tisdag 31 mars 2009

Lura ungen

Jag tänkte vi skulle leka en liten lek.
Om ni tänker på ett barn, vilket som helst...
Typ ett barn runt 2 år. Eller 2 år o 5 dagar ungefär...
Sen tänker ni er att detta barn är inne i en trotsperiod. O då menar jag inte en trotsperiod utan en T-R-O-T-S-P-E-R-I-O-D

Sen tänker ni er att man som god mor vill lära barnet vissa saker inför vuxenlivet. Till exempel att inte äta från golven, att inte gnugga in mat i håret eller att inte skrika rakt ut hur länge som helst, för till synes ingen anledning tills du om du inte redan har thinnitus säkerligen lagt grunden för det.

Sen tänker du på alla fina råd man ofta får. Som att dom bara är små en kort period, att det gäller att välja sina fajter, att det som inte dödar dem härdar dem och dessutom att man inte riktigt ska lita på det där med dödandet o härdandet.

Nu när ni förhoppningsvis har en bild av en söt liten 2-åring med monsterhumör i huvudet så vill jag ha in alla råd o tips som faktiskt GÖR nån nytta för en gångs skull.

Vi är ingen urfattig familj även om vi inte vältrar oss i pengar. Men när jag kokar makaroner brukar det räcka ett par dar. Min man hävdar att vi kan bjuda in iallafall ett par barnfamiljer till när jag kokar pasta men han ljuger. Eller faktum är att man kan det men det tänker jag aldrig erkänna. I vilket fall som helst så behöver man inte snåla med makaronerna iallafall så när lillhöna - förlåt, monsterungen - tappar en makaron på golvet o hon vill att man ska ta upp den till varje pris så försöker man glatt med "ta en ny istället". När det inte funkar vilket det aldrig gör så funderar man då på om man ska ta stid eller lura ungen.

Om det är middag o man har varit igång hela dagen o verkligen inte orkar tjafsa så brukar det sluta med att jag smusslar med en makaron från min tallrik, sträcker mig ner o låtsas stånka lite för att sen ha "tagit upp" makaronen. Jag valde den enkla vägen för det kan bli sirentjut o gråt i 30 minuter. Men vad har ungen då lärt sig? Jo, att det tyvärr är helt ok att plocka upp mat från golvet. Så på exempelvis McDonalds o dylika ställen där det tyvärr inte är lika lätt för mamman att köra samma trick (näst intill omöjligt vill jag säga) blir det kaos.

Så frågan är nu hur man får sin 2-åring att sluta äta tappad mat utan att ha ett helvete varje middag?

måndag 30 mars 2009

Omplanering

Igår var en riktigt bra dag. Kanske inte i sundhetens tecken, men i att äta tårta o svulla i sig godsakers tecken. Lillhöna hade kalas o sen slog vi på stort med tacos till middag. Nåt man gärna äter alldeles för mycket av. Eftersom vi ätit så mycket tårta så försenades middagen lite eftersom ingen var hungrig, vilket i sin tur gjorde att vi inte hann till vår träning.

Vi bestämde oss för att köra ett varv i källaren då jag har utrustning hemma oxå. Jag skulle bara lägga barnen först. När jag kom ner låg min träningspartner o sov i soffan vilket i sin tur gjorde att vi sket i träningen o åt kladdkaka istället.

Ingen bra träningsdag...

söndag 29 mars 2009

Eftersom min man tycker att han får ta så mycket skit i den här bloggen. Nu undrar ni vad jag dillar om för så omnämnd är han inte, o är han det ÄR jag faktiskt ganska snäll, men det är hans uppfattning av vad jag skriver, inte min. Men iallafall så tänkte jag att jag skulle smickra honom med ett inlägg som beskriver hans enorma hingstförmåga. Vi började nämligen så smått imorse med" äktenskapliga förpliktelser" kan man väl kalla det så det låter fint eftersom både min o hans mamma läser detta.

Klockan i köket stod på 7.30 när vi började o när vi var klara stod samma klocka på 10.35.

Att vi tog paus för att jag behövde utfodra barn, klä dem, underhålla dem samt städa inför kalaset, min man sova sovmorgon, samt paus för att väcka mannen o ställa om klockan en timme, mellan 7.35 till 10.25 kanske jag inte ska nämna.

Käpprätt åt helvete

Det sket sig totalt igår.
Har varit taggad hela veckan att släcka ner igår en timme. Sen gjorde jag helt tvärtom. Först var vi bortbjudna allihopa på kvällen, o sen så var det bara jag o hönsen som åkte hem då fadern i huset ville fortsätta se nån slags form av sport på tv, samtidigt som han avnjöt någon alkoholhaltig dryck eller två.

Redan här började jag fundera lite om det gillades att man bara släkte lamporna o kanske hade tv:n på eller åtminstone datorn. Jag är ju lite mörkrädd light då jag ska vara ensam hemma o tanken på att sitta helt ensam i mörkret o göra vaddå kändes inte så lockande. Hade maken varit hemma hade vi åtminstone kunnat försöka föröka oss eller nåt.

Eftersom jag gillar att skylla konstiga ljud på tv:n så satte jag på den innan vi gick upp o lade oss.
Jag tände även lamporna så att jag skulle slippa smyga ner i totalt mörker o för att alla eventuella inbrottstjuvar skulle se att jag var hemma. Tänkte att jag hinner ner gott o väl innan halv nio iaf så jag kan släcka då.

Sen somnade jag! Med barnen. Så istället för att släcka ner o tände jag upp, satte på elektiska apparater för att sen inte ens utnyttja dem under den timmen. Känns ju jävligt tvärtom o onödigt... Så går jorden under är det såna som mig:s fel. Jag tar på mig skulden.

fredag 27 mars 2009

Husfar


Min man är inte bara pappa, han är huslig oxå.

Alltid nåt

Jisses, hur tänker jag? Jag har glömt bort mitt motto nummer 1.
Här har jag gått i flera dagar nu o försökt smälta mitt tandläkarbesök. Jag gillar inte tandläkaren. Jag är en sån där som får smärre hjärtklappning bara barnen får en kallelse.

Nu när det blev tal om förmodligen utdragning eller rotfyllning stannade ju hjärtat helt.
Men jag är ju en sån där som väljer glädje så nu ser jag endast fram emot en rotfyllning/utdragning. Det är nog det bästa som kan hända egentligen. Hur kunde jag missa det?

Man lär ju få lov att leva på flytande föda hur länge som helst, så fatta hur mycket jag skulle rasa i vikt genom att bara dricka nyponsoppa dygnet runt i 2 veckor. Det är ju PERFEKT!!!

Jag vet att jag är en hjärtlös mor

Jag vet att jag är en hjärtlös mor som borde ligga i 160 hem från Gävle efter en hel dag i skolan. Men jag kunde inte låta bli. Efter nästan 2 år helt utan får man lätt abstinens.

torsdag 26 mars 2009

2 år o en hel levighet


Känns ju som om man haft sina barn i all evighet. Och kanske lika bra att tänka så annars blir man bara deprimerad när man tänker på hur livet var innan... Idag fyllde lillhönan 2 år iaf. Dagis fick dom snällt gå till ändå, då jag har stort betygsgrundande evenemang imorgon. Men väl hemma så bakade vi tårta såklart.


Eftersom detta skulle bli en privat tårta så fick dom dekorera bäst dom ville. Kanske inte blev en sån där man bjuder på direkt. Inte för att jag skäms över resultatet, smaken är ju densamma o man är väl alltid stolt över sina barns kreationer, men gästerna skulle nog titta på den o tänka att det verkligen syns hur smutsiga små barnfingrar suttit o pillat på grädden, slickat sig om fingrarna för att sen sätta dit en vindruva. Kanske till o med slickat på en non-stop för att sen ångra sig o istället pryda den fina hjärt-tårtan.

onsdag 25 mars 2009

I lugn o ro för mig själv

Jag har inte bara ätit o tränat o varit till tandläkaren idag. Jag har även lyssnat på rixfm. Där pratades det om våfflor eftersom det är våffeldagen (kan jag passa på o göra ett våffelinlägg tillsammans med 14.000 andra bloggare oxå). Iallafall undrade dom hur man ville ha sin våffla? RING IN O BERÄTTA!

Varje gång jag hör nåt sånt har jag lust o ringa in o berätta precis hur jag vill äta min våffla. I lugn o ro utan små kladdiga snorfingrar. Utan en massa spring efter gafflar o servetter o gud vet vad. Utan att behöva torka mjölk från golvet o utan en massa barn som ska sitta i knät, pilla på min mat o sen spilla ner hela mig o kladda jordgubbssylt i håret, skulle bli svaret.

Samma sak när Pågen utlyste en tävling som gick ut på att man skulle beskriva hur man helst ville ha sin pågenmacka. I ensamhet blev svaret. Jag vann ingenting =(

Intresserade?

Nu tänker jag låtsas att alla ni är så intresserade i mig o mitt liv att ni vill veta hur jag löste mitt dilemma. Jo, jag har precis avnjutit en god kycklingsallad helt i lågkolhydratkostens tecken (bra) men kompromissat med en cola till (mindre bra) men efter ett jättehårt träningspass (bra). Och eftersom 2 bra är bättre än 1 mindre bra tänker jag vara nöjd.

Dilemma

Jag sitter med ett dilemma. Jag var hos tandläkaren imorse o hade lovat mig själv att om jag överlevde skulle jag unna mig något gott till lunch. Bara det att han bara tittade på tanden o konstaterade att han behövde mer tid så jag fick boka om tiden. Antagligen pratar vi om utdragning här...

Så på ena sidan har jag faktiskt överlevt tandläkaren även om han inte gjorde nåt o jag har ställt in mig på god lunch. Å andra sidan så har jag varit så duktig o sprungit varje dag, och även om jag har gått upp i vikt så kanske jag bör hoppa över den goda lunchen iaf tills det börjar vända neråt istället.

98-0 till mig

Min dotter är ett pucko.
Varje dag den senaste veckan har vi lekt en gömmalek som hon tycker är fantastiskt rolig. Vi pratar alltså om hönan version liten nu. Leken går ut på att hon gömmer sig och att jag ska leta. Kurragömma helt enkelt.

Bara det att hon gömmer sig alltid och undantagslöst under täcket i sängen. Sen ropar hon:

- Mamma!
- Ja, svarar jag. Vaaaaar kan du vara?
- Under täcket i sängen...
- Ja, där var du ju.

Hur dum får man bli? Hon avslöjar sig ju varje gång. Jag vinner alltid.

Jag tror att svärmor befinner sig i Egypten nu

När jag var liten lärde jag mig en visa med orden "mars, april har knopp i håret".
Ett par dar var det vår som sagt. Idag när jag startade bilen (utan att kupévärmaren hade varit i) stod termometern på -16 grader. Suck!

Pensionsålder

Har pratat med min farfar. Dom firade bröllopsdag igår. Han var tvungen att rådfråga farmor lite över hur många år dom firade. Jag förstår honom. Han är 88 år gammal o har många år att hålla reda på. Jag kommer inte ens ihåg hur länge jag har varit gift utan att räkna efter ordentligt. Tur att jag har riktmärket att jag var gravid med storhöna under bröllopet, annars hade jag aldrig lyckats räkna ut rätt. Hur länge vi varit tillsammans har jag ingen aning om. 7-8 år kanske eller nåt.

Farmor o farfar däremot firade sin 64:e bröllopsdag. Det ni!
Sen när jag pratade med farmor o frågade hur dom tänkte göra nästa år, då äktenskapet gick i pension? Får man göra vad man vill då, undrade jag? Går man i riktig pension får man ju fortsätta leva men göra vad man vill på dagarna. Har man lyckats vara lyckligt gift i 65 år borde man ju också få fortsätta vara gift men göra va man vill på dagarna, eller hur?

måndag 23 mars 2009

Ung o snygg

Ser precis ett program om katastrofer på tv 4 fakta. Ett ögonvittne till en flygkrasch vars flickvän var ombord spelas av en ung snygg italienare typ. Själv är han gammal o ful på riktigt.

Undra om man får välja ut sin skådespelare i såna dokumentärer själv? Undra vem jag ska välja spela mig? Hmm. Fast jag ska inte vara med i nån katastrofdokumentär. Jag ska vara med i en "jisses, hon vann 67 miljoner på triss" dokumentär.

Ni är för lata


Jag orkade inte vänta på att nån av er skulle förbarma sig över mig o barnrummet. Så det blev ett ryck där inne med. Men om ni nu promt vill tävla så kan ni ju fylla i hur många dar ni tror att det tar innan det ser för jävligt ut igen.

söndag 22 mars 2009

Haha

Och jag kan tyvärr meddela att lillhöna var mer generös än sin syster.
Fast jag tog i lite extra på boxningen ikväll så det jämnar ut sig.

Giv mig styrka

Alla har ju såna här käcka bloggtävlingar där man kan vinna allt från chokladkalendrar till årsförbrukningar av ingefära . Dessutom ska det locka fler folk till bloggen enligt tips. Jag vill också ha en käck tävlig. Men jag tänkte att priset skulle få bli att ta itu med barnens lekrum.



Dessutom vore det en fördel om alla tävlande faktiskt bodde i närheten så vinsten kan genomföras. Jag vill helst inte bara ha det upplockat o snyggt, heslt vill jag ha det lite inrett o designat oxå. Pedagogiskt såklart.

Hjälpsamt?

Tänk vilka underbara barn man har som hjälper o stöttar sin mamma i sin värsta chokladkris nånsin. Idag på Dollar Store så hade den snälla mamman låtit barnen få köpa var sin chokladanka (det är ju snart påsk). En sån där stor ihålig sak ni vet, inslagen i folie. Väl hemma, skalad o delad frågar jag om jag får smaka (hade jag ju tänkt ut bra, eller hur?).

- Får jag smaka en liten bit.
- Nej
- Nej? Varför inte?
- Choklad är faktiskt bara för barn, du kan få ont i magen.
- Jaha *suck*

O eftersom jag respekterade mitt barns vilja sitter jag nu här chokladlös och hoppas på att lillhöna är lite mer givmild med sin anka när hon vaknar. Annars får jag väl välja att se det positiva i att jag ingen choklad fick o egentligen ingen ska ha, annars måste jag köra dubbla pass på löpbandet på måndag...

Hon klarade det!

O lillhöna klarade mandomsprovet. Hon sket ner sig totalt inne på Dollar Store idag o jag hade ingen extra blöja med. Men hon klarade sig hela vägen hem i bilen med alla ytterkläder o allt utan att kissa på sig. Det var iofs bara 10 minuter o hon klarar sig så fint hemma utan, men hon glömmer ofta bort sig om hon har trosor eller byxor på. O vad skulle hon då inte göra med hela overallen på tänkte jag..

Vår VS Ödet

Det har varit underbart vårväder hela veckan med några plusgrader. Vattenpölarna har hopat sig o affärerna har gjort stora förtjänster på galonkläder. Vårfåglarna kvittrar o man kan faktiskt ana lite grus o gräs intill vägkanten. Men ser också att 4 dm-nivån på snön har sjunkit till det inte lika drastiska 2 dm. Det har varit underbart.

Men sen var det ju det här med att mannen jobbar varannan söndag o skottningen. Idag är det söndag o han jobbar för fullt. Och såklart snöar det för fullt. Temperaturen ligger fortfarande runt 0 kanske nån ynka minusgrad men va fan.... Det var ju på väg o bli vår! Eller så får han sluta jobba söndagar helt enkelt. Speciellt söndagar innan sopbilen kommer så jag slipper skotta.

lördag 21 mars 2009

Medium vs Fritzl

Jag är upprörd. På torsdag sänds inte Medium på 4:an som vanligt. Dom har valt att visa en dokumentär om Fritzl. Om mannen bakom hemskheterna. Why? Varför ödsla tid, pengar o energi på den mannen? Varför behöver vi få veta att det finns en man bakom allt? Han kommer inte få några sympatier från mig iaf. Han har fortfarande... ja, alla vet vad han gjort o han har dessutom blivit dömd på alla punkter. Så jag är riktigt, riktigt arg - jag vill ju se Medium!!! Jag skiter väl i Fritzl.

fredag 20 mars 2009

Ibland finns hon där

Jag tror jag har såna där fantomsmärtor. Dom heter säkert nåt tjusigare, men ni vet såna där som amputerade kan känna. Att det kan klia på ett ben som är borta, eller att det gör ont i en arm som inte längre finns där.

Ibland tycker jag att det sparkar till i magen. Jag hann ju aldrig känna sparkar, men ibland känns det nästan som om det sparkar till. Och det ömmar i brösten. Och idag har jag möblerat om hela vardagsrummet i ett hastigt nyck. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att dom glömt en gömd tvilling där inne.

Middagsångest


Varför funkar det inte med att fuska när det gäller en själv? Hade skrivit en jättebra inköpslista imorse för jag hade lite bråttom. När jag kom till affären stod det konstigt nog fortfarande lunch o middag på listan. Jag som hade hoppats på att den skulle börja mutera o plötsligt avslöja vad vi faktiskt skulle HA till middag.

Men jag har iaf bunkrat upp med remouladsås, eller marmoladsås som storhönan säger. Det äter hon till allt numera. Det har doppats både entrecote, falukorv och köttbullar i just remouladsås...

Heta tips

Nu har jag ytterligare ett hett tips till alla er som jagar perfekta kroppar o plågar er på gym.

Nästa gång ni ska gymma, se till o slink in i omklädningsrummet samtidigt som en ung tjej (låt oss säga runt 18-20 år). Helst ska ni ha tränat klart o hon skall till o börja. Först vill man inte byta om alls för man ser hur denna unga tjej som säkert enbart tränar för skojs skull ser ut. Men eftersom man inte kan stå där o bara glo så måste man dra av sig kläderna. Det är då man vill ha en stor blinkande neonskylt över sig som berättar att man har en massa barn där hemma. Plus att man hade pizza-cravings på slutet av graviditeterna. Och att barnen inte är så gamla än. Och att man faktiskt redan har gjort framsteg. Och att man inte tänker ge upp än. Och att man faktiskt har sett ut som nämnda tonåring en gång i tiden själv också, innan man fick alla dom där barnen...

Sen råkar man snegla i spegeln och får syn på hur svettig o röd man är o hur håret hänger i stripor. I bakgrunden ser man snyggtjejen.

Man ser hur magen väller fram trots att man håller andan.
I bakgrunden ser man snyggtjejen.

Man ser hur ens "träningskläder" egentligen bara är en sliten T-shirt från en semesterort.
I bakgrunden ser man snyggtjejen.

onsdag 18 mars 2009

Helfigur

Eftersom även jag är tillbaka på den härliga banan där jakten på den perfekta kroppen är målet, så vill jag bara dela med mig med ett tips. Jag är ju medlem på ett gym sen länge, så detta kallar jag gymmetoden.

Gymmetoden går inte på något sätt ut på att svettas vid allehanda maskiner som man kanske skulle kunna tro. Ej heller att försöka vara lite bättre, lite starkare än alla andra på ett gruppass.

Utan jag märkte nåt himla effektivt igår efter att jag duschat. Att helfigursspeglar ens borde få finnas i omklädningsrum... Men att stå o "beundra" sig själv i väldigt lite kläder gav faktiskt en jättekick direkt till hjärnan. Så nu har jag inte ätit på ett dygn...

måndag 16 mars 2009

Tänk först, skriv sen

Har jag tänkt efter före?
Nej.

Har jag lärt mig nåt av barnen?
Ja.

Vad har jag lärt mig då?
Att det kanske inte är så konstigt faktiskt att hon ligger o skriker om nätterna att det är hennes bajs. Det kanske är mitt fel trots allt...

Båda ungarna är inne i en period då bajs är hysteriskt kul och vi skämtar om det jämt. Om storhöna frågar vad det blir till middag svarar jag alltid bajs. Hon har tack o lov slutat tro på mig.
Men efter att hon frågat vad det blir till middag o jag svarat så spänner jag ögonen i henne o säger "ge mig ditt bajs" (måste skrivpausa o skratta lite för mig själv, förstår inte att jag avslöjar mig egentligen). Sen kommer alltid lillhöna skrattandes o då spänner jag ögonen i henne...

Kanske inte så konstigt att hon drömmer mardrömmar om att jag verkligen ska ta hennes bajs en vacker dag.

Nattprat

Lillhöna är ju inne i en ganska enerverande period där allt skall göras själv o allt är hennes o you name it! Till o med så pass att hon drömmer om det o skriker rakt ut i sömnen att "nej, själv" o "mina" osv...

I natt började hon gasta redan vid 1-snåret o för att inte Stora hönan ska vakna lunkar jag in o börjar mitt vanliga "ja, varsågod", "ja, gör själv", för hyssja henne går som sagt inte, då blir honvansinnig eftersom hon befinner sig nånstans mellan drömmen men ändå så hör hon mig verkar det som.

Men vad hon skrek inatt var "nej, min bajskorv" (undra vem som försökte ta den för det är inget scenario hon upplevt i verkligheten kan jag säga) Ännu sjukare lät det när jag hörde mig själv säga: "Jajaja, det är ditt bajs, varsågod"

Storhöna började skruva på sig o mumlade "nej, man måste koka äggen först". Kan hända att hon drömde om dom stackars råa äggen som blev dunkade i golvet då dom promt skulle skalas av en liten envis syster.

På sätt o vis är det rätt häftigt att få en inblick i deras inre. Vad rör sig i huvudet när dom inte själv får bestämma tankar? Vad är viktigt i deras värld? Bajs o ägg tydligen...

söndag 15 mars 2009

Försöker bli mobil

Försöker bli mobil som andra flashiga bloggare o det funkade riktigt bra ju =)
Redigerar mitt testinlägg lite bara så inte ni alla tror att jag har slagit i huvudet eller nåt..

Mobilen vägrar ju ibland skicka bilder till datorn (eller om det är datorn som inte vill ta emot, det vet jag inte) men då kan jag ju mobilblogga de bilderna i så fall.

Som idag när lillhöna som verkligen fått smak för det där med att skala ägg som om det vore det roligaste i världen, knackade ägg i golvet på löpande band. Bara det att hon hade fått tag på ett paket råa ägg =(

lördag 14 mars 2009

Vuxna fläckar

Jag sover fortfarande inne i barnens rum. Inte för att jag frivilligt väljer det, utan för att jag prioriterar att få sova överhuvudtaget. Jag brukar börja kvällen med att smyga in i mitt o mannens sovrum. Sen brukar jag få springa lite fram o tillbaka o sen framåt 01 så brukar lillhöna börja gasta o skrika i sömnen att hon "kan själv" o såna saker. Så då brukar man få knalla in igen. det roliga är att det har ingen som helst effekt att hyssja o be henne sluta, men att säga saker som "jaja, varsågod" brukar funka bättre. Sen håller det där på nån timme om man har tur, 2-3 timmar om man har mindre tur (som i natt). Sen brukar det helt enkelt sluta så att jag inte orkar sitta kall o frusen på sängkanten, utan hellre kryper ner o bara ska värma mig en liten, liten stund o vips har jag somnat o sover som en stock tills det faktiskt är dags att vakna.

Men vad som faktiskt är lite av ett problem är ju att man som mittpart alltid hamnar i skarven. Med 2 barn som dels breder ut sig á la 14 st vuxna karlar, dels vill ligga så nära som det bara går gör det omöjligt för mig att hamna någon annanstans än i skarven i mitten.

Till o med när vi sov hos mormor i natt där jag o lillhöna låg på madrasser på golvet hamnade jag trots jättemycket plats precis i skarven. Hur bär jag mig åt? Hur lyckas jag?
Jag frågade min man (eftersom han vunnit TP igår så har han ju en viss allmänbildning tänkte jag) men fick svaret: Du är gift, du har barn - det är den våta fläcken i ett annat format bara. Den omvandlas liksom efter tiden o anpassas.

(reds anm: vill bara göra klart att jag egentligen inte har den blekaste aning om hur 14 vuxna karlar kan breda ut sig då jag endast delat säng med min man i hela mitt liv, men ändå...)

Skryt bara

O så måste jag bara få smita emellan med ett litet skrytinlägg. Mina fina flickor nämligen, som fått hårspännen av sin moster som varit i portugal ett par dar.
Storhönan är mer så där flashigt fin, medans lillhöna promt skulle ha alla samtidigt =)

Äggfisar


Vi har målat påskägg idag oxå. Lite väl tidigt jag vet, men man ska passa på när man har tid för sen vet man inte. Dom har ju börjat lite på dagis o lillhöna var nog lite besviken att hon inte fick göra eget pyssel o inte leka med storhönas pyssel, så som den pyssliga, underbara mamma jag är lovade jag att skaffa fram lite eget påskpyssel i helgen.

Jag skulle ha flirtkulor, ögon, hattar o fjädrar. Jag hittade fjädrar. Så jag köpte ägg. Och ytterst speciella pennor att måla på äggen med. Dessutom tänkte jag att om jag kokar ett gäng så slipper dom slåss om äggen. Men äggen blev tydligen så fina att storhöna ville äta upp alla. Och även om hon tröttnade efter 2-3 ägg så krossade lillhöna resten så det var bara o skala o käka på. Så i natt tror jag inte min man vill ligga under samma täcke som mig...

Sovit hos mormor

Nu är vi hemma från den stora sleep-overn. Storhönan var så inställd på att sova över att hon ville gå o lägga sig på en gång trots att klockan precis passerat 18 bara.
Och hur skönt det än hade varit så hade det inte funkat så bra antar jag. För att inte tala om hur tidigt hon antagligen hade vaknat dan efter om hon somnat 18.30?

Men vi drog fram Pippi Långstrumpspelet och lillhöna gick lite som hon ville fram o tillbaka med sin spelgubbe. Storhöna var intresserad i 2 drag ungefär o sen slutade det med att 4 vuxna människor satt o spela "tjolahopp". Eller 3,5 för jag var mer som en halv då barnen bestämde sig för att leka på övervåningen, och lillhöna känns ännu lite ostadig i nedförsbacke om man säger så. Men jag satt i trappen o svarade snällt på alla frågor jag fick. Svarade fel dessutom. Jag tror jag kom sist...

Men vi hade trevligt. Vi snacksade, spelade TP o bröt ihop i tröttrelaterat fnisser då o då.

fredag 13 mars 2009

Vad sa du nu?

Jag hinner med ett litet inlägg till bara för att jag själv skrattade högt i bilen åt det. Storhöna är nu ett vandrande bevis på att man inte ska ta allt barn säger bokstavligt.

Idag i bilen hem från dagis så sa hon att "Morfar J är en ful gubbe"
- Va, säger jag, hur menar du då?

Hon fortsatte historien med att berätta att på teckningen hon målat på dagis till mormor, så hade det blivit lite fel på morfar J-gubben (va nåt med håret tror jag eller nåt streck som blivit fel) så den gubben tyckte hon själv blivit ful.

Så förlåt morfar J, men du är en ful gubbe =)

Empatisökande

Blir inget längre bloggande idag heller då storhöna har bestämt att hon vill sova över hos mormor. Men hon vill inte sova själv, så ikväll bär det iväg för hela familjen till fredagsmys, chips o familjespels-spelande hos nämnda mormor. Kanske lite påskpyssel oxå när vi ändå är i farten att skapa lyckliga barndomsminnen.

Och nu har jag bråttom, har precis hastat ur en dusch innan jag ska hämta på dagis, så jag ska slippa stå blöt med tvål i ögonen o ropa "sluta bråka nu för jag kan inte komma o trösta er om ni gör illa varann när jag står i duschen". O på tal om tvål i ögonen så var jag så stressad att jag faktiskt fick tvål i ögonen.

Och jag vet att det finns folk som har det värre, folk som svälter o bor på gatan o sånt. Folk som inte ens har tvål, men jag tycker ändå att det finns ett visst utrymme för empati då min tvål är en så kallad "scrub-tvål" så jag hade inte bara tvål i ögonen, utan tvål med miljarder små vassa stenar i i ögonen.

torsdag 12 mars 2009

Försummelse

Känner att jag försummat er läsare lite senaste dagarna. Ska genast ändra mig. Eller inte genast då jag har massa att göra i mitt verkliga liv men ikväll eller nåt om jag inte får låna Tv:n under ghost whisperer.

Har haft skola ett par dagar o somnat med barnen kl åtta nästan varje kväll.
Men jag kommer resa mig, vare sig ni vill eller inte *mohahahahaha*

tisdag 10 mars 2009

Jag vill inte veta

Idag insåg jag att jag levt i lycklig ovetandeskap. O helst skulle jag vilja fortsätta leva lite naivt o ovetande. Jag läser ju medicinsk grundkurs med 4 veckors mellanrum mellan föreläsnigarna o dessa dagar har vi gått igenom smitta o smittspridning. Bakterier, mikroorganismer, virus o andra roliga små parasiter (som binnikemaskar). Nu vet jag tyvärr mer än jag vill veta tror jag.

Undra om kunskap ens är bra alla gånger? Ju mer man vet kan gå fel desto nojjigare blir man ju.

söndag 8 mars 2009

ESP - antisladdsystem

Här han man gått o varit orolig för att aldrig mer kunna sladda ens lite grann då nya bilen var utrustad med antisladdsystemet ESP. Sladda lite då o då i nån kurva är ju faktiskt ganska kul.
Ikväll skulle jag köra hem min systers kille o det har snöat hela jävla dan o fryst på vilket resulterade i att det var snorhalt. Kommer i en korsning i faktiskt ingen fart alls (inte ens för att vara mig, utan jag menar verkligen ingen fart alls typ) , bilen går rakt fram, bromsarna tar inte o sen när dom väl tar flyger bakändan ut o vi håller på o ramma en traktor.

Nu låter det kanske lite värre än vad det var, jag hade ju trots allt ingen direkt fart o traktorer är ju kända för att köra långsamt så det var nog aldrig nån fara egentligen men det var lite läskigt då det var som blank-is o jag kände inte av några antisladdsystem för 5 öre. Inte heller några sprillans nya vinterdäck med dubb.

Så nu vet jag att det går o sladda ganska bra även nu. Men ska hålla mig till helt o hållet tomma platser =)

Tack så jävla mycket

Jag fick ett sms av min syster igår kväll.

Hej, nu är jag framme o allt har gått bra.
Det är 18 grader så jag är lite för varmt klädd =)

Jag svarade Tack då, här är det 2 minus!

(hon är i portugal)

lördag 7 mars 2009

Ordbajsaren

Det är väl i 2-års åldern som det ska komma 3 o 4- ordsmeningar va?
Lillhöna har en standard: Flytta på dig!

Räknas Sluta mamma, sluta som en 3-ordsmening eller en upprepning tror ni?

Ibland

Nån frågade hur det kändes så här nu när det gått ett par dar.
Jag måste säga att det känns faktiskt helt OK.
Bättre nu än innan iaf.
Men jag skulle ändå vilja sammanfatta det hela med nåt som Alanis Morisette sa. Ibland känns det som:

It's like ten thousand spoons when all you need is a knife

fredag 6 mars 2009

Prinsessäpplen

Jag har fått en önskan om mer storhönehistorier så jag drar en färsk lite snabbt så här på morgonen...

Bakgrund: Storhöna blir förtjust över att jag plockat fram ett par trosor med en prinsessa på (snövit)

- Åh, mamma kolla, det är en prinsessa! Jag älskar prinsessor. Älskar du prinsessor?
- Ja, du är ju min prinsessa o dig älskar jag ju.
- Nej mamma, jag är ingen prinsessa, jag är ett äpple!

(ja, äpplen är ju oxå härliga förstås)

torsdag 5 mars 2009

Tröttmössa

Igår hade jag smygit ner för att slöa en stund framför TV:n. Väntade oxå in mannen så jag kunde gå o lägga mig med vetskapen attt han var tryggt hemma o inte ute på stan o sprang med morasupportrar, som lyckats få honom ändra läggning eller nåt.

Men mannen kom hem - fortfarande Djurgårdare tack o lov men efter en stund så hörde jag tassande från övervåningen så jag gick upp. Storhöna hade vaknat.

- Mamma, varför är du nere?
- Jag ville prata med pappa lite bara.
- Men mamma, det är mitt i natten, du får prata med honom imorn, nu ska vi ju sova!

Ungdomar i kris

Det pågår ett krig här (jag är så tacksam för att jag inte är liten längre). Jag äter lunch i samma rum som en bunt gymnasieelever. Bara för att jag är en ansvarsfull vuxen som tar hand om mig själv o tuggar maten ordentligt o inte stressar får jag vara med om en massa spännande saker.

När jag kom med min mat så satt ett bord tjejer o pratade upprört om hurvida någon annan i klassen inte hade nån som helst rätt att bara bestämma vart klassresan skulle gå eller nåt liknande... O hon hade ju så rätt enligt de andra, det var demokrati i sverige osv...

Jag blir ensam en liten stund innan nästa gäng kommer in o börjar micra sina matlådor. Lika upprörda dom, men här gick det i toner som "vem trodde hon att hon var" som kunde förstöra för en hel klass. Hon hade minsann inte varit med o samla in några pengar iaf och dom var fortfarande majoritet o dom ville spendera klasskassan på ovan nämnda utflykt "men nu hade hon ju fått med sig några anhängare".

Jag undrar om dom nånsin kommer iväg på nån klassresa o om dom kommer stå ut med varandra ett år till. Fast detta kanske var sista året å andra sidan, vi kan ju hoppas för deras skull.

onsdag 4 mars 2009

Jag är elak

Det är inte för att jag är den där trevliga hustrun som ser till att maten står på bordet när han kommer hem, och inte har nåt som helst emot att ta hand om disken själv efteråt som jag sa ja.

Det är inte för att jag hyser en inre lust att ta hand om 2 vilda ungar själv hela kvällen som jag sa ja.

Det är inte heller för att jag tycker det är jättespännande att sitta själv i mörkret en kväll o försöka hålla spökena i källaren som jag sa ja.

Jag sa egentligen inte ens ja, utan jag sa bara att det verkade jättekul o klart han skulle gå på hockey ikväll. Jag tänkte nog inte ens tanken på att det kunde vara kul för honom, utan tänkte mest på att då får jag se Grey´s Anatomy på tv ikväll o slipper se fotboll från nånstans i världen.
Haha! Två kvällar på rad har jag fått se på mina program på tv o inte behövt spela in för att se dagen efter, då jag egentligen behöver plugga.

(fast när jag tänker efter så tog han disken iaf, så har jag det skrivet så får jag inte skäll sen *S*)

Inte nog med det

Jag tror att även min man har drabbats av nån sorts form av chock. Inte nog med att jag fick te igår (jag brukar få te, men jag brukar få be om det) utan jag fick se på Desperate housewives mitt under pågående livesändning från Champions League o Arsenal. Favoritlaget in action o dessutom vann dom med en massa mål. Men han överlät alltså TV:n till mig o desperata, hysteriska kvinnor. Han är nog lite chockad... eller sjuk... men inte mig emot =)

tisdag 3 mars 2009

Omtänksamt

Ikväll ska jag pussa lite extra på min man.
Jag har en bra man.
Som jag egentligen inte får nämna i min blogg för han tycker jag är elak mot honom, men nu ska jag vara snäll.

Har haft ett litteraturseminarium i spädbarnspsykologikursen ikväll.
Ett väldigt tungt seminarium då detta behandlade graviditet, fosterstadium, förlossning o anknytning till det nya barnet. Väldigt intressant, men tungt eftersom jag förlorade mitt barn för bara ett dygn sen, men jag är glad att jag tog mig igenom det då vi diskuterade väldigt intressanta frågor.

Men iaf, det har ingenting med min man att göra förutom att han halv 9 när barnen somnat, kom ner i källaren med te till mig (där jag satt i mörkret o kylan med alla spöken).

Han är gullig min man =)

2:a Mars

Ni väntar på en uppdatering kan jag tänka mig.
Jag kan bara säga att allt gick bra ändå trots omständigheterna.
Jag fick mina första omgång tabletter strax före 9 o sen var det bara att vänta.
På TV hade jag att välja mellan TVShop, tvins (samma produkt typ dock) och Oprah som diskuterade det kvinnliga könsorganet, så inget av dom alternativen var särskilt lockande.
Boken om graviditetens möjligheter fick oxå stanna i väskan. Jag läste ut min "blod och död" o är väl ingen bok jag rekommenderar varmt men OK om man inte har bättre för sig.

Började med ett suduko när jag kände att jag började få ont vilket var helt i sin ordning, gick ju liksom inte riktigt att undgå, det visste jag ju. Vid halv 1 började det bli riktigt jobbigt men långt ifrån outhärdligt. Andra barnet kom ju utan smärtlindring så jag borde väl inte klagat, men lillhöna levde ju åtminstone. Så jag ringde på klockan o en sköterska sa att hon skulle säga till läkaren om en spruta. Hon kom inrusande med en värmekudde som jag kunde ha medans hon gjorde iordning sprutan. Jag sa till henne att det kändes som om nånting brast. Knäppte liksom till o ilade till. Kunde ju varit en hinna eller vad som helst o eftersom jag inte hade nåt vatten var det ju inte lätt att känna mer än hinnan om vattnet skulle ha gått, sa hon.

Iaf så lindrade värmen bra, nästan läskigt bra för när hon kom tillbaka 2 minuter senare hade jag inte ont längre. Men jag orkade inte bry mig så jag fick sprutan ändå. Trodde ju att jag skulle bli kvar en stund till. I efterhand vet jag att det var för att allt redan var klart. Allt var över. Hon hade samtidigt tagit med sig andra omgången tabletter (oftast händer det grejer efter 3:e omgången sa hon) men när jag vände mig om så kom lilltjejen ut. Behövde inte sövas o skrapas vilket var ganska vanligt ändå tydligen att man behövde.

Sen efter en stund fick jag in min lilla bebis o hon var faktiskt väldigt söt trots allt. Man såg att hon inte såg riktigt normal ut förstås men ändå var hon ju min lilla, lilla bebis. Med sina små pyttetår o lilla pyttenäsa. Allt i ett miniformat. Nu kommer hon kremeras o läggas i minneslund.

Jag vet att det är många som tänkt på mig, både vänner o familj men även människor från olika forum som jag aldrig träffat, och alla omtankar värmer gott så jag tackar alla nu i en stor kollektiv KRAM.

söndag 1 mars 2009

Smuggling

Idag måste jag packa ihop "BB-väskan". Dock får bebisens kläder stanna hemma. Imorgon kl 8 är det dags. Jag har köpt med mig en hög med godis. Det kan jag få unna mig tycker jag. En massa, massa godis för att sen åter ta tag i hårdhandskarna. Det lustiga var att i fredags sa läkaren som gick igenom allt att jag behövde inte tänka på mat, det fanns lunch o middag o till o med frukost om jag ville ha där. I lördags när jag svalde pillret så en barnmorska att det var bra om jag åt frukost för sen fick jag inte äta nåt mer under dagen. Knappt dricka heller. Varför kan man undra? Och vad gäller? Men jag tänker smuggla med mig godiset ändå, så det så...

Sen tipsade hon om att jag skulle ta med mig en bok eller nåt ifall det skulle ta hela dagen o jag skulle få långtråkigt. Enda boken som jag har påbörjad o som jag skulle behöva läsa ut, eftersom vi har litteraturseminarie på tisdagen är "graviditetens möjligheter - en tid då relationer skapas och utvecklas". Tror ni det verkar makabert om jag läser den? Jag behöver ju läsa ut den. Fast jag kanske ska slänga ner nån annan oxå ifall den kommer kännas tung.