The bird-whisperer

Ibland önskar jag att jag vore en djurälva på riktigt. En som kunde prata med o lugna djur av alla de slag. Då skulle jag sagt till den lilla, lilla fågeln i garderoben att det var ingen fara längre. Katten är utslängd o fönstret på vid gavel, så det skulle bara vara att lugnt flyga ut. Inte nån anledning alls att flaxa ur påsen och rakt upp i ansiktet på mig. Jag skulle ju bara försiktigt försökta flytta påsen för att se var du var nånstans, men jag förstår att du tyckte det var roligare att skrämma skiten ur mig.

DEN LOGISKA 6-ÅRINGEN del 1

Eftersom jag inte var helt o hållet säker på att fågeln flög ut så lämnade jag fönstret öppet. När vi kommer hem så ser Storhönan det och eftersom Lillhöna gått upp på övervåningen så säger jag att då ska jag gå upp o stänga fönstret så hon inte ramlar ut.

- Ja, för då dör hon va?

- Ja, då dör hon nog o vi får gråta i hundra år.

- Men du kan väl föda ett nytt barn då?

- Jo, men det skulle ju inte bli Lillhöna, det finns ju bara en Lillhöna.

- Men ge henne samma namn då så blir det nog bra ska du se!