Ny karriär?

Nu har jag tjyvat 2 gånger på kort tid. Det började i min mans ICA-butik då jag glömt att lägga upp en julmust på bandet. Såg när jag packade varorna o tänkte "hallå, vart tog min julmust vägen" o då låg den i korgen under. Dom har såna där dubbeldäcksvagnar. Tur var så hade jag kontant annars hade nog folk bakom mig i kön blivit ännu surare. O dessutom är det min man som får brotta ner skurkarna på hans jobb o nertryckt på golvet hade jag ingen lust att bli. Kanske hade han varit lite varsammare med mig, nån fördel hade man väl kanske haft av att vara gift med honom, vad vet jag...

Sen glömde jag tydligen att scanna en förpackning juice på ICA Maxi häromdan för typ 16 kronor. Aja Baja!

Men att inleda en karriär som skurk just nu kanske inte är så optimalt, även fast jag vet att arbetsförmedlingen inte har någon som helst förståelse för gravida kvinnor även om dom är i v.36 eller har 4 dar kvar till förlossningen. Är man arbetslös ska man söka jobb. Men med svår foglossning, nerver i kläm vilket gör att allt går väldigt, väldigt, väldigt sakta o bara att flytta benen ett steg i taget är smärtsamt, vore kanske just tjyverikarriären ett dåligt val. Jag kan inte direkt springa ifrån någon.

Bara lyckosamheter idag

När jag lämnat hönorna, uträttat lite ärenden o klev innanför dörren nu kl 10 så doftade det kaffe. Inte för att jag dricker kaffe men det borde alltså betyda att min man o käre make är uppe redan. AV EGEN KRAFT!

Först massa främmande karlar o nu är min egen vaken också.
Gudarna är med mig idag...

Män överallt

Jag är omringad av män. Vilken underbar känsla. Inte för att grannarna i byn direkt kan skvallra om att det springer män (olika män till o med) titt som tätt i mina dörrar, men idag finns det massa män i huset som jag definitivt inte är gift med.

Tut tut

Nu är jag inte bara fet, nu känner jag mig fet oxå. Det börjar nämligen bli svårt o köra bil med en hand. Eller rättare sagt går det inte längre. I rondeller eller svängar där man brukar ratta lite fint med ena handen är helt omöjligt. Handen kommer inte förbi magen som ligger mot ratten.

Idag när jag skulle köra hönsen till dagis så kom vi i sista svängen o av ren vana växlade jag samtidigt. Men eftersom magen tog emot o orsakade tvärstopp för handen så pressades den mot tutan, och ett par förvirrade människor glodde på mig o undrade om jag ville nåt.

Annorlunda nattning

Oh måste berätta en till sak som hände idag, snarare ikväll. Lillhöna har som tvärtemot sin stora syster inte direkt brytt sig var hon har sovit på nätterna. Hon har gärna sovit för sig själv, legat nöjd i vagnen, slutat amma fast varken jag eller tuttarna varit redo osv...

Ikväll kunde hon inte somna, utan hon kröp upp i mitt knä i gungstolen o gnuggade in näsan i halsen på mig. Till slut hamnade hon med tunga andetag som en liten groda över magen med armarna runt halsen på mig. Min lilla, lilla tjej.

Bebisen i magen verkade inte helt överförtjust i lösningen men den överlever nog. Det är så få stunder som jag verkligen får mysa med den tösen.

Dagens utmaning

Idag var jag på en föreläsning om stress, stresshantering, avslappning o sånt. Ni vet det står nån längst fram o pratar en massa strunt som vanliga människor inte har tid med. Nån som ber en att känna efter INUTI. Vilka känslor går jag omkring o bär på? Vad känner jag just nu? Vad känner jag och ingen annan - just nu? Vill jag förändra nånting i mitt liv, vill jag leva så här resten av livet? Ni vet såna här frågor som vanliga dödliga inte har tid o ork o tänka på. För då blir det liksom bara kaos. Lika bra att förtränga allt.

Men iaf så fick vi göra en avslappningsövning. Vi skulle sätta oss bekvämt tillrätta, om det nu finns nåt bekvämt som höggravid. Sen skulle vi lägga handen på magen för att verkligen vara säkra på att vi andades med magen. Rörde sig handen så gjorde vi rätt. Min mage rör sig definitivt inte när jag andades trots att jag andades med magen. Däremot rör sig handen, men det har inte ett dugg med nån andning o göra.

Ett litet test

Igår låg jag o funderade på en sak. Egentligen är det en sak som jag funderat på i perioder länge, men det är en sån där grej som får en att verka tänka på smått oväsentliga saker o folk skulle kunna säga åt en att skaffa ett liv istället. Men nu eftersom jag redan har ett liv o bra dagar är det ju ändå runt 20-talet läsare här inne så nu hoppas jag att minst 20 st funderar, testar o ger mig sina svar.

Om du har iskalla händer o stoppar in dom mellan låren för att värma dem, känner du då

1. Aaaaah, jävlar vad kalla händer jag har
2. Oooh, vad varma sköna lår jag har

Alternativt varma händer o nån annan kroppsdel dom är kall, välj själva.
Och varför känner man som man känner? Kna man känna båda? Kan hjärnan ta emot o känna 2 helt motsatta saker samtidigt? Min man himlar med ögonen o tycker jag är knäpp, men jag undrar. Sätt igång o testa nu!

Party party

Ikväll har jag varit på smyckesparty. Eller vad som skulle bli en kväll med vuxna människor, fika o fina smycken blev en kväll av kastande i bilen (för jag hade helt glömt bort det tills värdinnan ringde o undrade var jag var) nertryckande av fika och storhönan hängandes i kläderna. Men en fin armlänk blev det i alla fall. Design Lilla Lisa.

Lätta - om du har bestämt dig

Jag har velat fram o tillbaka nästan ända sen jag blev gravid (vilket i övrigt är typ ett år sen, tänk att man varit gravid ett helt år minus 2 veckor) om barnen ska gå kvar på förskolan eller inte.
Storhöna trivs bäst hemma, men samtidigt är det kanske sista chansen är socialisera sig innan förskoleklass. För hur trist det än är så är det svårt att hitta ett socialt liv till sina barn om dom är över 1,5 år om dom inte får gå på dagis. Och det sociala är något som hon verkligen behöver träna på. Men samtidigt har jag skaffat barn för att jag vill ha dem hos mig och ska man inte passa på o njuta innan dom börjar skolan om man kan? Som sagt har jag grubblat på detta nu hur länge som helst.

Idag har jag bestämt mig. Efter att ensam med barnen svängt in på Ica Maxi för att egentligen bara köpa smör har jag kommit fram till att dom absolut kommer få gå kvar på dagis. 30 min vid leksakerna, 3 min för att hämta smör. 2 som vill åt 2 olika håll o en som vill ha allt i hela affären o fick hon inte det så gick hon o höll emot kundvagnen så det var som att köra i gegga. Sen kan vi lägga till den andre som vid kassan (efter avstämning såklart) tyckte att hennes grej låg fel på bandet så hon gallskrek i ilska hela vägen till bilen.

Japp, det blir dagis för dom - utan tvekan.

Smutsiga små barn

Så här på kvällskvisten tänkte jag försöka rengöra datorn lite efter att 2 ungar pillat på den hela eftermiddagen. Om det ändå varit bara fingeravtryck o inte flottiga, kladdiga fingeravtryck. Man riktigt fastnar med sina egna fingrar när man ska försöka skriva nåt på tangentbordet. varför har inte deras föräldrar lärt dem att man tvättar händerna innan man pillar på saker? Ouppfostrade ungar...

Men det positiva är att jag hittat ett kortkommando för att slå upp google sök. Dessvärre fann google inget som matchade min sökning.

Nu ska jag in o spela barnens dataspel, igår fastnade jag 2 timmar framför Monster Inc-spelet. Sjukt kul o man kan inte dö, hurra för barnspel.

Badrumsnytt

Nu börjar det äntligen likna något.
Fast så här kommer det väl aldrig se ut iofs,
men drömma kan man väl få göra?
Då får vi skaffa större hus o vinna på triss först.
Dom har inte burit in möblerna än, men allt är klart för återställande iaf.
Det är rörmokaren som inte har tid förrän början på nästa vecka o skruva lite med rören eller vad han nu gör. Men så här ser det ut för tillfället just nu.

Grått "stengolv" o så lite gråa mönster på väggarna o bård.

Prata är överflödigt.

En gång läste jag på tjuvlyssnat om 2 tonårstjejer på bussen eller tunnelbanan eller var det nu var. Den ena fråga varför den andre såg så deppig ut. Den andre hade suckat o bett den förste läsa hennes facebook eller blogg eller nåt i den stilen.

Jag tänkte anamma detta med opratsamhet.

Men ikväll kommer jag veta exakt vilken tidpunkt min man väljer att läsa min blogg. Jag har nämligen köpt honom en liten överraskning. Den börjar på B och slutar på Jerry.

Öka på oddsen

Idag stod jag inte ut längre. Med barnen på dagis tog jag ett djupt andetag o bestämde mig för att utmana duschkabinen. Det är som att försöka klämma tillbaka kaviar IN i tuben igen.

Men samtidigt tänkte jag att om det nu är snickarens tur o komma o sätta upp lister o så så borde det vara större chans att han kommer idag om jag duschar, eftersom alla lister ligger i källaren utanför duschen o det finns ingen dörr. Oddsen är ju större om pinsamheter kan inträffa men "tyvärr" fick jag duscha ifred.

Nu ska jag ringa o spela dum o tro att det är min uppgift o tala om att mattläggaren är klar, förhoppningsvis talar han då om när snickaren kan komma.

Javisst

- Jag stannar till i Leksand på vägen hem från Borlänge o ser lite hockey. Går det bra älskling?

- Ja absolut, gör det du!

Tror han börjar ana ett mönster. På onsdagskvällar går allt bra.
Moohahahaha, tv:n ifred alltså ikväll.

In da hood

Jag verkligen bävar för varje gång jag ska duscha. Jag kommer ju för fan inte in i duschkabinen. Och lyckas jag mot all förmodan ta mig in så återstår paniken över att kanske inte ta mig ut igen.

Först tänkte jag att jag skulle klara mig tills dom var klara i badrummet eftersom jag hoppades på denna vecka, men nu ser det ju kanske lite mörkt ut. Så kanske måste jag krångla in mig en sista gång. Men hur som helst så kan jag inte vara ensam hemma med barnen då duschen står i källaren och idag var jag tvungen ut o handla.

Så för att ingen skulle behöva se mitt icke tvättade hår på 3 dagar och det inte riktigt var mösskallt ute så fick jag bli värsta "Elin in da hood". Så om nån vill värva mig till nåt gäng så talar jag om det redan nu - jag är alldeles för upptagen med att våndas över min personliga hygien för att hålla på o ränna ute på stan o vara tuff.

Havrerade förhoppningar

Ni vet hur jag hoppades på att badrummet skulle vara klart denna vecka.

Just det - helt kört!

När jag kom hem idag meddelade maken att hantverkaren tyvärr meddelat att den som beställt bården mätt fel, alternativt den som skurit till bården mätt fel för den var för kort. Och eftersom det tydligen inte är sån bra idé o skarva i badrum så måste dom beställa en ny. Alltså tar det typ hur lång tid som helst till innan vi kan ha inflyttningsfest på toa.

Lyxfru vs trashfru

Den här stackars hantverkaren som sliter i vårt badrum måste ju tro att vi är värsta lyxfamiljen ju. Vi är alltid hemma. Barnen också. Dessutom strosar vi runt i pyjamas till lunch. Ibland är vi till o med hemma båda två utan något till synes viktigt att göra. Att han har råkat pricka in en vecka då storhöna varit sjuk är ju inte riktigt vårt fel.

Eller så tror han att vi är värsta socialfamiljen utan jobb att gå till, som bara driver runt på dagarna o inte har ett skit för oss förutom att strunta i om barnen klär på sig eller inte.

Fast jag gillar första versionen bättre.

Fast det jag gillar allra mest, det är att när han gick för dagen idag så sa han "nu är det nog klart imorgon ska du se" så jag tänker mig denna vecka iaf. Borde väl vara rimligt.

Totalt oroligt inlägg

Jag förstår inte hur folk kan hysa viljan och sträva efter att deras barn ska somna själva. Att man vill stå utanför dörren o höra barnen gråta i strikt 5 minutersmetod-anda exempelvis.

Min 2,5 åring vaknade halv 10 i morse. Eller det var då jag började försöka dra henne ur sängen iaf. Det tog ytterligare 10 minuter innan hon öppnade ögonen efter att ha rynkat ögonbrynen o viftat surt åt mig och sen tog det 10 minuter till att få av henne täcket.

Så ikväll hyste jag inga större förhoppningar om att få henne i säng i vanlig tid men bara en halvtimme senare än vanligt låg hon stilla med sina stora ögon o tittade sömnigt på mig. Finns det nåt mer rogivande och som fyller hela hjärtat med kärlek, som att se ett litet barn kämpa med att hålla ögonen öppna medan man stryker dem i pannan? Att sen se hur dessa trötta ögon går igen o känna hur hela kroppen blir slapp. Varför vill folk missa det?

Och för mig känns det som ett bättre sätt att somna in på, än att vara ledsen o orolig ensam i ett mörkt rum? Jag kanske gör skäl för namnet hönsmamma men jag finner frid i att se mina barn somna in i lugn o ro, i trygghet o värme. Och det är rätt fantastiskt hur jag får den här upprymda aha-känslan varje gång jag ser dem sluta ögonen. Inte varje dag orkar jag stryka o klappa och inte varje dag vill dom att jag ska göra det, ibland vill nån hålla handen eller bara veta att jag sitter nära, men varje gång jag får stryka dem till sömns fylls jag av denna tacksamhet.

Tack för att jag får se er somna!

Är det ok att baka äppelpaj utan äpplen, eller blir jag tvungen att skylla på att det är nån knasig gravid-craving. Jag gjorde en asgod äppelpaj igår men äpplena kan jag gott hopp över. Idag ska jag nog bara grädda deg. Som små muffins kanske. Sen proppa i mig o gå upp 25 kg till.

Hur svårt ska det va?

Om jag nån gång ska skriva anonyma inlägg nånstans så kommer jag avslöja mig på ordet "inte".

Likt en signatur kan man direkt ana att det är jag som varit framme om det står itne istället för inte.

Kanske itne så dumt

Kanske skulle det finnas speciella föräldrautbildningar för män. Kvinnor i ena rummet får profylax och männen i ett annat rum kan få genomgå detta innan förlossningen.

Hur kan saker försvinna bara så där?

Varför är jag så jäkla effektiv för? Jag får ju inte ens lön för mödan. Städade undan en hel del grejer inför onsdagens kalaskväll, och inser nu att jag även städat undan laddaren till den alldeles nya mobilen. Så nu får jag använda den gamla mobilen iaf (fast den var bättre, men det är ju alltid roligt med nytt) för jag kan inte ladda den nya.

Ballonger

Antar att de flesta läst eller hört om pojken och ballongen. Jag kände inte till det igår då jag gick in på föräldrasajten familjeliv o hittade ett inlägg där trådstartaren undrade hur det skulle gå för pojken i heliumballongen som svävade bort. Och tänk gud förbjude om den steg så högt att lugten tog slut eller han frös ihjäl.

Min första tanke var en pojke i en vanlig ballong som i ballongerna vi hade på kalaset i onsdags. Fast lite större kanske o med helium i då. Och hur fan hade han lyckats ta sig in i en ballong?
Hade någon blåst upp ballongen efter att han krånglat sig in? Som ni förstår var frågorna många och bilden i huvudet var helt omöjlig att få ihop. Jag blev bara full i skratt.

Men sen la någon vänlig själ som tyckte jag var lite okänslig ut en länk, så även jag kunde se att det inte rörde sig om en liten kalasballong direkt. Men tänk er själva om ni skulle komma hem från McDonalds med en sån där ballong på en pinne o så skulle det sitta en liten pojke i. Skulle ni då inte undra hur han tog sig in?

På gång

Sen är det ju jättekul att det nu väl dräller in stora killar här o fixar med badrummet. Men det är mindre kul när ungarna frågar högt om varenda en som kliver innanför dörren är kille eller inte, har dom snopp eller inte?

Alternativ fyllning

Usch, det har kommit ännu en ny läsare hit. Eller usch? Det är förstås jätteroligt, men jag känner ändå pressen att nu måste jag ju underhålla bloggen lite mer än vanligt. Måste verkligen hitta på massa saker i livet så så mycket som möjligt kan gå fel, för inte är det kul o läsa om vad vi åt för middag igår.

Men jag kan iofs berätta om efterätten igår. Eftersom det var makens födelsedag o vi firade 8-årsdag så slog vi på stort. Barnen krävde tårta o ballonger eftersom det var födelsedag, även om maken själv tyckte det verkade lite överdrivet med ballonger. Men är det kalas så är det.

Storhöna bestämde en rosa prinsesstårta för även killar kan få vara prinsessor om dom vill. Så det det blev den klassiska med banan o jordgubbe o så färgade vi grädden lite rosa. Som topping föreslog hon mandariner, bananer, vindruvor och munkar. Det blev de 2 förstnämnda. Kanske skulle ha blivit lite mäktigt annars.

Hon frågade vad pappa ville ha och jag tror han skojade när han sa att han ville ha en kaffe o öl-tårta, men eftersom man får önska fritt på sin födelsedag gjorde vi vårt bästa. Nån god ölfyllning hittade jag inte och jag ville inte ta guinness-marinaden för kött i kylen, men väl kaffetårta fick han. Men den blev faktiskt en succé. Inte hos mig, men alla andra verkade gilla den. Så det kanske inte blev så tokigt trots allt.

Förvarning

Tänkte blogga en massa igår. Men sen fick dan så fort med massa o göra att jag tror fan jag fick förvärkar på kvällen så jag var tvungen o lägga mig med en alvedon o försöka slappna av. Vill inte ha en bebis 9 veckor för tidigt tack.

Men vad jag tänkte blogga om efter att ha försökt vända det hela till nåt positivt (eftersom jag är en äcklig "se glädjen" människa) är förbannade jävla män som är ute o leker med pistoler. Eller gevär eller vad fan dom nu använder.

Om ni undrar över varför ni inte får se bilder på vårt nya fina badrum, så kan jag tala om att det beror på att allt dom har gjort de senaste 3,5 veckorna är jämnat till golvet lite med spackel typ.
Eftersom jag ringde för 2 veckor sen o dom sa att dom skulle börja förra veckan, men då lyste med sin frånvaro så ringde jag igår. Rösten i telefonsvararen meddelade då att hela veckan befinner dom sig på älgjakt. ÄLGJAKT?!? Finns det verkligen inga viktigare saker i livet än o döda djur? Som att ge mig mitt badrum tillbaka till exempel.

Men det är som om universum känner på sig att jag fått nog nu för nån timme senare ringde det en herre o undrar hur man hitar hem till mig. Så nu verkar det hända något iaf. Imorse smög de in så tyst o fint så när vi kom ner för frukost var de i full gång.

Tandlös

Lillhöna bad o få se på mina tänder i morse.

- Men du har ju inte tappat några tänder, mamma
- Nä, varför skulle jag gjort det
- Men du ska ju åka till skolan nu ju

Tror hon hade hört min o Storhönas diskussion om att när man går i skolan så börjar man tappa tänderna.

Biverkningar gillar vi

Idag blev skoldagen ganska kort. Den gick från ett hastigt barnmorskebesök kl 10 till barnmorskan, läkaren med storhönan o hennes hosta kl 10.30 och 14 utbrott på vägen, apoteket för medicin o affären för frukost till att vara hemma strax innan 12.

För rethostan på kvällen fick vi något som ofta kunde orsaka dåshet o trötthet hos just barn.

Och vad var problemet? Skulle det vara en neg biverkning menade läkaren eller?

För första gången nånsin somnade hon innan Alfonssagan var slut, har inte ens hänt i friskt tillstånd. Tack doktorn!

Om hon bara kunde lägga in det där lilla ordet i början som skulle förklara allt

Snart ringer de väl från dagis för att höra hur vi har det här hemma egentligen. Hur står det till? Har vi det bra? Harmoniskt? Är vi stressade?

Storhöna har nästan lämnat Madickens lortjänta o djävulunge bakom sig, men talar glatt om att pappa är jätte jätte arg hela tiden o bara skriker o skriker. Sen blir han jätteargast!

Fast jag litar på att de är bra pedagoger som undrar vad pappa säger då o att de kan sin barnlitteratur, för hon citerar gärna ordagrant vad pappa säger. Och det han säger väldigt argt är Ska bara, ska bara - jag blir galen på ungar som ska bara. Kom nu för sjutton gubbar!

Vems pappa?

Tänkte även gå en liten snabbkurs i fotoredigering.
Så pass mycket man orkar lära sig trött i huvudet efter att barnen somnat iaf.
Så ni kanske få stå ut med ett par amatörmässiga bilder som jag försökt göra nåt av ett tag, innan jag tröttnar o lägger ner skiten o kör vanliga fula bilder istället.

Jag gillar höstens färger. Jag gillar den klara luften. Absolut. Och jag gillar vår mäktiga hängbjörk.

Men jag gillar inte frost o kallt



Is på fågelbadet

Visst lät det fint med fågelbad? Om man fotar nära så är det ju ingen som ser att det är den gamla ihopknölade poolen från i somras som inte direkt blev så flitigt använd, och som ingen ännu orkat packa ihop o kört till sopstationen.

Dumma människor

När det kommer hem folk hit så brukar jag börja med att tala om att vi håller ju på o göra om vårat badrum här nere, vilket gör att det är lite rörigt just nu. Vet inte varför men folk brukar köpa det rätt bra. Jag är helt förvånad faktiskt. För när man börjar kolla runt vad som ligger i hallen med omnejd så är det bland annat leksaker, en gammal kartong efter en ikeamöbel jag skruvade ihop förra helgen, kläder, papper, pennor, kamera, aloe vera grejer, gosedjur, en krycka, en sophink (tom) och diverse nyinköpta prylar till bebisen.

Inte nån av dessa grejer hade ju normalt legat inne på toaletten om man säger så.
Men så länge jag kommer undan med renoveringsursäkten så kör jag väl vidare på den...

Jo, det var nog så. Tänker man efter så verkar det rätt rimligt ändå!

Pessimistiska unge

Hela familjen har hakat upp sig på "nu är det dags för fredagsmys". Ni vet reklamen för OLW eller vad det nu är för nåt, chips iaf.

Storhönan går runt och skrålar för fulla muggar att nu är det minsann slut på veckan o att det är dags för fredagsmyyyyyyyyys. Lillhöna däremot går glatt efter o sjunger "nu är det dags för veckan, nu är det slut på fredagsmys" för full hals.

Passar på

Nu ska jag passa på medan jag kommer ihåg det oxå. Hörde på radio att några i nånstans (kommer inte ihåg om det var Västerås eller Nyköping eller var) hade tagit sig an uppgiften att samla ihop alla 50-öringar o skänka dem till välgörenhet, eftersom 50-öringarna ändå försvinner snart. Jag vill uppmuntra till samma sak faktiskt. 50-öringarna känns ju inte så där värst värdefulla, inte så man skulle sakna dem dagen efter om man tänker från dag till dag. Om man nu lägger alla 50-öringar i en påse så dom inte syns o sen skiter man i o räkna dem så man inte lockas av pengarna eftersom 800 femtio-öringar trots allt är 400 spänn (om man nu lyckas få ihop 800 slantar förstås) o sen skickar man iväg dem till nån som är i behov av skiten mer än man själv. Även om jag bara lyckas samla på mig 24 femtio-öringar så ska jag nog fan haka på denna utmaning. Gör det du med!

Sjukt värre

Antar att jag borde blogga lite så mina stackars 11 intresserade hänger sig kvar. Har inte bloggat på en vecka ungefär märker jag. Undra vad jag ska skylla på? 3 långa skoldagar kanske? Livet? Familjerelationer? Graviditeten kanske?

Att man är på smällen funkar alltid, men det är o andra sidan nåt jag dras med jämt o tidigare har jag ju lyckats blogga ändå. Men har haft huvudvärk hela veckan o igår var vi med klassen på Säters mentalvårdsmuseum (fanns inte heller i ordlistan, men den föreslog vackert "antifundamentalist"?!?) Kan det ha varit för att jag stavade museum fel?

Det var jätteintressant iaf men jag var långt hemifrån o hade glömt min alvedonkarta som har varit min bästa vän ett tag. Dessutom krävs det att man är någorlunda social när man sitter i en minibuss, så lite kämpigt var det.

Maken är oxå sjuk, så sjuk att det helt passerar en förbi att Djurgården gör mål när man är i rummet bredvid. Normalt sett brukar ett mål följas av något slags "JA" eller "härligt!" Men nu hördes alltså inte ett ljud. Han är nog på dödens rand. Säkert nån grissjuka eller nåt.

Idag var det -2 grader o jag fick skrapa bilrutorna. Blir man klassad som fåne om man börjar använda kupévärmaren redan nu i oktober? Jag hatar kyla, jag hatar vinter, jag hatar snö o is. Jag skulle inte sakna den svenska vintern och skidåkning o dom växlande årstiderna det minsta om jag lyckades övertala mannen att flytta utomlands. Skulle bara sakna familjen.