Verklighetstrogen träning

När man väl bestämt sig att ta träningen på allvar, är det liksom ingen bra kombination att förena träningen med lathet. Idag sprang jag en mil på 38 minuter på crosstrainern. Visst skulle det vara skönt att springa ute, men det klarar inte mina knän. Men det blev ändå en verklighetstrogen runda då jag lyckades med bedriften skrubbsår. För om nån råkar ställa vattenflaskan liiiite för långt ifrån för att man ska nå den från maskinen, så är det lätt hänt att man rasar av den när man verkligen inbillar sig att man når om man bara sträcker sig lite till. Lathet eller en brinnande iver att inte lämna sitt träningsredskap?