Återfallsförbrytare??

Tänkte om det fanns en gen som gör en återfallsförbrytare? Att dom faktiskt inte fattar att "gör inte om detta nu" o att dom inte ska hållas ansvariga för sina gärningar eller om de är mer som plankarna i tunnelbanan. Dom vet att förr eller senare åker dom fast igen men det lönar sig iaf så det är lika bra att fortsätta...

Jag tror att jag har den där genen i mig. Det känns så iaf nu när jag snart är inne på min andra uppsättning porslin. Första dottern hade ner en del i golvet men hon var ändå ganska duktig o jag tänkte att bättre lära henne äta på riktiga tallrikar o inte slänga i golvet.. Nu har ju då andra ungen börjat äta o det bästa hon vet är pasta som hon helst vill ta själv. Tar mig lite emot att hälla ut en portion pasta på bordet o låta henne pilla med (även om hon har en ganska bra taktik då hon lägger munnen mot bordskanten o sen skyfflar hon bara in med båda armarna) men hon får en tallrik såklart. Jag försöker hålla lite koll men nu är det tredje tallriken på 2 dar som gått i tusen bitar. Varför lär jag mig inte?? Varför förstår jag inte bättre?
Varför kan jag inte bara kapitulera och köpa ett par plasttallrikar eller papper för den delen med?? Varför blir det aldrig av, jag har ju snart inga små tallrikar kvar? Jag ska önska mig papperstallrikar i 30-års present!

Eller så är det en omedveten önskan om att få köpa nytt porslin, jag har sett på Ikea en uppsättning som jag skulle vilja ha *S*