Moment

- Mamma, snart lämnar jag dig.
Storhöna klappar mig ömt på kinden och jag ser djupt in i hennes ögon.
Snart är jag vuxen, förklarar hon. Och innan jag ens hunnit protestera med att inflika att hon faktiskt bara är 7,5 år så frågar hon: men jag tänker inte flytta så långt bort. Kanske bara till Mora...

Det låter ju betryggande då det bara skulle innebära ett avstånd på 1,5 mil. Kan man överleva. Sen blir det en liten paus. Jag ser att hon tänker. Sen säger hon

- När jag blir vuxen och bor i ett eget hus, då kanske jag vill ha barn. Jag tror att jag har ändrat mig, det skulle nog vara roligt med barn. Men kan jag ringa till dig då när jag behöver åka till sjukhuset?

- Du kan alltid ringa din mamma, hjärtat. Jag ringde ju min mamma när jag behövde åka till sjukhuset.

- Kan man alltid fråga sin mamma?

- Man kan alltid fråga sin mamma.

Sen log hon som om en sten hade lyfts och kramade om mig.

- Och oroa dig inte, sa hon. Jag ska hälsa på dig ofta! För barn vill hälsa på sina föräldrar.

- Och föräldrarna vill alltid träffa sina barn, sa jag!