Bödeln

Idag ska jag in o ta kål på bebisen. Usch, det lät hemskt men det är sant. Indirekt iaf. När den dör vet jag iofs inte, men jag ska ta tabletter nu kl 9 så inom 2 dygn har han dött. På måndag morgon ska jag sättas igång o förhoppningsvis går det snabbt över dan bara. Fick prata med kuratorn igår oxå som hastigast för att jag skulle känna igen henne o hon kommer vara där på måndag med ifall jag behöver henne. Hon verkade rar.

Irriterande

Det är så irriterande att man inte kan vara irriterad på folk i sin närhet som man är irriterad på, för att man har egentligen ingen direkt rätt att vara irriterad på dem. Deras beslut o prioriteringar som man själv tycker är direkt irriterande rör helt enkelt inte mig eller drabbar inte mig på något vis. Så man kan liksom inte lägga sig i. Eller ens visa att man är irriterad för man har inte med saken att göra. Det är irriterande!

Fredag

Idag ska jag till en läkare o så ska vi boka en tid i början på nästa vecka, så detta blir min sista helg som gravid... Fast det säger sig kanske självt att bebisen inte växer som den ska, jag växer inte heller som jag ska. Hittade en bild på mig när jag väntade storhöna i v.22

Sen knäppte jag en bild på mig nu, nästa vecka skulle jag ha varit i v.22 men jag har bara gått upp 4 kg trots att jag ätit ganska bra faktiskt...

Varierad kost

Jag är nog ganska bra på att variera kosten för hönorna. Se till att plocka in nya smaker o våga blanda friskt. Eller jag är bra på att låta dem prova efter önskemål iaf o inte avfärda hårt på en gång. Vad sägs om denna delikatess?

Smörgås med smör, ost, skinka o kolasås. Pappalappan hade glömt kolasåsen framme en morgon så då skulle storhönan promt ha på sin macka. Ser gott ut va?

Naken bilder

Nu har jag läst runt i mina bloggar jag följer (visst är det skönt att plugga distans så man kan fördela sin tid till viktiga saker). Nåt som dykt upp då o då är dessa utmaningar att lägga upp den 6:e bilden i det 6:e albumet. Nu har visserligen itne jag personligen fått den utmaningen men jag blev nyfiken vad jag hade där på 6:e plats. Nu visade det sig att den mappen enbart innehöll nakenbilder - nej, inte på mig - så jag visar den 7:e bilden i den 7:e mappen istället.
Det är min man som tar vackra bilder på sina klockor. Han har nån sorts form av hang-up på klockor. Ska jag förföra honom behöver jag itne krångla på mig spetsiga stay-ups som kliar o åker ner eller snitsiga så trosor utan det räcker med att sätta på sig en klocka o bära kortärmat. Smidigt som fan...

OM jag är snäll

Idag fick jag o Storhönan paket. Jag OCH storhönan - alltså tillsammans. Eftersom jag visste att det var en försenad present till hönan så lät jag henne öppna. Det var väl snällt av mig. I låg ett pysselblock o ett ritblock med Fiffi Förgätmigej och sen låg det lite choklad. Storhönan sa med stora ögon

- Mamma, titta, det är godis!
- Ja, men det är nog till mig tror jag....
- Njeeeee, jag tror inte det, mamma (med sin mest beklagansvärda stämma).
Men du kan få smaka om du är snäll..

Det var ju omtänksamt. Dessutom hade jag tagit en jättefin bild med mobilen för att jag har varit lite dålig på bilder i bloggen på sistone, men av nån anledning så tycker inte telefonen eller datorn att det ska gå att överföra bilder. Dom har blivit lite osams på nåt vis. Men jag tänkte i min smarthet att jag skulle ta med vanliga kameran så ni skulle få se en bild, men den bilden blev inte lika läcker då paketet redan var så gott som rensat...

Så neutral man kan vara

Jag känner mig som en stor föregångare inom den könsneutrala debatten. För den om rosa små pojkkläder o blå små klänningars vara har väl inte undgått någon? Att föräldrar land o rike runt vill ha könsneutrala kläder o leksaker är väl en sak, men det känns som om vi tagit det hela ett steg längre. Vi har ett könsneutralt barn.

Vi fick svar på fostervattenprovet idag. Det visade sig att barnet led av Turners syndrome. Det verkar som om det är nåt som drabbar flickor o är egentligen inget farligt i sig. Ena varianten flickor föds men saknar puberteten vilket medicineras med hormoner o så är allt frid o fröjd. Andra har cystor o vätska i buken (som vårat barn hade) o det är den dödliga varianten.

Sen får man plussa på alla andra skador som fanns på Alfred, som det faktum att vissa organ verkade saknas o att det inte fanns något fostervatten. Sen kunde vi även plussa på det faktum att Alfred vid befruktningen faktiskt var en Alfred men att han tappat sina Y-kromosomer under veckornas gång o nu hade utvecklats till en Alfrida. Att flickor med Turners syndrome saknar en könskromosom var en sak men vår bebis saknade alltså könskromosomer helt.

Så - framtidsutsikterna gavs som sådana att i 80% av fallen gällande Turners syndrome slutade graviditeten i missfall innan fullgången tid. Om man då tar med andra fel, och speciellt som i vårt fall att fostret från början varit en kille så minskar ju chanserna ännu mer till att bebisen skulle överleva. Och om man väger in organfelen så säger det sig självt att vi börjar närma oss 100% dödlighet innan fullgången tid. Så valet är fortfarande tungt naturligtvis, men förhållandevis enkelt.

Men det känns lite skumt att veta att om en vecka är jag inte längre gravid...

Vänta vänta vänta

Idag ringde de från specialisterna i Falun där vi tog provet. Men inte är vi klokare för det. Dom ville att vi skulle komma dit för att diskutera beskedet där, men det är långt o åka o svårt med barnvakt på så kort varsel. Jag sa att jag säkert lät som en kall o hård kvinna utan känslor men om det inte bröt mot några regler ville jag helst ha beskedet över telefon. Vi har redan fått värsta möjliga tänkbara besked så vad dom än säger nu spelar egentligen mindre roll. Hon skulle höra med läkaren o återkomma.

Sen ska jag träffa en läkare här i Mora på Fredag för mer information om hur man går vidare med lille "Alfred" (jag har döpt bebisen till Alfred. Vi vet iofs inte om det är en kille eller tjej o min man gillar inte Alfred, så eftersom det ändå inte blir nåt barn så heter han i mitt huvud just nu Alfred).

Skinande rent

Ibland tänker jag inte alls på min lilla bebis, men iband när man tvingas tänka på det o prata om det så är det värre. Idag pratade jag med min barnmorska hur man går vidare om om man bestämmer sig för att avbryta graviditeten och det är klart att det blir ledsamt. Många säger o skriver att jag verkar så stark o mogen i mina beslut vilket jag känner mig långt ifrån ibland. Men jag vet att det är det rätta hur ledsamt det än är.

Idag ska jag panikstäda då bvc gör hembesök för 4 årskontroll. Jag vet att dom säger att dom inte kommer för att kolla hurvida man har städat men jag tror dom ljuger. Bäst att ta det säkra före det osäkra iaf. Så nu har jag itne tid med er längre, nu ska här pedantstädas. Så mycket man hinner på 2 timmar iaf.

Bilmodell "magisk"

Jag vill börja med 2 hedersomnämnanden nu. Utan inbördes ordning såklart.
Ett till min mamma som hade sina barnbarn (alltså mina barn) igår o grillade korv o åkte skidor o pulka hela dagen o hade det så där mysigt som vi hade det när vi var små. Själöv var jag iväg till Gävle på föreläsningar o introduktion till kursen "barns rätt o barns röst" hela dagen, och när jag kom hem så satt dom nöjda vid bordet o slevade i sig fiskbullar med spagetti. Hur man nu kan önska sig fiskbullar om man får välja helt fritt?

Det andra går till min söta syster som har lånat ut sin bil då min fortfarande står på verkstaden (o dessutom blir 7000 spänn dyrare utöver de första 8500 kronorna, YEY, vad livet är kul). Eller det är väl min systers sambos bil oxå då det ryktas om att han har körkort, men det är alltid hon som kör. Kanske är en kvinnlig gen i vår familj, vem vet. Och jag har ändrat mig beträffande bilköp. Jag vill ha en sån bil som dom har. Dom har en liten dator som räknar ut antal km till tom tank. I Mora tankade jag i så jag hade 480 km kvar till bensinstopp o när jag kom till Falun vilket är ca 10 mil eller nåt hade jag plötsligt 570 km kvar till tom tank. Är inte det en fantastiskt bil så säg.

Och för er som redan läser mellan raderna, vilket kanske inte är så svårt å andra sidan, så mår barnet i magen inte så bra. Vi väntar nu på svar på fostervattenprovet men det ser inte så lovande ut. Även om barnet inte har några kromosomavvikelser så verkar det sakna vissa organ. Tyvärr såna organ som är ganska viktiga dessutom. Så på sätt o vis har vi redan bestämt oss för att avbryta denna graviditet redan nu istället för att sitta på förlossningen i juli med ett litet dödfött barn o sprutande tuttar o hormoner överallt. Men vi inväntar lite mer svar innan vi bestämmer oss helt o hållet.

Aldrig mer

Som den alkis jag är som lovade aaaaaaldrig mer, har jag nu brutit mitt löfte. Visserligen inte frivilligt men det säger väl en o annan alkis oxå. Idag var jag tvungen att skotta snö igen. 3 dm av skiten har fallit sen igår, mest idag. Men nu, nu lovar jag igen. Jag ska aldrig , aldrig nånsin mer skotta snö!

Äta bör man

O så har jag tagit bort min matblogg. Jag lagade ju ändå inget gott. O nu orkar jag inte hålla på med den heller. Kanske får vi ta nya tag efter alla besked som vi väntar på.

Inget gott som inte för ont med sig

Jag har fått blommor av min man oxå. Riktigt fina små röda minirosor. Och det är första blommorna på länge som faktiskt är köpta o inte hemtagna för att dom ändå skulle slängas i affären typ. Men det bästa av allt var att i botten låg 2 stora chokladbitar. WOHOOO!!! Så nu har jag tandvärk...

Oändliga evigheter

Hur orkar folk vänta på svar på fostervattenprov egentligen.
Tar ju evigheter ju.
Evigheters evigheter.
Om jag känner så idag (en dag efter provet).
Hur känner jag då inte om en vecka.
Evigheters evigheter....

Oj oj oj, nu händer det grejer

Måste berätta om värsta spännande grejen som hände oss idag mellan Falun o Rättvik. Vi var på väg hem från ett ultraljud (dock inte lika spännande tyvärr, men det tar vi en annan gång) och mellan falun o rättvik är det mycket skog. Lång väg o mycket skog. Då jag är en sån ansvarslös människa som gärna kör lite för fort lite för ofta om tillfälle ges, låg om jag ska erkänna lite över fartgränsen. Men bara lite. Fast enligt min man mycket, men han har inget körkort så han var nog fartblind. Dessutom undrade han om jag gasade med högerfoten, så hans uppfattning kan ni strunta i o så kan ni välja att tro på mig när jag säger lite för det var inte mycket.

Iaf var vi ensamma på vägen o helt plötsligt blir vi omkörda så där så man riktigt känner hur hela bilen hoppar till. Nån idiot kommer i fan så mycket högre hastighet än mig o kör om i ett enda stort snöröksmoln. Vi hann inte ens reagera så var han om. Sen ser vi att det är en polisbil vilket gör att man automatiskt tänker "skit" (iaf om man är mig o vet att man ofta ligger över fartgränsen mer som regel). Inser snabbt iofs att en polis i den hastigheten har antagligen annat att tänka på än att jag kör för fort som tur är.

Ett par hundra meter längre fram möter vi en ambulans i samma hastighet fast åt andra hållet, o sen ser vi polisbilen göra värsta handbromsvändningen för att sätta efter ambulansen. Inte utan att man blir lite uppspelt för nu händer det grejer á la värsta biljaktsscen i Hollywood. Men mannen o jag filade ihop en egen liten historia eftersom vi omöjligt kommer få reda på vad som hänt. Vi tror så här: Strax innan vi blev omkörda av farbror blå så mötte vi en liten minivan som sladdade in o stannade på en parkeringsficka. I den bilen satt säkert en kvinna som kände att hon inte skulle hinna ända in till BB innan barnet kom. O aningen var polisen tillkallad för att eventuellt bana väg för ambulansen, eller så var bilen kapad av en tjuv (med den gravida kvinnan i) vilket gör att polisen var på tjuvjakt o ambulansen på barnuppdrag. Vad tror ni?

Kärlek vid andra ögonkastet

Tur att vi inte är så bra på impulshandla. Eller att jag impulshandlar i huvudet o att jag nånstans vet att jag borde nog fråga min man först. Inte för att min man har nåt körkort (hint, hint) eller så men beslut som att köpa ny bil kan han få delta i trots allt.

Idag var vi inne o tittade på bilen. Den röda VW Touran. Maken var helt klart intresserad han med, för den var helt ok o tjänade sitt syfte såklart. Kamremmen var dessvärre inte bytt vilket var synd eftersom vi nu bittert fått erfara att om kamremmen går (eller den där jävla rullen eller va fan det nu hette) då blir det dyrt. Sen tog vi en sväng förbi Peugeot oxå. Mannen har många år tjatat om att när han köper bil vill han överväga Peugeot (jag vill hellre kunna stava till min bil utan svårigheter, men han envisas med tekniska detaljer, data o praktiska funktioner o sånt)

Men iaf, efter lite florerande hittade vi en liten fin bil. Såg ut mer som en personbil fast med 7 säten även den. Mannen har nu helt o hållet dumpat vår lilla Touran i en snöhög o vänstar runt hej vilt med en liten blå med panoramatak o antisladd-system. Jag är inte lika övertygad. Men vi provkör så nu sitter vi här med en liten fin blå bil istället. Så här ser den ut o vi får hem den i början på nästa vecka. Och den va faktiskt bättre så jag får tacka min man som får mig att strula runt o inte vara en o samma trogen, bara för att det var kärlek vid första ögonkastet. O dessutom hade ju storhönan önskat en blå bil o vad är vi för föräldrar som inte värnar om våra barns medbestämmanderätt? Kanske var det den kommentaren som fick mig på fall "du hörde väl att din dotter ville ha en blå bil". Åtminstone framstår jag väl som en god mor om jag hävdar det *S*

Snoppfobi

Imorgon är det även Ultraljud. Så sjukt nervös nu att jag nästan är beredd att hoppa över skiten. Tänk om det är 2? Tänk om den är död? Tänk om det trycks upp en stor snopp på skärmen?
Men hoppas de kan se vad som bor däri.

Pappa vet bäst

Nu är jag faktiskt lite gladare. Har pratat med min pappa som jobbat som bilmekaniker större delen av sitt liv, o när jag nämnde i förbifarten att det var nån spännrulle så utbrast han i ett enda långt aj, aj, aj typ. Sen frågade han om topplocken klarade sig? Inte fan vet jag, verkstan sa inget om nåt topplock men det skulle gå på 8,5 tusen. Även han sa då att vi haft en jäkla tur som klarat dessa lock annars hade det blivit betydligt dyrare. Så jag får väl vara nöjd även om det tar emot.

Nu ska jag sluta tjata om min bilolycka, end of story, cold case!
Och dessutom vill min man att jag inflikar att vi faktiskt inte köpt nån ny bil än (jag har förstås redan köpt den i mitt huvud) men vi ska in imorgon så han oxå får se vilken underbar liten bil jag hittat (eller stor).

Att utmana döden

Har ni läst om dödsleken? Hur en våghals åker kana nerför kyrktaket utan säkerhetslina? Den halsbrytande livsfarliga dödsleken!!!

Jag tyckte det såg ut som ett väldigt smidigt sätt att få ner all snö. Det gick INTE speciellt fort, även om jag hade rekomenderat en säkerhetslina naturligtvis. Halsbrytande nyheter verkligen. Vi gjorde samma sak som små. Kanske inte från kyrktaket dock men iaf, det var askul ju.

Kamp

Jag kämpar lite måste jag erkänna...

Det är BRA att vi kom undan med 8500 (minst)
Det är BRA, det är bra... typ...

Topplocksrullesfördelare

Det som är så bra med forum är att man kan råka få precis dom svar man behöver för att bli lite gladare. För om man skall välja glädje är det ju lite svårt om man inte vet om att det finns nåt att glädjas åt. Att det positiva liksom är dolt för att man själv inte är nån mekaniker av nåt slag.

Jag frågade lite hur andra skulle ha gjort (för det är dumt att bestämma över sitt liv helt själv när man kan ta andra, helt okända människor till hjälp, eller hur?). Vilket alternativ dom skulle valt. Typ ny bil eller trängas i gamla ett tag till osv. Nästan alla satsde på ny bil vilket gladde mig. Då har jag inte tänkt helt tvärtemot.

Någon började fråga vad det var för fel. Jag skrev då att det var nåt som gjort så kamremmen gått av bla bla bla vattenpump bla bla bla massa pengar bla bla bla... Jag fick svaret att det var säkert en spännrulle o jag skulle då vara glad över att ventiler o topplock o diverse andra grejer hållt för annars hade det typ varit lika bra o skrota bilen. Fick höra att 8500 spänn var en billig peng. Speciellt som motorn inte verkade vara tvärställd. Ja, ni hör ju. Man hänger med - i 2 sekunder. Men genast blir man ju lite gladare. Känns ju faktiskt bra att det blev lindrigt även om det blev dyrt så att säga. Kunde varit värre enligt vissa tydligen...

Så nu är jag tillbaka, positiv o glad så det nästan är äckligt

Impulsköp är roligt

Pendlar mellan hopp o förtvivlan här. Ena dan är man dödssjuk (förlåt till alla som ÄR dödssjuka på riktigt), ena dan ler solen, dan efter ringer verkstan. Ja, det var nåt fel på bilen men vad vet jag inte. Jag slutade liksom lyssna efter 8 tusen 5 hundra - minst (eftersom det andra felet inte var lokaliserat än, detta var enbart för att få bilen att starta överhuvudtaget). Finns inte en chans att vi har 8,5 tusen o lite till bara så där. Så vi gjorde det enda rätta. Vi köpte en ny bil.

Bara därför

Sen måste jag so god mor även få skriva ett litet inlägg om hur man mirakulöst tillfrisknar snabbare.
Min 4-åring frågade vid läggningen om jag skulle "ofrarande" (fortfarande) vara sjuk imorgon?
Jag svarade att ja, det trodde jag nog. Då säger hon ömt att "då kan hon ta hand om mig om jag vill". Är det inte sött så säg? Känner att jag måste överleva en dag till så hon kan ta hand om mig. Bara för sakens skull liksom.

I'm alive

Jag lever... Nätt o jämt men är tillbaka med lite tilltro o hopp om livet. Huvudvärken la sig runt lunch o nu är bara totalstoppet i näsan kvar. Och orosmolnen börjar skingras.

Min söta, rara syster drar mig till verkstaden imorgon så jag slipper bärgningsavgiften som inte var billig direkt.

Jag behöver inte avliva katten (än på en vecka iaf), kanske, möjligtvis löser det sig.

Lillhöna är lite bättre i magen så det blir inte lika jobbiga fläckar på mattan.

Och nu kanske ni förstår varför jag hellre köper en ny matta varje år från typ jysk eller rusta istället för att kosta på kemtvätt på en dyr matta. Blir ju typ billigare o köpa ny en gång om året. Ibland är det lika bra att inte tänka på vad det är för fläckar på mattan. Bara skönt att hiva ut o köpa ny då o då.

Better off dead

Jag vet att jag alltid försöker hitta det goda i livet. Att aktivt välja glädje. Att leta efter det positiva även om det är till synes obefintligt. Men idag finns inget gott i livet. Idag har det fanimej gått för långt. Till o med jag misströstar. Så här ser mitt liv ut idag:

1. Jag är sjuk. Förbannat jävla sjuk. Sjukare än en man som är förkyld. Har tagit 14 (typ) alvedon o fortfarande har jag huvudvärk. Ont i hela ansiktet, varenda ben. Kindbenen, käken, pannan... Hela huden är öm o minsta rörelse får mig yr. Snoret bara rinner o jag fryser så jag skakar.

2. Jag ligger en vecka efter i skolarbetet pga att jag var hemma med sjuka barn hela förra veckan.

3. Veckan som kommer är fullproppad. Jag har registrering på sista o tredje kursen, jag har tid på verkstan för bilen, jag ska avliva en katt, vi har ett Ultraljud att gå på och jag har 2 böcker på vardera 400 sidor att läsa plus skriva en sammanfattning på. Dessutom måste jag lämna in min telefon som har ballat ur för 4:e gången...

4. Det är svinkallt.

5. Lillhöna har diaré o vägrar ha blöja

6. Å just det... skitbilen startar inte! (o den ska ändå föreställa en ny bil)

Måste jag ringa en bärgare imorn för att ragga lift till verkstaden, plus att jag ska försöka överleva hela veckan utan bil vilket känns som en omöjlighet då man lever på landet o bussarna går sporadiskt om dom nu går över huvudtaget.

Som det känns nu har jag svårt att glädja mig över det lilla att bilen vägrade starta medans vi befann oss på hemmaplan. Ingen jävla skitglädje i världen kommer få igång bilen o ingen jävla glädje kommer lösa kommande vecka på ett bra sätt (antar jag).

Nu ska jag gå o lägga mig o dö en smula.

Lion

Min man sa idag: "Du är inte så duktig på att vara gravid du".
Snällt va?
Hade ju varit roligare om jag inte behövde skriva bakgrunden till det hela, men eftersom min man bara tycker att jag skriver elaka saker om honom i min blogg så får jag väl återge hela sanningen.

O sanningen är den att jag beklagade mig över att jag glömde köpa mig en chokladbit på affären igår. O ska man ha cravings så borde man inte glömma dem, ansåg väl han då *S*

Gemenskapens dag eller nåt sånt

Trevlig alla hjärtans dag då mannen min. Så här såg middagsbordet ut när han skulle äta. Han fick äta själv... Men, nej, vi är inte osams på något sätt. Han valde bara att sitta framför TV:n o nån sorts form av sport, med sina kamrater istället för att äta middag med sin fru o sina barn. Men jag är inte bitter *S*

Tvärtom, vi har varit väldigt mysiga hela dan. Vi började kramas redan imorse när barnen var inne i garderoben o valde kläder. Han höll kvar mig i sina varma, starka armar så där lite för länge. Till o med för ett gift par sett. När det precis var på gränsen till att man börjar tänka "ehh, det räcker nu" då fes han o släppte mig med ett leénde från sida till sida. Det var väl romantiskt så säg. Sån är han min man. Han kramar inte skiten ur mig, utan ur sig själv.

Husesyn

Idag får vi besök. Besök av folk som inte varit här förr. Det är extra bra för då anstränger man sig lite hårdare för att det ska se rent o snyggt ut här hemma. Så nu kan jag nog tycka att det nästan ser ut som att det bor 2 vuxna människor hemma hos oss. Det som INTE är bra om man får hem gäster som inte varit här förr, är att dom kanske vill gå husesyn o då måste man visa dem övervåningen. Och där har man slängt upp all skit för att undervåningen ska vara fin....

Håkan, Håkan

Håkan, Håkan, Håkan...
Håkan har återvänt till sin familj efter 15 år. Han försvann tydligen spårlöst efter att ha länsat familjeföretaget på 400.000 spänn o lämnade fru o barn. Familjen säger att det är så skönt att han är hemma igen. Tacka fan för det. Jag skulle bli överlycklig om min man kom hem igen efter en sån grej... Så jag kunde strypa fanskapet!

Idiotiska uttryck

Vem var det som myntade att "det inte var lätt att vara liten"? Det var fan så mycket lättare när man var liten vill jag påstå. Det är att vara stor som inte är så lätt (alla gånger).
När man var liten, eller ung, ja yngre iaf så fick man sms som löd ungefär så här: "Åh han har inte ringt, fast det var 4 timmar sen vi sågs. Ska jag ringa? Vad ska jag säga?"
eller: "Tror du han kommer ihåg mig (sen i lördags. jag vet inte varför man som ung trodde att alla gick runt med guldfiskminne), ska jag sms:a? Vad ska jag skriva?
eller helt enkelt: "Han vill gå på bio. Vad ska jag svara?"

Många frågade mig för dom tyckte jag kom med så bra svar, så jag fick ofta diktera ihop svar o fyndigheter. Nu när man är vuxen låter det ungefär så här: "Shit, jag skall vara i familjerätten om 2 timmar. Vad ska jag säga?"

Inte fan vet jag! Det var lättare o va liten!

Börja ana oråd

Nu för tiden passar jag mig för saker som kan bli cravings. fast å andra sidan kan va som helst bli ett hang up när man är gravid. Idag vågade jag mig på att göra "citrontomater" till middagen. Det är tärnade tomater i citronolja, vinäger o svartpeppar. Åt säkert ett kg tomater på detta sätt när jag väntade lillhöna så jag var lite rädd att väcka den björn som sov, men jag tror att dte gick bra. Egentligen förstår jag inte varför denna graviditet kom som en chock då min kropp gett mig ganska tydliga signaler redan från början.

Jag kommer till o med ihåg att jag bloggade om att jag o barnen en eftermiddag drog ut hela sovrummet, möblerade om (plus möblerade om barnens rum) o skruvade ihop sängstommen alldeles själva, o dessutom utan beskrivning. Som nåt slags självmordsföretag då barnen skulle hjälpa till o skruva o lyfta o allt va skittungt o man var helt själv o man visste att man måste va klar innan kvällen för annars hade man ingenstans att sova. Nu snackar vi boande i tidigaste laget. Då hade jag väl varit gravid i nån vecka om man räknar bakåt.

Sen vaknade jag en natt nån vecka senare men en obeskrivlig sugenhet på just citrontomater. Nästan sådär så att jag var på väg ner i köket mitt i natten för att kolla om vi hade vinäger hemma.

Ytterligare nån natt senare vaknade jag med kramp i vaden. Hade jag ofta när jag väntade storhöna men väldigt sällan med lillhöna men trots allt är det en väldigt vanlig gravidkrämpa.

Så egentligen fanns ju tecknen där, jag ville bara inte se dem... Korkat!

Taskig tajming

Se det positivt, andas o räkna till 10. Eller varför inte till 20? Imorgon skulle bilen in på verkstaden o då passade barnen på o bli sjuka ikväll. Tar felet en halvtimme o fixa är det ju lugnt men flera timmar eller ett par dar blir det värre. Då får jag väl boka ny tid, men annars kan jag ju känna mig lite lyxig som slänger in bilen, springer o handlar lite sjukmat (dvs cola, glass o plättar) o sen bara tar bilen hem fixad o klar 30 minuter senare...

Men om vi nu ska se det positiva i det hela (annars blir vi tokiga) så...

* Nästa vecka har jag absolut inte tid o va hemma med sjuka barn så hellre denna vecka

* Om jag inte kan lämna in bilen, behöver jag heller inte betala med alla mina pengar som vi har kvar just nu, och då kanske vi kan äta mat resten av månaden

* Vi får se film o äta glass hela dagen imorgon o slipper gå ut i -20 grader utan dåligt samvete

Ensam?

Jag känner mig som den ende i hela Sverige som inte följer melodifestivalen. Eller som ens ser lite grann då o då. Eller ens är intresserad överhuvudtaget. Det var mysigt när man var liten o bullade upp med chips o läsk o alltid somnade innan det var klart men mamma väckte en när segern var avgjord så man fick höra vinnarlåten. Sen blev det mer lockande att ränna ute längre o längre på sista april o då fick man ju tyvärr offra melodifestival. Sen började dom med deltävlingar o andra chanser o allt vad dom nu har, o då måste jag nog tyvärr säga att jag inte ens känner något som helst intressa av att ge det hela ytterligare en chans. Jag får bänka barnen vid TV:n framför nåt annat med lite snarr o låta dom däcka i soffan en gång om året.

Sälja min story?

Ytterligar ett pris jag är nominerad till ikväll är det stora pedagogpriset. Om inte annat så vore det en historia värd en deal hos Henrik Lange. Ikväll när hönorna låg i sina sängar o gonattsångerna var sjungna o sagorna lästa o lillhöna redan somnat så frågade storhöna lite försiktigt:

- Du mamma, när du åker till sjukhuset o doktorn ska hjälpa dig att ta ut bebisen, vad säger han då?
- Han säger Hej, hej, nu ska vi ta ut bebisen... (jag fattar inte riktigt vad hon menar men det hoppas jag ju att doktorn säger såklart)
- Men vad säger han sen då?
- Sen säger han Oj, vilken fin bebis du fick. Nu kan du åka hem.
(vilket jag verkligen hoppas han säger)

Kort o koncist, så vill jag ha min förlossning. In, ut, nu kan du åka hem *S*

Opsykologisk mamma

Jag vinner nog inte nåt pris för snyggaste psykologiska effekt, men däremot som bästaste mamman i världen. O det andra priset är mer lockande tyvärr. Imorse villle storhönan inte gå till dagis. Det var så tråkigt, sa hon o alla var så dumma. Sen började hon verkligen gråta på riktigt. Inte en gnäll-fröken-sur-på-tvären-gråt utan en jag-är verkligen-ledsen-inombords-gråt. Eftersom Pappa-lappa började lite senare så bestämde jag mig för att ta en halvdag jag med o sen läsa ikapp ikväll. Så barnen blev hemma o när vi skiftat hemma hade jag ledsnat efter 10 minuter. Kändes ju lite som om dagen var förstörd för hemma med barnen får man inte mycket gjort.

Storhöna började prata om badhus o det lät som en jättebra idé. Vi plockade raskt ner handdukar, badkläder o simpuffar o satte oss i bilen. Vi hade askul men var hemma lite väl sent. Därav snabbmiddagen o dessutom framför TV:n (händer väl typ en gång om året hemma hos oss så hönorna var eld o lågor).

I mitt inre VET jag att jag nån gång i framtiden kommer få höra en ledsen storhöna säga att hon är så förkyld i magen så hon kan inte gå till dagis, för att i nästa andetag skina upp med stora ögon o säga: Mamma, ska vi åka till badhuset istället? Men just idag var det värt det o imorgon ska dom vara lediga med papsen.

O nåt gott kom ur TV-middagen även för min del. Vi har bordet vänt åt andra hållet egentligen men när man väl vänder det så kan man få så rent i hörn som man annars inte kommer åt. Jag är absolut ingen pedant men det är en otroligt tillfredsställande känsla av att ha rent under mattor o soffor även om det inte syns. Varför är det så? Jag blir liksom glad i själen.

Så less

Nu är jag så jävla trött på den vita skiten så jag döööör snart. Snälla någon, skänk mig en snöslunga - NU! Varför måste det alltid snöa som mest natten mellan lördag o söndag på jämna veckor, vilket gör att jag måste skotta för herrn i huset jobbar. O när man är klar med hela backen så börjar det snöa ännu mera efter en timma o det håller på än =(

Min nya sida

Haha, nu har jag skapat min matblogg. Låt er inspireras eller ta varning!

Middagsångest väck

Jag tror jag skall starta en matblogg. Där kan jag lägga upp dagens middag varje kväll o om nån känner sig oinspirerad så kan man bara kopiera mig. Om man inte har alltför höga kulinariska krav vill säga. Min man tyckte det var en strålande idé.

"Dagens middag bloggen" skulle tjäna 2 syften antar jag. Dels skulle jag känna mig pressad att utöka matsedeln här hemma till något mer än falukorv, köttbullar o fiskpinnar typ, och dels skulle ni få en hel del tips om vad som faktiskt är oätligt.

Tror att jag bloggade för länge sen om en variant av kycklingfajita med riven choklad som lät så gott men slutade i ett samtal till den lokala pizzerian.

Ikväll höll jag på att göra ännu ett fatalt misstag men jag kanske ska spara det till matbloggen. Ja, det ska jag o nu ska jag sätta mig o försöka lägga upp en ny blogg. So long för ett tag...

Tvillingar - va kul

Jag hade en mardröm häromnatten. Visst är det sjukt när man vaknar upp o det första man tänker är att "den måste jag blogga om". Dessvärre kom jag nån timme senare inte alls ihåg vad den handlade om.

Det var nåt med att det visade sig vara tvillingar iaf. Min största skräck är nog att det skall vara 2 där inne. Inte ens ett friskt barn cirkulerar särskilt ofta i mitt huvud. Mest "snälla, låt det bara vara 1"

Men jag tror att det som var hemskt i drömmen (om man bortser från alla sjuka detaljer som jag nu glömt) var att det blev ingen chock. Det var så självklart att det skulle vara 2. Storhönan har från början faktiskt alltid pratat om bebisarna som om dom helt klart vore mer än 1. Undrar om man kommer bli lite besviken sen när det visar sig bara vara 1? Om 2 veckor vet vi iaf.

Egentligen är jag nog inte helt frisk. Jag oroar mig inte ens över om barnet lever eller inte, jag vill bara att det ska vara 1 litet foster. Hur fan orkar man med tvillingar som skriker o gråter o är hungriga samtidigt. Det är min mardröm.

Tiden är ur led

Tidsbegrepp börjar infinna sig för storhönan. Igår o imorgon har varit känt ett tag, men hon har även kläm på i förrgår o i övermorgon - eller i förrmorgon som hon säger då. Egentligen är det inte hon som tänker fel, utan svenskan som är ologisk.

12 år är ingenting

Jag läste en artikel om en sjuk man. Han hade låst in sin fru o sin älskarinna o bl.a misshandlat dem o 2 små barn under flera år. Direkt under artikeln syntes en stor annons från match.com med rubriken "Hitta din drömpartner redan nu i vår"

Nu är ju jag redan gift o så, men om jag inte vore det så vet jag inte om jag hade varit så sugen på o leta partner efter den artikeln...

(Rubriken syftar på att mannen i fråga blev dömd till 12 år fängelse, personligen har jag inget problem med att leva utan såna människor, så hade jag varit kung hade jag satt obligatoriska straff på livstid på öde öar. Där kan dom sitta o försöka överleva bäst dom vill)

Klapp klapp o ljusen tänds

Är Dora egentligen bra kan man undra. Barnen lär sig en massa engelska o det är ju bra förstås. Barnen lär sig att man inte ska stjäla o det är ju bra förstås. Men häromdagen så kom vi upp från källartrappen. Storhöna gick först o jag bar på lilllhöna och en ganska full o tung matpåse från ICA. Dörren var stängd och jag hade ingen möjlighet att öppna den med storhönan ivägen.

Men vad händer när jag ber henne öppna den? Jo, hon lägger händerna mot dörren. Jag säger att hon måste trycka ner handtaget. Nej mamma, säger hon, vi måste säga push. För så gör Dora o då öppnas alla möjliga dörrar o grindar. Vi skulle behöva ett sånt där högteknologiskt hem som kommer finnas om en sisådär 1000 år för att leva upp till det Dora förmedlar. Fast det hade varit skönt. Push o dörrar öppnas, close o dom stängs. Perfekt.

Åka hela natten

Nu har jag "enirat" Kalmar. Från lilla mig är det ca 62 mil. Beräknad restid 9,17 timmar. Blir ju ite så att man startar lördag morgon direkt om föreläsningarna börjar kl 9. Då får man ju åka hemifrån typ innan midnatt. Det var en bit. Inte lika långt som till Trelleborg där vi oxå varit på bortamatch men nästan lika långt som till Halmstad där jag o min man träffades (under en bortamatch), men långt var det...

Huller om buller i hjärnan

Fan, mitt 500:ade inlägg kommer itne bli nåt roligt inlägg. Mest förvirrande. Allt började ju så bra. Jag kom in på en kurs som jag stod som reserv på men beslöt mig för att läsa ändå bara för att den verkade intressant o kul. Visade sig att det var tur det för ena 50% kursen ger inte 50% enligt csn men allt det där har jag dragit förr. Jag sörjde lite över att jag inte kom in i 2:a urvalet på spädbarnspsykologin utan fick dras med min handikapprätt men men. Nu flöt ju allt på o handikapprätten verkade ok om än lite tråkig.

Idag fick jag brev om att jag var välkommen till spädbarnspsykologin iaf. Men den är oxå på 50% vilket jag blev överlycklig för då jag har råd att helt välja bort handikapprätten (är ni fortfarande med) för läsa 175% blir nog lite mycket även för mig. Vad som nu oroar mig är att det längst ner i brevet är att det kommer vara 2 undervisningstillfällen (2 lördagar visserligen) nere på campus o då ska man alltså till KALMAR. Jag har varit i Kalmar (dock endast ett par timmar under en bortamatch men ändå). Jag vet att det är LÅNGT o då bodde jag ändå närmare än nu. Så nu väntar jag på att kursledaren ska avsluta sitt sammanträde så jag kan ringa o höra hur obligatoriska just dessa träffar är. Jag vill ju verkligen byta kurs. O jag måste ju säga upp andra kursen snarast för att slippa kåravgiften...

Allt blev så rörigt helt plötsligt.... men säg att jag gör rätt som byter om det funkar. Visst låter spädbarnspsykologi roligare än handikapprätt?

Hurra hurra hurra

O grattis till min lilla lillasyster som fyller 15 år idag!
Vi var på superb middag (grillad korv med bröd) o tårta.

Inatt strax efter 3

Idag har jag blivit faster - igen. Jättekul. Det är min bror som fått barn, eller hans fru kanske snarare. Eller nej, dom har ju fått barn båda två men han har ju personligen inte fött nåt barn utan del delen antar jag att hans fru stod för.

Hon kom inatt o det är deras första dotter (dom har 2 killar sen tidigare). Nu kan jag tyvärr inte skriva vad hon ska heta, för hon ska tydligen heta samma sak som min äldsta dotter o henne vill jag ju inte röja här på vilda vida webben utan hon kallas ju storhönan helt enkelt. Men det blev iaf en liten tjej o det verkar ha gått bra.

Deckare

Jag vet att jag länkar till höger längre ner till Ketchupmamman men om någon misat detta inlägg måste det läsas nu. Tänk om fler böcker skulle skrivas så, då hade jag läst mer.

Auto gramma

Min dator har gett upp tror jag... Jag har så fruktansvärt svårt att skriva ordet "inte". Det blir hela tiden itne o jag får redigera varenda inlägg o varenda text jag skriver hela tiden. Jag kan verkligen inte skriva ordet inte. Men nu har min dator även slutat markera med rött att ordet itne inte är ett ord. Den har väl accepterat att eftersom ordet förekommer så ofta så är det säkert helt korrekt.
Eller så orkar den helt enkelt inte längre. Eller så har den slut på röfärg...

Gaser i magen?

Nu blir det lite gravidsnack för jag har tänkt på en sak de senaste dagarna. Inne på ett forum för gravida frågar en orolig blivande mamma när man egentligen kan börja känna rörelser från fostret. Själv är jag inte ett dugg orolig trots att jag är i v.17 o i tidningarna säger att omföderskor kan börja känna redan i v.16. Sist kände jag inte förrän v.21 o v.20 med lillhöna tror jag.

Men enligt en klämkäck mamma då så hade hon minsann känt det lilla pyret redan i v.9 o ända sen dess. Jag tyckte det lät lite väl tidigt (inte för att jag hade haft nåt emot att få känna en liten snurr då o då nu men jag förväntar mig inget än) så jag googlade lite. Så här står det om fostret i v.9:

Bebisen är runt 2-3 cm o huvud o hals börjar ta form. Man kan börja antyda mänskliga drag i ansiktet o muskler börjar bildas.

Muskler börjar bildas! Om nu muskler börjar bildas betyder det väl då att de egentligen inte är utvecklade. Vad sparkade då denna v.9 bebis med? Hur far man omkring när man ligger i en tajt liten påse i ett stort tomrum om man inte har några muskler? Jag är ledsen men jag tror att denna v.9 mirakel-mamma bara ätit nåt knasigt till middag.