Tand-vakt

Storhönan har en lös tand. Det började redan för en månad sen att hon hade lite ont i en tand när hon åt. Man blir nervös att ungen har ett hål redan i späd ålder o borstar lite extra. Efter några dagar kryper det fram att den är lös och man pustar ut. Jag pustar ut - för storhöna börjar dagar av skräck och panik. Men hon anpassar sig och snart märker hon inte av tanden. Hon tuggar på sidan och allt flyter på i ren rutin.

Så kommer vi till den oundvikliga dagen då tanden verkligen är lös. Man kan vicka rätt rejält och hon kan inte förtränga den längre. Och hon hatar verkligen att tappa tänder. Det är värre än att käka mask och gå på glödande kol. Inte för att hon gjort nåt av det sistnämnda men ändå... Nu har den varit så där lös i en vecka och hon vägrar gå till skolan för tänk om hon tappar den i skolan ve o fasa. Tur att det är höstlov och jag har uppgifter jag kan göra bara hon sköter sig själv.

Men nu har den hängt i koagulerat saliv typ i 2 dagar och jag FATTAR inte hur tanden kan sitta kvar varje morgon när vi vaknar. Det är som att hon vaktar den där tanden med sitt liv. Ibland pratar hon utan att röra läppar eller tunga så man hör inte ett ord hon säger.

Förr brukade jag slå vad med Tuppen när tänderna skulle trilla men jag har lärt mig att även om tanden går att vrida 180 grader och tippa så den ligger ner på sidan så kan det ändå ta upp till en vecka. Men på måndag måste hon till skolan så håll tummarna.