Man tager vad man haver

Lillhöna har önskat blodpudding men vi hade ingen lingonsylt kvar. Tur att jag hittade lingon i frysen iaf

Tagen för given igen

Jag gillar känslan av att bli tagen för givet. Nu lät det kanske inte riktigt som det skulle, för vem gillar att bli tagen för givet. Men en del i min omgivning tar mig för givet på ett positivt sätt och jag har svårt att komma på något bättre ord. Personalen uppe i Skattungbyn är ett exempel. Jag känner mig inte riktigt som en vikarie där. Sist jag var där skulle jag vara där i två dagar och "B" frågade mig om jag ville planera nåt eller vad vi skulle hitta på som om jag helt naturligt ingick i den ordinarie personalen. Där uppe är man inte bara - där ÄR man!

Detsamma gäller SMD. Att dela ut tidningar var ett sommarjobb som blev ett hoppa in lite hit o dit vid behov och jag känner mig nästan faktiskt som en fast vikarie trots att sommarjobbs-perioden gått ut för länge sen. De lämnade av en julklapp innan jul och idag ringde de igen. Först drog jag mig för att svara för jag vill verkligen inte ut o cykla i kylan o snön, men kom på att det är lördag o cykeldistrikten kör inte söndagar och på mån-tis är jag i gävle. Så jag skulle kunna svara relativt riskfritt tänkte jag. Det visade sig att de ville veta om jag ville följa med hela gänget ut o på galej o äta middag. Lite firma fest så där. Då känner jag oxå mig så där positivt tagen för givet. Man är inte bara vikarie - man ÄR liksom självklar. I like!

Smart där

Lillhöna och miniägget badar. De leker med sina sjöjungfrur.

- Säg sjöjungfru.
- Höjungfrusaga.
- Säg sjöjungfrusaga utan saga.
- Höjungfrusaga utan saga...

Lillhönas saga om en prinsessa

Nästa steg kanske blir att ta det här med att folk gillar mellanrum. Blir liksom lättare att läsa då....

Pelle

Idag har jag nog haft min allra värsta kaloridag sen nyår. Men jag har också haft årets hittills bästa dag utvecklingsmässigt. Jag har haft den stora äran att få lyssna till Pelle Sandstrak. En man som jag tycker alla borde ta chansen om man får att lyssna till. Även om man inte är intresserad av neuropsykiatri eller tourette, så kan man se föreläsningen som en enda lång stand up comedy show där han tar upp sitt djupt tragiska livsöde på ett oerhört komiskt sätt. Nu låter jag kanske som värsta recensenten, men jag blev så djupt tagen av denna man redan för 2 år sen när jag läste hans bok, så att få träffa denna man o höra honom tala var stort för mig. Enormt. Kände mig lite som den där 14 åringen man en gång var som stod utanför globen och hade biljetter till Skid Row. Kändes osannolikt att se en man med så mycket utstrålning och energi och samtidigt veta att han levt mer eller mindre i sin egen avföring, varit så sjuk att det tagit flera dagar att kliva över en tröskel samt inte klarat av att duscha på nästan ett år. Och nu står han där framme och är rätt normal.

Googla gärna "Mr Tourette och jag" eller Pelle Sandstrak. Hans bok skall snart filmatiseras och snart kommer även en ny bok "Tourette on tour".

Hello darkness my old friend...

Blev iaf 5 min längre innan jag höll på att dö än igår. 

Känner mig stark. 

Känns bra. 

Dagens lunch

Kanske som vanligt inte ser så gott ut, men det är mycket och det är under 200 kalorier. Det är tonfisk med grönsaker o röra på turkisk yoghurt o majonnäs.

Bödeln i badrummet

Jag klev med fasa i kroppen upp på vågen i badrummet i morse. Hade inga förväntningar då jag inte ärligt kan säga att barnens chokladbollar fått vara helt ifred. Dessutom har jag känt mig så proppmätt de senaste dagarna. Men 0,9 kg ner blev en halleluja upplevelse. Nu tänkte jag fira detta med att välja ut ett bra gym att träna en gång i veckan på. Har jag gått ner även nästa vecka kanske jag firar med att ringa dem...

Inspiration.

Jag vill sitta vid ett avplockat bord med ett fin penna som ligger skönt i handen, ett papper att skriva på. Jag har datorn i högsta hugg, Icas tidning buffé åt andra hållet och jag vill vara inspirerad och känna åh vad kul att få planera ytterligare en matvecka. Nu ska vi skriva ner 7 st näringsrika och goda maträtter som alla i familjen gillar. Och som jag blir smal av. Men det känns inte så. Känner mig förbannat oinspirerad.

Skjuter vi upp det ett tag då

Storhönan kommer springande och frågar: Mamma, hur får man bebisar på sjukhus egentligen? Jag förhalar frågan för att få - om än minimal tid på mig att lista ut hur jag ska lägga upp detta pedagogiskt, med att svara med samma fråga.

- Hur man får barn på sjukhus?
- Ja, hur kommer dom ut?
- Hur dom kommer ut?
- Ja, XXX i skolan sa att man skär i magen med en stor kniv!
- Ja, man kan ta ut ett barn ur magen så o då kallas det för kejsarsnitt men kniven är inte så stor och dom syr igen sen fint och man känner ingenting.

Sen var hon nöjd tack o lov...

Om ni undrar varför bilder o text inte kommer i samma inlägg är det för att den korkade Blogger-appen inte funkar som jag tycker den ska. Och dessutom vänder den inte bilder automatiskt som den andra telefonen gjorde märker jag nu... Skit-telefon. Eller skit-app. Eller skit-blogger kanske till o med...

Här kommer storhönan ur bilen o är sur o vill hem redan här!

Varenda gång hon slog emot staketet skrattade hon så hjärtligt... Bonk, sa hon!

Friluftsliv á la Hönorna

Idag har vi gjort en utflykt till Grönklitt. Vi hade härligt vinterväder och runt -10 grader så skidorna packades, vagnen lyftes in i bakluckan och pulka-madrassen knölades in samma väg. Barnen kläddes efter lager på lager principen och farmors hemstickade sockor satt på allas fötter. Vi var redo! Eller ja, Storhönan vägrade ha varmtröjan under jackan och valde en för liten mössa men annars var vi redo.

Vi hämtade upp en mormor på vägen som bidrog med varm saft och bullar som mormödrar sig bör, och kvart över ett var vi uppe. 16 minuter över ett började storhönan klaga på att hon frös. Då hade vi knappt öppnat bildörren än. Eftersom jag hade packat ner hennes varmtröja just-in-case-vad-var-det-jag-sa så krånglade vi på den. Men hon skulle definitivt inte åka skidor längre.

13.20 vägrade hon gå av madrassen för att hon frös och var fast besluten att sitta still och gråta/gnälla/skrika/tjata om att hon ville hem var rätt metod för att få upp värmen.

13.22 var hon helt övertygad om att hon skulle frysa ihjäl och aldrig bli varm mer

13.23 tvingade jag av henne från madrassen i hopp om att hon skulle känna sig varmare av att gå

13.25 grät hon otröstligt att hon ville HEEEEEM, hon höll på att frysa ihjäl, hon ville inte dö

13.28 gav vi upp o satte oss i bilen igen och åkte hem.

Vår utflykt varade i ca 15 minuter och SÅ kallt var det inte, men jag kan inte säga att jag har några frilufts-ute-i-alla-väder-barn direkt. Lillhöna ville inte heller vara ute men hon skrek inte som besatt iallafall. Så när vi kom hem pep de in illa kvickt och jag o miniägget ägnade en lång stund åt att åka madrass på vår tomt istället. Hon ville minsann inte in istället.

Till Cin

Jag laddade hem appen från Shape up club för jag tycker den är enkel och lätt att lägga in i. Dessutom ser den snygg ut. Däremot så kollar jag ofta upp livsmedel i en annan app som heter kaloriräknaren kort o gott. Där finns allt o man kan söka via märke eller vara och de har även en suverän restaurang guide över till exempel Mac Donalds eller max osv... Ofta slipper jag ju räkna helt. Sen lägger jag bara in alla livsmedel och appen plussar ju av sig självt. Den räknar oxå ut hur många kalorier som jag får äta o ändrar automatiskt efter min vikt. Sen kan man lägga in träning oxå men det får jag väl lära mig sen när jag orkar ta tag i den biten. Så app is da shit liksom =)

Jag är mätt

Det kanske inte ser så gott ut på bilden men jäklar. Tur att jag glömde koka ett ägg till - vilket annars säkert hade varit mer än gott, för redan efter en tredjedel av tallriken poppade tanken " hur fan ska jag orka allt det här" upp. 492 kalorier och det är kräftröra med turkisk yoghurt och citronmajonnäs, grillad kyckling, pasta, massa grönsaker som tomat, gurka och paprika. Aldrig varit så mätt i mitt liv tror jag. Men en kopp te slinker kanske ner trots allt...

Nästa utmaning

Jaha, då ska man börja ladda inför en resa till Gävle och innedag på högskolan. Hjärnan har i vanlig anda börjat ladda med argumenten " du ska åka rätt långt, tänk om du somnar framför ratten. Då är det bättre med lite snask än att du gör sina barn moderslösa"

Hur fan ska jag lösa det här tro, hjärnan har ju praktiken rätt...

Jag och min hjärna

Idag fick min hjärna helspatt. Det började med att vi bestämde jag o storhöna att jag skulle komma tidigare till skolan så skulle vi öva tillsammans o åka skolbuss hem. Min hjärna hörde: Hm, då ska du alltså GÅ till skolan först och det bör bli en del kalorier extra så varför inte unna dig en dubbel-japp? Jag skrattade bort hjärnans förslag men innan jag skulle åka hemifrån för att göra sista snabbhandlingen innan helgen började det liksom trycka i huvudet. Alla små undanflykter o rättfärdighetsfraser poppade upp.

- Du har varit SKITDUKTIG i 2 veckor, nu vet du att du kan så unna dig en liten gobit du.
- Du ska faktiskt GÅ idag så den lilla biten går du av dig direkt.
- Så många kalorier ÄR det faktiskt inte i en Japp, hoppa över kvällsmackan bara...

Sen kom de lite grövre på hoppen då min kropp fortfarande var skeptisk


- Är det verkligen SÅ himla farligt med lite choklad?
- Vad är livet om man inte kan få unna sig IBLAND?
- Du är mer än förtjänt av detta...

Så innan jag åkte petade jag i mig två ägg. Det stod mig upp i halsen för jag var inte hungrig o sen åkte jag till affären med tomburkarna och lämnade plånboken hemma. Väl i affären hade suget minskat något och eftersom jag hade lovat storhöna att köpa en grej som jag hade haft bort för henne så var budgeten tajt. Det fanns helt enkelt inte utrymme för någon Japp efter att potatis, lök o leksak var inscannade insåg jag. Puh!

Gäller o ha sina små knep för min hjärna är helt fantastisk, jag tror den lever sitt egna liv. Jag sabbar för den och den är skit-piss på mig nu. Ungarna ska få handla sitt fredagsmys på Ica i Orsa för där är jag portad från gottiset som sagt så den lär bara bli surare o surare. Tror jag ska hoppa över skolbaket oxå och bara köpa en påse bullar...

Tacksamma barn man har

Barnen var ju första dagen på dagis igår efter långledigt. I morse när jag lyfte upp en sömnig lillhöna ur sängen inlindad i täcke o allt så hördes hon mumla:
- Men vad gör du mamma?
Jag förklarade att det var dags att gå upp nu.
- Men varför det, klagade den lilla hönan.
- För att vi ska till dagis snart, sa jag.
- Dagis! Ska vi till dagis idag igen?!? Hur många dagar ska vi gå till dagis egentligen? sa hon med ett tonfall som lät mig veta att hon inte trodde jag var riktigt klok.

Senare på dagen då jag kommer och ska hämta samma lilla höna så är det första hon säger: Hej mamma, jag har inte saknat dig nåt alls på hela dan. Jag vill inte gå hem.

Tack då!

Uppkopplade

Min interaktiva familj varvar ner innan middag. Två större hönor med var sin laptop o miniägget med ds o tuppen fick köra mobilt då alla datorer var upptagna. Är det så här det ser ut nu för tiden hos folk...

Världens äckligaste sockerkaka

Jag är stolt över mig själv. Fuck jante-lag o alla andra sociala regler som säger att man inte ska vara stolt över sig själv för det är jag. På 2 veckor har inte en enda liten godisbit passerat dessa läppar. Inget fika-bröd, inga sötsaker - ingenting. Min nya fläsk-app funkar jättebra för att synliggöra hur många kalorier jag faktiskt stoppar i mig och jag har gått ner.

Igår fick vi en lapp hem från skolan att de har familjekväll nästa vecka o alla ska baka något o ta med lite av det så det blir som knytis. Eh, hur tänkte de nu? Att jag skulle stå i bak-os o ångor o bli fullständigt galen eller? Och ska jag ta med lite? Vad ska jag göra med resten då? Har liggandes här hemma? Tror knappast det va. Jag har fått Malin nere på ICA att neka mig köp av gottis likt de nekar 13-åringar alkohol o cigaretter. Så jag tror inte nåt gott bakatskulle få ligga ifred särskilt länge här hemma. Så nu måste jag komma på något äckligt att baka som alla andra tycker är gott. Alternativt ta ett rejält återfall. Äckligt får det bli...

Insåg i morse att vi helt vänt på dygnet de tre veckor barnen haft vinterlov. Att dra upp barn ur den varma sängen 1,5 timme tidigare än normalt var inte populärt. Därför tänkte jag att de skulle vara dyngtrötta nu o somna på stört. Så varför sover de inte...

Nomineringarna...

Vaknade med nackspärr i morse o det känns bara värre o värre. Efter att ha lagt ungarna kunde jag knappt röra mig. Lyfte jag armen högg det till. Böjde jag mig låste det sig. Nu behöver ni inte tycka alltför synd om mig (såvida ni höjd tänker svänga förbi med lite choklad) för jag är glad ändå. Jag har nämligen fått en blogg avard. Eller nåt åt det hållet. Inte för att  jag kommer få gå på fin gala o äta snittar med västkust-röra och dricka torr champagne, men jag är väldigt glad o stolt över den ändå. Den kommer från Cin o lägg märke till hur jag står FÖRST i listan (hon skriver inget om att listan är utan inbördes ordning).

Jag ska nu tydligen lista 5 bloggar jag själv läser o gärna vill rekommendera till andra. Jag skulle gärna vilja hinna läsa 5 andra bloggar men eftersom jag har prioriterat att försöka hinna med mig egen igen läser jag nog inte så många. Men jag gör ett försök ändå. Det är ju kull att nominera folk menar jag.

Jag har redan länkat till Cin för hennes läser jag (även om jag är urusel på att kommentera) men mest via länkar på Facebook. Jag tror tyvärr heller inte att det är meningen att hon får ingå i listan för då måste ju hon lista 5 nya och om dom listar henne tillbaka måste hon lista ytterligare 5 och ja ni förstår. Man skulle behöva läsa en jäkla massa bloggar då bara för att man var dum nog att ta emot avarden.

Så på min lista (utan inbördes ordning) får Nina hamna. Jag kommenterar inte mycket där heller men det är otroligt spännande för mig att få följa någons vardag med ett autistiskt barn så öppet och ärligt som hon skriver. Ja, hon skriver ju inte bara om det men en hel del.

Sen läser jag ju ofta Ketchupmammans blogg men hon är en sån där som faktiskt får riktiga avards och får springa på galor i fina kläder och äta mini-mini saker som ligger fint upplagda,så jag vet inte om hon får vara med på min lista.

De få bloggar jag läser står ju här på min sida, som hamster-bloggen till exempel. Den handlar inte om hamstrar men är för jäkla kul när jag hinner med o läsa den.

Sen läser jag Lovely Linas blogg oxå men hon har inte uppdaterat sen jul. Hon födde barn och sen har hon försvunnit lite. Men jag läser den och förundras över hur vissa tänker. Hon har många (skrämmande) idéer och tankar om genus till exempel.

Jag har försökt följa lite kändis-bloggar men jag tröttnar, oftast efter ett par inlägg och sen är det nog stopp.

Nu ska jag försöka skapa lite värme åt min nacke. Jag har fått lite tips, men att krypa ner ett varmt, härligt bad är nog inte att tala om då vi bara äger ett 95 cm långt sittbadkar och jag fortfarande har BMI flodhäst. Skulle se rätt roligt ut dock om jag försökte köra ner nacken där för benen (och arslet med är jag rädd) skulle väl sticka rakt ut i luften på andra sidan. 

Återvinning

Alltså jag fattar varför man källsorterar. Vi gör det inte för skojs skull för så roligt är det inte men vi gör det för kommande generationers skull o för att vi måste. Visst, det tar inte så lång extratid just att slänga ner pappret i ena tunnan o plasten i den andra. Det tar som tar tid är att släpa ut alla behållare o påsar till bilen o har man dessutom 3 barn som man vill ska få plats i bilen, så är det med inre suckar man inser att skiten håller på att svämma över igen.

Då när man väl tar sig i kragen, baxar ut allt i bilen, knölar in så man knappt kan stänga dörren - då vill man inte mötas av detta o få åka hem igen med allt o känna att allt slit var förgäves. Allt för att göra om det dagen efter o hoppas på bättre tur.

Alla vägar bär till... choklad...

Idag har storhönan haft 7-års kalas för tjejerna i klassen. Totalt blev det 11 galna tjejer som höll fanan högt på Lekkompaiet i Mora. Lagom tills vi ska sätta oss och äta pannkaka så talar en tjej om att hon ska ta det lite försiktigt med ätandet för hon har kräkts massor med gånger.

- Eh, jaha. Men det kanske var länge sen nu så du kan äta ändå, undrar jag lite trevande?
- Det var hela fredagen och lördagen, säger hon då!

Så nu känns det som jag har ett par val att ta ställning till. Jag skulle kunna ge upp redan nu och förbereda mig på magsjuka. Då skulle jag kunna passa på att äta en massa choklad för jag kommer ändå kräkas upp allt om ett dygn och då ligger jag ju lite plus minus noll. Eller så skippar jag chokladen och kräks en massa och blir ännu smalare. Eller så klarar jag mig, för vad ungen egentligen menade var att hon var sjuk FÖRRA helgen, eller så har hon ingen koll på dagarna och hon var egentligen sjuk i tisdags, eller så var det dåliga räkor hon fick i sig typ och inget smittsamt.

Men egentligen så har jag bäst odds med min vanliga (o)tur att jag klarar mig OM jag vräker i mig choklad för då har jag skyfflat i mig massa onyttigt o sabbat mitt nya liv helt i onödan och det låter som mig... Känns som att det talar för choklad, eller hur... För allas skull liksom...

Resultat-narkoman

Jag är en så där resultatkåt människa som gärna väger mig varje dag i hopp om att kilona magiskt ska ha rasat av mig. Egentligen ska jag väga mig imorron och jag har hållt mig hela veckan, kanske lite i rädsla oxå för tänk om det inte funkat alls min nya stil med fettoapp o allt.

Men i morse när jag hade varit på toaletten och stod där spritt språngande naken på väg in i duschen kunde jag ändå inte hålla mig. I vanliga fall brukar jag fira såna här ögonblick med en chokladbit o sen undra nästa vecka hur det gick snett, men denna gång ska jag fira med paprika för vågen visade 3,5 kg minus. Heja mig!

Mera virkligt

Jag behövde ett nytt virk- projekt och frågade tuppen om inte han ville ha nåt. Ett sött litet virkat mobilfodral kanske. Jag var säker på att han skulle himla med ögonen o säga jo du tack, gärna två. Men det gjorde han inte så nu har jag börjat med ett litet fodral i blått o jag ska göra ett till mig själv sen. Skyddar ju lite iaf.

Fetto-app installerad

Dom som vet säger att 3e dagen är den värsta. Tätt följt av den 3e veckan, 3e månaden o 3e året när det gäller att bryta en vana -eller ovana kanske då eftersom det oftast är ovanor man vill bryta.

Storhönan som fyllde 7 år i onsdags hade önskat sig glasstårta och det passade utmärkt för jag tycker inte om glass (tårta däremot) så ett helt kalas har passerat utan en enda kalori extra i denna mun.Därför var jag rätt stolt igår när 3e dagen inföll och även den passerade rätt fridfullt. Inget paniskt sug efter dubbel-jappar eller sockerkaka. Visserligen hade jag cyklat i frusen slasksnö med tidningarna i 2 timmar på morgonen vilket gjorde att jag hade 2000 extra kalorier på mitt fetto-apps-konto, så jag unnade mig 2 frukostar utan dåligt samvete.

Men idag däremot... Det knepiga är ju att man inte kan mola i sig frukt non-stop heller för det är rätt mycket kalorier i frukt. Måste nog iväg o handla lite mer paprika om jag skall överleva denna dag. Måste sätta mig o virka för att ha något för händerna.

Test

Verkar som man fick lov o ladda hem en app innan det gick o blogga men publiceras detta har jag lyckats iaf

Rätt förytsättningar?

Undrar hur många användarnamn och nya lösenord sidor som matdagboken, viktväktarna, tasteline och liknande sidor skickar ut nu? Jag som många andra börjar om på riktigt med nya tag så här efter nyår. Flarntårtan är uppäten och jag har lämnat den överblivna chipspåsen lite öppen så att chipsen ska bli mjuka o inte så goda och därmed mindre lockande. För jag har fortfarande svårt att bara slänga saker jag köpt. Känns så onödigt.

Men jag är motiverad till tusen - jag har till o med laddat ner värsta fetto-appen. Det borde väl räcka...

Frukost

Tja, kan storhönan äta gårdagens rester till frukost så kan väl jag...

(lax o potatis)

(Flarntårta, chips o nötter)