Jag tar tillbaka allt

Jag måste nog börja dementera lite av mina åsikter. Man är väl aldrig sämre än att man kan ändra sig? Ju mer jag läser om Anna Wahlgren ju mer inser jag att hon kommer faktiskt med lysande tips. Om man nu skiter i o använda dem på barnen. Hur trött är jag inte på frågan om vad vi ska äta till middag eller om jag kan köra min knäskadade man till jobbet (och gärna hämta honom också). Jag inser ju nu att om jag inför en ramsa, kanske i stil med "oj vad jag älskar dig, lämna mig inte" o sen sätter på diskmaskinen, ringer upp någon vän i telefon eller börjar slamra med bakmaskiner och mixerstavar så kan jag ignorera honom samtidigt som jag svarar på hans "frågor". På mitt egna sätt liksom i den berömda Anna-andan. Det är ju perfekt. Jag börjar fundera på om hon inte är ett geni trots allt?

Likaså kan jag jag be min man sätta en tidsgräns på kvällen för när jag ska gå o lägga mig så jag slipper sitta upp på diverse forum och ondgöra mig över bland annat just Anna. Då slipper ju tiden springa iväg och jag kommer förmodligen vakna pigg o glad varje morgon då jag inte är uppe för sent. Så slipper jag ju allt vad egen vilja o ansvar heter. Det vore faktiskt skönt. Eller det finns iofs nåt ord för såna förhållanden. Där den som talar om vad en andre ska göra kallas för master o den andra som måste göra som den blir tillsagd kallas slav eller nåt sånt, jag är inte så insatt. Fast lever man i ett sånt förhållande får man väl skit från omgivningen o ses som nån slags sexuell avart, men vi kanske kan döpa om det till AW 24/7 o komma undan med det.