Sveda o värk

I början tänkte jag att hur i hela fridens namn (fint jag skrev va o inte med en massa svordomar) ska jag kunna sälja nåt som smakar så fruktansvärt illa? Nu har jag inte smakat gula dunken men den som är smaksatt med äpple o tranbär. En geleaktig sörja som smakade beskt o strävt o skit helt enkelt. Men jag tvingade i mig den o tänkte att jag vänjer mig väl. Jag gurglade o "raggargroggade" men inte blev det bättre. Sen när jag tänkte efter så kom jag på att det jag hade svårast för var den geleaktiga konsistensen så nu när jag spär ut den med vatten så smakar den bara som en ganska osöt måltidsdryck o den flyter ner så fint utan problem *S* Hade ju varit lagom kul o säga till en kund att "drick den, den är superbra, men den smakar skit så lycka till o svälja"
Men nu går det alltså bra o barnen hinkar i sig den som saft så dom älskar den.

Annars gillar jag mer deras andra produkter. Salvor som tar bort insektsbett (eller svedan av dem iaf, annars hade det varit mirakel på hög nivå) o när jag dragit benet genom ett snår av brännässlor smorde jag in o svedan försvann på en gång. Var lite skeptisk i början men jag måste säja att jag är grymt positivt överraskad...

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article14491.ab

Ooa hela natten

Om ett par timmar är jag officiellt inte föräldraledig längre. Bara förälder. Känns lite skumt. Tänk att jag börjar skolan imorgon - på riktigt! Imorgon har jag heller inte längre mitt jobb kvar. Idag är min allra sista dag inom Östermalms stadsdelsförvaltning. Nu har jag inget kvar i storstan. Känns lite sorgligt även om jag visste att slutet närmade sig.

Vi firade igår med en okräftfest. Alla har kräftfest men eftersom vi inte äter kräftor så bjöd vi in till en våga-vägra-kräftfest-fest.. Vilket röjarparty det blev. Dans på borden o människor som krälade omkring. Därför får ni bara se det lugna o städade kortet från innan helvetet bröt lös. Så Karin - om du läser detta så hade min fest varit roligare att gå på än det du nu gjorde *S*
Skämt åsido så blev det bara en trevlig middag. Inser att jag inte är någon partymänniska i någon bemärkelse längre, då jag inte ens kunde tillhandaha en korkskruv till vinflaskorna som folk tagit med sig. Märks att vin inte dricks i några mängder alls här hemma då... Men det blev god mat, trevliga ansikten o en mysig kväll helt enkelt. Trevligare än att äta själva. Vid 23.00 hade dock folk avlägsnat sig så man kunde ta o däcka lite i soffan. En lagom kväll för en trött småbarnsmamma.

Varför lita på sin mamma?

Tänk vad barn är otroliga egentligen. Tänk att dom fortfarande litar på en o älskar en. Tänker på hur jag nästan med våld fick tvinga i storhönan medicin som hon faktiskt behövde för att bli frisk. Vilka duster vi hade det första dygnet då det skulle tas 2 gånger om dan innan vi kom tillrätta med en bra lösning. Tänk vad hysterisk hon var när hon behövde ögonsalvan. Den skulle tas 3 gånger om dan men det slutade med att jag bara lade den 1 gång o det efter att hon somnat. Men ändå så älskar hon mig o litar på mig. Jag har visserligen jobbat bra för att förtjäna hennes tillit o kärlek - absolut, men många gånger känner jag mig hemsk (som med medicin till exempel) men kärleken finns kvar och för det är jag oändligt tacksam. Tänk vad barn är otroliga va?

När det gäller lillhöna önskar jag att hon hade lite mindre tillit till mig. Att hon inte riktigt räknade med mig i vått o torrt. Hennes nya lek (som hon älskar) är att falla bakåt o så ska jag fånga upp henne. Det började som en jätterolig grej i sängen, men nu dom senaste dagarna kan hon komma fram när jag står o lagar mat eller diskar eller gör nåt annat o bara tippa. Hon räknar kallt med att jag ska ta emot henne. Hitills har hon inte gjort sig illa men det känns som en tidsfråga. Att bara komma fram o sen kasta sig bakåt utan att ens veta om jag sett henne känns lite våghalsigt. Lite mindre total trygghet för henne alltså om jag kan få önska mig det?

Fröken tvärtemot

Storhöna tycker det är så himla kul just nu o "säga fel". Men eftersom hon säger tvärtom båda gångerna så blir hennes nya text lite mildare mot den ömma modern *S*

Månadens irritationsmoment tillika dagens I-landsproblem

Varje månad irriterar det mig att vårat GEMENSAMMA bolån som ska dras från vårt GENEMSAMMA konto ENBART aviseras på min mans konto. Nu är det förvisso jag som loggar in på hans sida varje månad den 25:e o fixar räkningar, överföringar o sånt men ändå... VARFÖR aviseras in det på min sida också? Tar dom för givet att det är mannen i huset som sköter ekonomin? Tar dom för givet att jag som kvinna inte har nån koll? VAD tänker dom? HUR tänker dom? Jag måste nog faktiskt ringa imorgon o fråga.

När vi flyttade hit så ringde JAG upp den öppna förskolan o frågade om öppetider o så och dom sa att dom kunde skicka hem en folder där allt stod för då hade dom semesterstängt. JAG uppgav MITT namn o adress o vad fick jag hem. Ett brev adresserat till DANIEL ZACKRISSON med familj! Hade inte ens nämnt att jag bodde med fadern, att jag var gift överhuvudtaget. Vet inte om det är bondbyn vi bor i bara som bedriver denna allmäna uträkning av kvinnfolk.

När katten är borta...

... dansar hönorna på bordet! Pappalappan har varit bortrest i helgen o hade dte varit för ett par år sen (läs innan alla drällandes ungar hit o dit) så hade jag spenderat den helgen på krogen. Inte för att jag nånsin druckit så mycket men jag gillade o dansa. Denna helg har tagit död på ytterligare en bit av min själ som storstadsmänniska. Jag o min systeryster har spenderat hela helgen med att safta (o då menar jag verkligen hela helgen, tog säkert sammanlagt 10 timmar att få klart allt). Så nu är jag ett steg närmare bonde men gott blev det. Gott som fan. Plockat 10 liter röda vinbär på storhönans dagis som vi blandat med diverse vi hittat hemma på buskarna. Körsbär, krusbär, svarta vinbär, äpplen, hallon, lite blåbär osv... Hela jordkällaren full med flaskor nu (jag har jordkällare, bara en sån sak ger väl bondpoäng om nåt?)

Köket var inte lika roligt att göra rent efteråt...
Har skrubbat varenda kökslucka, varenda liten kakelplatta. Allt var rödprickigt av saftstänk. Men det är nog renare än vad det varit på länge å andra sidan *S*

Hmm, krogen - skura kök
krogen - skura kök...
Äh, det var faktiskt värt ett uteblivet krogbesök. Finns ju faktiskt inte ens en krog här att besöka så....

Gottegris

Lillhöna fick häromdan en liten, liten chokladbit i bilen hem för att hålla sig lugn. Förstår inte att en sån liten bit kan breda ut sig så mycket... *S*

Nya vagnen

Tänkte bara tala om att det går utmärkt att sova i den nya cykelvagnen. Lyllo den som har en storasyster o luta sig mot. Fast tvingar man dom små gullungarna o sitta där en halvmil så är det kanske inte så konstigt att tröttheten infinner sig...
Och när man jämförde med gamla vagnen så förstår man rakt inte hur barn får plats i dom små. Det var ändå standard som dom flesta ser ut o hennes huvud stack ju upp genom takluckan. Men här finns gott om plats...

Tävling!!!

Haha, finn ett fel i mitt förra inlägg o du blir rikligt belönad =)

Mespropp

Annars har vi haft en rätt soft dag i parken. Vi var i en ny park i skogen vid Mora camping. Hittade en hur skön gunga som helst där till o med jag fick plats, så där låg vi - höna o jag o filosoferade upp mot den klarblå himlen. Fast jag vet inte riktigt vad som hänt med mig? Jag som brukar älska karuseller. Ju högre o fortare desto bättre, upponer o runt - inga problem. Nu blev jag illamående efter 5 minuters halvgung = (

Trauma för livet

Vad vore man för förälder om man inte behandlade sina barn lika? Jag kör inte med millimeterrättvisa men när det gäller så stora saker som kris i livet måste det väl ändå vara lite jämnt? När Storhönan var liten, ungefär som lillhöna nu så slutade jag amma henne. Hon var totalt frälst i mina tuttar o skulle snutta så fort jag satte mig ner var vi än var nånstnas. Varannan timme på nätterna vaknade hon som en klocka som hon gjort ända sen hon föddes. Jag skulle börja jobba igen o kände att jag orkade inte amma nätterna igenom OCH jobba heltid. Vi hade 2-3 jobbiga nätterna med mycket gråt. Lillhöna har ju inte ammat på länge men tänkte att det är väl dags för hennes största trauma än så länge så att det blir lite rättvist. Hennes söta pappa la ju henne häromdan o glömde bort nappen. Eftersom det gick så bra ändå så beslutade vi att rensa bort alla nappar. Ikväll var det lite oroligt o lite gråt (mest arg-gråt) så nu har vi hemska föräldrar fixat 1-1 i livskriser mellan barnen. Så håll tummarna för att det går vägen ganska smärtfritt.

Man är väl smart *S*

Just det - måste ju visa er min senaste grej. Jag tänkte fortsätta på silvertejpstemat. Vi har ju ett gammalt körsbärsträd vid knuten o förra året blev det inget men iår kom det ett gäng bär. Men dom sitter ju så förbaskat högt o jag är rädd att jag kommer braka igenom tak o allt om jag ger mig upp på taket på skjulet där jag egentligen har en idealisk plockplats. Så jag vanärade den svenska flaggan med att slänga ner den på marken (den var i vägen upponer) o sen tejpa fast flaggstången med barnens röda kratta. Sen var det bara att börja kratta ner bär. Gällde att ha koll på vart dom landade förstås. Imorgon tror jag att jag ska tejpa fast en hink under för att utveckla min kreation *S* Storhöna gillade bären medans lillhöna tyckte nog dom var för sura. Dom var lite sura men man vande sig snabbt. Hennes tröja går nog dock inte att rädda...

Grus i maskineriet

Förstår inte att den nya leken hälla-grus-på-katten-leken ska vara så jävla kul. Fast å andra sidan så verkar inte katten ha nåt emot den leken heller. Har nog världens snällaste katt. Eller mesigaste kanske man skulle säga, han bara ligger där o tittar på henne *S* Ni förstår va denna vilde hittar på, vad kommer härnäst?

Flickan i Äppelträdet?

Lillhönan börjar ta sig ton. Alltsom oftast får man denna min rakt upp i ansiktet när man manar o bannar. Klättra överallt, stå på bordet, springa på bordet o hoppa från bordet. Inget sans o förnuft alls i den lilla kroppen. Men hon är go min lillla tjej. Gillar att pussas. Uscha, säger hon. Börjar bli stor hon med. Nu ska jag sitta o kopiera tillbaka alla bilder från bloggen eftersom många bilder försvann då. Jag ångrar så att jag inte la upp filmen där storhönan red på kamelen. Men men... Ikväll har vi haft en underbar eftermiddag hemma hos mormor o fått tacos serverat.


Jag tror det finns en dikt som jag tror är skriven av Gustav Fröding (skulle ju kunna googla men jag orkar inte, nån får rätta mig om jag har fel) som heter "flickan i äppelträdet" eller bara "flickan i trädet". Vet att pappa hade en bild på mig när jag satt högt uppe i ett äppelträd när jag var runt 10 år kanske. Sen hängde den dikten bredvid. Kom o tänka på det nu ikväll när mina barn klättrade i mormors äppelträd. Storhönan tar sig numera upp själv o klätterapa nummer 2 ville ju inte vara sämre så hon krävde hjälp av en snäll moster *S* Lägg märke till storhönans nya gummistövlar (eller nya o nya, min mamma berättade att hon köpt dom på loppis åt antingen mig eller systeryster så dom är iaf minst 25 år gamla men fullt fungerande). Hon fick dom av moster Maja ikväll o ville för allt i världen inte ta av sig dom. När vi gick o la oss fick jag dyrt o heligt lova att dom skulle finnas kvar i morgon. Vilket för oss osökt in på minnet av min systeryster. Hon fick en ny slalomhjälm en vinter i julklapp o skulle promt sova med den på. Vår ömma moder lät henne o jag måste nog leta efter det kortet för det såg bra roligt ut.

Skitdag

Jag är lite ledsen idag då datorfirman ringde o sa att vår hårddisk är helt död typ så alla bilder vi inte hunnit bränna är borta for ever. Kanske har man nån kvar på bloggen som man inte har i datorn men det är iaf en hel jävla massa bilder på barnen som är förlorade. Vi satt o skulle bränna allt när datorn bara dog tvärt för att sen inte gå att starta upp igen. Typiskt va? Så nu har vi köpt en extern hårddisk som vi ska lägga alla bilder o filmer som vi har kvar på som back-up. Synd bara att det ska vara försent för en del bilder.

Håll bara med mig

O ju mer jag tänker desto mer blir jag övertygad om att världen vore tråkig om alla vore raka hela tiden. O att missförstånden skulle faktiskt bli fler. Eller kanske inte missförstånden men misstagen. Man lär sig ju av sina egna eller i bästa fall andras misstag. Om jag bara säger att det blev korv till lunch idag för barnen säger det inte så mycket mer än att det blev korv till lunch. Men berättar jag varför det blev korv till lunch kanske han inte ens ger sig på det som slutade i total katastrof o tårar o som därmed ledde till en snabb korv med makaroner. Förstår ni mig? Och om man vet i förväg vad som lovats o sagts (för det kan vara väldigt viktigt för en 3,5 åring som kan glömma på 2 sekunder att hon inte får knuffa ner sin lillasyster från sängen eller bära katten i halsen, men som kan komma ihåg att vi ska åka till leksaksaffären i flera veckor). Ibland är det ju bra att vara rak - typ: Jag vill inte det här! Men ibland kan man väl få slänga in en anledning till varför utan att det ska himlas med ögonen o rullas med fingrarna?

Eller så babblar jag bara helt enkelt för mycket, jag vet inte...

( ... )

Min man tycker jag pratar för mycket. För många parenteser o för lite komma till sak. Jag förstår inte vad han menar?!?

Silvertejp

Vi har ju 2 vildvuxna vinbärsbuskar som breder ut sig värre än ozonskiktet här hemma, så jag tänkte en gång för alla försöka spika ihop en ställning o palla upp grenarna med. Den busken som är värst visade sig vara 2 buskar, så jag har alltså 3 buskar som spretar åt alla möjliga håll. För att få bukt med dom 2 tyngsta så tänkte jag att jag måste få bort den förstas grenar så att jag ser o får plats. Dom var inte så många o så tunga så jag tänkte att jag tejpar upp dem så får vi se sen.
Kanske inte det optimala att stötta upp vinbär med silvertejp (men jag har läst på ett forum att silvertejp fixar det mesta) men ni måste väl ändå ge mig nån sorts poäng för den kreativa idén *S*

Parken tur o retur

Idag cyklade vi till en förskolegård lite längre bort. Halvvägs genom leken så dog kameran men lite bilder blev det iaf. Storhönan gillar ju att klättra på allt så hon kastade sig upp i rönnbärsträdet där hon såg att dom stora barnen hade klättrat förut. Hon kom dock inte lika högt (tack o lov)

Lillhöna var mest förtjust i bussen med växelspak o allt.

Det har varit en skön dag med mycket sol men med en hel del höstblåst med.

Genialiskt så säg?

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article3117510.ab

Jag vet att det inte är nån nyhet direkt. Detta har förekommit länge o kommer med all säkerhet tyvärr fortgå. Men ändå gör mig artikeln så upprörd. Hur tänker dessa Pakistanska män? Tänker dom överhuvudtaget? Hur som helst så har jag iaf lösningen eftersom ingen annan verkar komma till bukt med problemet (o till alla idiotiska pakistanska män som läser min blogg, vilket säkert är ingen, men ändå - JO, det är ett problem!)

Så här gör vi: Eftersom ni inte verkar hysa nån respekt alls för kvinnorna eller ens tycker att de är värda ett normalt liv så flyttar vi helt enkelt ut alla kvinnor (o dom män som trots allt är normala i huvudet, för alla kan inte ha blivit tappade i golvet som små barn) o barn av kvinnokön då eftersom männen bara vill ha söner. Sen låter vi männen styra o ställa o vara glada o nöjda över sitt mansherravälde. Sen om 70 år är problemet löst. Varför? Jo, då har alla män vuxit upp o behöver således en kvinna om de vill föröka sig (även om de vill föröka sig till ännu mera män så behövs kvinnorenligt nu gällande naturlagar).

Då kan vi stå där o säga att "jaha, så nu passar det minsann. Ni har ändrat er, kanske inte vore så dumt med lite kvinnfolk nu va. Ni tänkte inte så långt - nehej. Ja, osis men nu är det för sent ser ni. Bara ta o lägga er ner o dö i er ensamhet så vi kan föra tillbaka alla kvinnor o barn o rätt funtade män så dom kan få bygga upp landet igen. Er klarar vi oss utan så dö ut ni bara så ni inte för era gener vidare."

Jag är äcklig

Idag kom min stora höna fram till mig när jag höll på i köket o sa "Mamma, jag älskar dig. Ska vi kramas lite?"
Vad säger man? Klart man släpper allt man har för händerna o kramas lite, eller hur?
Sen sa hon igen att hon älskade mig o jag svarade givetvis att jag älskade henne. Vi sa det flera gånger fram o tillbaka o det blev mer o mer på skoj o sen tittade jag på henne, log o sa "du är så älsklig, vännen". Hon tittade på mig, var tyst en stund o sen klappade hon mig på magen o sa "DU är äcklig, mamma, nu ska jag spela datorspel!"
Och så var den stunden över *S*

Vilken skillnad

Jag hänger i ett forum för folk som tränar just på Orbitrecks. I mitt huvud har jag himlat med ögonen lite o undrat hur det är ställt med svenska folket egentligen när dom flesta skrivit inlägg som: Idag blev det bara 10 minuter, visserligen på högsta motståndet men sen var jag helt slut.
Dom flesta verkade bara köra mellan 10-20 minuter. Varför undrade jag som stod minst 45 minuter varje kväll. Jag fick en ordentlig träning o visst blev jag trött men inte fan var jag helt död som alla verkade bli.

Kommer ihåg att när jag fick maskinen så tyckte jag inte att högsta o lägsta motståndet skillde så jättemycket men jag tänkte i min lilla tankebana att det är väl en amerikansk uppfinning o för att få feta, lata amerikaner att träna kan man inte ha så mycket motstånd för då är det ingen som orkar. Så nu är jag nästan glad att min Orbitreck gick sönder på andra vis för den nya som levererades hem idag... den är inte nådig!

Jag testade den ikväll. Började bra lite lagom så där så jag blev varm o sen tänkte jag att nu jävlar ska jag minsann dra i högsta växeln. Efter 30 sekunder kunde jag inte andas o efter 45 tog det tvärstopp. Jag ville verkligen dra runt den ett par varv till men det gick verkligen inte. Som att springa in i en bergvägg. Och jag har ändå en ganska bra grundstyrka. Att andra orkar 10 minuter är mig nu en gåta o jag känner mig som värsta fettbobban som inte orkar nåt. Jag dryper av svett så nu ska jag in i duschen.

Elektronik *suck*

Lite irriterad då vår lilla dator som jag använde så mycket dog. Förmodligen moderkortet. Nu gäller bara rädda det som räddas kan. Många bilder, inklusiva semesterbilderna (inte dom som mannen tog utan minneskort i kameran dock för dom existerar ju inte ändå *S*) hade vi inte bränt, så vi har lämnat in den för att dom ska försöka kopiera hårddisken innan den lämnas in på service o allt garanterat försvinner för gott. Men det jobbiga är att den stora datorn som jag skriver på nu inte har nån minneskortläsare o jag vet inte varför jag inte lyckas hitta kameran som flyttbar disk så några bilder blir det dessvärre inte förrän jag listat ut va i helvete det är som är fel.

Vi hade stort släktkalas i helgen men tyvärr får vi alltså vänta på bilderna då...

Känner inte igen mig själv

Jag vet ju att jag lovade mig själv efter förra årets katastrofalt misslyckade försök till att göra saft, att jag aldrig nånsin skulle ge mig på att ens försöka igen. Hela köket nersolkat, saftstänk överallt o av massa liter bär ca 3 dl saft som började jäsa o ångerna gjorde mig yr efter ett dygn. Detta år tänkte jag göra gelé istället. Gelé är ju gott, men när jag började bläddra i recepten så skulle man helst ha knappt mogna bär eller tillsätta en massa skit o koka på nåt krångligt sätt o det orkade jag rakt inte. Eftersom våra bär är bra mogna så tänkte jag att jag gör saft ändå. Men jag gör det på mitt sätt för skitreceptet i denna kokbok fungerade ju uppenbarligen inte (nä, jag är inte bitter - låter det som det? *S*)

Vi hade plockat runt 4 liter bär o när jag hade kokat allt så körde jag det genom durkslaget istället för saftduken som var lika ogenomtränglit som ... välj valfritt för jag kommer inte på nåt bra som lämpar sig (nä, jag är fortfarande inte bitter)

Iallafall blev det riktigt bra. 4 fina flaskor o den blev riktigt god. Lite grumlig i botten då var silen som sagt var lite grövre men nu har jag iaf gjort saft som en äkta bondmora *S* O ett tag kände jag faktiskt ett liten styng av att vilja gå ut i skogen o plocka en mer massa goda bär o sylta o safta. Hjortronen jag fick blev ju oxå god sylt. Vi har ju sån stor fin jordkällare (nu börjar jag låta som en riktig skogsmänniska o blir lite rädd för mig själv *S*)

Ohändelselös dag.

Få se, vad har vi gjort idag? Har småplockat hela dan då vi får övernattningsbesök på fredag som aldrig sett huset. Vore ju kul om dom tyckte att det såg ganska trevligt ut. Har serverat hallonyoghurt till mellanmål. Skakade ordentligt för jag hatar oskakad fil o yoghurt. Vad jag inte hade var korken på, så jag slängde ut yoghurt över hela köksgolvet....

Satans helvetes jävla skit

Det kan tyckas gulligt när man först hör om det, men jag tycker verkligen INTE att det är så roligt när ens 3,5 åring svär värre än fan själv. Faaaaan, åh - hiiiiit också, kan man få höra från henne (gärna med en handkontroll till PS3:an i handen). När jag spänner ögonen i den milda pappan (eftersom det inte är jag som är den som spelar TV-spel eller blir upprörd över domarbeslut som jag ändå inte kan påverka) så tindrar han med ögonen o säger att "jag har hört att dagens ungar lär sig så mycket från dagis - det måste komma därifrån"

Det skulle kunna stämma... Om det inte vore så att vårat dagis är kristet o jag har lite svårt att tro att alla svordomar som fan, satan o helvete kommer just därifrån. Eller vad tror ni?

Inga ord

Har inget att skriva till, vill bara visa en underbar bild *S*

Familjen fjäderfä på semester....

... i ett nötskal

Förra söndagen satte vi oss i bilen o körde ner till barnens farmor o farfar. Men att komma fram mitt i natten (för inte fan kör jag 4 timmar med barnen vakna) o sen försöka somna om när man väl är framme är inte lätt. Då vill man ju träffa farmor o farfar o hunden Chili. O har farfar lovat en båtfärd så spelar det inte så stor roll att det är mörkt o mitt i natten, man är lika förväntansfull o ivrig iallafall.

Avresa...

På tisdagskvällen checkade vi in på terminalen i frihamnen. Själv förberedde jag mig på att checka ut från detta liv. Jag kan aldrig innan en resa ens föreställa mig i min vildaste fantasi att båten INTE kommer att sjunka. Jag har rejäl dödsångest. Rena underkläder ifall jag skulle hamna på obduktionsbordet o testamenterat det dyrbaraste så folk skulle slippa undra o bråka. Hade funderat ut de bästa flyktvägarna o hur jag skulle få med mig barnen ifall vattnet skulle börja sippra in. Så länge jag ser land är det ganska lugnt så stockholm skärgård är ju ganska tacksam på så sätt. Tuppen ville inte sitta instängd i cellhytten hela kvällen så när barnen somnat så kallade ölen i baren på honom. Själv tyckte jag att det var lika bra att försöka sova bort resan så skulle den gå fortare. O lika bra att försöka somna då jag vet att jag aldrig sover bra på båtar. Alltid på vakt. Hela kroppen spänd.

Klockan 23.42 vaknar jag med ett ryck. Nånting är fel. Motorerna låter jättekonstigt. Hela båten hackar. Låter nästan som om båten försöker tvärnita. Vi går på grund, tänkte jag. Nu är det kört. Och det slutade inte heller. Sen kändes det riktigt att vi backade. Jag hade ingen täckning på telefonen men jag skickade iväg ett sms att det är omedelbart till hytten som gäller o hoppades att det skulle gå fram så fort som möjligt. Jag sitter utan att andas med tårarna i halsen i 40 minuter innan jag somnar om. När Tuppen väl ramlar in förklarar han att det var klart att båten backade - vi la ju till i Mariehamn!
Inte fan visste jag att vi skulle lägga till i marie-jävla-hamn mitt i natten för fan!

Tallin...

När vi dumpat väskorna på hotellet så måste vi ha lunch. Mittemot hotellet låg ett köpcentra (vilket inte direkt syntes) o bakom det låg hela centrum med gamla stan o restauranger så till den milda grad. Men vi går åt andra hållet så vi spenderar en timme med att leta lunch till hungriga trötta barn i ett trist typ bostadsområde.

Men men, vi hittade staden till slut (alldeles bakom hotellet då) o vi bestämde oss för att turista på riktigt efter maten. Vi köper biljetter till bussarna som åker runt. Varje buss tar 55 minuter o Lillhönan sover som en gris medans Storhönan sitter o faktiskt lyssnar på rösten i hörlurarna. I början hör man henne fråga VA? VA? innan hon ger upp o inser att rösten i lurarna inte kommer upprepa vad den sa *S*
Men vore det inte lite kul o fått höra rösten säga, för 7:e gången, med en lätt irriterad stämma
Jo, jag sa att....



Mer turistande...

Vi tog tåget. Toomaståget genom gamla stan. En underbar stadsdel med kullersten o smågränder överallt. Men barnen tyckte det nog var roligast när tåget tutade oavbrutet i typ 4 minuter för att någon parkerat rakt över hela vägen o blockerat en hel korsning...

Min make o ögonsten här i världen hade tagit med finkameran o var verkligen en ihärdig fotograf. Gamla stan hade typ 8 kyrkor så det fanns fina motiv att fånga. Vi hittade en lekpark där barnen fick springa av sig lite. Han tog verkligen jättefina bilder, medans jag nöjde mig med att knäppa med lilla kameran. Här ser ni några av mina bilder, för min mans kan ni tyvärr inte få se... Han hade fotat hela dagen utan minneskort i kameran ser ni. Klockrent, men förvånade mig inte det mista *S*



Ätbart...

Vi hade underbart väder hela resan o i mina tankar satte vi oss på en uteservering. Vi beställde in god mat o Storhönan fick bestämma alldeles själv vad hon ville ha. Det kunde till o med tänkas bli läsk till maten. Lillhöna skulle somna i vagnen medans Storhöna fick in efterrätt o de vuxna föräldrarna kunde dricka ur sina glas till en storslagen solnedgång. Verkligheten visade sig bli 2 vilda galningar som inte skulle sitta stilla, den ena värre än den andre. Skrik o vilda tjut så man fick skämmas. Kladd o spill o söl överallt. Jag vill inte ha, vad är det där för nåt? Llillhöna åt inte alls o blev skitgrinig, vrång o tvär. Storhöna petade i maten. Föräldrarna åt så fort som möjligt för att kunna betala, slänga ner barnen i vagnen o bara gå därifrån så fort som möjligt. Vi lämnade ett kaos av mat, dricka, sugrör o papper över hela bordet. Såg nog ut som om 40 rövare ätit middag... O personalen log hela tiden så vi fick dessutom lov att tippa dem rejält kändes det som. Tror iallafall att dom drog en lättnadens suck när vi gick *S*

Hotellet...

Som vanligt fick vi lov att möblera om lite, för att sova med 2 rullande barn som aldrig vaknar där dom somnat är inte kul om inte sängen har "säkra sidor". Den stackars städerskan hade dock släpat tillbaka sängen till där den skulle stå mellan lamporna dan efter. Så det var bara att baxa tillbaka den igen. Annars var det bra rum med mysiga, stora fönster som man kunde sitta i o titta ner på gatan o folket.

Hemresa...

Vägen hem var lika hemsk men oftast går den lite bättre för nånstans inuti mig tänker jag att jag har ju inte så stort val - jag måste ju hem igen. Bollhavet var ju favoriten hos båda barnen o puben utanför glasväggen pappas. Smart att ha pub utanför lekrummet o sen ha glasväggar. Bara det att på ett stort anslag på väggen stod att föräldrar ansvarar alltid själva för sina barn o att lek sker på egen risk. Lekvärdarna som fanns behövde inte alltid finnas i rummet då dom oxå hade andra uppgifter. Däremot uppmanade man föräldrar att vänta utanför.

Ops! Hur tänkte dom då? Att dom inte ville ha föräldrar inne men ville att dom skulle ta allt ansvar ändå? Jag kan ju inte ansvara om jag inte får närvara! Nu var det många föräldrar inne i rummet iaf o ingen sa något men ändå... Hur tänkte dom när dom skrev så skulle jag vilja veta? Var dom rädda att 14 st 35-åriga gubbar skulle slänga sig i bollhavet o skylla på att det var för barnens skull? Så kul är inte ett bollhav!



Avstigning för samtliga passagerare...

Alla fjäderfän klev hela av båten på lördag morgon. Vid liv o vid sina sinnens fulla bruk. Vi gick i evigheter till tunnelbanan - trötta, hungriga, smutsiga o slitna. Slängde i oss lunch på stan. Sen kom regnet. Måste ner o köpa nya skor till Lillhöna, då hon verkade vara den som partat hårdast i Tallin då hon kom hem med bara en sko. Vi springer i regnet till bussen o 1,5 timme senare landar vi på Ingarö igen. Då har ungarna vilat på vägen ut o är pigga igen - själva vill vi bara dö en smula...

Söndag...

Äntligen hemma igen. Jag ska nog utbilda mig till ambulansförare. Vore kul att få köra fort lagligt. Inte för att jag kör för fort jämt. Inte ens ofta. Eller jo kanske ofta men inte så mycket för fort så ofta. Men vem fan orkar sitta i 90 på bra vägar i bra väder när man är alldeles själv på vägarna o bara vill hem medans barnen sover? Lite för fort kan man väl få köra?