Igår drog en av hönorna ner min ask med alla ängladelar i ryamattan. Eftersom hon var rätt skör (skör är ett ord jag har lånat från
en annan mamma och jag tycker det är ett sånt bra ord för att beskriva vissa tillstånd) så var det inte ens läge att sucka, så det var bara att börja sortera. Och jag överdriver inte när jag säger att det är tusentals små, små delar. Det har tagit ett dygn men nu är jag nästan klar. En pärlhög och en dammhög och plötsligt inser jag att jag kommer definitivt dammsuga lite oftare
under mattan i framtiden.
 |
| Naturligtvis upp o ner med locket öppet |
 |
| Bara börja skrapa |
+-+Kopia+kopiera.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar