Samlevnadsterapi kanske

För er nykomlingar som inte orkar läsa ikapp alla mina 737 inlägg så vill jag berätta att jag är en person som har valt glädje. En sån där jobbig människa som inte orkar bry sig om bakslag särskilt länge o inte vältrar sig o ömkar fram o tillbaka till förbannelse. Gjort är gjort o hänt är hänt. Fokusera på det positiva, det löser sig så småningom.

Problemet är att bo ihop med en oförbätterlig pessimist o negativist. Visst har det varit kallt o ruggigt ett tag, men kvällarna har varit fina o idag har det varit riktig sommarvärme. Jag vill säga att sommaren kanske inte riktigt helt är slut, men jag kan gå med på att det är sen-sommar.

Min man hävdar dock bestämt att det är för-vinter.

Ni kan ju tänka er motsättningarna.