Det är så jäkla mycket höst nu. Eller egentligen är det inte så mycket höst. Det börjar bli gult men eftersom jag tycker att det alldeles nyss blev vår o sommar o grönt så känns det för tidigt för höst. Våran hängbjörk börjar gulna o rönnen är redan alldeles röd. Vackert, men en sorglig påminnelse om att snart är det kallt o mörkt o frost på morgonen o man kommer frysa arslet av sig bara man tittar ut genom fönstren.
Men för att behålla lite av en varm sommarkänsla adopterade jag o hönsen en ensam, liten solros. Eller adopterade? Om vi räknar adoption som samma sak som halvstöld så låt oss säga att vi adopterade den. Men den stod så ensam o ledsen för sig själv på en ödetomt så vi tänkte att den hellre skulle vilja stå hos några som ser den varje dag. O jag tycker den passar bättre hos oss *S*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar