På tal om stugan

Vi hade ju fått ledtrådar av älvorna om ett äventyr. Under hela våren/sommaren har vi funderat och klurat på vad de kan ha menat. Så här löd ledtrådarna:

En junikväll så röd och ljum

en älva flög sin väg så stum

en gåtfull skatt hon nyss grävt ner

bara barnens ögon nu ser

Vägen dit ni redan vet

förr om året där vilade ett paket

en hemlighet snart skall dagas

men med tålamod det måste tagas

Jag vet att ni väntar med spänning och iver

men gastarna ännu i vattnen river

Det som vilat i mörker kommer snart i ljus

allt ligger gömt i ett stort rött hus

När vi hade följt spåret och hittat yttterligare en ledtråd nedgrävd i skogen började funderandet. På den ledtråden stod det:

Huset ni känner där spökena bor

tiden är långt bort, men närmare än ni tror

En resa skall lösa mysteriet med mina ord

ni kommer glömma, men minnas vid fädrens bord

Och vi letade hus i Stokholm utan framgång. Och vi har letat hus hemma utan framgång. Men helt plötsligt i affären dagen innan vi skulle åka till stugan stannade Storhönan upp. Hon stod helt stilla o ögonen lyste. "Mamma" utbrast hon. I Sjöändan finns det ju ett stort gammalt rött hus som du alltid kallar för spökhuset!

Och visst gör det det. Både Lillhöna o Storhöna hade knappt tid att hälsa o packa upp innan de skulle in och leta. 

Storhönan har hämtat nyckel och håller på att låsa upp

Försiktigt går de in, det är ju trots allt ett spökhus

Hm, var ska vi börja leta?

Vid bord, kommer Storhönan på

Ingenting. Kanske på vinden. Kanske i den stora skattkistan?
Nej, till slut hittade vi något konstigt i en gammal låda som stod på ett skrivbord i hörnet av vinden

Men vi hade svårt att läsa. Det var gamla papper och gammal stil. Och framför allt gamla ord. Dessutom var pappret bränt på vissa ställen och stearin hade suddat ut vissa ord. Och kartan lyckades vi inte riktigt tyda trots gammelfarmors hjälp. Till slut visade vi kartan för morfar och han som fiskat på sjön i många år hade inga svårigheter att tyda kartan.

Nu är vi hemma för att samla ihop flytvästar, spadar och annat man kan behöva när man ska ge sig ut på skattjakt. Om två veckor åker vi upp igen och ser om vi får i båten så vi kan ta oss ut till ön där skatten tydligen skall vara.

Nu har dom Boat in sig och då skulle de flyttas till stora buren. Kan inte säga att jag helt såg fram emot att stoppa ner fingrarna i burken men det gick och jag tappade bara en. Hoppas den överlever annars har vi tagit kål på 2 st fjärilar.

Jag är fantastisk

Jag är nog fan fantastisk. Efter 2 nätter i stugan, sovandes i en hård skarv mellan 2 sängar så var det rätt skönt o sova i sin egen säng. Jag sov som en stock. Halv fyra talar lillhönan om att hon har lite ont i magen, och i vanliga fall brukar jag gå upp eftersom jag ändå vaknat. Imorse orkade jag verkligen inte utan somnade om. Vaknar igen en minut innan klockan ska ringa o tänker whoohoo, vilket flyt. Sträcker mig för att stänga av klockan för att inte väcka nån av hönsen o upptäcker att min mobil ligger i 3 delar under sängen. 2 delar hi8tar jag famlande i mörkret men batteriet ligger fortfarande kvar där nånstans. Så jag känner mig tacksam att jag lyckades ta mig till jobbet i tid.

Grusgropen

Jag kommer ihåg att vi som små kunde leka i grusgropen i flera timmar. Som vuxen vågar jag inte ens tänka på hur våra kläder såg ut efteråt. Men tydligen tycker barn 30 år senare att det är precis lika kul .!.

Dags o ge upp

Börjar bli dags att lämna tillbaka den håriga lilla bajskorven. Men jag måste säga att Storhöna har tagit bra hand om henne. Bytt vatten varje dag, gått ut med grönsaker och mat, bytt spån och lagt in hö (trots att hon är höallergisk) Men samtidigt är jag glad att vi har lite allergier, för kanske kan jag förhala hela den här "jag vill ha ett husdjur" grejen ett tag till...

Äntligen rätt klädd

I de allra flesta fall så känner jag faktiskt att det är rätt kul att åka till jobbet, trots att jag börjar 4 på morgonen. Jag gillar att cykla, bränna ett par kalorier och få lite egentid. Men i morse vaknade jag redan 3.30 och hörde hur regnet bara öste ner. Visserligen lugnade det sig lite tills det var dags att ut o cykla, men när jag kom hem så upptäckte jag att min regnjacka sen 17 år tillbaka liksom hade sagt sitt. Jag var helt genomblöt och plasten hade klistrat sig fast vid huden. Lite wet t-shirt över det hela kan man säga. Så eftersom SMHI utlovar regn hela veckan så gav jag mig ut på regnjacke-jakt (vilket roligt ord).

Först var jag på Out door i Orsa och de hade sjukt grymt snygga jackor från Didrikson men de startade på 1200 spänn vilket var typ 1200 mer än jag tänkt mig. Tyvärr kan jag inte ha de där stela stora regnkapporna för 299:- om jag ska cykla o springa i trapphus, men inne på Johns sport (intersport) i Mora hittade jag ett jättefint ställ med både jacka och byxa som var nedsatt från typ 1300 till 790:- så jag är nöjd. Jättenöjd. Först hittade jag bara storlek 38 i alla färger vilket tyvärr var lite för litet och när jag med en suck gick över till de lite fulare (fast lika dyra) så hänge det en felhängd snyggjacka bakom alla. Precis min storlek!


Men nu kan jag inte bestämma mig för om jag ska vara besviken för att jag har ledig dag i morgon och inte får testa jackan, eller om jag ska hoppas på sol och fint på onsdag eftersom jag inte vill svetta ner nya snyggjackan...

Och i föregående inlägg menade jag marsvinet - inte storhönan

Hon var söt redan från början...

Det värsta är ju att man börjar ju tycka den där lilla håriga bajskorven är rätt söt rätt snabbt.

Åh den kärleken...

Ibland är det lite roligt att köra tidningar. I morse (vid 5-tiden) så mötte jag två kära typ 17-åringar som stod o kramades utanför en port. Tänkte att han kanske var gentleman och följde henne hem och nu hade de lite svårt att säga hej då. Jag frågade om det var godmorgon eller godnatt och de skrattade till och sa att det nog var godnatt. Jag cyklade vidare och en kvart senare passerar jag samma par igen. De hade kanske kommit 50 meter innan de tyckte det var dags att kramas igen. Så jag undrar hur lång tid det tog för dem att komma hem, för när jag var klar med min runda ytterligare 20 min senare och tog en sväng neråt samma väg då jag hade en saknad tidning hade det börjat spöregna och de hade bara flyttat in under ett träd.

Vi har blivit med marsvin oxå

I brist på kaniner har vi kidnappat moster Majas marsvin Rut ett par dagar.

Kramvänligt?

Ni undrar vad det är? Det är fjärilslarver som ska bli tistelfjärilar. Ni har rätt i att dom kanske inte är lika kelvänliga som en kanin, men å andra sidan måste man inte kela med dem. Jag har ingen lust att kela med en kanin heller. Dom här klarar sig liksom själv. Passar mig bra.

Torsten, Orvar, Knut, Fisa och Lisa flyttar in

Idag Levererades barnens nya husdjur. Sååååå spännande. Storhönan har tjatat sig blå efter en kanin, men hoppas detta duger ett tag framöver. Jag har verkligen inte lust o ta hand om någon kanin.

3 bebisar och jag

Tur att vi är ensamma, sånär som på två andra killar (syskon) på leklandet, för alla mina hönor har fastnat o leker i babyhörnan av nån konstig anledning. Men eftersom det inte är några bebisar här så får de hållas.

Jag är på vägen igen! Nu ska jag hem o sova.

Bada efter maten

Jag vet inte om det finns nån vetenskaplig forskning som stödjer att man riskerar att få kramp o drunkna om man inte inte väntar en timme med att bada efter att man ätit, men det fick man alltid höra som liten. Som vuxen tror jag mer att det beror på att de vuxna bara hunnit genom hälften av middagen när barnen är klara, och att de dessutom vill sitta o andas en stund. Kanske med en kaffekopp i knät. Och helst inte bada mer alls!

Jag tror det finns en risk att jordgubbslandet grott igen men jag är inte säker.

Stockholmsveckan i bilder

Luncha på Max på vägen ner var ett toppen-drag enligt hönsen

Farmor och Farfar hade bästa gungan nånsin

Djurgårdsfärja till Skansen på onsdagen gillade miniägget

Och krokodiler som är miniäggets favorit fick vi se. Både såna man kunde klappa och rida på och sådana man absolut inte skulle klappa och rida på.

Bilar, Miniägget körde som om hon faktiskt höll på att krocka. Och skrattade så hon tjöt precis hela tiden

Brännboll med Chili som tålmodigt väntade och hämtade även de bollar som bara rullade några centimeter

Hon tyckte det var lite roligare när Storhönan slog som faktiskt fick iväg bollen

Och jag softar lite (reklam reklam)

Somna på bussen hem visade sig vara Lillhönas grej - 3 dagar i rad

Hum hum i Humlegården, träffa kompis med superliten, söt bebis och leka av sig ordentligt

Superglad men supernervös hos piercaren

Killen som skulle ta hålen hade så där jätte, jättestora hål så Hon var lite nervös först att det skulle se ut så på henne med.

Äntligen över och hon är hur stolt och nöjd som helst över sina nya hål

Sen blev det fjärilshus på Haga och en stor fjäril trodde nog att jag var en stor blomma för den verkade trivas på min axel. Och Storhönan som bara ÄLSKAR fjärilar skrek i panik så fort de närmade sig

Och man kunde klappa fiskar vilket hypnotiserade Lillhöna hur länge som helst

Nya klänningar fick de mig att köpa med argumentet att de måste ju vara fina när de ska träffa sin pappa för första gången (och här vill jag poängtera att vi inte semestrade utan Tuppen för att barnen skulle få träffa sin pappa för första gången)

Sen kommer olyckorna

Storhönan trampade fel i trappen hon sitter i och rev upp ett skrap längs hela benet. Massa plåster blev det. Hon såg ut som om hon hade tågräls på benet. När hon idag tog bort plåstren för att de kliade så såg man att hon var rätt blå fast det mest var ytligt skrap.

 Och jag rev sönder mina nya absoluta favoritshorts som jag hade tänkt bo i i sommar i en onaturlig rörelse när jag försökte få fatt på Miniägget så vi kunde ta oss hem från Max idag. Skit. Sen körde jag fel så vi höll på att hamna i Sundsvall och det tog 3 jävla mil innan jag kunde ta mig av motorvägen. Och lika många jävla mil tillbaka.

Mindre o mindre

Storhönan började skriva kort om var hon hade varit i Stockholm, vad hon gjort och att hon sett fjärilar, fiskar, grodor och två fåglar. Hon skrev att stället hette Haga, men när hon kom till mormors kort hade hon nog tröttnat för där står endast

Hej Mormor

Vi såg fjärilar, fiskar, grodor och fåglar.

Hedda.

Säg inget till pappa

Storhöna har velat ha hål i öronen rätt länge nu och eftersom jag har sagt stopp och nej till allt vad skjuta med pistol heter så har jag sagt att hon har sin chans nu när vi är på semester i storstaden. Vi fick tag i en riktig, ,väletablerad piercingstudio och de hade tid idag. Hon var grymt nervös men viljan vann och nu sitter två fina ringar i öronen.

Men eftersom detta var en väldigt seriös studio så skulle det självklart intygas och försäkras på heder och samvete att BÅDA de lagliga vårdnadshavarna var överens och godtyckte till piercingen. Jag fick skriva på papper och jag och Tuppen VAR överens men Storhöna ville så gärna göra det som en överraskning, för att se om pappa kommer märka något när vi kommer hem så hon tror att han inte vet. Precis efter att jag intygat på heder och samvete att vi båda samtyckte och vi ska gå in säger Storhöna till mig

- Tänk vad överraskad pappa kommer bli, tror du han kommer märka något?


Jag höll andan! Killen verkade inte ha hört henne där han stod och förberedde nålar och plasthandskar och allt vad som nu skulle fixas. Så hålen blev gjorda och det blev hur fint som helst.

Lillhöna genomgår personlighetskris...

- Mamma jag vill bli en apa istället för människa. Kan du hjälpa mig?

- Jaha ok, ja det kan bli lite svårt nu när du redan är människa.

- Nej dummer. Det är väl bara att klättra i träd o äta bananer. Farmor har träd men du får köpa bananer!

Skansen akta dig

Nu är vi äntligen på väg till skansen. Den väna hönsmamman slet och stekte pannkakor igår kväll (samma pannkakor som dagen efter glömdes) och nu väntar vi på djurgårdsfärjan.

Semester

Vår semestervecka startade ju med regn, regn och ännu mera ösregn igår. Vi tog en tur till en affär och mina romantiska tankar om lyckliga barn som skulle få välja leksak krossades hårt i takt med barnens skrik, gnäll o gråt. Dyngsvettig lämnade vi affären efter diverse byten och återköp, vilket inte spelade nån roll eftersom alla hade ångrat sig när vi kom hem ändå. Och regnet fortsatte ösa ner. Skulle detta väder fortsätta dagen efter skulle jag aldrig orka roa 3 ungar inomhus. Passande nog åkte vi förbi en skylt som visade på ett porslinsmuseum. Perfekt tänkte jag först. Sen tänkte jag på mina barn. Sen avfärdade jag hela idén.

Mot semestern

Imorgon drar vi till hufvudstaden jag och hönsen. En skön vecka hos farmor och farfar med lite Skansen, lite Djurgårdsfärja, lite fjärilsmuseum och förhoppningsvis lite badande. Vi startar efter frukost, lunchar i Gävle (storhönan tycker det ska bli hur spännande som helst att se min skola även om jag helst tänker att jag har sommarlov) och sen får vi se om vi rastar nåt mer innan slutstation.

Det som oroar är bort-tappnings-risken dock. Storhöna har iofs sin mobil med sig, Miniägget kan jag i värsta fall låsa fast i vagnen men Lillhöna funderar jag på om man kan tatuera in ett telefonnummer på armen på? Någon som vet var man kan få tag på en seriös tatuerare som litar på att jag aldrig kommer byta nummer? 

Städdag

Jag är på gång. Jag är sjukt taggad. Jag städar och det blir fint som fan. Städmusiken åkte på och det blir ju liksom roligare o lättare om man sjunger med. Helst högt. Så där högt så att barnen bara stirrar på en o himlar med ögonen. Kan hända att nån håller för öronen också. Det gjorde jag. Tills jag fick hicka. Då började det låta förjävligt... till och med i mina öron...

GLAD MIDSOMMAR ALLA

Jag älskar midsommar. Maten, dansen, traditionerna, de sena ljumma kvällarna.

När jag var yngre brukade jag se midsommardagens morgon gry. Idag började jag med att fira midsommar redan efter tolvslaget, man måste ju se till o få ut så mycket som möjligt av midsommarafton. När hönsen till slut hade somnat i en svettig hög överallt omkring och på mig vid halv två på natten (själv låg jag orörlig som i ett skruvstäd) då kunde jag unna mig 2 timmars sömn. Sen upp och jobba, cykla ut morgontidningen och i ren skräck att väcka något av barnen så vaknade min kropp halv fyra, en kvart innan klockan. Och jag fick se aftonens dag gry istället.

Cykla, cykla, springa, springa. Hemma vid 6 och hoppas på att somna om. Eller skulle jag göra den där kakan. Nej, satsar på att kanske somna om. Tog en timme att somna, bara för att vakna efter en halvtimme av Tuppens larm. Ingen av hönsen vaknade tack o lov, men vår egna husgeting verkade ha förvirrat sig mellan fönstret och gardinen på ett väldigt irriterande vis. Somnade om vid 8 och hönsen vaknade vid halv nio. Är nog risk för att grodorna hoppar lite lagom högt i eftermiddag. Och kanske inleder jag en kaffe-karriär. Men glad midsommar alla mina vänner, bekanta o ovänner om jag har några också!

Nu står maten på bordet o gästerna kommer strax.

Planerade planer

För en månad sen sa jag att jag skulle gå ner 5 kg till midsommar. Alltså till imorgon. Jag var fast besluten denna gång o nu har jag bara lite kvar för att nå mitt mål. Men nu behöver jag tips om hur jag ska lyckas gå ner 4,5 kg på ett dygn.

Att lära sig av sina misstag

För ett par år sen köpte jag en helt underbar byxkjol i linne som jag bodde i en sommar. Till slut var den så trasig i grenen att den stod utom all räddning. Naturligtvis gick det aldrig att få tag på en likadan igen.

Förra året hittade jag de perfekta shortsen. Otroligt sköna o riktigt snygga. Jag hade dem typ dygnet runt. Innan sommaren var slut kom jag o tänka på byxkjolen o kastade mig i panik över nätet bara för att upptäcka att dom var helt slutsålda i min storlek. Och inga liknande hittade jag.

Idag fick jag hem paket från Haléns med shorts och kjolar som satt som figursydda. Älskar allting redan. Ska jag nu beställa extra för att ha nästa år eller ska jag chansa på att det kommer nya grejer jag vill ha då? Och om jag beställer extra - ska jag då beställa i den storlek jag planerar att ha nästa sommar eller riskera att ha en hel garderob liggande i garderoben o ändå få beställa nytt?

Ordning o reda!

Igår drog en av hönorna ner min ask med alla ängladelar i ryamattan. Eftersom hon var rätt skör (skör är ett ord jag har lånat från en annan mamma och jag tycker det är ett sånt bra ord för att beskriva vissa tillstånd) så var det inte ens läge att sucka, så det var bara att börja sortera. Och jag överdriver inte när jag säger att det är tusentals små, små delar. Det har tagit ett dygn men nu är jag nästan klar. En pärlhög och en dammhög och plötsligt inser jag att jag kommer definitivt dammsuga lite oftare under mattan i framtiden.

Naturligtvis upp o ner med locket öppet

Bara börja skrapa