Vad är det med män och maskiner egentligen?

Jag källsorterar. Jag sorterar o åker till tippen som en duktig medborgare. Men om 2 meter tyg sitter fast i ett litet järnspänne blundar jag. Får lite dåligt samvete men jag blundar.Jag orkar verkligen inte sprätta tyg. Om det är 90% stål och 10% tyg då åker det på andra högen men annars åker allt i brännbart.

Men det dåliga samvetet finns ju där och rädslan framför allt. Rädslan att någon av gubbarna som arbetar där ska bli misstänksamma, utföra stickkontroller o hitta den där lilla, lilla glasbiten som råkade komma med eller den där fåniga MacDonalds-leksaken jag hade glömt hade ett litet batteri. Och även om jag sorterar rätt till 98% så hatar jag tippen.

Men idag var den stora flismaskinen där och gjorde sågspån av all plank o trä folk slängt o gubbarna stod på rad och glodde så jag tror ögonen skulle trilla ur. Dessutom förde den ett sånt oväsen att min pyttelilla metallbit i brännbart-påsen omöjligt hördes när den kastades ner mot sitt öde och slog i kontainergolvet. Gubbarna var som uppslukade och jag kunde i lugn o ro ta mig därifrån utan hjärtklappning...