fredag 14 december 2012

Snart smäller jag av

Jag kräver inte att hela världen ska anpassa sig efter oss o våra barn men jag börjar ruttna rejält på grannarna och jag ska förklara varför. Dom gillar raketer. Raketer, smällare och en o annan hemmagjord bomb har nog passerat oxå. Och det är inte första året vi är irriterade. Det brukar vara värst dagarna runt nyår, det smälls i ca en vecka och med sådär lite lagom mellanrum på dygnet, läs på eftermiddagen, kvällen, runt kl 22 och 04. I år började de smälla ovanligt tidigt. Närmare bestämt i kväll redan.
Så här såg nog deras kväll ut:

Kl 22: Vi går ut o smäller en raket eller två, skitskoj!

Så här såg min kväll ut:

Kl 21: Vi kommer äntligen i säng (alldeles för sent egentligen). Miniägget som somnade i soffan tidigare under kvällen känner sig inte jättetrött och därför tar det inte 10 minuter att somna som vanligt. Storhönan som däremot är JÄTTETRÖTT för vi var uppe extra tidigt för att se småbarnen lussa på dagis, hon får panik över att hon ska hinna somna innan jag hinner komma och klia henne på ryggen. Ve o fasa om hon kommer somna för sig själv. Hon börjar sucka o stöna o klaga över att miniägget aldrig kommer somna. Kämpar med näbbar o klor för att hålla ut tills jag kan komma till henne trots att jag bara ligger med en liten syster emellan. Klockan börjar nu närma sig 21.40. Jag säger åt miniägget att ligga lite själv och blir förvånad över hur bra det går. Hon somnar. Storhönan är nöjd, jag känner hur hon slappnar av, mamma är nära.

21.50: Mamma Mu-sagan är slut. Storhönan rycker till o får åter igen panik. Hon har inte hunnit somna innan sagan är slut. Hon somnar alltid innan sagan är slut. Är sagan redan slut! Vi sätter om sagan och hon somnar igen.

22.00: Storhönan rycker till. Rädd. Vad var det. Jo det var en förbannad, jäkla raket alldeles utanför fönstret. Varför smäller dom raketer, undrar hon. Jag vet inte. Det är inte nyår, påpekar hon. Nej, jag vet, säger jag. Miniägget har oxå vaknat av smällen. Hon blir rädd och jag måste rulla över till henne. Storhönan bryter ihop, jag låg ju hos henne och hon är ju så trött. Jag ser hela min redan halva fredagskväll gå om stöpet. Att kunna sitta i soffan en liten stund utan vakna barn är liksom rätt skönt. På vardagarna orkar jag knappt. På helgerna hoppas jag in i det längsta att barnen ska somna innan mig och att jag ska orka ta mig upp ur sängen.

Jag hör att Tuppen klampar ner i källaren. Ute blir det tyst. Tack o lov. För ikväll. Men jag vill inte ha det så här i ett par veckor framöver. Kan de inte bara smälla av runt nyår som alla andra. Jag gillar egentligen raketer. Jag är barnsligt förtjust i att stå i fönstret o titta på alla färger som fyller himlen på tolvslaget. Men jag känner verkligen inte för att en enda raket ska få förstöra en hel kväll (eller natt då de smäller senare) i flera veckor. Dessutom bryter de en massa regler rent lagligt sett. Vad gör man med såna här grannar?

2 kommentarer:

Eva Sk sa...

Hej !
Man pratar med sina grannar o talar om vad/hur barnen mår när det smäller runt knuten .
Eller bjud hem dom så att dom själva får se/höra hur ni får kämpa med era barn
Lycka till !

hönsmamman sa...

Jag ska skriva ett brev till dem o förklara. Och ta reda på vilka regler som gäller i vår kommun utöver åldersgränserna.