Föräldrar rasar

Föräldrar rasar. Skolfotografen erbjuder retuschering. När vi vuxna tänker retusch tänker vi linjer, fettvalkar som suddas ut med andra ord, näsor som försvinner, läppar som fylls ut, ögonfransar som magiskt blir längre och tjockare, kindben som höjs, ben som plötsligt blir skylånga och en rumpa som lyfts lite.

Föräldrar rasar, men det skolfotografen erbjuder är att ta bort snor, mjölkmustascher och rivmärken typ.
Personligen tycker jag att riv- och blåmärken kan vara charmiga att ha kvar och minnas över men jag förstår föräldrar som känner med en suck att "va fan-har-Kalle-rivit-dig-igen-och-mitt-på-kinden-och-det-är-fotografen-imorgon" eller "var-du-tvungen-att-trilla-precis-innan-fotograferingen". Men jag skulle nog mer tycka det var synd att inte fotografen eller förskolläraren bredvid inte torkade bort snoret precis innan fotot tas. För jag tror knappast vi kommer ha en bunt barn om 20 år som frågar sina föräldrar "varför hade jag blå ögon som barn" eller "tänk att jag hade sånt där ljust lockigt hår som liten, nu när det är alldeles råttfärgat och rakt". Fan, visst ska barn få vara barn och alla barnär fina som de är men det handlar om att ta bort lite snor, inte att ändra barnets utseende på något vis. Barnet kommer känna igen sig själv som större och det kommer finnas miljoner bilder i dagens digitalkamerasamhälle med snorbilder. En liten bild kan väl få vara snor o kladdfri om man nu väljer det själv.

Och det handlar inte om att förmedla ett budskap att alla är underbara trots hängande snor. Det är inte att sända budskap om att man måste göras om för att duga. Det handlar om snor va fan. Ingen förälder kommer säga till sina barn när de blir äldre att "ja, ,egentligen hängde det en massa snor under näsan". Bilden kommer passera som vilken bild som helst. Om fotografen hade börjat erbjuda retusch av födelsemärken och ärr då hade jag förstått ett visst mått av raseri, men nu handlar det om kråkor och slarviga föräldrar som glömmer att torka bort frukosten från munnen.