Den stora skattjakten

I helgen var det dags för den stora skattjakten. Vi hade samlat på oss flytvästar, fixat båt och granskat kartan. Systeryster var med, för att ro o hålla ställningarna med 3 barn i båten var inget jag ville göra ensam. Och tur var väl det för miniägget hängde mer över relingen än satt i båten så det var tur att det fanns ett stort handtag bak på flytvästen.

På väg ner till båten

Ilastade. Jag kände mig grymt sexig i flytväst, men det hade blivit tungt  för hönorna att ro hela vägen tillbaka om jag skulle dratta i.

Dock kände jag rätt snabbt att jag aldrig skulle orka eller klara av att ro med flytväst tyvärr. årorna slog i och gick inte runt och svetten rann. De oroliga hönorna lugnade jag med att den fortfarande satt fast runt ena benet så jag skulle flyta ändå om jag skulle trilla i.

Kartan med, annars hade det blivit svårt...

 Väl iland började sökandet. Kartan var inte helt lätt att tyda, men tack o lov kunde man se vissa riktlinjer. Måste ju säga att landskapet ändrats rätt mycket på 400 år. Efter ett litet tag så kom hönornas moster med en fjäder, precis en sån som kanske kartan hade skrivits med. Efter en stund hittade vi även ett gammalt ben - kunde det vara en del av skelettet av den gamle Ben-Gunnar som lidit svältdöden på ön vaktandes skatten?  Inte långt därifrån gjorde storhönan den fantastiska upptäckten av en bit tyg. Det var en gammal piratflagga. Det verkade som om vi hade hamnat på rätt ö. Men var skulle vi gräva? Vi skrapade lite med spaden och såg oss omkring. Hmm. Storhönan hade hittat precis hittat ett svart/gult blad som hon höll upp och konstaterade att "detta skulle nog inte pappa tycka om, titta mamma". Jag tog ett steg bakåt och gjorde en baklängeskullerbytta då min fot fastande i en stor grop. Jag rasade rakt ner i barr och sly och storhönan ropade "TITTA MAMMA!" . Ja, jag såg lövet, ropade jag nerifrån lingonriset...

Nej mamma, titta skatten!!

En påse full med diamanter 

Två väldigt glada skattjägare

Hem fick systeryster ta årorna

Miniägget somnade i vågorna

Väl hemma turades de om att gå igenom skatten och sortera och göra fint i kistan. Förutom alla diamanter och ädelstenar innehöll den några porslinshundar, 2 porslinsaskar med lock, tre små glas med gultkanter, två etuier från Kina med fint sidentyg innehållande medaljer och spelande kulor och en massa mynt och sedlar som såg asiatiska ut. Kistan innehöll också ett par gamla tavlor, kanske var det sjökaptenes fru och barn på bilderna? Pengarna ska vi höra med banken om de fortfarande är värda något och om vi kan växla dem till svenska pengar. 

Lillhönan vaktade skatten med sitt liv, hon ville helst sova med den men det sa den rara hönsmamman lite stopp till. Men hon putsade den fin med våtservetter flera gånger och såg till att allt fanns kvar på plats.

Vi har haft en helt fantastisk helg och barnen är supernöjda. Det har varit otroligt spännande att få uppleva detta äventyr med mina barn. Något som vi har gått och väntat på hela sommaren. Kan verkligen inte tacka alla nog som varit engagerade i detta och hjälpt till på olika vis. Detta kommer vi minnas för livet. Tack!

Rätt lustigt måste jag säga

4 av 5 larver överlevde resan hit från Tyskland. När de spann in sig till puppor valde lillhöna o storhönan snabbt ut två varsina som de skulle ha som egna o döpa o så. Nu har lillhönas två kläckts o vill prova vingarna. Storhönans två hänger fortfarande tryggt kvar i sina kokonger. Inte helt olikt verkliga livet...

Deprimerande

Man tycker att i mitten av juli ska det vara ljumma sommarnätter. Det känns mer som att det bara är frosten som saknas...

Saker man kan göra i en flytväst

Vi tog fram våg och flyvästar för att förbereda inför nästa helg. Måste ju kolla så alla håller sig inom gränserna. Miniägget blev så förtjust i sin att hon vägrade ta av sig den. Hon lekte glatt i den trots otympligheten.

Man kan se på film i den

Man kan somna i soffan i den

Saker man kan göra med en förtrollad älv-klänning

På Tomteland hittade Lillhöna en klänning som liksom bara var menad för  henne . Den var sååååå hon. Och sen dess (3 dagar sen nu) har hon bott i den. Hon skulle sova i den första natten och det var med nöd o näppe jag fick henne att ta av den. Tur att den har knytband i axlarna, då har hon att växa i.

Man kan plocka blåbär i skogen med den

Funkar utmärkt att studsa med den

Perfekt att gunga i

Blundar gärna

En annan lite jobbig grej med en nybliven mjölkallergiker i familjen förutom att man måste läsa varje innehållsförteckning, är att man måste läsa varje innehållsförteckning. Ibland vill man liksom bara äta utan att veta vad det innehåller...

Roa sig kostar på

Jag hade verkligen tänkt o gå på vattenfestivalen för jag ville se Takida. Men jag jobbar på morgonen och de börjar inte spela förrän kl 23 och jag ska upp o jobba på lördagen med så jag kommer inte orka. Och efter att ha läst dagens horoskop kanske det är lika bra.

På tal om stugan

Vi hade ju fått ledtrådar av älvorna om ett äventyr. Under hela våren/sommaren har vi funderat och klurat på vad de kan ha menat. Så här löd ledtrådarna:

En junikväll så röd och ljum

en älva flög sin väg så stum

en gåtfull skatt hon nyss grävt ner

bara barnens ögon nu ser

Vägen dit ni redan vet

förr om året där vilade ett paket

en hemlighet snart skall dagas

men med tålamod det måste tagas

Jag vet att ni väntar med spänning och iver

men gastarna ännu i vattnen river

Det som vilat i mörker kommer snart i ljus

allt ligger gömt i ett stort rött hus

När vi hade följt spåret och hittat yttterligare en ledtråd nedgrävd i skogen började funderandet. På den ledtråden stod det:

Huset ni känner där spökena bor

tiden är långt bort, men närmare än ni tror

En resa skall lösa mysteriet med mina ord

ni kommer glömma, men minnas vid fädrens bord

Och vi letade hus i Stokholm utan framgång. Och vi har letat hus hemma utan framgång. Men helt plötsligt i affären dagen innan vi skulle åka till stugan stannade Storhönan upp. Hon stod helt stilla o ögonen lyste. "Mamma" utbrast hon. I Sjöändan finns det ju ett stort gammalt rött hus som du alltid kallar för spökhuset!

Och visst gör det det. Både Lillhöna o Storhöna hade knappt tid att hälsa o packa upp innan de skulle in och leta. 

Storhönan har hämtat nyckel och håller på att låsa upp

Försiktigt går de in, det är ju trots allt ett spökhus

Hm, var ska vi börja leta?

Vid bord, kommer Storhönan på

Ingenting. Kanske på vinden. Kanske i den stora skattkistan?
Nej, till slut hittade vi något konstigt i en gammal låda som stod på ett skrivbord i hörnet av vinden

Men vi hade svårt att läsa. Det var gamla papper och gammal stil. Och framför allt gamla ord. Dessutom var pappret bränt på vissa ställen och stearin hade suddat ut vissa ord. Och kartan lyckades vi inte riktigt tyda trots gammelfarmors hjälp. Till slut visade vi kartan för morfar och han som fiskat på sjön i många år hade inga svårigheter att tyda kartan.

Nu är vi hemma för att samla ihop flytvästar, spadar och annat man kan behöva när man ska ge sig ut på skattjakt. Om två veckor åker vi upp igen och ser om vi får i båten så vi kan ta oss ut till ön där skatten tydligen skall vara.

Nu har dom Boat in sig och då skulle de flyttas till stora buren. Kan inte säga att jag helt såg fram emot att stoppa ner fingrarna i burken men det gick och jag tappade bara en. Hoppas den överlever annars har vi tagit kål på 2 st fjärilar.

Jag är fantastisk

Jag är nog fan fantastisk. Efter 2 nätter i stugan, sovandes i en hård skarv mellan 2 sängar så var det rätt skönt o sova i sin egen säng. Jag sov som en stock. Halv fyra talar lillhönan om att hon har lite ont i magen, och i vanliga fall brukar jag gå upp eftersom jag ändå vaknat. Imorse orkade jag verkligen inte utan somnade om. Vaknar igen en minut innan klockan ska ringa o tänker whoohoo, vilket flyt. Sträcker mig för att stänga av klockan för att inte väcka nån av hönsen o upptäcker att min mobil ligger i 3 delar under sängen. 2 delar hi8tar jag famlande i mörkret men batteriet ligger fortfarande kvar där nånstans. Så jag känner mig tacksam att jag lyckades ta mig till jobbet i tid.

Grusgropen

Jag kommer ihåg att vi som små kunde leka i grusgropen i flera timmar. Som vuxen vågar jag inte ens tänka på hur våra kläder såg ut efteråt. Men tydligen tycker barn 30 år senare att det är precis lika kul .!.

Dags o ge upp

Börjar bli dags att lämna tillbaka den håriga lilla bajskorven. Men jag måste säga att Storhöna har tagit bra hand om henne. Bytt vatten varje dag, gått ut med grönsaker och mat, bytt spån och lagt in hö (trots att hon är höallergisk) Men samtidigt är jag glad att vi har lite allergier, för kanske kan jag förhala hela den här "jag vill ha ett husdjur" grejen ett tag till...

Äntligen rätt klädd

I de allra flesta fall så känner jag faktiskt att det är rätt kul att åka till jobbet, trots att jag börjar 4 på morgonen. Jag gillar att cykla, bränna ett par kalorier och få lite egentid. Men i morse vaknade jag redan 3.30 och hörde hur regnet bara öste ner. Visserligen lugnade det sig lite tills det var dags att ut o cykla, men när jag kom hem så upptäckte jag att min regnjacka sen 17 år tillbaka liksom hade sagt sitt. Jag var helt genomblöt och plasten hade klistrat sig fast vid huden. Lite wet t-shirt över det hela kan man säga. Så eftersom SMHI utlovar regn hela veckan så gav jag mig ut på regnjacke-jakt (vilket roligt ord).

Först var jag på Out door i Orsa och de hade sjukt grymt snygga jackor från Didrikson men de startade på 1200 spänn vilket var typ 1200 mer än jag tänkt mig. Tyvärr kan jag inte ha de där stela stora regnkapporna för 299:- om jag ska cykla o springa i trapphus, men inne på Johns sport (intersport) i Mora hittade jag ett jättefint ställ med både jacka och byxa som var nedsatt från typ 1300 till 790:- så jag är nöjd. Jättenöjd. Först hittade jag bara storlek 38 i alla färger vilket tyvärr var lite för litet och när jag med en suck gick över till de lite fulare (fast lika dyra) så hänge det en felhängd snyggjacka bakom alla. Precis min storlek!


Men nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska vara besviken för att jag har ledig dag i morgon och inte får testa jackan, eller om jag ska hoppas på sol och fint på onsdag eftersom jag inte vill svetta ner nya snyggjackan...

Och i föregående inlägg menade jag marsvinet - inte storhönan

Hon var söt redan från början...

Det värsta är ju att man börjar ju tycka den där lilla håriga bajskorven är rätt söt rätt snabbt.

Åh den kärleken...

Ibland är det lite roligt att köra tidningar. I morse (vid 5-tiden) så mötte jag två kära typ 17-åringar som stod o kramades utanför en port. Tänkte att han kanske var gentleman och följde henne hem och nu hade de lite svårt att säga hej då. Jag frågade om det var godmorgon eller godnatt och de skrattade till och sa att det nog var godnatt. Jag cyklade vidare och en kvart senare passerar jag samma par igen. De hade kanske kommit 50 meter innan de tyckte det var dags att kramas igen. Så jag undrar hur lång tid det tog för dem att komma hem, för när jag var klar med min runda ytterligare 20 min senare och tog en sväng neråt samma väg då jag hade en saknad tidning hade det börjat spöregna och de hade bara flyttat in under ett träd.

Vi har blivit med marsvin oxå

I brist på kaniner har vi kidnappat moster Majas marsvin Rut ett par dagar.

Kramvänligt?

Ni undrar vad det är? Det är fjärilslarver som ska bli tistelfjärilar. Ni har rätt i att dom kanske inte är lika kelvänliga som en kanin, men å andra sidan måste man inte kela med dem. Jag har ingen lust att kela med en kanin heller. Dom här klarar sig liksom själv. Passar mig bra.

Torsten, Orvar, Knut, Fisa och Lisa flyttar in

Idag Levererades barnens nya husdjur. Sååååå spännande. Storhönan har tjatat sig blå efter en kanin, men hoppas detta duger ett tag framöver. Jag har verkligen inte lust o ta hand om någon kanin.

3 bebisar och jag

Tur att vi är ensamma, sånär som på två andra killar (syskon) på leklandet, för alla mina hönor har fastnat o leker i babyhörnan av nån konstig anledning. Men eftersom det inte är några bebisar här så får de hållas.

Jag är på vägen igen! Nu ska jag hem o sova.

Bada efter maten

Jag vet inte om det finns nån vetenskaplig forskning som stödjer att man riskerar att få kramp o drunkna om man inte inte väntar en timme med att bada efter att man ätit, men det fick man alltid höra som liten. Som vuxen tror jag mer att det beror på att de vuxna bara hunnit genom hälften av middagen när barnen är klara, och att de dessutom vill sitta o andas en stund. Kanske med en kaffekopp i knät. Och helst inte bada mer alls!

Jag tror det finns en risk att jordgubbslandet grott igen men jag är inte säker.

Stockholmsveckan i bilder

Luncha på Max på vägen ner var ett toppen-drag enligt hönsen

Farmor och Farfar hade bästa gungan nånsin

Djurgårdsfärja till Skansen på onsdagen gillade miniägget

Och krokodiler som är miniäggets favorit fick vi se. Både såna man kunde klappa och rida på och sådana man absolut inte skulle klappa och rida på.

Bilar, Miniägget körde som om hon faktiskt höll på att krocka. Och skrattade så hon tjöt precis hela tiden

Brännboll med Chili som tålmodigt väntade och hämtade även de bollar som bara rullade några centimeter

Hon tyckte det var lite roligare när Storhönan slog som faktiskt fick iväg bollen

Och jag softar lite (reklam reklam)

Somna på bussen hem visade sig vara Lillhönas grej - 3 dagar i rad

Hum hum i Humlegården, träffa kompis med superliten, söt bebis och leka av sig ordentligt

Superglad men supernervös hos piercaren

Killen som skulle ta hålen hade så där jätte, jättestora hål så Hon var lite nervös först att det skulle se ut så på henne med.

Äntligen över och hon är hur stolt och nöjd som helst över sina nya hål

Sen blev det fjärilshus på Haga och en stor fjäril trodde nog att jag var en stor blomma för den verkade trivas på min axel. Och Storhönan som bara ÄLSKAR fjärilar skrek i panik så fort de närmade sig

Och man kunde klappa fiskar vilket hypnotiserade Lillhöna hur länge som helst

Nya klänningar fick de mig att köpa med argumentet att de måste ju vara fina när de ska träffa sin pappa för första gången (och här vill jag poängtera att vi inte semestrade utan Tuppen för att barnen skulle få träffa sin pappa för första gången)

Sen kommer olyckorna

Storhönan trampade fel i trappen hon sitter i och rev upp ett skrap längs hela benet. Massa plåster blev det. Hon såg ut som om hon hade tågräls på benet. När hon idag tog bort plåstren för att de kliade så såg man att hon var rätt blå fast det mest var ytligt skrap.

 Och jag rev sönder mina nya absoluta favoritshorts som jag hade tänkt bo i i sommar i en onaturlig rörelse när jag försökte få fatt på Miniägget så vi kunde ta oss hem från Max idag. Skit. Sen körde jag fel så vi höll på att hamna i Sundsvall och det tog 3 jävla mil innan jag kunde ta mig av motorvägen. Och lika många jävla mil tillbaka.