Det var det värt

Min klocka ringer 03.45 på morgonen. Och för säkerhets skull ringer den 03.52 också. Just in case liksom. Men hittills har jag av någon oförklarlig anledning vaknat runt 03.42 helt av mig själv. Jag antar att jag är mer rädd att väcka miniägget än jag är att försova mig. Vill ju liksom inte att hon brister ut i gråt o separationsångest kl 4 på morgonen. 9 gånger av 10 vaknar jag innan klockan.

Så gjorde jag även i morse. Bara för att väcka henne när jag kom hem istället...

Men jag kunde inte hålla mig för skratt. Jag lyckades skratta rätt tyst men hela kroppen skakade och eftersom hon låg på min arm så vaknade hon alltså. Men det är förbannat SVÅRT att inte skratta när man smugit ner bredvid en varm liten kropp runt halv 7, känt henne böka runt lite för att lägga sig tillrätta på min arm och sen ta ett djupt andetag - och sluta andas...

Hon höll andan ett par sekunder, lite lagom länge för att man ska bli orolig. Sen släpper hon på världens rökare. En sån där brakare som bara en byggarbetare på böndiet skulle fixa.

SEN SKRATTAR HON ÅT SIG SJÄLV I SÖMNEN!!

Jag försökte hålla mig för skratt men som sagt lyckades jag inte särskilt bra. Jag skrattar fortfarande för mig själv när jag skriver detta. Men vi somnade om sen och sov till närmare halv 11. Förstå vilken sovmorgon vi haft! Kanske var ångorna vi låg i....