Där ligger stenen

Jag är en väldigt lättpåverkad person. Räckte med en väldigt smickrande kommentar under förra inlägget för att jag skulle besluta mig för att skita i o ha bloggpaus. Har aldrig varit så värst mycket för trender iaf.

Men jag tänker inte starta mina nybrutna ord med roligheter som öst ur barnen eller dråpligheter som att jag tar fel på låt när jag tror mig höra "vår låt" på radion. Mannen som rättar mig gör att det slutar med att jag sjunger with or without you, I dont care, 'cause I still haven't found what I'm looking for. Men borde få poäng för att jag kom ihåg den rätta låten då jag uppenbarligen är värdelös på att komma ihåg min egen bröllopsdag.

Ikväll ska jag blogga om vårt Ultraljud.

Trodde inte jag var så nervös men med tanke på hur det gick sist men i bilen på väg in kände jag mig alldeles yr. Ville helst vända om, men samtidigt ville man ju inget annat än veta. I början stirrade jag bara på skärmen, försökte upptäcka svarta fläckar, cystor, och vad hon sa vet jag inte. Sen började jag lyssna lite o hörde då hur hon förklarade hur allt såg så bra ut. Hjärtat tickade, vatten fanns o alla organ som inte hittades sist syntes fint. Då lämnade jag försiktigt stenen som bott i hjärtat under britsen o lät den ligga där. Känns som om jag hållit andan i 18 veckor nu, dags att börja andas med andra ord.

Skulle ha lagt in en liten bild men jag orkar inte dra igång scannern så den får komma sen. Men en till synes frisk o kry liten krabat viftade vilt omkring sig och vinkade frenetiskt, men knep ihop benen o vände rumpan till så kika på de könstillhörande området gick den icke med på. Men det var en snäll barnmorska som letade länge o väl. Hon förstod hur viktigt det var för mig.

På kvällen när vi skulle sova kom 1000 frågor ur Storhönan. Är bebisen i magen eller under tröjan? Vad äter bebisen, hur får den mat i sig, blir den inte hungrig? Har den inga kläder, fryser den inte? Sover den nu? Måste jag sova om bebisen inte sover? Vad har den för ögonfärg? Kan den se nåt i magen? Kan den se vad vi åt till middag?

Tack o lov inte en enda fråga om hur bebisen kom in i magen eller ännu värre - hur den ska komma ut! För hur dom kommer ut är för mig lika otänkbart varje gång. Logiskt sett borde det ju liksom inte gå kan man tycka.