Järnkoll

Man läser ju o förfäras över kvinnor som lever i kontrollerande förhållanden. Män som ringer dem stup i kvarten för att kolla att dom är där dom ska vara, gör det dom ska göra osv. Män som kör förbi deras arbeten för att kolla att dom är på plats. Män som kräver att man alltid lunchar ihop så man inte ska få chansen att äta lunch med nån kollega. En del män (finns kanske kvinnor oxå men upplever att det är vanligare med män) som gått så långt att de förbjuder sin kvinna att lämna hemmet. Får inte ha vänner, inte ha intressen o inte klä sig som dom vill. Förskräckligt hemskt egentligen att dessa kvinnor inte sopar på sina män med en stor järnspade när de kliver innanför dörren nästa gång, kliver över kroppen o säger tack o hej, men jag förstår att det inte är så lätt trots att det kan tyckas det för nån som inte är i den situationen.

Anyway - när jag kom hem igår så sa min man "Jaha, o vad har du gjort i skolan idag då? Inte är det skolarbete iaf"
Hur i hela världen kan han veta det? Det är inte så att han varit långt utanför dörren hemma kan jag säga med förkylning, ett jäkla höstväder o en snäll fru som lämnar o hämtar på dagis fast hon har andra saker för sig. Han kan omöjligt ha sett mig inhandla min lunch på lokala lilla ICA o annars har jag ju faktiskt suttit i skolan hela dagen eftersom det var dags för min betygsdialog.
- Vad har jag gjort då, frågar jag?
- Du har ju bloggat, säger han o ler *S*
Och jag erkänner, jag gör inte skolarbete 100% av tiden i skolan. Ibland sträcker jag på mig, ibland äter jag lunch, ibland går jag till o med på toaletten och ibland bloggar jag. Jag bloggar ju just nu på "skoltid" så jag ska rappa mig på o snarast återgå till mina matematiska modeller o mina likvida budgetar. Jag lovar!