Som en kul grej bara...

Alltså min far... Jag vet inte ens var jag ska börja för detta är så sjukt så det är inte klokt. Han har äntligen fått sin efterlängtade knäoperation där de byter ut hela knät o sätter in ett konstgjort. Han opererades igår  och idag var jag in med snus och tidning för att höra hur det hade gått. Jo då, allt hade gått bra och han hade inte ens särskilt ont. Men han var lite besviken. Han hade frågat om han hade fått behålla sitt knä. Att ta hem alltså. Självklart hade de sagt nje, vad ska du med det till? 

Jo, då hade han förklarat att det vore liksom kul o ha. Syster-ysters hundar kanske skulle uppskatta det att gnaga på och om inte hade han en liten rolig idé. Han tänkte om han kastade det lite fint i nåt dike så någon annan skulle hitta det och konstatera att det inte var ett djurben så skulle polisen gräva upp hela åkern typ i jakt på fler kroppsdelar. Tänk vilken uppståndelse det skulle bli - det försvunna liket, säger han medan det lyser i ögonen. Som en kul liten grej bara... Detta är ju så typiskt min pappa. Kanske lika bra doktorn sa nej.