lördag 6 oktober 2012

Föräldrar rasar

Föräldrar rasar. Skolfotografen erbjuder retuschering. När vi vuxna tänker retusch tänker vi linjer, fettvalkar som suddas ut med andra ord, näsor som försvinner, läppar som fylls ut, ögonfransar som magiskt blir längre och tjockare, kindben som höjs, ben som plötsligt blir skylånga och en rumpa som lyfts lite.

Föräldrar rasar, men det skolfotografen erbjuder är att ta bort snor, mjölkmustascher och rivmärken typ.
Personligen tycker jag att riv- och blåmärken kan vara charmiga att ha kvar och minnas över men jag förstår föräldrar som känner med en suck att "va fan-har-Kalle-rivit-dig-igen-och-mitt-på-kinden-och-det-är-fotografen-imorgon" eller "var-du-tvungen-att-trilla-precis-innan-fotograferingen". Men jag skulle nog mer tycka det var synd att inte fotografen eller förskolläraren bredvid inte torkade bort snoret precis innan fotot tas. För jag tror knappast vi kommer ha en bunt barn om 20 år som frågar sina föräldrar "varför hade jag blå ögon som barn" eller "tänk att jag hade sånt där ljust lockigt hår som liten, nu när det är alldeles råttfärgat och rakt". Fan, visst ska barn få vara barn och alla barnär fina som de är men det handlar om att ta bort lite snor, inte att ändra barnets utseende på något vis. Barnet kommer känna igen sig själv som större och det kommer finnas miljoner bilder i dagens digitalkamerasamhälle med snorbilder. En liten bild kan väl få vara snor o kladdfri om man nu väljer det själv.

Och det handlar inte om att förmedla ett budskap att alla är underbara trots hängande snor. Det är inte att sända budskap om att man måste göras om för att duga. Det handlar om snor va fan. Ingen förälder kommer säga till sina barn när de blir äldre att "ja, ,egentligen hängde det en massa snor under näsan". Bilden kommer passera som vilken bild som helst. Om fotografen hade börjat erbjuda retusch av födelsemärken och ärr då hade jag förstått ett visst mått av raseri, men nu handlar det om kråkor och slarviga föräldrar som glömmer att torka bort frukosten från munnen.

2 kommentarer:

Cin sa...

HÅller med dig fullt ut!
Har varit med stor fasa inför skolfotograferingen vid både munsår och "torka snor med fel papper" märken under näsan som jag önskat ej vore där så jag haft kort från även det året.

En av de bästa bilderna är dock Emilias första, när de tog henne från matbordet och hon grät så bilden ser ut som en "gråtande barn" tavla. Retuschering där hade förstört den bästa bilden av de alla :-)

hönsmamman sa...

Helt klart Cin. Att minnas en bild med "åh, du var så liten o var lite rädd för fotografen så du var alldeles tårögd" eller what ever kan vara hur sött som helst, men en snorkråka lämnar inget direkt att minnas efter 20 år.