Annatankar

Nu tillhör jag ju en av dem som hoppas att Anna W snarast spärras in på mentalsjukhus eller nåt, men samtidigt måste jag erkänna att ganska många av hennes idéer även finns inom våra väggar.
Ta bara "skrattet till godnattet" till exempel. Dock är principen lite omarbetad då jag har min egen variant på samma tema. Att skratta o stoja o busa så mycket som möjligt innan läggdags är det inte tal om utan mer så skrattar jag åt mig själv inombords hela vägen uppför trappen. Hur kan jag vara så dum att jag tror att flickorna kommer somna efter en hel dag med kalas, tårta, glass o saft trots att klockan börjar bli alldeles för mycket. Man måste nästan skratta lite uppgivet åt sig själv för att inte bli helt galen.

Jag har även anammat tankesättet "att har du försatt dig i situationen får du också ta dig ur den själv". Dock skulle jag aldrig låta mitt stackars barn sitta fast och inte komma loss bara för att det måste lära sig att har man hamnat där kan man också ta sig loss. Det handlar i mitt fall mer om att en 4,5 åring faktiskt får ta sig ner från diskbänken igen för egen maskin. O gärna även städa upp all tvål som hon hällt ut över hela sig o handfatet o lillasyster. Däremot sulle aldrig ignorera hennes rop på hjälp, men jag skulle klart o tydligt tala om att har man tagit sig upp får man ta sig ner o sen skulle jag hjälpa henne att komma på lösningar över hur hon ska ta sig ner. Fast det tankesättet kanske inte Anna har patent på å andra sidan, bara att det bör gälla även små barn under 1 år.