Kom, vi smiter

Imorgon kommer Storhönas braiga kompis tillbaka o leker. Vi bodde på samma område i Stockholm o efter ett par promenader till ICA 10 min bort lärde vi oss ganska snabbt att dom 2 ihop gjorde promenaden genast 30 min längre o lite mer spännande. Att tissla o tassla för att sen springa allt man hade ifrån sina mammor var livet på en pinne. Att ha en stor valross med foglossning o barnvagn springande efter sig var dödskul. Att valrossen svor inombords o var livrädd för att inte hinna fatt sin gullunge innan vägen 200 meter framför, samtidigt som hon försökte hålla sig lite för skratt var inget en 2,5-åring såg som förmildrande. Tur att kompis mamma var lite hurtigare än en själv. Allt kompis gjorde skulle hon göra o allt hon gjorde ville kompis göra. Att det nu är nästan 1 år den dom sågs kan man knappt tro. Vi träffades i förra veckan o efter lite blygt trevande mellan tjejerna så hörde kompis mamma hur det viskades "kom, vi smiter" o en glad höna hakade gärna på förstås. Men det är jätteroligt att dom leker o har kul o som sagt imorgon kommer dom förbi igen. Det ska bli regn, regn o åter regn o förhoppningsvis stämmer det. Då kan vi vara inne o låsa alla dörrar =)