På älvjakt

Igår var vi hos hönornas mormor på älvjakt. 6 st älvor hade fladdrat iväg och gömt sig i träd o buskar och jag tror inte nån av hönorna blinkade en enda gång. Dom var mer än överlyckliga o förtjusta över att hitta älvor i trädgården. De trodde verkligen att de var riktiga älvor. För storhönan vill så gärna tro att de finns. Hennes högsta önskan är att bli en älva, eller bli kompis med en älva eller bara se en riktig älva. Hon tror o hoppas så mycket att älvor ska finnas att det gör ont i hela kroppen nästan. Och hon trodde dessa var riktiga för det sa ju mormor. När vi kom hem blev hon ledsen istället. Hon tog det personligt. Varför ville inte älvorna prata med henne, varför visade de inte att de kunde röra sig. Hon hade ju varit så trevlig o snäll mot dem.

- Är de på riktigt, mamma - SÄG! skrek hon med tårar i ögonen.

Så då sa jag sanningen och hon blev såååå ledsen. Hon ville så gärna. Men sen när vi pratat lite o hon frågade om det var ok att hon lekte att de var riktiga och jag hade svarat att självklart är det ok, det är ju det som är meningen med en lek. Och leker man att de är riktiga så kan de till o med kännas riktiga och då kunde hon slappna av igen o leka med dem. Och sen har vi haft jättekul. Hela dagen idag har vi lekt älvkurragömma. Jag har gömt dem i trädgården och hönorna har letat. Dom älskar sina älvor =)