Det gjorde jag med tills jag började klättra på en ostadig, svajig stege med mörknande, ruttna grenar rasande åt alla håll.
Kattkraken är så högt upp att han syns inte ens. Stegen nådde inte ens halvvägs o den är väl en 4-5 meter. Jag hörde hur de båda katterna rök ihop vid halv elva igår kväll så antagligen har han väl suttit där sen dess stackarn. I morse när han hörde oss på tomten började har ropa så hjärtskärande. Men vi vågar inte klättra på de gamla döda grenarna o räddningstjänsten som egentligen inte fixar katter längre sen en katt bröt benet var här o knstaterade att dom aldrig skulle få en stegbil så nära så dom skulle nå, annars hade dom skickat en bil ändå till kattstackarn. Så nu är det bara o vänta på att han tar sig ner själv eller ringa en trädfirma som fäller träd.
Kunde han inte ha börjat med ett mindre träd o öva på först innan han gav sig på stortallen liksom... Jag hoppas verkligen han tar sig ner för jag är beredd att klättra upp ändå vilket inte vore så smart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar