söndag 15 februari 2009

Better off dead

Jag vet att jag alltid försöker hitta det goda i livet. Att aktivt välja glädje. Att leta efter det positiva även om det är till synes obefintligt. Men idag finns inget gott i livet. Idag har det fanimej gått för långt. Till o med jag misströstar. Så här ser mitt liv ut idag:

1. Jag är sjuk. Förbannat jävla sjuk. Sjukare än en man som är förkyld. Har tagit 14 (typ) alvedon o fortfarande har jag huvudvärk. Ont i hela ansiktet, varenda ben. Kindbenen, käken, pannan... Hela huden är öm o minsta rörelse får mig yr. Snoret bara rinner o jag fryser så jag skakar.

2. Jag ligger en vecka efter i skolarbetet pga att jag var hemma med sjuka barn hela förra veckan.

3. Veckan som kommer är fullproppad. Jag har registrering på sista o tredje kursen, jag har tid på verkstan för bilen, jag ska avliva en katt, vi har ett Ultraljud att gå på och jag har 2 böcker på vardera 400 sidor att läsa plus skriva en sammanfattning på. Dessutom måste jag lämna in min telefon som har ballat ur för 4:e gången...

4. Det är svinkallt.

5. Lillhöna har diaré o vägrar ha blöja

6. Å just det... skitbilen startar inte! (o den ska ändå föreställa en ny bil)

Måste jag ringa en bärgare imorn för att ragga lift till verkstaden, plus att jag ska försöka överleva hela veckan utan bil vilket känns som en omöjlighet då man lever på landet o bussarna går sporadiskt om dom nu går över huvudtaget.

Som det känns nu har jag svårt att glädja mig över det lilla att bilen vägrade starta medans vi befann oss på hemmaplan. Ingen jävla skitglädje i världen kommer få igång bilen o ingen jävla glädje kommer lösa kommande vecka på ett bra sätt (antar jag).

Nu ska jag gå o lägga mig o dö en smula.

5 kommentarer:

Jag skaffade mig en PT sa...

När du har dött färdigt så får du gå back till basic med det som är positivt.

Först ska du förbanna hela världen men när du är klar med det måste du ta till det tunga artilleriet: barnen.

Tacksam 1) Äldsta barnet lever

Tacksam 2) Yngsta barnet lever

Tacksam 3) Minibebis i magen lever

Det är så jag gör när allt, verkligen allt, bara är piss-skit. Så länge barnen är ok (och då räknas inte diarrér, förkylningar och hosta dit - det är ju normaltillstånd i bland ;-) ) så kan inte livet vara så jävligt.

Men först ska du förbanna världen färdigt!

typBaeckman sa...

avliva katt ? :O

typBaeckman sa...

avliva katt ? :O

Anonym sa...

Tack kommandomamman, det kändes bra att läsa din kommentar. Barnen lever (barnet imagen vet ja iofs inte då jag inte känner några sparkar än o UL är på torsdag men jag tänker förutsätta att det lever) o maken har inte bytt lås på dörren o jag har en chokladbit kvar så idag lyser solen lite även på mig *S*

Anonym sa...

Lilla hjärtat!
Jag har varit så upptagen med mitt att jag inte sett vilket helvete du har/haft!
Hoppas att det mesta har ordnat sig nu!
Du e så duuuuktig!
Kram