Ozzy Ozzy Ozzy

Och framför allt vill jag inte ha halva, halvtuggade råttor liggandes med insidan utanför framför dörren när jag kommer hem. Eller gör du det för att jävlas för att jag slänger ut dig om nätterna?

Tjänster och gentjänster

Kära Matte

Jag vill passa på att framflra mina djupste tack för kost och logi, och att jag uppskattar verkligen vår tid tillsammans. Att vara utekatt är toppen. Jag vill gärna försöka återgälda er på alla de sätt jag kan...

Er Ozzy



Käre Ozzy

Du är en fin katt på alla vis, men tro mig när jag säger att det är verkligen - och då menar jag verkligen inte nödvändigt!

Din Matte

Bekänna färg

Här är lyckliga familjen på kylskåpet.
Vilket lag pappa hejjar på framgår säkert tydligt.
Vilket lag mamma hejjar på (eller spelar i) kanske inte är lika solklart.

Med sorg i hjärtat svarade jag nej

Maken: Du har inte ammat på ett tag nu va eller?

Jag: Nej, det är nästan 2 veckor sen nu tror jag.

Maken: Soft, då kan du börja använda dom till det dom är till för igen då!


Eehhhh =)

Jäkla unge

Förr -

Bebis ligger så lugnt

Viftar lite med en arm

Ler

Jollrar lite

Mysigt

Blöjan bytt

Mamma ler


Nu -

Bebis ryter och blir sur

Bebis snurrar runt

Bebis drar sig upp mot kanten o sätter sig upp

Bebis hasar sig mot facket med salvor o servetter

Bebis kletar ner hela skötbordet med bajs

Bebis tittar surt men triumfierande på mamma

Mamma ler inte

Mamma suckar

Mamma önskar bebis kunde ha stannat i utvecklingen vid ligga-nöjd-o-vifta-lite-grann-stadiet

Äntligen

Äntligen är nya diskmaskinen på plats. Eller på plats har den varit men fungerat har den inte. Behövde en koppling mellan rör o slang o som vanligt på landet så är allt tvärstängt på söndagar. Så jag var inte bara magsjuk, jag hade ett berg av disk oxå. Sen läckte skiten o barnen har nog lärt sig både en o två nya svordomar. Men nu funkar allt o jag njuuuuuter av mitt kortprogram. Redan hunnit packa en disk, köra o plockat ur nu på morgonen. Precis som det ska vara.

Lillhöna frågade förvånat i morse när jag satte på den: Fungerar den nu, har du bytt batterier?

Jag ser ljuset

Åkte ju på en värsting till magsjuka här i dagarna. Lillhöna har varit lite dålig i magen men i lördags blev jag akut jättemagsjuk. Jag gick från rätt ok till att ligga huttrande på golvet under en filt samtidigt som jag kämpade för att hålla ögonen öppna så jag skulle se så inte miniägget stoppa något i munnen eller tippade omkull. Hon var dessutom inte road över att inte bli road om man säger så.

På det viset har jag kanske skämt bort mina barn. Jag har oftast lekt med dem, burit dem eller på andra sätt underhållit dem istället för att de ska gnälla. Men jag tog min lilla kudde o min filt o så bytte vi strategiskt rum lite då o då. Lunch va inte o tänka på. Bara den tänkta lukten gjorde mig illamående. Får bli frukt o mackor tänkte jag. Och det är nu jag kommer berömma min stora höna som lade köttbullar på ett fat, stoppade in i micron, dukade åt sig o lillhöna,hällde mjölk o delade upp varma köttbullar (o frågade så fint hur många lillhöna ville ha) o ställde fram tomater till. Sen dukade hon av iaf sin egen tallrik. Underbara lilla unge...

På kvällen hade hon en överraskning till mig sa hon. Hon skulle sova hela natten hos sig så jag fick vila ordentligt så jag kunde bli frisk. Och det gjorde hon. Och på morgonen så hörde jag hur hon var uppe och tassade i dörröppningen. Men istället för att som vanligt väcka mig o kräva min omedelbara uppgång hörde jag henne säga till lillhöna: Kom vi leker en stund på vårat rum så mamma får sova klart. Vi kan klä på oss själva oxå, jag kan hjälpa dig om du vill? Sen lekte dom ett bra tag.

Men nu är jag frisk igen o fröken skitunge är tillbaka ;-)

Så om jag har städat nån gång vet ni att jag är elak mot ungarna.

Kära Systeryster har glömt en påse med pärlor i källaren. Storhöna såg dem och påpekade om inte hon ville ha dem.

- Jo, det vill hon säkert, sa jag.
- Men hon har glömt dom här
- Ja
- Ja, hon glömmer alltid dom, hon är rätt bra på att glömma saker
- Mmm (skrattar lite)
- Men hon kanske inte behöver dom just nu för hon har nog så stökigt att hon inte kan sitta o göra halsband ändå. Hon har ju så mycket saker på bordet.
- Kanske det
- Men hon är ju snäll mot barn, iaf mot oss. Då gör det inget om man har lite stökigt.

Planering

Idag kan jag stolt meddela att jag sökt i recept, gjort matlista för hela veckan, inventerat frysen och storhandlat.Till och med barnen fick vara med o bestämma. En spännande matvecka som inleds med tacofyllda paprikor. Dock hade det blivit lite bättre om jag inte glömt o köpa paprika..... och tacokrydda...

Men jag tror ändå vi kör på ett färsaktigt alternativ, för katten Ozzys förslag lockade ännu mindre.

Alla nöjda

Jag har varit måttligt trött på mig sjäv. Varje dag hör jag mig tjata på de stora barnen "tänk på era röster nu, lillasyster sover" "Tyst nu så lillasyster får sova i lugn o ro" "Var inte precis där hon sover o stoja nu då". Undra varför jag inte kommit på detta tidigare. Genialisk lösning för vår familj. Jag slipper tjata, hönorna slipper tassa på tå o miniägget får sova ifred =)

Äckligt är vad det är

Först tvekade jag lite hurvida jag skulle blogga om vad jag gjorde igår. Jag skäms faktiskt över att ungnen hann bli så här innan jag fick tid o göra nåt åt det. Det har inte legat högst på prioriteringslistan, men det blev ju faktiskt en skillnad, eller vad säger ni.

Tillflykt

Vi har varit ett par dar på landet. Rätt skönt faktiskt. Ingen tv, ingen dator, inget nintendo. Bara 3 små söta tjejer. Fast nu ser de mest ut som 3 finniga tonårspojkar. Det var rätt mycket mygg med andra ord. Och rätt skönt o komma hem och kunna ta en ordentlig dusch men annars skulle jag nog ha kunnat stanna ett par veckor till. Lillhöna ville inte åka hem, hon ville bo där. Hon ville bo någonstans där det fanns mjölk (innan vi åkte lämnade vi av en mjölk till tuppen för det fanns ingen hemma).

Det är det jag alltid sagt - svart/gult kan förstöra en hel dag.

By the way var vi på Tomteland igår. Hönorna pratade ivrigt om att dom skulle gå i häxskolan. Där är inga vuxna välkomna för där lär häxan barnen bus som dom ska göra med de vuxna sen. Tuppen hävdade högt o bestämt att han visst ville följa med och en mallig storhöna sa strurskt "nähä du". Hon skulle gå aaaaaalldeles själv!

Första gången på tomteland tog det lite tid för henne att vänja sig vid häxan. Först ville hon inte gå in o när lektion nr 2 började så gick hon in stödd av lillasyster, bästa kompis o en 16-årig moster =) Plus att hon träffat på häxan på torget innan o pratat med henne så då kändes dom som kompisar.

När det var dags igår rusade hon dit i tid men när hon sen såg att det var en annan som klätt ut sig blev hon osäker o så ville hon absolut inte gå. Hur hon nu såg skillnad för jag tyckte dom var rätt lika jag. Men hon sa på en gång att "det där är inte samma häxa, jag vet inte om hon är snäll", så det blev ingen häxskola den här gången. Men vi hade en rätt skön dag ändå. Tyvärr omöjligt att äta ute, jag vdet inte hur många getingar vi hade ihjäl. O till råga på allt så skulle de prompt ha slush - typ issocker... Barnen alltså. Eller ja - getingarna med iofs. Mmm, mumma för getingar.

Så efter lite vilt fäktande, paniskt skrikande o en "båttur" senare åkte vi faktiskt hem.

Handtag för hand

Så där, då var alla handtagen bytta oxå. Eller jag har några kvar till imorgon för batteriet i skruvdragaren tog slut. Jag VET att det finns skruvmejslar, men jag var tvungen o borra upp hålen lite oxå för att handtagen skulle passa och det är lite jobbigt o göra för hand.

Dubbelliv?

En viss herre i familjen verkar tycka att det är helt ok att komma o gå som det behagar. Jag börjar tro att han har en andra familj någonstans likt en del av de där piloterna som lever dubbelliv med 2 fruar o familjer men i olika länder. Rätt var det är så försvinner han, utan att tala om vart eller när han tänker behaga komma hem. Ofta kan han vara borta upp till 4 dagar i sträck. Sen kommer han inknallande genom dörren som om inget hänt, undrar lite nonchalant vad det blir till middag och går sen för att hälsa på ungarna. Ungarna blir ju jätteglada förstås, men tänk om han en vacker dag inte kommer tillbaka?

I dagarna hade jag med lite sorg i hjärtat börjat förbereda barnen på att han kanske inte skulle komma hem igen. Han gick ut genom dörren för över en vecka sen utan att se sig om. Även jag hade börjat tvingas inse att han nog inte skulle återvända till oss. Inte ett enda livstecken på över en vecka bådar liksom inte gott.

Men vem fan traskade inte in över tröskeln imorse utan att be om ursäkt för att vi varit oroliga, utan att berätta var han har varit o utan att verka det minsta sliten. Lika rund o go o mjuk som vanligt. Och självklart mer än förlåten! Och utan mat o vatten verkar han absolut inte varit.Därav misstänker jag att han fikar hos en annan familj...

Nä, jag pratar inte om Tuppen, honom blir jag nog inte av med, utan om gammelkatten. Vår varma, mysiga,kramgoa hittekatt som vi absolut inte vill bli av med. Ungarna kan dra i honom som dom vill, han värmer gärna upp ett knä eller håller en sällskap i sängen.

Välbehövd renovering

Vi har i energins anda fixat lite i köket. Att svärfar rev väggen blev liksom bara startskottet. Jag har ett par nätter i rad varit uppe och tvättat och rengjort taket för att sen kunna måla det så här snyggt vitt. Vi har fått ett helt nytt kök känns det som. Hade lite svårt att hitta före-bilder men en viss skillnad ser man hoppas jag. Även fönsterna fick bli vita och imorn ger jag mig på hallen om barnen somnar i tid. Sen hittade vi en sån söt liten kökssoffa på blocket som jag köpte tyg till och klädde om. Till helgen hämtar vi vår nya diskmaskin o senast fredag hoppas jag de nya handtagen till köksluckorna dyker upp.

Det är nu så öppet o ljust att jag bara måste gå igenom köket så ofta som möjligt bara för att jag trivs så bra i det.




Och soffan dög trots allt även om storhönan var lite skeptisk från början. I bakgrunden syns även tyget innan jag klädde om den. Hon kom väl på att den var rätt soft att ligga o spela i =)

Hur var det med avståndsbedömningen egentligen

Vi har hunnit med att vara på släktträff i Iggesund också den här helgen. Men när vi tröttnade på släktingarna så tog vi tillfället i akt att bestiga den berömda slagghögen. Hönorna var så duktiga som klättrade uppför det helt enorma berget alldeles själva. Enormt om man ska tro min systeryster iaf, då hon flämtande utbrast "det där kunde ha varit jag" när hon fick se löpsedeln om den stackarn som fallit 1000 meter mot sin död på K2 när vi kom tillbaka. Hon fortsatte "Ja, kanske inte 1000, men säkert 500"

Jag vet inte hur hög slagghögen egentligen är men jag skulle tippa på mer runt en 40-50 meter. Ungarna knatade trots allt upp själva och det tog knappa 10 min. Och då med kisspaus och fikapaus i form av plockning av hittade smultron. Så 500 ställer jag mig lite tveksam till. Men utsikten är det inget fel på och eftersom Tuppen blev miniäggsvakt nere på marken, så innehar fortfarande min ungdoms kärlek ensamhet på bedriften att pussa-Elin-på-toppen. Fast det nämnde jag inte för Tuppen förrän vi kom tillbaka för då kanske han hade velat ändra på det, och jag orkade fan inte springa upp en gång till...

Inget ont som inte för gott med sig

För ganska precis en vecka sen så kräkte Lillhöna ner hela sin säng mitt i natten.Storhöna som har bacillskräck o kräkfobi fick panik. När hon väl somnat om och jag bäddat ner lillhönan i vår säng tog det inte lång tid innan hon vaknade igen. Men när hon såg att lillhöna låg i sängen så vågade hon inte gå in. Hon sprang tillbaka o sen dess har hon sovit hela nätterna i sin egen säng. Hon har vid nått tillfälle nämnt att hon inte vill ligga i den äckliga kräkssängen (trots att lillhöna aldrig kräktes inne hos oss) som anledning till att hon inte kommer in mer, så nu överväger vi att aldrig byta lakan där mer.

Gud satt i sin lya o mumlade för sig själv.
"Dessa ungdomar. Det enda jag bad dem om var att låta äppelträdet vara men naturligtvis skulle dom vara där och pilla ändå. Jag måste nästan straffa dem på något vis - men hur?"
Gud suckade tungt. Han hade bestämt sig för att förvisa dem från lustgården. Men samtidigt ville han fortfarande framstå som en rätt hyvens kille.

"Jaja, inget att göra åt... Dom måste lära sig att det straffar sig att inte lyda mig... Eller vänta... Hmm., tänkte Gud högt för sig själv. Han fick en snilleblixt!

- Adam! Eva! Jag har bestämt att ni nu ska få en helt egen värld att härska över. Hela jorden skall bli ert bo och jag skall belöna er med fruktbarhet så ert släkte kan växa och överleva. Och jag skall förse er med föda. Lycka till!

- Åh, shyrre, sa Adam o Eva i kör.

Haha, fnittrade Gud för sig själv... Nu ska jag gå o skapa riset.

Goddag yxskaft

I förmiddags hade jag och storhönan en konversation om rävar... eller nåt annat... jag vet faktiskt inte riktigt ...

- Vad är en räv, mamma
- Vad det är? Tja, ett djur
- Men vad för djur? Vad heter det?
- Djuret heter räv. Den är ett kattdjur. Jag förstår inte riktigt vad du vill veta
- Jamen, hur ser en räv ut?
- Oj, den ser lite ut som en stor katt fast med en nos som kanske är lite mer som en hundnos o så har den lång, stor svans... Och så är den lite rödaktig.
- Röd?
- Ja, röd. I pälsen.
- I pälsen?
- Ja den ser röd ut alltså i pälsen. Håret är rött.
- Är den röd?
- Ja, den är röd
- Vilken? Vargen?

Total förvirring råder....

Ris - en stilstudie

Kineser äter med pinnar - bah
Miniägget snortar upp riset med näsan

Gisslandrama

Jag antar att dom kommer tillbaka då vi har deras grejer som gisslan. Svärmor glömde ett halvt paket cigaretter, svärfar sin allra skönaste (hoppas jag) bäste-tshirt. Men vad hunden lämnade på gräsmattan håller nog inte så hög förhandlingsnivå... =)

Innan ni påpekar att vaskning faktiskt handlar om champagne så kan jag meddela att jag har en flaska matlagningsVIN stående i fönstret som jag till er ära kommer vaska idag. Enbart för er trogna bloggläsare - inte för att den gick ut för 1,5 år sen.

Före min tid

Aftonbladet får företeelsen "vaskning" att låta som något nytt. Vaskning har funnits i alla tider antar jag. I alla fall har jag sysslat med det rätt länge. Senast i morse så hittade jag en oöppnan youghurt i kylen med bäst före datum nån gång i juni. Rätt ner i slasken, eller förlåt - vasken. Har en stark föraning över rapsoljan, som skulle användas för att göra egen barnmat också kommer stå oöppnad tills bäst före passerats med råge. Tjoho, då får jag vaska igen.

Sen kryper det fram minsann

Jag visste att det fanns baktankar... Och då pratar jag inte om den där rabarberpajen som svärmor lockade med. Nu har dom fixat och donat och grejat med huset hela veckan, bytt takplåt på balkongen, rivit väggar, städat och skruvat i barnens rum. Deras ögon lyser när vi är med på att lägga parkett och måla om. Det har till o med talats om att dra in dusch i källaren och en och en annan takränna har rensats (takränna är tydligen inget ord enligt ordlistan - som om aktränna eller kakränna vore mer logiskt).

Dom håller på att rusta huset för att höja värdet. Och dom vill höja värdet för att vi inte ska kunna stå emot o sälja sen när dom vill att vi ska komma och flytta in på deras enorma hästgård och leva lyckligt tillsammans forever and ever i ett egenihopsatt litet kollektiv...

Jaja, det kan vara mysigt o bo på gård också =)

Gillar min svärfar med

När svärmor frågade om hon kunde hjälpa till o fixa lite i köket, tänkte jag att hon tänkte hjälpa till med disken, laga mat någon dag eller om jag skulle ha tur kanske putsa ett fönster. Men nej, hon kommenderade svärfar att ta fram stora släggan o slå ut vår lilla skiljevägg vi har mellan kök o vardagsrum. Men det blev riktigt bra o nu njuter vi av vårt stora kök med tv-hörna. Eller vårt stora vardagsrum med kokvrå om man nu vill se det så.




Dessutom tror jag inte barnens farfar är någon riktig snickare. Han gjorde inte bara ett bra jobb utan han STÄDADE efter sig. Inte bara där han stökat till utan hela källaren tog han på köpet. Det gör väl inte äkta hantverkare. Tror jag ska leja honom fler gånger.

Sov gott, I know I will

Jag gillar min svärmor. Inte bara för att hon kom med en 14 tusen meter tjock tempurmadrass som hon tyckte skulle passa mig...

Fantastiskt fanatiskt

Ja gott folk. Man har inte roligare än vad man gör sig. Gubbelunch till middag någon?

Mörkerseende

Jag har vita lakan i sängen. Vet ni hur värdelöst det är att då ha genomskinliga nappar till miniägget som hon slänger omkring sig. Finns inte en sportslig chans att man hittar dem i mörkret.

Jag vill inte bli ugnad

Storhönan undrade ikväll om farfar Stig fortfarande låg kvar i kistan. Eftersom jag inte riktigt vet hur fort efter en begravning man kremeras svarade jag "Ja, jag tror det". Hon undrade när han skulle grävas ner och jag började fundera på hur jag skulle förklara för en 5-åring, som hela våren lidit av post-traumatisk stress efter att ha sett en brinnade bil tvärs över vägen från vårt hus där föraren omkom, att vissa väljer att kremeras? Olyckan gjorde henne hysteriskt rädd för eld o bränder, och hon vågade ibland inte vara inomhus på grund av att något i rummet kanske kunde börja brinna. Jag sa något i stil med att först ska kistan in i en ugn så den blir till en liten,liten kista.

- Ugn!?! Ska den in i en ugn? Varför det? Jag vill inte bli ugnad!

Hon hade inte panik i rösten, men jag nästan såg hur hennes lilla hjärta började rusa. Efter lite mer förklaring så nöjde hon sig gott med att hon skulle slippa bli ugnad för sånt får man välja själv.

Annars var det en väldigt fin begravning. En liten, mysig, väldigt vackert belägen kyrka. Men jag har aldrig varit bra på begravningar. När vi sitter där så kan jag för allt i världen inte förstå att det ligger någon där i kistan. Och absolut inte min farfar, han var ju så lång - kistan ser så kort ut. Och sen när alla går därifrån känns det som om vi lämnar honom kvar - ensam! Jag vill nästan ta kistan med mig till fikat. Ja fikat ska vi inte ens tala om. På min första begravning förstod jag inte hur alla vuxna kunde gå och fika efteråt. Hur kunde dom glatt peta i sig bullar o kaffe o småkakor till höger o vänster. Själv ville jag bara gå hem o gråta. Denna gång gick fikat bättre, men jag hade ändå känslan av att kvar nere i kyrkan låg farfar ensam...

Prästen talade fint om hans arbete som polis, och hur han kopplade av med jakt o fiske. Men han glömde nämna hans orangea helly hansen tröjor som luktade myggolja, svett o fisk som vi så gärna lånade på kalla sommarkvällar. Han glömde berätta hur han löste till och med det svåraste korsorden i farmors Allerstidningar och hur han retade min pappa med att be honom skicka över tidningen när han var klar så "han kunde lösa klart resten åt honom". Han glömde berätta om den fåniga Emilkeps han alltid använde. Hur den var minst ett nummer för liten för att sitta åt så pass att den höll uppe ögonlocken. Han glömde berätta att han var min farfar - min älskade farfar som rakade sig varje morgon även på semesten för annars pickade det så när man kramades. Min farfar som alltid kom ut för att möta oss när vi kom med bilen, och som alltid stod och vinkade tills vi försvann utom synhåll när vi skulle åka. Min farfar som hade ett ställe nere vid ån där han rensade fisk dit vi aldrig vågade gå för det såg så äckligt ut med inälvorna och min farfar som aldrig hade vantar på sig trots att det var iskallt ute. Min farfar som det gör ont när jag tänker på. Min farfar som aldrig kommer tillbaka.

Helt oförklarligt egentligen

Hönorna är rätt förtjusta i Ariel - den lilla sjöjungfrun. Att lillhöna hävdar att hon är Ariel för att slippa hålla sig där hon bottnar på stranden vet ni redan. Men även leken präglas av Ariel. Ofta lekte dom att ena var Ariel o den andre var sjöhäxan o att häxan tog Ariels röst. Då sprang den ena fram o greppade i luften framför ansiktet o sa "ta din röst" o då kunde inte "Ariel" prata mer.

Lillhöna har flyttat ut detta även att gälla mig. Om jag tjatar eller ber henne om något hon inte vill sätter hon upp handen o säger helt sonika "ta din röst". Och det här inlägget hade blivit så mycket roligare om ni hade hört hennes tonfall, men nu går ju inte det.

Häromdan sprang dom ute i trädgården och lekte medan tuppen satt i solstolen o njöt. Vid något tillfälle ber han lillhöna om en puss vilket han får. Men ganska raskt ändrade hon sig. Hon kom väl på att det var busigare o roligare att inte göra som pappa säger.

Så hon springer fram o greppar med handen i luften framför honom o utbrister i ett
"Taaaa din puss, släng den i marken" medan hon kastar sin luftpuss hon precis tagit tillbaka i gräset. Sen skrattar hon ett "Haha" innan hon springer iväg igen. Kvar sitter stackars pappa med förlorad puss.

ariel blir av med sin röst

Sporter ska ha offsideregler o ge skrubbsår säger min man

Någon som förstår sig på cykling? Hade en pojkvän för evigheter sen som gillade cykling som sport. Timme ut o timme in se cyklande människor.... cykla !?! Inte ens små guppande mansrumpor fick mig intresserad...

Men nu är det en sport, och då så ska det tävlas i det. Men om den som leder cykeltävlingen blir omcyklad för att han får problem,och då blir sur för att de övriga inte väntade på honom, är det verkligen en tävling han ska vara med i då? Eller är det scoutkårens årliga minikompislopp där alla cyklar tillsammans, vinner tillsammans o får saft o kaka tillsammans han ska var med i?

Det finns säkert interna, outtalade regler inom cyklingen som inom alla andra sporter, men hur skulle det se ut om alla i hela klungan stannade för att en ska fixa en kedja? Nästa 300 m ska en annan byta en punka, 700 m senare ytterligare en skruva fast en pedal o 1 km senare måsta nån rätta till pungen efter att fått skavsår på dessa minimala minisadlar dom använder. Spelar det nån roll om den längst bak i klungan ropar frenetiskt "hallå, hallå, jag måste knyta skosnöret o rätta till glasögonen - kan alla stanna o vänta tack." Eller är det bara den som leder som får stanna upp o kräva att resten väntar?

Hmm, undra om min gamla pojkvän läser min blogg? Om han nu fortfarande gillar cykling kanske han har nåt genomtänkt svar...

Kärt barn har många.... personligheter?

- Dags o komma in o borsta tänderna!
- Aldrig! Jag är ett spöke o spöken är vakna på natten!

Sen ser man bara ryggen på en skrattande 3 åring när hon hals över huvud flyr från den hemska mamman o tandborstningen...

Akuten?

Igår hörde jag från övervåningen hur lillhöna började gråta ute på tomten. Jag fortsatte med mitt för det lät inte som om hon höll på o dö, och dessutom var tuppen ute med tjejerna. Sen hör jag storhönan komma inrusande o skärrat ropa "mamma, mamma, lillhöna har skadat sig".
När jag kommer ner berättar storhönan att lillhöna har gjort sig ila o skadat sig och det kommer massa blod från ett stort sår! Och ledsen är hon förstås, det hör jag, men hon kommer gående för egen maskin med pappa bakom sig och det hemska, öppna såret med det forsande blodet får ett plåster... (och det blödde ungefär lika mycket då som när jag tog kortet dagen efter)

Om jag blundar oxå, kanske jag inte syns alls!

Lillhöna har förmodligen valt det absolut sämsta gömstället för kurragömma.

Eller så har hon en väldigt skev självbild...

Kl 21 hos familjen hönsgård

2 nakna sommarbarn springer runt, runt, runt, runt sandlådan o hojtar "vilken härlig kvääääll".
Hur får man in dem? Hur får man dem överhuvudtaget att lyssna?

Kändes inte som om dom var direkt upplagda för sängen...

Och varför texten i förra inlägget blev understuken har jag ingen aning om, men det är inget jag orkar fixa från mobilen så det får ni leva med. Misstänker att det har o göra med när man skriver före en bild. När jag tänker efter har jag inte suttit framför datorn och bloggat på snart ett halvår tror jag. Jag gillar min telefon =)

Messmör är gott, det andra ser ut som bajs

Av nån konstig anledning har jag alltid tyckt att haklappar är jobbiga. Varför vet jag inte riktigt. Som att klä av, sanera bebis, klä på, tvätta kläder, torka kläder, vika in kläder vore lättare o mindre tidskrävande än att diska en haklapp. Men av nån konstig anledning som sagt känns det jobbigare. Och nu känns det lite som att den där etrema kladdperioden börjar göra sitt intåg. Idag har miniägget fått plocka i sig lite grejer själv. Och efter att ha kännt o klämt lite ett tag (läs mosat o silat blodpuddingen genom finrarna) åkte faktiskt rätt mycket in i munnen.