Mirakelkur

Har sen 1 vecka tillbaka börjat med något nytt. Har aldrig hakat på GI-trenden för fan vad trist att inte få äta pasta. Ris o potatis kan jag hoppa över, men tänk er pasta med svärmors tonfiskröra *mums* den vill jag ju inte avstå. Men eftersom det är lite stiltje på vågen just nu så tänkte jag att va fan, man kan ju alltid prova. Denna nya grej som är lite åt GI-hållet fast utan att jag behöver tvinga i mig bönor o sånt skit, man försöker utesluta kolhydrater och målet är inte att äta mindre eller mer fettsnålt utan helt enkelt hålla blodsockerhalten i kroppen i balans så man slipper känna sig sugen o hungrig. Med mitt sockersug trodde jag aldrig det skulle funka men efter den 3:e dagen (den dagen kroppen skriker som mest säger alla människor som är beroende av nånting) så slog det över även för mig. Jag har dessutom aldrig varit så mätt i hela mitt liv (jo, innan jag fick barn förstås kunde jag äta vad som helst utan att behöva tänka så då var jag mätt, men jag får dela in mitt liv i 2 delar. Med barn o innan barn). Sötsuget är mer eller mindre borta fast jag var ytterst skeptisk och imorse när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner 37,2 kg. På EN vecka!!!
Rena mirakelkuren va? Men kanske inte så konstigt - jag var ju trots allt i leklandet igår o åkte kana 2 gånger o hoppade lite i hoppborgen. Men sen såg jag pusselbitarna o den knöliga lilla Iordockan som låg med ena benet under vågen. En o annan kula ur kinaspelet som pappalappan köpte i en romantisk förhoppning att alla kulorna skulle vara kvar i spelet även efter ett dygn, låg även i vägen för den rättvisa vägningen. Men med underredet rensat visade vågen ändå på lite minus så jag är nöjd. Massa mat o ner i vikt - passar mig. Jag får offra pastan ett tag iallafall men för hela livet går jag fortfarande inte med på...