Funderar på terapi

Min man är inte så snäll mot mig längre. Antagligen för att jag är för tjock. För inte så länge sedan hånade han mig öppet. Han skrattade mig rakt upp i ansiktet o kallade mig för tjockis. Fast kanske får jag skylla mig själv?

Jag hade precis kommit upp ur den fantastiska duschkabinen som byggfirman ställt in i källaren som ersättning under tiden badrummet ligger nere. Jag sa att nu fick de fan snabba sig på o göra klart badrummet, varpå han svarade att om jag tyckte det var kallt i källaren kunde vi ju bara höja värmen lite. Jag sa att värmen är det inget fel på men jag tar mig knappt in genom de minimala skjutdörrarna o tar arbetet mer än 4 veckor till får jag nog sluta duscha.

Han skrattade på riktigt...

Jag minns oxå när jag var i Borlänge med min syster o kÅnstiga tanten för ett par veckor sen.På parkeringen skulle jag gena mellan 2 bilar. På ren rutin drar jag in magen o tar ett steg i sidled mellan bilarnas bakspeglar, men inte fan hjälpte det. Jag är ju lika bred på den ledden som framifrån. kÅnstiga tanten skrattade oxå åt mig.