Det är nåt magiskt med djur

Nu har äntligen Sigge flyttat hem till oss. Än så länge bor han ute i carporten och när våren kommer får vi börja projekt riktigt hus med trädgård till herr Kanin. Tack o lov har hönornas farfar som är snickare lovat hjälpa till även om det var hörsägen från farmor ;-)

Men Storhöna är själaglad och det är fantastiskt hur hon är med honom. Och det hjälper till förstås att det verkar vara den lugnaste och mjukaste kaninen i världen. Hon vill helst kolla till honom en gång i timmen så nu funderar jag bara på hur jag ska få henne att våga gå ut själv så jag slipper ränna ut i snön i tid o otid...