Känner mig äntligen hemma i vårt kök (och känner hur en pedantisk ådra väcks)

Nu börjar äntligen köket bli klart. Förra helgen var min mamma här och tapetserade om. Kanske svårt att se på bilderna men skillnaden mot den gamla gula tapeten är enorm. Framför allt har vi blivit av med Sveriges fulaste bård (som Lillhöna försökte skydda med sitt liv dock). Jag har i veckan målat alla furulister vita och nu har även svärmor varit här o trollat med kaklet. 

Tuppen som varit bortrest hela veckan hoppas jag blir överraskad. Nu brukar ju han läsa min blogg men jag gör en chansning och tänker att det är hans sista kväll i Berlin, han borde inte sitta hemma på rummet o läsa sin frus blogg. På tågresan hem möjligtvis men skit samma. Jag är så totalt helnöjd så jag kan inte hejda mig.

Lite skillnad kanske det syns

Mamma in action

Så här såg det ut innan vi släppte lös svärmor

Fint o vitt o så

Men nu - mer färg, mer liv med härliga ark från veralena

Och den här hemska väggen fick oxå liv och mening

Till sist ska kanske tilläggas att även Lillhäna är nöjd och förundrad över hur fint det blivit, så bården och den gamla tapeten är glömd och förlåten.