Inte välkommen

Nu har jag landat lite efter helgen som gräsänkling. Storhöna har ju lite morsgristendenser o har hittills svassat efter mig som en liten svans. Helst vill hon inte släppa mig med blicken alls. I helgen däremot så var hon o jag uppe på deras rum o hon hade så kul när hon lekte med Lillhönas saker. Jag ropade på lillhönan för att hon skulle komma upp o klä på sig.

- NEEEEJ, mamma. Ropa inte på henne. Jag vill leka med hennes saker ifred. Gå ner du istället.

- Men.....

- GÅÅÅÅÅÅ, gå härifrån!


Jag kommer ner för trappen, hittar Lillhöna på bordet med näsan i oboyhinken.


- NEEEEEEJ, mamma. GÅÅÅÅÅÅÅÅ

- Äter du bara choklad nu?

- Gå härifrån nu, gå upp igen!

Som en laglös i ett gränsland. Inte var jag välkommen nånstans o ingen ville ha mig som sällskap...



Dagen efter funderade storhönan så här:

- (megasuck) Ska vi alltid bo här?

- Ja, vadå då, vad tänker du på nu?

- Ska vi bo här hela livet eller?

- Jag tror det, varför undrar du?

- Jag vill inte bo här längre.

- Var vill du bo då?

- Jag vill bo hos mormor, hon lagar så god mat...

Så nu lagar jag äcklig mat också antar jag. Och för att ni inte ska tro att jag är en skitmamma så lagade mormor falukorv om jag inte minns fel, vilket jag också brukar göra, så det var inga kulinariskt tekniska besvärligheter direkt.