Dö-Erik

Jag har fått jobbet jag sökte *grattis till mig*, men det innebär att jag börjar 4.15 på morgonen o sommarsemestern i stugan är för tillfället indragen. Fast det kanske är lika bra det, jag vågar knappt vara där längre efter mörkrets inbrott. Inte efter att Dö-Erik knackade på.

De som känner min pappa kommer skratta igen-kännande, och för er som inte känner min far får här en inblick i hur han är (och jag överdriver inte för att göra bloggen mer intressant eller så, har ÄR så här på riktigt)

En regnig natt när vi alla krupit ner i sängarna o bara pappas lilla fotogenlampa lyste, så hörde jag plötsligt ett knackande ljud. Jag blir ju såklart nojjig o kan inte slappna av. Trots att jag är 24 år så måste jag ju fråga pappa vad det är som låter.

- Äh, det är väl inget, säger han. Ibland har jag märkt att Dö-Erik knackar på. Speciellt när det regnar - han vill väl in eller nåt...

- Dö-Erik?!?

- Ja, han hette Erik han som höll på o bygga upp den här stugan, men han dog en dag knall o fall med hammaren i handen innan han var klar, så sonen hans sålde rubbet billigt för han orkade inte bygga klart. Det var bara att frakta hit o sätta upp, lätt som en plätt - allt virke fanns ju redan. Men ibland tror jag inte att han förstår att han är död. Han undrar nog varför han inte kommer in i sin stuga o speciellt när det regnar - då brukar jag höra honom knacka på. Han gillar väl inte att bli våt *skratt* Men han är inge farlig, så sov nu...

- Dö-Erik!?! Sova?!?

Och nu vet jag att min pappa inte är sen att utnyttja situationerna med att slänga in såna här historier så fort han får tillfälle, speciellt med döingar o spöken o sånt. Men min pappa ser dessutom till att skapa såna här situationer för att kunna utnyttja dem. När han var ute o pinkade godnatt så kände han hur det började regna o satte då upp en plåtbit mot ett hörn där det brukar droppa ner från taket. Allt för att skapa något att spinna vidare på. Allt för att jävlas. Allt för att få chansen att skrämma skiten ur mig.

Och timret var inte alls köpt av någon Erik, eller hans son, eller någon döing överhuvudtaget. Men ändå så tänker jag på Dö-Erik så fort mörkret faller där uppe =)