Skitunge!

En av smällarna man får ta som mamma när ens barn börjar dagis är ju att man missar en del av hennes liv. 15 timmar kan ju tänkas inte vara så mycket. 15 timmar av veckans 168. 8,9%. Inte mycket. Men ändå så har man inte någon inblick o del av nästan 9% av hennes liv per vecka. Det märktes i bilen hem idag kan jag säga. Så här lät det:

- Ska vi sjunga nåt, mamma?
- Ja, det kan vi göra. Vad ska vi sjunga då?
- Vi kan sjunga "Bim bam"
- Bim bam? Vad är det för sång? Den kan nog inte jag.
- Nej, den kan inte du mamma, den är kanske för svår för dig. Jag kan den mamma. Jag kan lära dig.
- *snopet, men glatt* Sjung för mig då hönasköna!

Så sjöng hon Bim Bam för mig i bilen o ytterligare en sång från dagis som jag dock kände igen men som vi aldrig sjungit hemma. O så var det med det. Hon lär sig en massa saker som jag inte får vara med om, jag får bara se resultatet. Men det är kul. Hon verkar trivas alldeles utmärkt o personalen är himla gulliga.

Imorgon ska jag blogga om min traumatiska tandläkarupplevelse jag hade idag.