Helt oförklarligt egentligen

Hönorna är rätt förtjusta i Ariel - den lilla sjöjungfrun. Att lillhöna hävdar att hon är Ariel för att slippa hålla sig där hon bottnar på stranden vet ni redan. Men även leken präglas av Ariel. Ofta lekte dom att ena var Ariel o den andre var sjöhäxan o att häxan tog Ariels röst. Då sprang den ena fram o greppade i luften framför ansiktet o sa "ta din röst" o då kunde inte "Ariel" prata mer.

Lillhöna har flyttat ut detta även att gälla mig. Om jag tjatar eller ber henne om något hon inte vill sätter hon upp handen o säger helt sonika "ta din röst". Och det här inlägget hade blivit så mycket roligare om ni hade hört hennes tonfall, men nu går ju inte det.

Häromdan sprang dom ute i trädgården och lekte medan tuppen satt i solstolen o njöt. Vid något tillfälle ber han lillhöna om en puss vilket han får. Men ganska raskt ändrade hon sig. Hon kom väl på att det var busigare o roligare att inte göra som pappa säger.

Så hon springer fram o greppar med handen i luften framför honom o utbrister i ett
"Taaaa din puss, släng den i marken" medan hon kastar sin luftpuss hon precis tagit tillbaka i gräset. Sen skrattar hon ett "Haha" innan hon springer iväg igen. Kvar sitter stackars pappa med förlorad puss.

ariel blir av med sin röst