Såja vännen

Ibland är det himla gulligt att sitta o lyssna på sin 3,5 åring. Man ler liksom lite inombords när man hör hennes ena gubbe säga till den andre att "hej gummelumman, är det bra med dig vännen?" eller hur hon svarade mig när jag ropade på henne för vi skulle gå över vägen: Jadå, gumman, jag kommer nu *S* Man tycker att hon är så himla stor o söt när hon klappar lillasyster på huvudet o säger "så ja vännen, snart blir det bättre, det är ingen fara vet du"
Ibland klappar hon mig på huvudet o säger "såja gubben" o sen skrattar hon för att hon vet att gubben säjer man till pojkar... Idag när vi skulle åka med katten till veterinären så skrek katten så i bilen o man hör hur storhönan från baksätet lugnar: såja gubben, jag vet, men vi är snart framme. Det är ingen fara vet du vännen. Sen övergår det till ett såja, nu får du lugna ner dig vet du. Det är ingen som orkar höra mer på dig! Lät ju inte riktigt fullt lika roligt.


Sen när gubbarna blir tillfrågade om hon ska tvätta öronen på dem i arg ton? Varför lyssnar dom inte på vad hon säger? Säger jag verkligen så undrar jag då? Ja, det har nog hänt. Just örontvättenhotet kommer jag ihåg uppstod en dag då hon upprepade gånger helt sonika puttat lillhöna till golvet o var i full färd att knuffa henne ner för trappen. Då tröt både tålamodet o den pedagogiska lusten. Och det var ganska effektivt hot oxå för hon hatar att råka få vatten i öronen när vi tvättar håret. Men när man hör henne säga det till sina gubbar inser man ju att det låter inte så värst trevligt så nu får jag nog komma på nånting annat. Nånting bättre men med samma effekt - att hon lyssnar i 5 minuter. Mer än 5 minuter kan jag nog inte begära, hon är ändå bara 3,5 år *S*