtar och idag kunde man lämna in sina griniga barn i lekrummet o hämta en glad kanin istället. Man tackar o tar emot - jag menar en ullig, gullig kanin är ett bra byte mot en trotsig, trött och hungrig treåring.

skåda mina stoooora tänder

eller varför inte lämna affären med en prinsessa i släptåg

o

Sen tog vi en snabb slurpee för att hålla modet uppe tills vi var på leklandet o kunde få i oss lunch. Det är lustigt hur ungarna tycker det är så roligt o vara där med 200 andra ungar en lördag, själv tycker jag att bästa tiden är förmiddagen typ en tisdag och man har leklandet för sig själv =)

Det värsta var bara att mot slutet så hade storhönans prinsessmink suddats ut av bland annat svett och mellanmål, så man kunde nästan tro att jag låtit min unge med den hemska gröna ögonskuggan lekt lite väl länge i sminklådan vilket kändes lite WT, Men men, barnen hade kul i alla fall

Blod, svett o tårar

Vissa dagar - oftast när jag redan gör 1000 saker känner jag nästan ett sjukligt begär att göra lite till. Så efter storhandlingen och mitt i pysslet beslöt jag mig för att självklart baka kakor.

Jag har hört att det är pedagogiskt riktigt och stimulerande för utvecklingen för små barn att få äta själva, även om det blir kladd överallt och kanske mer mat i hår och på golv än i magen. Egentligen tror jag att det påståendet grundar sig i att man som förälder hinner så mycket mer då ens barn är fullt upptaget en längre stund. Som att chokladdoppa o strössla till exempel...

Men mitt i kakbaket slash middagen slash pysslet ska jag släppa ut katten som skriker mig tokig och trampar på en tjock porslinsbit från toaletten (som fortfarande inte är lagad). Svär tyst för mig själv, undrar varför den ligger där o slänger ut den med katten. Fixar klart kakorna, rör om lite i en kastrull o sätter mig sen med miniägget som nu har mat precis överallt. Svär ytterligare en gång inombords då jag känner hur jag råkar sätta foten i nåt blött på golvet. Tar av strumpan och ser att jag blöder. Som fan dessutom. Sen ser jag hur det ligger stora pölar med blod i hela köket. Och nu menar jag pölar där jag stått o inga fåniga avtryck bara.

Så in på toaletten o fram med klorhexidinet. Illa nog o skära sig, men o skära sig på en bit från en toalett känns ju som om man kommer få bajsbaciller i blodomloppet o dö liksom, även utan att vara hypokondriker...

Ica Maxi rear strumpor

Och nu undrar ni hur strumprea på Ica gick till att bli värsta dockteatern? Jo det ska jag tala om för er.
Ica reade sådana där söta ballerinastrumpor i 5-pack o det visade sig att det strumporna låg utspända på var förvånadsvärt likt en kanot. Eller en indiankanot för att vara exakt.

Sen är ju jag som jag är. Jag har väldigt svårt för att liksom stoppa där. För att roa ungarna frågade jag om vi skulle rita kanoter o de nappade såklart. Sen kom vi på att vi skulle ha indianer oxå, och en björn som i sången. Och skulle vi ändå göra alla figurer kund vi alltså lika gärna göra en dockteater.

Så vi har pysslat, klippt o klistrat och strött grejer om oss hela dagen och nu ska vi spela överraskningsteater för Tuppen. Sen får vi se vem som skrattar på sig först. Fast å andra sidan så är han inte någon trogen teaterbesökare så vi kanske lyckas få honom förundrad *haha*

Här är sagan vi ska spela upp, ni kanske kan gissa vilken sång vi tänker ha som tema?

Pyssel, pyssel överallt

Och miniägget ser till att jag har att pyssla med sedan - snällt

Och här har vi kvällens karaktärer

Vad sägs om lite onsdagsstryk?

Storhönan vid frukostbordet med uppgiven, besviken röst:

- Mamma, varför har jag inte fått stryk, ska jag aldrig få något stryk eller?

Jag var för trött för att förstå vad hon menade på en gång, men ni kan ju klura lite =)

Tankenöt så här o starta dagen med

Om Pelle ska bjuda Lisa på frukost o Lisa vill ha 2 ägg för hennes dagsranson består av 4, är det då kört för Lisa nu eller är Pelle en feeder?

Om Lisa även vill ha sina ägg befruktade, hur många barn kommer de då att få?

Eller flyr Lisa i panik?

Välj glädje för fan

Jag vet ju att det är en stor irritationskälla så ibland undrar jag varför jag har bil. Eller varför alla andra har bil när dom inte kan hantera den. Den äckligt positiva människan i mig som tror att det finns nåt gott i allt och alla är som bortblåst när det kommer till korkade bilförare.

Utanför vårdcentralen finns 20 p-platser, idag stod där 13 bilar. Alla parkerade på sådant sätt att man preciiiiiis inte fick plats. Fan folk parkerar som krattor. Försök hitta något positivt i det liksom.

Dessamma gäller fartkameror om jag nu ska dra den oxå. Varför är folk så rädda för fartkameror. Om det är 70 så får man faktiskt åka 70. Man måste inte automatiskt tvärbromsa ner till 60 om man kör 70. Det är om man kör för fort den plåtar. Den borde fan knäppa slöförare oxå bara för att...

Och för att inte tala om folk utan något som helst sinne för avståndsbedömning, hastighet och trafikregler.
Fan jag är bara irriterad idag känner jag.

Äntligen hemma

Så var man hemma igen. Både jag o barnen har överlevt. Lite trist o inse att man inte är oumbärlig bara.
Och även om det var en kort resa så känns det bra att ha fått sig en liten dos av gröna vägskyltar, bullerplank och flerfiliga vägar. Funderar på om jag ska låta ett eget inlägg få behandla ämnet vägkameror.

Kul o träffa kompis igen och vi började sittandes i varsin soffa men slutade liggandes framåt natten, och när vi knappt hörde vad den andre sa för alla gäspningar gick vi motvilligt o lade oss. Men så fort man krypit ner piggnade man ju till så då smsade vi lite ett tag (*haha* man är fan sjuk i huvudet) Dessutum hade de fel på termostaten så det var närmare 28 grader inomhus så jag behövde knappast frysa om natten.


Och vad gör man inte på en äkta tjejkväll, om inte klär upp sig, fixar håret på varandra o gör sig snygga?

Dödsångest

Fan vad blödig man blivit sen man fick barn. Jag ska åka till stockholm - SJÄLV. Vilket innebär att jag redan nu, 3 timmar innan avfärd har dödsångest. Och jag menar bokstavligt talat. Vinterdäcken är på men jag bävar för en full/sovande/kamikaze- lastbilschaufför som kommer ramma mig o göra mos av bilen (och mig). Jag är rädd att dö av en hjärtattack i sömnen. Jag är rädd att talibanerna spränger ikea när jag är där. Jag lider av irrationella rädslor som alla gå ut på att barnen blir moderlösa och jag får panik när jag tänker på hur Tuppen ska försöka förklara för barnen att mamma inte kommer hem igen.

Sen tänker jag på hur han ska fixa alla själv när jag är död. Tänker på hur jag kanske för sista gången håller alla mina varma söta små barn i famnen o pussar dem.

Vidare tänker jag på att eftersom jag sover borta o är den som är lättväckt av oss två, så kommer miniägget krypa ur sängen och bryta nacken. För hennes känsla för kanter måste jag säga är helt lika med noll. Och Tuppen är som bekant rätt svårväckt. Hoppas hon vill sova i sin resesäng hela natten utan knöl.

Jag skulle vilja ringa hem varje halvtimme, även under natten men jag tror inte det skulle vara uppskattat. Dessutom ökar jag risken att köra åt skogen om jag ska fippla med telefon. Och dessutom skulle nog jag sova bakom ratten om jag var uppe hela natten o ringde hela tiden, så det lutar åt att jag inte kommer ringa alls. Och Tuppen ska få tydliga instruktioner om att bara ringa när alla är glada och skrattar i bakgrunden.

Wish me luck

Kan snart öppna blomsteraffär

Även idag hade mannen med sig blommor hem, tror det är tredje gången nu på kort tid.

Även denna gång från en viss Maria.

Men denna gång till MIG.

Hmm, trodde dom på mannen när han sa att dom höll på att orsaka skilsmässa här hemma med alla sina blommor, och känner att dom behöver smöra lite. Eller finns det andra baktankar?

Eller är det bara väldigt gulligt helt enkelt. Jag gillar enkla lösningar så jag tänker bestämma mig för det =)

Note to self

Om man som ung o barnlös (bekymmerslös med andra ord) hade redan då en saftig D-kupa, då kan ni kanske tänka er hur det ser ut nu. 3 barn är ammade och en hel del extrakilon sitter fortfarande kvar. Det är inte bara stort - det hänger även. Redan efter första barnet sa specialisten på ett bh-party (som anordnades av kyrkans öppna förskola by the way) att "dig kan jag tyvärr inte hjälpa". Nu snackar vi alltså ytterligare 2 barn senare.

Imorse var det svinkallt och jag behövde sätta i kupevärmaren. Jag sprang.

Note to self - spring inte utan bh!

Karriärsbyte

- Mamma, när jag blir stor kanske jag inte ska jobba på pappas jobb i alla fall.
- Jasså
- Jag vill nog jobba här istället, dom har så roliga leksaker här.


Jag tror oxå alla bilförsäljare o bilmekaniker på Peugeot leker i barnhörnan så fort de får chansen, för vem skulle inte göra det?

Jobbigt när verkligheten liksom hinner ikapp en

Det var även ett par jeans med i byxhögen. Jeans beställs ju i tum och där är jag helt lost. Tyvärr stod heller inte tum med i deras omvandlingstabell så jag fick chansa.

När jag packade upp dem grät jag... Vad skulle jag nu ha på mig i helgen när jag skulle till Stockholm o allt? Byxorna såg ut att passa en mindre ladugårdsdörr. Nog för att jag är lite större i verkligheten än vad jag själv ser mig som men detta var som att hålla upp något ur filmen "min stora kärlek".


Men prova måste man ju. Och provade gjorde jag. Sen grät jag lite till. Dom passade rätt ok trots allt.

Imorgon ska jag skruva ihop träningsmaskinen och hänga upp sandsäcken.
Och sluta äta choklad.
Imorgon eller på måndag...

A lose - lose situation. Kanske lite win oxå i slutändan

Vad som är ännu värre med kylan, det är att jag inte äger ett enda par byxor förutom dom slitna mjukisbrallorna med begynnande hål både här o där. Tog tag i saken för ett par dar sen o beställde lite byxor. Det var rea för så spännande känns det trots allt inte att slänga ut massa pengar på byxor när man förhoppningsvis inte kommer kunna ha dem så fasligt länge. Det svåra med att beställa på nätet är storlekar tycker jag. Jag vet aldrig vad jag ska beställa för storlek och jag tycker inte deras tabeller stämmer.

Men eftersom jag vill överleva vintern och garderoben består av kjolar så beställde jag realistiskt och inte efter vad jag tror jag borde kunna ha för storlek. Problemet med mig är att jag ser mig liksom inte som stor, vilket jag faktiskt är. Jag ser mig inte som stor på riktigt. Men det var som sagt rea o jag hittade ett par byxor jag verkligen fastnade för - dock fanns bara storlek "det-där-hade-du-innan-alla-ungar-så-det-kan-du-glömma" kvar. Men vad fan, i bästa fall kommer jag i dom om nåt halvår eller två (eller 3, 4).

Men om jag nu kommer i brallerna om nåt halvår kommer det betyda att alla andra byxor är förstora o bortslösade, men det kan det kanske vara värt.

Nu väntar jag bara på att barnen ska somna så jag får prova ifred

Vinter

Imorse var det snorkallt. Det har inte snöat vad jag sett iaf men jag mötte en hel del bilar med rätt mycket snö på taken, men de kom väl lite längre uppifrån hoppas jag. Det var inte ens frost eller is på rutorna - eller jo, lite is på insidan av bilen var det faktiskt. Men som sagt var läbbigt snorkallt så lillhöna fick ta de lite tjockare vantarna som min farmor stickat.

Gullungen lyser upp o vänder sig strålande till storhöna o säger:

- Titta, jag får ha koftor på händerna idag.

- Det är ju vantar, säger storhönan.

- Ja, koftvantar!

Analogt vs digitalt

Nog för att det är datanördarna som nu för tiden tjänar multum, och att det är nödvändigt med datakunskaper i dagens samhälle, men kanske borde mina barn dra ner lite på datatiden. Ikväll läste jag och lillhöna en bilderbok där varje ord också har en ordbild. När vi kom fram till siffrorna stod det 1 och ett och så var det en bild på en båt. Varje siffra hade lika många saker efter sig. Hon var fast besluten om att det antagligen stod just båt och inte ett och bad mig flera gånger läsa vad det stod.

Det var som om hon trodde att jag läste fel, för hon blev mer o mer irriterad och pekade frenetiskt på texten och till slut utbrast hon:
Men mamma, ser du inte var jag klickar nånstans!

Tror att vi måste börja bli lite mer analoga i den här familjen...

Olyckligt - inget tal om saken, men ändå...

Jag är ledsen att jag kanske låter hård, men jag kan inte se detta som nåt annat än en olycka utan att känna de inblandade. Om man inte känner mannen ifråga och VET att han är en kändplågare så kan jag tycka att ja, synd om hunden men du skulle hållit i den bättre.

Hundvalpar, och alla andra djurungar med för den delen, är skapta så att vi och andra djur ska tycka att de är söta o gulliga med sina stora ögon och öron o våra instinkter i sin tur ska vilja ta hand om de små liven. Men är man extremt hundrädd så hjälper inte detta.

Hade en bekant som var extremt katträdd av för mig onaturlig anledning. OK att katter är smidiga och kan ses som beräknande men hundar kan ändå bita ihjäl folk. Och hade jag sagt till henne att den här katten har ungarna krypit över utan att den ens har vaknat, dom har dragit i öronen och ryckt i pälsen utan att den ens reagerat, så hade det inte spelat någon roll, hon hade inte vistats i samma rum som världens snällaste katt.

Hyser denne man samma känslor så förstår jag att han sparkade iväg hunden. Sorgligt o tragiskt självklart, men han hade förmodligen ingen aning om att den "bara ville fram o hälsa" o ärligt talat sket han nog fullständigt i vad hunden ville göra, han greps av panik. Nu säger jag inte att det var så, men det kan ha varit så och det är olyckligt men inte djurplågeri. Håll i hunden bättre nästa gång.

Men hon tänkte nog mest på färgerna

Igår var vi en liten sväng på dollar store för o köpa nya plastbackar till barnens rum. Jag har rensat ut massa grejer men för att lådorna inte ska se halvtomma ut har jag alltså helt sonika köpt mindre lådor. Så trots att de har en tredjedel av sakerna kvar ser det ut som att det finns dubbelt så mycket i skåpet. Bra psykolgi tycker jag =)

Men på plastbackeaffärn kommer man tyvärr inte ifrån att det finns en hel del leksaker. Hönorna stannade framför en hel radda med prinsessklänningar, balettkjolar och fjärilsvingar i regnbågens alla färger. Lillhöna stegade bestämt fram till en liten kjol i tyll med tillhörande trollspö och diadem och sa: Åh, den här tror jag inte pappa skulle vilja ha.

Nog för att den var svart/gul men jag kan faktiskt tänka mig att den inte står högst på önskelistan på grund av att den var gjord av just en massa tyll o paljetter. Fast Hey - det finns män som gillar sånt med förstås.

Slå rekord är svårt

Jag är sån där som ligger o spelar lite mahjong på mobilen innan ja somnar. När jag tittade på bästa-listan nu så såg jag att jag slagit rekord på 2 banor den 14 okt. På makens födelsedag tillika vår 9 årsdag. Vilken kul kväll vi verkar haft va?

Vissa färger fastnar

Ibland fastnar en del färger på bild. Fast det kan bero på att Tuppen använt en riktig kamera o inte mobilen. Även om höstens färger är förtrollande, är det inget fel på en hederlig solnedgång. Och den ser aldrig likadan ut två gånger. Tänk att se detta från köksfönstret.

Aj som fan

Ja visst gör det ont när knoppar brister

börjar en känd dikt av typ Karin Boye (skjut mig inte om jag har fel nu bara)

Kan tala om att det gör jävligt ont när korvskinn brister också. Särskilt om det sprätter upp kokande vatten över hela handen. Dessutom verkar korv gilla serieeffekter för så fort en spricker spricker allihop o kastar upp vatten likt vulkaner...

Orsa-ICAs hunk eller?

Återigen kom min man hem från jobbet med blommor.
Rosor denna gång.

Återigen var blommorna inte till mig.

Men den här gången var Barbro oskyldig. Denna gång var blommorna från en Maria. Så nu är det två brudar ja måste catfighta med. Hur fan ska jag hinna med det?

Jag undrar vad han gör på jobbet egentligen. Jag tror jag måste skicka spioner lite då o då, det här blommeriet börjar gå för långt...

Nu har ungarna äntligen somnat så nu ska jag gå ner o spela sotis så kanske man får en "du behöver inte vara orolig" -puss ikväll. Om det inte är någon sorts form av sport på tv ikväll vill säga =)

Nu ligger Ormen på bordet

Kanske inte kommer ringa nån konditor o be mig kila över heller, men det är förbannat kul att baka otraditionella tårtor o hönorna har haft skoj. Men det var bra pilligt så jag gör helst inte om den.

Tanken som räknas o tanken var god

Imorse blev vår Tupp väckt med paket på sängen o skönsång. Eller sång iallafall då jag sjunger hellre än bra. Barnen hade valt presenter själva. Lillhöna ville slå in o ge en banan för det visste hon pappa tycker om. Storhönan valde en chokladbit. Och eftersom det är barnchoklad så kanske han delar med sig, tillade hon. Smart unge!

Nu stundar kalas även om Tuppen själv tycker det är överdrivet. Men i vår famij är födelsedag nåt som firas vare sig man vill eller inte. Monsterbollarna är rullade och nu ska vi snart svänga ihop ormtårtan. Tror att det kan bli ett mästerverk denna gång måste jag säga.

Naturlig fallenhet för logik

Om ni läst kommentarerna på SD/Dansk inlägget nedan så har ni säkert precis som jag inte förstått ett skit. Jag säger ju att danska ÄR obegripligt. Men jag fick ett mail med vad jag antar är kortversionen av det hela, och då på svenska.

Han skrev att det ÄR faktiskt så att danska invandrarelever lär sig danska mycket fortare än vad svenska invandrarelever lär sig. Ehh, ja, är inte det självfallet helt naturligt. Varför skulle svenska invandrarelever lära sig danska för?

Pappa i sängen med 3 hönor som sjunger "ja må han leva"

Jag söker om än motvilligt jobb. Miniägget är trots allt 10 månader snart o det är väl dags att återvända till världen. Har en gedigen lista nu på mitt cv, har ju lekt både elektriker o frisör bland annat här hemma. Men om barnboksförfattarna behöver en illustratör så förstår jag faktiskt om de inte hör av sig.

Inte modersmålsundervisningens fel, det är den där jäkla danskan

SD hänvisade till den Danska forskningen eller statistiken eller vad det nu var, att det var mycket svårare för danska elever att lära sig danska om de samtidigt fick modersmålsundervisning, istället för att ta till sig den Svenska som visar motsatt resultat.

Jag har svaret på den nöten varför det visar sig vara så olika. Det är ju för att danska fan inte går o lära sig. Vad man än har för språk i bakgrunden så är danska omöjligt ju. Klart som fan att statistiken visar att ingen lär sig danska. Bara massa halvefjärs o tre om tjyvde o skit hit o dit (eller var det norska).

Om Engelsmännen får hemspråksundervisning i USA o smälter in perfekt efter 2 veckor, kan man då säga att statistiken tyder på att modersmålsundervisning är ett brilliantum.

Man kan ju vända statistik hur man vill men ja vill ändå hävda att SD får stå sitt kast här. Ska man vara nationalister får man väl ta till sig den svenska forskningen!

Då var framtiden utstakad då

Det här inlägget skriver jaginte bara för er, utan även för att mina barn en dag ska kunna läsa tillbaka och antingen skratta eller gråta, beroende på hur det faktiskt blev.

Storhöna har faktiskt flera gånger talat om vad hon vill göra när hon blir stor. Hon vill inte lära sig köra bil till exempel, hon ska gå eller cykla till jobbet och hon ska jobba på Tuppens jobb (ICA). Hon kan tänka sig att jobba i en leksaksaffär men helst på ICA. Då ska hon sitta i kassan som Maaaaalin. Hon ska inte ha några barn och hon vill bo hemma allttid. Hon vill bo hemma för att hon inte vill bo ensam, vill bo med sina mamma o för att hon inte kan laga mat. Och OM hon måste flytta så vill hon bo med sin lillasyster. Jag kan faktiskt tänka mig att detta kan slå in. Inte att hon kommer bo ihop med lillhöna för hon vill mest vara ifred men det andra...

Lillhöna däremot sken upp på vägen hem, hon har inte sagt så mycket tidigare.
- Mamma, när jag blir stor, sa hon. Då ska jag köra sån där lastbil med glitter.

Om ni undrar varför bilden är så suddig så är det för att jag trots allt koncentrerade mig på att köra o inte på om kameran fokuserade o så, men kanske så ser ni bakändan på lastbilen ändå. Man anar iaf dom tusen röda lamporna som tydligen gjorde så den såg ut som en glitterlastbil.

Motsägelsefullt som vanligt SD

Jag börjar tycka det här med politik är rätt underhållande trots allt. Har liksom tyckt tidigare att det är mest tråkiga gubbar o kärringar som inte har nåt vettigt liv som pysslat med politik.

Nu har SD gett sig på skolans värdegrund och bland annat ska all modersmålsundervisning bort o det ska bli förbjudet med slöjor o burkor o till o med att prata annat än svenska på rasterna. Om det får pratas i klassrummet framgår inte men jag gissar på icke sa nicke.

Men jag skulle bara vilja undra följande: Om de nu vill att vi ska värna svenska arv, kultur o seder, alla ska lära sig svenska, leva som svenskar, hylla det svenska - varför väljer de då bort SVENSK forskning till fördel för utländsk?

Nån SD:are som vill våga sig på ett svar?
Eller har jag bara vettiga bloggläsers =)

Polis polis potatis.... mos....

Hmm, ska fylla i en blankett till Polisen o hittar bara barnens pennor.

Vilken färg tror ni Polisen gillar mest?

Eller tror ni de uppskattar att man anstränger sig och letar efter en kulspetspenna?

2 dagar på mig

Om 2 dagar fyller Tuppen år. Han vill inte ha nåt kalas o han vill inte ha nån tårta. Helst vill han nog bara sitta i soffan o sura. Men tack o lov så förstår hönorna absolut inte vitsen med o fylla år om det inte ska bakas tårta.

En ormtårta kanske, tyckte lillhöna.

Tuppen skrattade och sa att "ja, fixar du en ormtårta så vill jag ha tårta"

Så nu hinner jag kanske inte blogga så mycket, måste lista ut hur jag ska få till en ormtårta...

Man kanske kan säga att vi kompletterar varann

Min man gjorde det där testet som ska testa om man har vad som krävs för att arbeta inom försvarsmakten. Han låg över medel på alla deltesterna men en liten dipp i minnestestet.

Han tyckte jag skulle pröva

Jag låg under medel i alla test förutom minnestestet där jag låg skyhögt över medel med full pott typ.

Men jag tycker det var orättvist att jag fick så lågt på första testet. Där handlade det om simultankapacitet. och jag spelade ju faktiskt farmville på facebook samtidigt. Borde gett nåt extrapoäng tycker jag.

I andra testet skulle man pussla ihop en fyrkant. Jag pusslar för fan ihop 78 par strumpor varje vecka, borde inte det gälla för något!

Tredje testet var koncentration tror jag (lyssnade inte så noga). Jag tror dessutom att barnvakten surrade till just då så att få medel när man koncentrerar sig på nåt annat tycker jag borde höja snittet.

Fjärde var som sagt minnet o det var det ju inget fel på. Återrabbla sifferkombinationer framlänges o baklänges - bah, busenkelt

Femte kommer jag inte ens ihåg vad det kallades, man skulle snurra på kuber iaf, jag började tänka på toalettstolen jag borde beställa medan ungarna sov.


Men min man var som sagt en fena på detta o borde alltså bli yrkesofficer. Utbildningen ligger i Stockholm. Jag tycker han skall söka. Jag tycker också försvaret ska bekosta en stilig villa i nåt nice område. Dom får gärna packa åt mig oxå =)

Det viktigaste är väl ändå baaaaarnen...

Kapten Jack Sparrow dök upp häromdan på en skola i London. Bland kommentarerna till artikeln kunde man läsa vissa surkartars påstående om att vi var dumma i huvudet om vi trodde att det var något annat än en PR-kupp osv. Till alla er sura människor som uppenbarligen är avundsjuka för att ni inte är 9 år och går på just den skolan vill jag bara säga: Vem fan bryr sig? Tror ni barnen bryr sig? Är väl fullständigt orelevant om det var för att få lite PR eller inte. Ungarna lär nog ändå minnas det och inte avfärda det hela som mediatrams. Jag säger som mamma Mu - tänk på baaaaarnen. Och sen tänker jag som mig själv - tänk på piraaaaaten.

Jag skulle definitivt inte tacka nej om han ville storma in i mitt kök - om så enbart för att göra nån PR-grej. Fast jag tror att eleverna tog det bättre än vad jag skulle göra. I mitt fall skulle det nog sluta med både ofredande o grovt utnyttjande av annans personliga egendom o sen skulle mitt straffregister inte vara så rent längre.

Skulle till o med kunna tänka mig en Fritzl-bunker full med pirater

Skepp o hoj alla läsare, nu ska jag segla vidare i mina tankar...

Ok jag erkänner

Ok, jag erkänner att det kanske inte är sensommar längre. Även om jag gillar höstens klara luft och dess djupa färger, så tar det emot att erkänna att det är höst. För det betyder att det snart är vinter och jag avskyr verkligen kylan, vinterkläderna o den aldrig tinande snön.

Och det är synd att vattnets riktigt djupblå färg inte syns på kort. Och det är synd att ni inte kan se hur det ser ut att brinna på andra sidan sjön på grund av alla gula och röda träd där borta. Och det är synd att det inte går att fånga hur häftigt det är att stå mitt i ett regn av löv efter att en vindpust fört med sig hälften av alla hängbjörkens löv i ett enda svep, och som nu singlar ner över en. Men ok, nu är det nog höst.

Skitkatt, skitdag, skitsten. Skit helt enkelt

Detta har varit en riktig skitdag både bildligt och bokstavligt. Bildligt sett känns det skit att inte vara i neonprydda Stockholm nu, bokstavligt talat gick skithuset sönder. Därav vårt googlande efter toalettstolar.

Den yngre katten - numera kallad SkitOzzy verkade tidigare tycka att det var en utmärkt ide att jaga den lilla fågeln som pep utanför badrumsfönstret. Jag antar att det var ett väldigt retsamt pipande eller nåt, för han tog ett jättesprång upp till det höga fönstret, insåg nog att det var inte en sådan bra ide trots allt, och vände raskt ner igen. Dessutom såg han ju inte röken av tidigare nämnda fågel. Men i sitt språng drog han iinte bara med sig blomkrukan och den dekorativa plåtburken, utan också den stora stenen som någon av hönorna plockade för länge sen o vägrade göra sig av med.

Stenen flög ner o krossade toalettlocket vilket gjorde så nåt i tätningen blev glappt o jag kunde på inga vis få till det igen, så jag blev tvungen att helt enkelt stänga av vattnet då det bara stod o rann. Så nu har vi återigen ingen toalett på nedervåningen, den toalett vi använder mest.

Skit oxå!


Men om Flanders får sticka in med en kommentar så har faktiskt storhönan undrat hur det såg ut där inne för ett par dar sen. Nu har hon möljighet att studera, det är ju positivt.

Vad är väl en bal på slottet...

Idag skulle hönsamamman åka till stora staden. Hon gjorde i ordning sig o allt var packat o klart även om hon reste med rätt lätt bagage. Hon skulle ju bara vara borta över natten. Men så hände det nåt. Tuppen kände sig dålig - förkyld sa han. Eftersom jag inte har en aning om hur det känns för en karl som är förkyld, jag har ju bara fött barn (utan bedövning vill jag betona) så bestämde jag att han skulle ta en alvdon, härda ut o så skulle jag åka hem på kvällen istället för morgonen.

Men jag kom bara till Mora, sen vände jag. Funkade ju liksom inte. Även om förlossningssmärtor är rätt övergående och lätt förglömbara, så vill jag ändå minnas att det var rätt jobbigt. Så jag köpte en stor påse choklad till tröst och tvingades inse att den här askungen skulle inte gå på någon bal på slottet ikväll.

För lite så känns det. Vad är väl en kväll i stockholm? Kan vara alldeles urtrist o tråkig och.. och.. och alldeles underbar...

Men eftersom hönorna är iväg med mormor på konsert o miniägget sover sen länge fick ju jag o min man en myskväll för oss själva. Kvalitetstid som vi spenderade googlandes toaletter... Ja, ni läste rätt. Dessutom är han ju dödssjuk i någon snorbakterie, så ett visst avstånd ser jag till att hålla. Vill heller inte bli smittad så jag ligger sjuk om 2 veckor då jag SKA åka till Stockholm, då jag SKA gå på Ikea, då jag SKA höra mig själv tänka o inte behöva ha kläderna fulla i barnmatsgegg.

Önska mig lycka till

Jävla Gävle!

Imorn åker jag till Stockholm. Bara för ett dygn men det blir över natten och det är väl det som känns jobbigast. Det går liksom inte att förklara för miniägget att jag faktiskt kommer tillbaka, tänk om hon tror att jag är borta för evigt? Det gör ont redan nu i hela mig. Jag VET att hon är över 9 månader o hon överlever säkerligen utan mig, men ändå.

Jag har iaf bokat in 2 babbelbesök så jag ska få tiden att gå. Min man sa att känner han mig rätt så dyker jag väl upp här lagom till morgonvällingen kl 6 o inte framåt 15 som planerat. Det kan hända att han får rätt. Jag känner oxå mig själv. Men vi får väl se. Måste ju faktiskt gå på ikea oxå o dom öppnar inte förrän 10. Sen tänkte jag ta allt i Gävle på vägen hem för då kan jag spara massa tid men då har dom inte lampjäveln där. Det enda jag verkligen, verkligen vill ha och behöver.

Smakupplevelse

Jag o Lillhöna leker affär

- Vill du ha någon efterrätt, mamma
- Ok, vad har du för gott då?
- Ehh, jag har en lök
- En lök? Blir inte det lite starkt?
- Nä, den här löken smakar jordgubb o blåbär
- Jaha, ja då så

Pinsamt lika

När man är sisådär 16-17 år och tror att livet definitivt är över

* den dag man fyller 30
* den dag man hellre sitter hemma en lördagkväll
* den dag man klär sig i en likadan träningsoverall som sin partner

det är då man fortfarande är lyckligt ovetandes att det är precis där man kommer hamna.

Hur många turister har man inte hånat bakom ryggen på dem när de kommit gående hand i hand med exakt likadana, fula, gälla joggingoveraller, lika jackor eller lika kepsar typ. Men jag tror kanske att det där med likheten kommer smygande. Man vaknar liksom inte upp en dag med gemensam garderob, utan det börjar lite smått med ett par skor eller vantar och vips så är det så smidigt att beställa samma när man vet att det finns i bådas storlek.

Och nu sitter man där själv utan att man visste ordet av.

* över 30
* har suttit hemma rätt många lördagar nu

*Mina nya skor kom med posten idag, exakt likadana som makens

Inser nu att vägen framför mig ser rätt spikrak ut, jag måste genast bryta detta mönster, så jag slipper ha hånande fjortisar i ryggen...

Inte naturligt

Jag tror inte det är naturligt med resesängar.

För det första är den omöjlig o ena sidan rasar hela tiden

För det andra är den en ryggdödare när man ska lägga ner bebis

För det tredje hör jag ju inte om hon andas eller inte


I 2 dagar har miniägget börjat nätterna med att sova i resesängen som för att "öva". I lika många nätter har hon sovit rätt bra till en början. I lika många nätter har jag legat vaken och undrat huruvida hon andas eller inte.

Det naturligaste som finns måste vara att höra sitt barns små tunga andetag precis innan man somnar. Känna en varm andedräkt eller en liten hand på armen, eller till och med få en fot rakt i magen vid ett vändningsförsök.

Lika naturligt som det är helt ok att vakna av att en 9-månaders försöker krypa över en på morgonen, skratta rödrosigt åt en eller vakna av att samma bebis bökande försöker hitta en hals att krama i sömnen.

Jag gillar att få sova på nätterna, men mer gillar jag att få vara nära. Och ibland funkar det alldeles utmärkt med båda två.

Skolkorten kom idag

Det kan hända att jag har de vackraste barnen i världen, det kan vara så.

Det kan oxå vara så att jag är lite partisk..

Men jag tror mer på det första


Eftersom syskonbilden är den obligatoriska ge-bort-till-alla-släktingar-i -julklapp-bilden så lägger jag inte upp den, lite spänning måste vi ju ändå ha kvar...

Uthållighet?

Jag har bestämt mig för en vit vecka. Och nu snackar vi inte alkohol för det har jag inte druckit på snart 7 år. Men en kompis o jag körde en inbördes tävlan om att vi skulle gå ner typ 10 kg innan vi sågs igen. Det var i somras o pinsamt nog har jag inte lyckats. Det är helt enkelt för gott med choklad. Men denna sista vecka gör jag alltså tokryck för att iaf hoppa nåt litet ynka kg nedåt.

Jag bestämde mig imorse och det har funkat ypperligt i 4,5 timme

Nu tror jag att jag kommer dööööööö om jag inte får en liten chokladbit...

Strategi nummer 1 - borsta tänderna
Strategi nummer 2 - handla på makens jobb så jag inte törs köpa nåt ifall IcaMalin skvallrar

Tacksam för att jag var inne på Ica i mora tidigt i morse då jag inte alls var sugen

Undra om ungarna har nån liten Kinderbit kvar?

Nä, borsta tänderna var det

Hej på er!

Det går trögt

Så, nu är nya mattan på plats oxå. I helgen som kommer blir det Ikea så jag vill inte lägga ut före o efter bilderna redan, för allt känns inte klart. Man vill göra klart allt på en gång men alternativen här uppe är snäva o det är långt till Ikea. Dessutom kostar saker pengar tyvärr så det går trögt. Men golvet blev helfint. Köksgolvet blev grått med en övergång av stenplattor.

Fullständigt övertygad

Man säger att motpoler dras till varandra. Stämmer det så förstår jag varför jag o min man råkade bli just man o fru med varandra. Idag var det derbydags, och även om jag gärna ser så var det roligare förr. Det fanns en anledning till varför vi stod på var sin sida i klacken. Jag på den positiva o han på den negativa.

Nu när vi inte längre kan se på plats så väljer jag ofta att inte se alls. Dels för att jag har 3 barn som inte är förtjusta att se fotboll i mer än ett par minuter, 90 min är typ ett helt liv för dem. Men dels för att Tuppen är helt omöjlig att vara i samma rum som när DIF spelar derbyn.

Det började redan när jag kom in som hastigast i rummet, AIK gjorde mål på straff redan efter 8 minuter o det lät helvetes jävla as balle runk typ (nu skojar jag inte).

Sen var han grinig o sur o allt var åt helvete. Då försöker den lilla positiva människan i mig muntra upp den negativa människan i honom. Jag förklarar att jag är fullständigt övertygad om att vi vinner detta med 2-1 och eftersom dom ska göra ett mål så är det ju lika bra dom gör det på en gång, för nån gång måste dom ju göra det där lilla målet. Han var inte alls lika övertygad.

Då försökte jag med att om nu det blir så, vilket det absolut inte blir, att AIK vinner med 1-0, är det då inte bättre att dom gör målet tidigt än på övertid? Det mumlades nåt "nja, kanske det" o sen fortsatte mumlet i nåt om att allt var åt skogen o helvetes jävla skit o allt sånt där.

Jag åkte hemifrån.

Jag kom hem.

Maken säger "åååååk igen för faaaan"

Ehh, tack, snällt!

DIF hade tydligen gjort mål när jag åkte så han trodde naturligtvis det hade med det att göra. Jag sa att det berodde mer på att vi närmade oss 2-1. Han mumlade nåt om att det aldrig skulle hända, för sist vi slog AIK i båda derbyna på samma säsong var -68 eller nåt sånt o nu skulle inte jag komma här o snacka massa skit. Sen fortsatte han vanka av o an i vardagsrummet.

Fram o tillbaka, fram o tillbaka...

Och se, vad hände? Jo vi vann med 2-1 till slut som jag var fullständigt övertygad om. Jag förstår inte varför han inte bara kan lita på mig, utan istället slösa bort 90 min av sitt liv med att vara negativ? Klart man måste vara positiv eller hur?

Min förebild...

Känner att inställningen behöver ett eget inlägg

Jag fick en kommentar på klädinlägget nedan o först tänkte jag bara svara men det blev så långt. Jag är jäkligt nöjd med inhandlingen det är jag men jag har en rätt komplex inställning till second hand. Jag är ingen loppismänniska som bara måste hinna med 107 loppis o 14 second hand under sommaren, annars har det inte varit nån riktig sommar. Jag har inget emot loppis o återanvändning, tycker det är helt ok, men jag är ingen fanatiker direkt.

Nu när jag handlar kläder har jag en del krav. Jag älskar att det är så billigt för mina barn sliter ut kläder så fort, men jag vill inte köpa något som ser begagnat ut. Ibland när någon kommit med en påse kläder och det har varit turkost blandat med blått eller grönt med stora tryck av Musse Pigg, då har jag nog sagt tack men nej tack. Hela o rena kläder - visst, men dom behöver inte skrika 80-tal. Då får dom hellre vara riktigt gamla, som den fina klänningen hönorna fick av mormor som hon hade haft när hon var liten, då är det häftigt. Så gammalt nej - asgammal ok, och inget som ser ut att vara köpt på typ Ullared eller i Bettans klädbod.

Men är man uppe på Skeer tidigt när dom öppnar, vet vad man ska ha o lyckas hitta en trave från en o samma säljare då tar man liksom hela högen om första byxan är ok. Och denna gången lyckades nog alla 20 par byxor se nästintill oanvända ut. Annars är jag inget fan av ärvda eller beg kläder. Dessutom är dessa dagar rätt jobbiga för det är smockfullt med folk o sist fick vi stå i kassakö i över en halvtimme. Denna gång riktade jag in mig bara på byxorna, rafsade ner lite o gick innan det blev kö. Ska man känna o vända o vrida fastnar man. Till o med hon i kassan sa "oj det var snabbt jobbat, med 3 ungar o allt - snyggt" =)

Vad ska pappa säga? Han säger nog att den är fin för den är roooooosa!

Vi gjorde en kort sväng tillbaka till bytesmarknaden idag då jag hade en ide om att miniägget kanske skulle få en egen säng trots allt. Iaf då jag är borta så hon slipper krypa ur sängen o bryta nacken, för Tuppen är inte så bra på o vakna på nätterna.

Problemet var de andra hönorna. Dom visste att där fanns det leksaker, och att leksakerna var BILLIGA. Jag hade sagt ok - men det fick inte kosta mer än 10 kr o de fick bara välja en grej var.

Lillhöna valde länge mellan en fin rosa my little pony och denna "gosedjurshatt" som hon kallade den. )ag försökte lite diskret få in henne på ponnyn trots att den kostade 20 kr men hon valde till slut jättekondomen och var helt benfast i det beslutet.

Slit o släng

Idag har vi varit på bytesmarkad. Alla barnen behövde byxor så jag lejde mormor att gå med hönorna till leksakshörnet o miniägget fick hänga med mig i sjalen. För 300 spänn ungefär fick jag 20 par helt ok byxor o 4 tröjor. Hönorna skrapade ihop lite leksaker o några pussel o en ny film.

Känns som om hela garderoben är kompletterad o uppdaterad - allt för 300 spänn!

Upptäckarglädje vs dammsugarglädje

Så har man nyss dammsugit upp bokstavligt talat nära 2 kg ris från köksgolvet som låg där med motiveringen "jag skulle bara se hur mycket ris det fanns i"

1 Oktober - det nya 1 April?

Idag har jag varit med om en märklig grej. Vet fortfarande inte om det var en busringning eller på riktigt.

En kvinna ringde nyss. Det var svårt att höra vad hon sa då miniägget var trött o gnällig o stora hönorna började bli lunchhungriga, och dessutom pratade hon väldigt dålig svenska. Men hon utgav sig för att ringa från försäkringskassan och hon höll på och granska min SGI. Jag har varit väldigt noga med att studera varenda endaste dag, till o med över sommaren för att få ha min SGI vilande. Jag har lappat o pusslat o läst mer än 100 procent vissa perioder för att inte hamna på lägsta nivå, så jag blev ju lite nervös.

Jag har personligen aldrig haft så stora problem med försäkringskassan, mina utbetalningar har kommit i tid o mina ärenden har tagit rimlig tid. Någon enstaka trälig telefonkö kanske.Men jag vet att många har stora problem, även vissa i min närmaste närhet är helt förståligt inte så vänligt inställda till fk. När man pappa var sjukskriven efter en sjukhusvistelse o felmedicinering var han sjukskriven nästan 5 mån utan en enda krona. Han sålde sin lägenhet o fick så han kunde överleva. Tror han fick pengarna över ett halvår efter att han börjat jobba igen.

Men den här kvinnan tyckte jag hade för lite ersättning o ville ge mig mer! Hur ofta jagar fk folk för o ge dem mer pengar? Jag skulle kontakta lönekontoret eller min gamla chef o höra vad min lön skulle vara idag för man har rätt att låta SGIn följa löneutvecklingen. Jag vet ju att det är så men har inte orkat med pappersarbetet för någon futtig hundralapp mer i månaden. Men hon hörde röran i bakgrunden så hon erbjöd sig att försöka få tag på min arbetsplats o fixa allt åt mig, fick hon inte tag på dem skulle hon höra av sig.

Försäkringskassan - silverfat

Förstår ni att jag känner mig skeptisk?