fredag 21 augusti 2009

Min far

Då han inte slutar andas o skrämmer livet ur mig o får en o ringa ambulans, så är han ganska rolig min far. Jag vet inte riktigt vad statistiken säger men jag vet att många barn går i sömnen. Dock brukar det vara mindre vanligt att man fortsätter med det i vuxen ålder. Men min far är en av dem som alltså fortfarande nattvandrar. O rätt rejält stundvis. Så illa att han kände sig tvungen att informera alla i trapphuset så dom inte skulle bli förskräckta om han kom vinglande en natt i bara kallingar utan att hälsa. Låt mig berätta en bråkdel av vad han gjort.

Det började med att han berättade att han hade ringt min syster o bett om numret till vår bror (som om han inte hade det menar jag) för han behövde ett försäkringspapper. Dan efter frågar syster honom om han fick tag i nämnda broder o han står som ett frågetecken. Då berättar han om den gången han skulle gå igenom viktiga papper som han förträngt ett tag. Han bestämmer sig för a göra det dagen efter, men då är pappren puts väck. Hur han än letar finner han dem inte. Han knackar på hos alla grannar för att höra om han stoppat ner pappren i deras brevinkast, men utan framgång. Efter ett par dar återlämnar en granne pappren som han hittat längst in i ett gemensamt förråd i källaren.

En annan gång vaknade han med ytterdörren på vid gavel. Alla mattorna borta. Han hittade dem prydligt uppvikta över badkarskanten. Man undrar ju vad han tänkte på.

En annan morgon var hans byxor puts väck. Han bodde bara i en etta då men hur han än letade så hittade han dem inte. Efter ett antal månader började det lukta som fan i badrummet. Byxorna låg långt uppstoppade under badkaret o hade börjat mögla av fukten. För att få ut dem var han tvungen att ta loss hela badkarskanten. Varför gör man nåt sånt, ens i sömnen? Sen dess har han som rutin o ta ut plånbok o nycklar ur kläder, berättar han. Kanske lika bra va?

Dessutom har nyligen en brödrost försvunnit. Han hade en gammal som luktade bränt innan man ens stoppat i kontakten o därför fått en ny. Bara kort efteråt är brödrosten borta. Än idag har han ej återfunnit den...

Kommer även ihåg den gången då han gick o la sig tidigt, men jag o nån till i syskonskaran sitter uppe framför tv:n. Efter ett rag kommer han vinglandes. Ställer sig mot väggen mellan badrummet o toaletten. Håller på med något. Vänder sig om (det läskiga är ju att han ser ju vaken ut, bara inte vid sina sinnes fulla bruk) o ber oss hämta en skruvmejsel. Dörren till toaletten har gått i baklås. Våra förklaringar att dörren är en meter bort hör han inte. Han tror att han får en skruvmejsel o vi ignorerar honom. Ända tills han ställer sig mot väggen o pissar...

4 kommentarer:

Osloskånskan sa...

Spikmatta nedanför sängen kanske?

hönsmamman sa...

Ja, det kanske skulle hjälpa. Smart =) Han säger själv att han nästan blir lite rädd för vad han kan göra o hitta på i sömnen.

feiver sa...

Det där med skruvmejseln kommer jag ihåg.
Usch, det är lite läskigt...

hönsmamman sa...

Ah, det var du som var med. Ja, jag kommer ihåg att jag inte var helt själv.