onsdag 6 april 2011

Men hon mår bra nu

Storhönan har gått på dagis i lite över 3 år nu, och lillhönan började för drygt 2,5 år sen. Idag var första gången jag har blivit uppringd för att komma. Jag har alltid hållit dem hemma om jag varit osäker, låtit dem stanna hemma efter sjukdom så dom verkligen varit ok och de har tack o lov aldrig insjuknat under dagen på förskolan. Jaghar haft möjligheten och vi har tagit det säkra före det osäkra (och ibland har vi bara sovit länge o unnat oss en pyjamasdag i soffan)

Men idag hände det alltså. Idag fick även jag samtalet att jag kanske bör komma o hämta.
Men det var ju inte så att det var lätt att på morgonen veta att lillhöna skulle tycka det vara en bra idé att balansera uppe på 3 staplade kuddar för att sen testa o hoppa lite, och hållit henne hemma i förebyggande syfte. Hur skulle det låta liksom?

- Jo, hej, det är lillhönas mamma. Jag tänkte att dom får stanna hemma idag, för jag känner på mig att hon kommer tappa allt vad omdöme heter o dyka rakt ner i golvet med huvudet före och bli alldeles yr o matt o få värsta bulan alla kategorier.

Det är liksom lättare o skylla på snor på morgonen om dom ska slippa dagis.

1 kommentar:

Cin sa...

Usch jag har blivit så harig och skulle aldrig våga låta mini klättra.... :-( så hon kommer aldrig lära sig :-)