Lik i diket

Trots att jag misstänkte det fick jag det bevisat att det är kolsvart nu på morgonen vid 4-tiden. Och vid varenda buske eller skugga eller gud förbjude människa hoppar hjärtat trippla slag. Jag är sjukt mörkrädd utomhus. I morse var jag säker att jag skulle bli anfallen o sliten itu av vargar, anfallen av en galen yxmördare eller skjuten för att jag bevittnade den galne yxmördaren i full gång med nåt annat stackars offer. Inte fören strax efter 5 började det bli behaglig belysning ute även om det förfarande var mörkt. Och om jag inte blir mördad eller vargmat så lär jag snubbla över döingar. För det är alltid de som är ute tidigt med hunden eller tidningsbudet som gör dom där upptäckterna som man läser i tidningarna om.  Jag vet inte hur jag ska överleva nästa vecka.