PÅ LANDET HAR MAN HÖNS

Jag är förkyld. Så där riktigt döförkyld som det liksom nästan inte är möjligt att vara. Riktigt jobbigt. Och jag hoppas att jag är bättre imorgon kväll då storhönan ska träna innebandy. Första gången var hon arg som ett bi, bröt ihop och var sur för att de andra inte lät bli bollen o lät henne göra mål. Och när hon väl fick bollen kom de andra o tog den o det var ju inte så snällt, tänker dom inte på mig, lät det då. Sen ville hon hem. Hemma förklarade vi reglerna lite mer ingående och andra gången var hon jätteduktig o glad hela träningen. Hon fick bollen då o då o blev av med den lika fort men hon var lycklig - hon var med, och hon hade roligt. Hon sken till o med upp själv när hon sprang förbi mig en gång o ropade till mig "mamma, jag ger inte upp den här gången - ser du!" Så om jag säger att vi inte kan åka imorgon för att jag är sjuk lär det bli ledsamheter... Bara o trycka i sig alvedon o se glad ut med andra ord. Tjingeling med er - nu ska jag curera mig med te o apelsiner...