Nu har jag fått ur mig snöhatet - nu kommer vi till dagens höjdpunkt

Idag hade förskolan sitt årliga wasalopp. Alla barn som tog sig runt spåret blev lovade guldmedaljer. Storhöna som gick o lade sig igår helt frisk, vaknade imorse o grät. Hon kände sig snorig och hon hade sett fram emot den här guldmedaljen ett helt år. För förra året fick bara 6åringarna för de hade inte så det räckte till alla och hon var lite besviken över sin lilla knapp. Hon ville absolut inte missa guuldmedaljen för att hon var sjuk. Men vi hoppade över dagis, laddade med honungste och apelsin och åkte bara dit för att åka loppet.

Lillhöna stolt som en tupp i spåret. Första gången på skidor och ramlade inte en enda gång. vinglade inte ens. Hon blev nog förvånad själv för efter ett tag utbrast hon "titta mamma, jag kan ju åka skidor. jag är bra på det här. mamma - ser du? Det var ju roligt"

Storhöna drog iväg i förväg medan jag gick bredvid lillhöna i spåret. Men på ett ställe korsades vägarna två gånger och där möttes vi. Tur det för annars hade det nog inte blivit någon bild sån fart som hon hade. Hon ville snabbt till sin medalj så hon pinnade på =)

De hade till och med blåbärsstopp

2 mycket nöjda tjejer med sina underbara medaljer som de inte tagit av sig på hela dagen. Helst ville de sova i dem också men jag vill inte ha 2 st strypta tjejer i morgon bitti tack.

Sen blev det grilla korv med varm saft