Kontakt-problem

Vi har lite problem med kontakten uppe i huvudjacket.. Den har slutat fungera så att stora datorn får ingen kontakt med nätet o till o från går det inte att se digitalTV (men det var inte det som var felet då TV:n inte fungerade under derbyt, då VAR det telias fel). Så nu la då TV:n av inför en hel drös massa matcher o allt i Orsa (ödemarken) är stängt på söndagar till makens stora fasa...

Efter snabb koll ser han ljuset i tunneln då clas ohlson har öppet till 16. Det tar en timme att åka men dom har nya kontakter o så får familjen en liten utflykt så vi packar in oss i bilen o drar.
Väl där hittar vi massa skoj förstås både som vi behöver o inte behöver. Ungefär som att gå in på Ikea för att köpa en pall för 99 kronor o komma hem med ett dataskåp 4000 spänn fattigare (jodå, det har hänt det med).

Sen efter 1 timme hem, ett Mc Donalds o gnälliga barn senare lägger vi upp våra fynd. Köksredskap, USB-minne, ett fint piano till lillhönan men HELT FEL KONTAKT!!

Lycka KAN köpas för pengar

Den som påstod nåt annat kan inte haft barn.. Trots dotterns vattkoppor drog vi en sväng på marknaden (det är det enda roliga som händer här under hösten så det vore synd o missa) o kollade in stånden o människorna men längtans blickar drogs mot konsumparkeringen med sin flödade discomusik o blinkade lampor.

Karuseller, karuseller, karuseller...
Vi köpte en biljett o hon hoppade genast upp på en liten häst på en klassisk cirkuskarusell - ni vet en sån där som går runt runt o spelar musik som ett positiv (heter det så). Lyckan glödde iallafall i ögonen!

Så den som sa att lycka inte kan köpas för pengar har aldrig tittat sin 2,5 åriga dotter djupt in i ögonen medans hon suttit på en karusell. O lycka kostar 30 kronor kan jag meddela *S*

Hönsmamman

Det är jag det.. Hönsmamman som ringer vårdcentralen för att stortjejen fått nån prick som ser ut som ett myggbett. Snart sätter dom väl upp en bild på mig i receptionen o ser dom mig ber dom mig vända i dörren o återkomma om jag ser blod eller om någon inte andas... Men idag ringde jag ändå om mina "myggbett" för dom började sprida ut sig o dom såg lite mysko ut så nu har vi vår första riktiga barnsjkdom - vattkoppor!!

Men trots allt är det lindrigt o hon är vid gott mod o har inga andra symptom så man får väl vara nöjd för nån gång åker man ju på det. Lika bra o få det överstökat.. O ju yngre man är desto lindrigare sägs det så man kanske ska hoppas på att hon smittat lillhönan med om får man säga så???

Kina-puffar

Jag tror helt ärligt att Kinapuffar är lösningen på världens problem. Idag är alla trötta monster o bara en av oss har fördelen att kunna somna när som helst o få sova (dock på min mage men ändå). Idag var vi uppe ännu tidigare än igår vilket resulterade i det ena vansinnesutbrottet efter det andra med illvrål o tårar o ramaskri redan runt klockan 8 imorse. Vilken perfekt början på en perfekt dag!!

Vi hade ett ärende klockan 10 o efter det var vi i leksaksaffären o köpte de efterlängtade pippifigurerna som jag lovat att Storhönan skulle få när hon lärt sig att bajsa på toaletten vilket hon igår klarade med bravur. Heja tjejen!!

Liten höna vägrar äta o är mer eller mindre mordhungrig när vi kommer hem (och trött) vilket leder till att jag är mer eller mindre på väg mot nervsammanbrott. O efter att båda ungarna fått mat i magen o lilla somnat o man tror att det är ok att börja andas igen så får tröttmonstret nummer 1 en sticka i foten o tjuter o tjuter så man tror hon är döende men nu sitter hon framför en film (snart sover hon nog hon med) o efter den där påsen med kinapuffar som var till tårtan egentligen så känner jag mig faktiskt som en ny mamma igen.. En lycklig mamma.. En bra mamma.. En mamma som är värd att äta en påse kinapuffar till lunch utan dåligt samvete eller en tanke på dieten.. Undrar om vi har nåt mer i skåpen? Lika bra att passa på att rota nu medans jag förtjänar det?!? *S*

Ikväll blir det fika då Lillhönan fyller ett halvår. Grattis plutten!!

Totalt fiasko!

Matchen igår, kanske allsvenskans viktigaste match hittills blev ett enda stort fiasko... Det började illa redan på förmiddagen då namnbrickan jag beställt i silver till katten kom i guld. Jag kan ju för allt i världen inte sätta på ett gult märke på en svart katt. En katt som heter Dembo by the way. Sen när matchen väl skulle sätta igång såg jag fram emot hårda tag o kämparglöd då båda lagen desperat behöver poängen men tror ni ja såg nåt av matchen överhuvudtaget??

O ja kan inte skylla på barnen heller för dom satt fromma som lamm i soffan. Nej Telia hade störningar i hela landet så deras digitalTV funkade inte!!!!!
Ghaaaaaaaaaahhhhhhhhh!!!!!!! Hata Telia just nu!

Morgonstund har guld.....

Godmorgon! Sovmorgon! Härligt! Klockan är 7 och egentligen ska man väl inte klaga, jag vet att det finns en hel drös med småbarnsföräldrar som är uppe vid 5 men jag är iaf förbannat trött. Hade kanske varit mer ok att vara uppe denna okristliga tid om det inte var för att barnen vaknade inatt 20 över 1 o höll igång till halv 4. Då kan man ju dessutom tro att de ska sova lite längre på morgonen men icke sa nicke... Lillhönan har haft lite feber dessutom under gårdagen o jag hoppades att det skulle få henne att vilja amma lite mer eftersom jag saknar ammandet (hon vill hellre ha flaska eller riktigt mat/gröt) men nu när hon började vråla 6:53 ville jag inte att hon skulle väcka storfisen som så lätt kan bli lite grinig på dan om hon är trött *hehe - he* så jah rusade ut o ner o eftersom hönan krånglade så gjorde jag välling o slurp sa det så var det borta trots att jag precis försökt amma för att få henne att somna om. Jag får väl helt enkelt inse att jag inte duger längre =(

Nu hör jag steg på övervåningen - fan oxå. Det blir trötta familjen idag o jag som blir ensamstående idag då herren tänkte dra på fotboll o vara borta över natten..

Grattis mig!

Återfallsförbrytare??

Tänkte om det fanns en gen som gör en återfallsförbrytare? Att dom faktiskt inte fattar att "gör inte om detta nu" o att dom inte ska hållas ansvariga för sina gärningar eller om de är mer som plankarna i tunnelbanan. Dom vet att förr eller senare åker dom fast igen men det lönar sig iaf så det är lika bra att fortsätta...

Jag tror att jag har den där genen i mig. Det känns så iaf nu när jag snart är inne på min andra uppsättning porslin. Första dottern hade ner en del i golvet men hon var ändå ganska duktig o jag tänkte att bättre lära henne äta på riktiga tallrikar o inte slänga i golvet.. Nu har ju då andra ungen börjat äta o det bästa hon vet är pasta som hon helst vill ta själv. Tar mig lite emot att hälla ut en portion pasta på bordet o låta henne pilla med (även om hon har en ganska bra taktik då hon lägger munnen mot bordskanten o sen skyfflar hon bara in med båda armarna) men hon får en tallrik såklart. Jag försöker hålla lite koll men nu är det tredje tallriken på 2 dar som gått i tusen bitar. Varför lär jag mig inte?? Varför förstår jag inte bättre?
Varför kan jag inte bara kapitulera och köpa ett par plasttallrikar eller papper för den delen med?? Varför blir det aldrig av, jag har ju snart inga små tallrikar kvar? Jag ska önska mig papperstallrikar i 30-års present!

Eller så är det en omedveten önskan om att få köpa nytt porslin, jag har sett på Ikea en uppsättning som jag skulle vilja ha *S*

Vad är kalas utan kras??

Tja, vad är ett kalas utan total katastrof?? Och nu pratar jag inte om att lillhönan som inte hade sovit bra på hela dan (o inte under natten heller för den delen. Dessutom dregglade hon mer än nånsin även om det e svårt att tro men vi hoppas det resulterar i tänder), fick nog helt enkelt o bestämde sig för att börja tjuta. O inte bara gråta - hon var helt otröstlig o har nog faktiskt aldrig varit så ledsen i hela sitt liv. Inte argt ledsen utan ledsen ledsen o tårarna trillade längs de söta små kinderna.. Gör ont i mammahjärtat men sen somnade hon iaf till slut o vaknade lite gladare.

Men men det var inte det den här historien skulle handla om. Den skulle handla om min systers fästman som tänkte fira sin födelsedag idag med diverse inbjudna släktingar.. Grattis, grattis! Storhönan som vittrade kalas sa på en gång att då ska vi baka tårta o eftersom jag totalt glömt bort att han fyllde år tänkte att det kanske inte va en sån dum idé, han kan få en tårta i present. Efter noga dubbelkollande med syster yster så att det inte redan skulle befinna sig ett gäng tårtor på bordet inhandlade vi allt vi behövde o lite till på min mans jobb (klart man behöver ganska mycket godis till en godistårta (parantes i parantesen - ni märker ju redan där hur logiskt detta går ihop med min diet)). Väl hemma bakade vi en stor chokladtårta med en massa godis på. Behöver jag ens nämna att det vart en hel del godis över (synd). Den blev iaf helläcker men när chokladen stelnat blev den näst intill omöjlig att skära bitar av. Tårtan sprack men var god ändå *S*

Sen gjorde vi några "tårtvaktsmonster" som skulle vakta tårtan så "vissa" inte åt för mycket.... Men men, han fyller trots allt bara en gång om året så visst måste man få käka lite. O dessutom var det ju lördag.. Undanflykterna hopar sig men nu - NU är det slut även på fika! Här kommer bilder iaf på min dotters godistårta.

Att leva med en bisexuell man!?!

Lugn nu svärmor, läs hela texten innan du kastar dig på telefonen.....

Jag har alltid trott att om min man skulle lämna mig så måste det vara för en alldeles enastående kvinna (o då är det bara till o gratulera för jag e ju så svår o slå *S*) men jag har aldrig varit så värst jätteorolig för det.
Men igår hade jag o min man en sån där mysig kväll, en sån där då vi låg lite hand i hand o pratade och då häver han ur sig att han har drömmer om stora svarta män o det är en man speciellt som fascinerar honom. MÄN!!! Vaddå män - hur ska jag kunna jämföra mig med en man??
Jag vet vem denne man är o han försöker få medhåll “men erkänn att han är nåt alldeles extra?”
Nja, visst han e väl ok men felfri?? Nej, jag tycker att han ska hålla sig till mig *S*

* Han hade läst min Blogg om Jack-drömmen o talade om för mig att HAN drömt att han åkt taxi med Pa Dembo Touray (djurgårdens målvakt) o Dembo körde, värre o mer än så var det egentligen inte men i vårt fnitter sent på natten kunde det ha låtit som nåt annat om man inte hörde hela historien *S*

Gäller att hitta rätt metod!

Bantning har ju alla sysslat med i alla tider känns det som o nu efter lite rannsakning har jag bestämt mig - överflödet måste bort (helst innan jag fyller 30 men om jag ska lyckas med det krävs nog 2 magiska feér o en skicklig fettkirurg). Men iaf, metoderna är många o lika många ahr nog fått lika många olika resultat så vad ska man välja??? Hmmm, vi har GI, viktväktarna, dom som bara käkar rå mat, bara käkar frukt eller enbart äter mellan 12 o 16 på dagen... Vilket skulle passa mig bäst? Jag kom fram till att "småbarnsmetoden" nog är den som kommer att funka i längden.. Den går till så här:

Jag får bara äta när min halvårstös äter o när hon ammar har ja inte händer till att äta nåt o när hon käkar sina pureér så känns det inte så aptitligt att själv stoppa i sig nåt, jag brukar tappa matlusten efter en lagom halv portion när jag ser den gula sörjan blandas med dreggel o sen åka ut o in för att sen landa precis överallt..

Så alla tappra som kämpar med kilona - här är en bild till er *S*

Frostskador

I morse var det frost vilket betyder att nu e det kallt, nu är det vinter… Brukar det verkligen vara frost i september? Eller inbillar jag mig att i den kungliga huvudstaden är det strålande sensommar o att folk fortfarande sitter på uteserveringarna i solglasögon? Inte för att jag hade tid o lapa sol på uteserveringar men det såg skönt ut när man jäktade förbi med en skrikande unge letandes efter en parkbänk att amma på.

Jag tycker inte om kyla, jag tycker om höstens färger o den klara luften men tycker inte om att frysa. Eller så e det att jag aldrig stigit upp före kl 9 på morgonen i 3 år o då har solen kanske tinat upp min värld - iaf i september… Men eftersom den nya lilla människan i huset har en förkärlek för tidiga mornar så kanske jag får vänja mig vid frost o mörker...

Bland Pirater o potatismos

Mitt i middagen- den trista, gråa, tråkiga vardagsmaten susar han in som en stormvind med all sin charm. Kapten Jack Sparrow till min tjänst. Han sveper ner allt från bordet i ett enda drag med armen o slänger upp mig på bordet för att förföriskt kyssa mig antar jag men vad han inte räknar med är att de 2 små barn som sitter o försöker avnjuta sina köttbullar med potatismos är hungriga o tänker inte låta nån fånig pirat störa o liva upp sin mammas trista dag. De börjar skrika o jag rafsar snabbt ihop deras mat o placerar dem i hörnet så att vi kan fortsätta våra äventyrliga bravader men det är försent. Jag ser honom vinka i dörren med ett "so long sucker" lysande i ögonen o jag får återgå till mitt potatismos.

Sen vaknar jag o känner faktiskt ett litet litet sting av dåligt samvete för mannen bredvid mig (eller 2 barn bort iaf) är faktiskt inte så dålig han heller. Kanske inte så smutsig som Kapten Jack men helt OK ändå o skulle inte lämna mig för lite barnagråt *S*


Nu är ju inte mitt liv fyllt av romantiska upptåg varje natt men jag hoppas han kommer tillbaka nångång o fram till dess får jag väl försöka fylla ut med annat *S* Detta är mitt första inlägg i min första blogg o jisses vad kul det är. Men att orka varje dag kan jag bara glömma med de 2 små hönsen runt mig.