I dagarna hade jag med lite sorg i hjärtat börjat förbereda barnen på att han kanske inte skulle komma hem igen. Han gick ut genom dörren för över en vecka sen utan att se sig om. Även jag hade börjat tvingas inse att han nog inte skulle återvända till oss. Inte ett enda livstecken på över en vecka bådar liksom inte gott.
Men vem fan traskade inte in över tröskeln imorse utan att be om ursäkt för att vi varit oroliga, utan att berätta var han har varit o utan att verka det minsta sliten. Lika rund o go o mjuk som vanligt. Och självklart mer än förlåten! Och utan mat o vatten verkar han absolut inte varit.Därav misstänker jag att han fikar hos en annan familj...
Nä, jag pratar inte om Tuppen, honom blir jag nog inte av med, utan om gammelkatten. Vår varma, mysiga,kramgoa hittekatt som vi absolut inte vill bli av med. Ungarna kan dra i honom som dom vill, han värmer gärna upp ett knä eller håller en sällskap i sängen.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar