Vi hade ju fått ledtrådar av älvorna om ett äventyr. Under hela våren/sommaren har vi funderat och klurat på vad de kan ha menat. Så här löd ledtrådarna:
En junikväll så röd och ljum
en älva flög sin väg så stum
en gåtfull skatt hon nyss grävt ner
bara barnens ögon nu ser
Vägen dit ni redan vet
förr om året där vilade ett paket
en hemlighet snart skall dagas
men med tålamod det måste tagas
Jag vet att ni väntar med spänning och iver
men gastarna ännu i vattnen river
Det som vilat i mörker kommer snart i ljus
allt ligger gömt i ett stort rött hus
När vi hade följt spåret och hittat yttterligare en ledtråd nedgrävd i skogen började funderandet. På den ledtråden stod det:
Huset ni känner där spökena bor
tiden är långt bort, men närmare än ni tror
En resa skall lösa mysteriet med mina ord
ni kommer glömma, men minnas vid fädrens bord
Och vi letade hus i Stokholm utan framgång. Och vi har letat hus hemma utan framgång. Men helt plötsligt i affären dagen innan vi skulle åka till stugan stannade Storhönan upp. Hon stod helt stilla o ögonen lyste. "Mamma" utbrast hon. I Sjöändan finns det ju ett stort gammalt rött hus som du alltid kallar för spökhuset!
Och visst gör det det. Både Lillhöna o Storhöna hade knappt tid att hälsa o packa upp innan de skulle in och leta.
Storhönan har hämtat nyckel och håller på att låsa upp |
Försiktigt går de in, det är ju trots allt ett spökhus |
Hm, var ska vi börja leta? |
Vid bord, kommer Storhönan på |
Ingenting. Kanske på vinden. Kanske i den stora skattkistan? Nej, till slut hittade vi något konstigt i en gammal låda som stod på ett skrivbord i hörnet av vinden |
Nu är vi hemma för att samla ihop flytvästar, spadar och annat man kan behöva när man ska ge sig ut på skattjakt. Om två veckor åker vi upp igen och ser om vi får i båten så vi kan ta oss ut till ön där skatten tydligen skall vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar